Hemma igen

Jahapp, nu är mina två veckor i Berlin slut och jag är hemma igen. Något som är väldigt skönt. Två veckor i Berlin. Pratat tyska hela tiden. Inte för att jag är så himla duktig, men jag har tagit mig fram. Fick gå tillbaka till skolan igen, där tiden var mellan 09.00 och 12.30.

Även haft läxor!! Den här kursen var inte enbart för oss som ingick i den här sommarskolan utan egentligen var det som så att vi hoppade in två veckor i en pågående skola för människor som vill lära sig tyska som ett andraspråk. Så klasserna vi gick i var mixade, med folk från vår sommarskola och vanligt folk som börjat där innan vi kom dit och som, de flesta, skulle fortsätta när vi åkte därifrån. Vi var uppdelade i olika nivåer efter våra kunskaper. Jag gick i en B2 klass, men borde kanske gått i en B1 klass. Samtidigt tycker jag det ska var lite utmaning så jag valde att stanna i den här klassen. För mig var det inte själva språket som var det mest jobbiga, det var faktiskt att behöva gå upp tidigare än vanligt och att ge mig iväg. Jag har i två år nu vant mig vid att gå upp strax innan nio och ha en ganska lugn morgon. Kan lugnt säga att jag har inte den minsta lust att återgå till fasta tider igen.

Jag bodde i en Airbnb-lägenhet, ungefär tio minuters promenadväg från skolan. Det var en relativt stor lägenhet. Två rum och kök. Och en balkong. Där satt jag gärna på kvällen.

Fanns massor med växter på den där balkongen, som jag hade uppdrag att vattna. Även om jag hade ett kök så lagade jag inte någon mat där. Restauranger fanns i ett överflöd och det fanns många vegetariska alternativ. Här käkar jag grön curry.

Eftermiddagarna hade vi olika aktiviteter.  Där vi hela tiden pratade tyska oavsett vilka länder vi kom ifrån. Ingen annan svensk var där utom jag själv och det var väl ganska bra. Så den enda svenska jag pratade var när jag ringde hem och pratade med maken. Det gick relativt bra att prata tyska, även om det naturligtvis inte var direkt flytande. Samtidigt tröttar det ut en ganska mycket att hela tiden prata ett annat språk. Har fått en viss förståelse för de som flyttar till ett nytt land där de inte kan språket.

Vi var med på en live podcast.

Sista kvällen så hade vi ett avskedsparty som innebar fyra timmar på en båt genom Berlin.

Något som är trevligt. Åka runt och se Berlin från vattnet är inte fel. Se hur det skiftar från riktigt gammalt till väldigt nytt. Det här huset till exempel. Hur fasiken funkar det?

Och så på lördagen åkte jag hem igen.

Det var en lång dag. Lämnade lägenheten vid elva och kom hem vid åtta. Sex byten. U-bahn, tåg, flyg, Öresundståg, SJ-tåg1, SJ-tåg 2. Var ganska trött. När jag väntade på tåget i Malmö så stod en kvinna framför mig och jag bad henne känna på handtaget om tåget kanske var upplåst eftersom det hade stått där en stund. Jag sa det till henne på tyska! I Malmö! Snacka om att vara trött!

Väl hemma var det väldigt roligt att träffa hundarna igen. Gömde mig i trädgården och så fick de leta upp mig. Varmt återseende.

Och med det så var mina veckor i Berlin slut. De var spännande, och jobbiga. Annorlunda. Ganska roligt att leva Berlin-liv och inte direkt vara turist. Nu gäller det att jobba vidare med tyskan.

Samt leta upp ett nytt äventyr.

En vecka har gått

Så, nu har jag varit en vecka i Berlin och har en vecka kvar. Hur har det hela varit. Överlag har det varit bra. Det känns verkligen annorlunda att sitta i en skolbänk och gå till skolan varje dag. Vi börjar klockan nio varje dag och klockan nio är ju den tid jag normalt sett går upp. Alltså måste jag varje dag gå upp lite tidigare än jag egentligen är van vid. Och tidigare än vad jag egentligen vill, men i två veckor får jag således stå ut. Det är ganska jobbigt också att gå på lektioner,  det är bara tyska som gäller och när jag börjar bli trött så  har jag nästan svårt att förstå. Vilket i och för sig är ganska normalt.

Samtidigt är det också roligt, jag lär mig ett språk bättre. Men vete tusan om jag egentligen inte lär mig ännu mer när skolan är slut. Då träffar jag de andra deltagarna i den Easy German gruppen och även om vi kommer från olika länder så pratar vi bara tyska med varandra (även om jag har hört amerikanerna prata engelska med varandra). Dels gör vi lite saker tillsammans, t.ex. går och käkar lunch och dessutom gör vi saker som arrangeras av Easy German. Utöver det gör vi naturligtvis också sånt som vi bestämmer på alldeles egen hand.

Vi har varit och tittat på Riksdagsbyggnaden som byggdes om efter andra världskriget och som, tror jag (orkar inte slå upp), någon gång på 60-talet kompletterades med en glasdom. En glasdom som är stor och som har gångar längs med väggen där massor av människor kan gå.

Den domen var vi och hälsade på. Fantastisk utsikt över Berlin hade jag när jag gick runt den. Lyssnade även på en intressant audioguide.

Jag gjorde en egen utflykt till Memorieplats för de judar som dödades  i kriget. Den består av en stor yta med ca 2700 betongrektanglar i olika höjd, som jag tror skulle representera hur många platser den här utrotningen pågick.

Under finns ett museum där de berättar om förintelsen. Det mesta vet jag ju så klart redan, men det berörde mig trots det så illa. Jag hade tänkt gå och kika på lite mer saker, men jag pallade inte sen utan jag tog och cyklade hem igen. Ja, jag cyklade, har tecknat mig för en tjänst där jag kan plocka upp en cykel på en station och lämna den på en annan. Har än så länge fungerat bra.

I fredags var vi på ett bryggeri där vi fick förklarat för oss hur ölbryggningen går till. Och där vi också fick testa en hel del olika öl. Eftersom jag gillar öl var det uppskattat.

Efter provningen lånade jag en toalett och när jag gick från toaletten så såg jag en räv! Mannen som hållit i ölprovningen var fortfarande kvar och när jag sa att jag sett en räv berättade han att rävar är ganska vanlig i Berlin. Finns tydligen många stadsrävar.

Igår var vi på utflykt till Potsdam där vi bland annat besökte slottet Sans souci.

Som så ofta med mig så tycker jag naturligtvis att de här slotten med guld och siden och alla möjliga finheter är roliga att titta på, men det som mer tar min uppsikt kan t.ex vara en stor tistel med en humla på.

Efter slottsbesöket gick vi och åt mat. Stället vi åt på låg bredvid floden i Potsdam och även om vi satt inomhus såg jag floden bra genom fönstret. När jag satt där såg jag ett djur simma omkring i floden. Kunde dock inte se vad det var och det simmade iväg igen. Efter en stund såg jag djuret igen, funderade  på om det kunde vara en råtta, men det såg lite stort ut. När vi ätit klart hoppade jag resten av sightseeingen och gick till floden istället. Där satte jag mig och kollade efter det där djuret. Och efter en stund kom det simmandes igen! Den här gången kom det simmandes rakt mot mig. Eller egentligen inte mot mig utan mot ett näckrosstånd strax framför mig. Det simmade dit och började käka näckrosblad. Det var en bäver! Mitt i stan! Jag har aldrig sett en vild bäver såvitt jag kan minnas, men nu såg jag alltså en mitt i Potsdam.

Visst var det häftigt!

Efter min bäverträff åkte jag tillbaka till Berlin och hade bestämt mig för att vila resten av lördagen och förmodligen söndagen också. Att hela tiden träffa människor och hela tiden prata tyska hade tröttat ut mig ordentligt. Jag behövde helt enkelt vila och vara för mig själv.

Nu är det söndag kväll och idag har jag varit för mig själv. Det var inplanerat en träff i Mauerpark, men den hade jag redan bestämt att jag skulle skippa och det gjorde jag också. Tog mig ändå till Mauerpark för att kika lite, funderade på att käka lunch där, men stället var som Sjöbo marknad och jag trivs inte i trängsel så jag gick därifrån igen. Och nu ska jag förbereda mig för ytterligare en vecka på tyska. Wish me luck!

Mycket resande

Sitter just nu på en  balkong i Berlin och lyssnar på människorna som sitter och pratar på alla barer och restauranger som finns på den här gatan.

Jag kom hit idag till en rykande het stad. Över 30 grader. Skall vara så varmt imorgon också,  men sedan blir det tack och lov svalare.

Innan jag åkte till Berlin var maken och jag och hundarna en vecka på Öland. Vi hade, som vanligt, tur med vädret. Trots det blev det inte så långa promenader då Iggy inte orkar riktigt när det är varmt. Man får anpassa sig till varandra. Så är det bara.

I torsdags kom vi hem igen och då fick jag packa en annan packning. För två veckor i Berlin där jag alltså befinner mig nu. Hit har jag åkt för att gå en språkkurs i tyska. Har jobbat med tyska nu i lite över ett år och har kommit ganska långt. Jag följer en tysk språkkanal på Youtube och de arrangerade i samarbete med en språkskola här i Berlin en tvåveckorskurs blandat med sightseeing och andra aktiviteter. Anmälde mig till den och kom med.

Har varit lite ångestfylld när jag kikat på väderleksprognosen. Den visade länge att det skulle fortsätta vara över 30 grader, något som inte passat mig alls. Men nu precis i slutet har det ändrat sig och det kommer att bli betydligt svalare från och med måndag. Behöver bara överleva tills dess.

Mera Vovve

Det är jobbigt med sjukdomar. Och det är på ett sätt jobbigare när någon annan har dem. Även när denna annan är en hund. Naturligtvis är det värst för den som har sjukdomen, men det är jobbigt att vara orolig också.

Som jag skrev sist fick Iggy kortison och plötsligt var han som vanligt igen. Men sedan kom natten efter. Natten efter första kortisondosen hände inget särskilt och vi var bara glada. Natten efter kom det hosta. Iggy hostade och hostade. Hjärthosta som jag kallar det. Det beror på att kroppen samlar vatten och den vätskedrivande tabletten klarar inte av att driva ut det. Kortison är ju sådant som också kan leda till att kroppen samlar på sig vattten så det kanske blev dubbelt upp, vad vet jag, men han hostade och hostade. Varken maken eller jag kunde sova, inte för hostandet i sig utan för oron. Skulle det plötsligt samlas så mycket vätska i lungorna t.ex. så att han inte kunde andas? Ett par, tre timmar höll han på. Sedan slutade han plötsligt helt och hållet. Ingen hosta alls. Han bara sov. Jag tror att vi båda var tvungna att kolla in honom så att han inte kolat vippen där på golvet. Nej, han sov.

Nästa dag tog vi kontakt med veterinären och vi ändrade doseringen på kortisonet. Och nu är han plötsligt bra igen. Eller som tidigare. Riktigt bra kommer han väl aldrig att bli igen, jag menar förutom hjärtfelet håller han dessutom på att bli gammal. Men han och jag tog en kvällspromenad igår kväll och han travade på som tusan, och bestämde dessutom att vi skulle gå en ganska lång promenad.

Så nu är vi där igen. Iggy mår bra. Han käkar ben, han skäller på Ville, han stöttar Ville i att skälla på sådana som går förbi och han ser fram emot att gå ut. Han är inte deppig.

Den 10 september ska han tillbaka till den veterinären som  han går till för hjärtat. Han är so m en åldrande människa, käkar han 4 mediciner om dagen.

Det finns så mycket vi inte känner till

I fredags var vi ute och tog en gemensam långpromenad alla fyra. En rejäl långpromenad. Dagen efter var Iggy väldigt stel och det var jobbigt för honom att resa sig. Vi tänkte först att det var ansträngning, att han kanske fått typ träningsvärk. Han börjar ju trots allt bli gammal och just så kan det bli för mig också. Lite senare kunde vi konstatera att det största problemet verkade vara i ena frambenet. Han skrek när vi rörde det. Vilket i sig inte behöver betyda så mycket alltid eftersom Iggy är en riktigt skådis och skriker ibland när det inte gör ont också. När han tror att vi ska göra något dumt. Som att klippa klor. Men vi kunde se att han HADE ont för han ville knappt gå på benet och han bara låg ner. Ville inte röra sig alls helst. Alltså dags för ett veterinärbesök. Vi fick inte tid direkt utan fick vänta någon dag. För att Iggy skulle komma ut och få sina behov gjorda så tog vi bilen och körde honom till något ställe där vi kunde bära honom någonstans där det luktade som andra hundar. När det var dags för veterinärbesöket hade han inte uträttat nummer två på ett drygt dygn.

Hos veterinären sa de att de misstänkte att han hade en autoimmun sjukdom, vilket tydligen innebär att kroppens immunförsvar får för sig att attackera den egna kroppen. I Iggys fall misstänkte de polyartrit. Att immunförsvaret attackerade hans leder. För att testa om denna prognos stämde skulle han få en kortisondos. Om det stämde så skulle den dosen  hjälpa ganska snabbt. Annars stämde inte prognosen. Igår vid lunch fick Iggy sin första kortisondos. Bara några timmar senare hade han knappt ont i benet alls längre och lite senare gick han nästan som vanligt. Idag har vi varit ute på promenader och han hoppar upp och ner i soffan precis som förut. Från att vi fått bära honom överallt. På bara några timmar. Jag var ute med honom igår kväll och när jag såg att han ville gå, att han uträttade sina behov och sedan ville fortsätta gå så nästan grät jag. Det kändes som ett mirakel. Veterinärens prognos verkar stämma.

Nu ska vi inte ropa hej eftersom det kan hända att det kommer tillbaka, men jag låter bli att tänka på det. Just nu har vi våran jycke tillbaka och jag är SÅ tacksam.

Jag hade ingen aning om att kroppen kan göra så. Har hört talas om autoimmuna sjukdomar, men har inte funderat så mycket på det.

För min del hade det gärna kunnat fortsätta vara så.

Källarfönsterna är klara!

Äntligen är jag klar med alla stora fönster i källaren. Det är gamla fönster med gammalt glas. Relativt säker på att de hängt med sedan huset byggdes. Vårt hus står i en backe så de fönsterna är ganska stora på den sidan. Tre fönster med två ytterfönsterbågar och två innerfönsterbågar var. Så totalt sett tolv fönsterbågar att måla. Det har tagit en stund. Fixade först ytterfönsterna så att det inte blev fönsterlöst och när ytterbågarna var klara tog jag tag i innerbågarna. Och under tiden som jag målade ytterfönsterna passade jag också på att slipa och måla om fönsterkarmarna.

Ytterbågarna var i sämre skick så de har jag fått förstärka med kitt. Jag tog inte bort allt gammalt, vi pratar källarfönster, de behöver inte vara perfekte. Men i och med att jag ändå kittade så målade jag dem med linoljefärg, för då kan du måla över kittet direkt. Ytterbågarna blev också målade på både utsidan och insidan, fanns ett ordentligt behov av det.

Innerbågarna har jag bara målat på utsidan. Insidan var fin, bara gulnad och då det, som sagt, är en källare gör det inte något om det har gulnat. Tolv fönsterbågar!! Det var ett ganska stort jobb. Men nu är det alltså klart och jag är så himla nöjd.

Med början i år och under de kommande (förhoppningsvis) två åren har vi tänkt måla om hela huset. Maken har börjat lite på framsidan runt smutten och förstugan. Där behövdes det bytas ut en del trä och fixas en hel del. Vi har aldrig gjort något där så det var dags för det nu. När vi är klara kommer huset att ha blivit grönt istället för gult. Men det kommer som sagt att ta sin lilla tid. När det gäller fönster har jag fixat två fönsterbågar från smutten också. Inte så stort arbete, men krävde lite slipning och tre strykningar färg ändå. Ska kanske plocka ner ett fönster i taget och fixa det i källaren. Det kan jag jobba med även när det är för kallt att måla utomhus. Gör jag det så är fönsterna klara till våren. Inte alla fönster, men de på de väggar som vi tänkt jobba med nästa sommar.

Kan förresten rekommendera en lite överraskande fönsterpensel som jag jobbat med. En pensel som ingår i ett set med barnpenslar från IKEA.

Den är tät och bra och relativt lätt att få att följa kittkanten. Köpte mig nya fönsterpenslar, men det slutade med att det var den här penseln jag använde.

Känner mig lättad och nöjd. Det är INTE roligt att fixa fönster. Och nu hoppas jag att jag aldrig behöver göra något åt källarfönsterna igen. Nästa gång blir det någon annans ansvar. Däremot kommer det att bli ännu finare när vi även målat om sockeln med ny färg.

En bjudning och mera renovering

Det är på sommaren du kan jobba med uteprojekt. I vart fall när det gäller målning. Helst skulle jag väl börjat tidigare i år, men jag har helt enkelt inte haft lust förrän nu. Och så har jag ju dessutom målat vägg vid pelletskaminen. Oavsett så började jag för någon veckan sedan eller så att ta tag i våra källarfönster. På den sidan där källarfönsterna är stora.

Det är tre fönster med två fönsterbågar i varje så sex olika fönsterbågar. De här på framsidan mot söder är de som var värst. Syns inte riktigt på bilden hur pass dåliga de var, men tro mig på mitt ord.

De andra två fönsterna är runt om hörnet.

Så alla de här sex fönsterbågarna befinner sig nu i källaren för en genomgång. Jag avskyr att hålla på med fönster, tycker det är oerhört tråkigt, men det måste ju göras. De här fönsterna blir inte helrenoverade, jag tar inte loss rutorna utan låter det kitt som är där sitta kvar och förbättrar helt enkelt med nytt kitt där det behövs. Och så kör jag med linoljefärg för då behöver jag inte vänta på att kittet ska torka.

Det här är några av bågarna i källaren. Inneburit en del slipande, all färg behövde inte bort, men jag var tvungen att få bort all lös färg. Plus att jag vill få bort rosten från beslagen. Det kommer ny rost så småningom, men jag tänkte att den behövde ju inte vara där från början.

När fönsterna var slipade och tvättade, kittförbättrade och målade två gånger åkte vi iväg på en bjudning i Skåne. Det var två av våra vänner som  firade födelsedagar tillsammans. Så vi umgicks och åt god mat. Bland annat en väldigt vacker spettekaka med rosor på. Ångrar att jag inte tog en bild. Maken och jag sov över i Kristianstad natten till söndag och gick runt lite där på söndagen. Jag har bott ett antal år i Kristianstad, mellan 16 och 23 så det var ju ett antal år sedan, men tyckte ändå det var lite kul. En del har så klart ändrats sedan dess, men teatern var kvar. Såg väldigt  nyrenoverad ut.

Den låg mig lite speciellt om hjärtat eftersom jag brukade gå ofta på teater när jag bodde i Kristianstad. Köpte den billigaste biljetten, satt längst bak för då kunde jag resa upp sätet och ”sitta” liksom på sätets kant och såg på så vis riktigt bra.

Vi kikade också på det relativt nybyggda Naturum och naturen runt omkring. Inte illa att ha en så fin våtmarkspromenad alldeles i anslutning till staden.

Söndag var det tillbaka hem igen och idag har jag strukit fönsterbågarna en tredje och sista gång. På framsidan och sidorna. Behöver fixa baksidorna också, men en bit i taget.

Har även fixat karmarna som fönsterna sitter i så även de fick en sista strykning idag. Längtar tills fönsterna är helt klara. Så att jag kan ta tag i de roliga innerfönsterna! Jippi! (Inte) När allt är klart komer det att kännas oerhört skönt. Då behöver jag inte fixa mer med dem, nästa gång det ska göras blir det någon annans ansvar.

Äntligen var det klart!

Äntligen har vi allting klart med pelletskaminen. Den är installerad och nu är väggar och allting omkring den också klart. Mycket skön känsla. Det har varit en rejäl resa med den här kaminen.

Vi bestämde oss för att köpa en för att kunna få ordentligt varmt i köket när det är vinter. Något som vi inte riktigt lyckats med hitintills. En pelletskamin är inte så vacker, men vi tyckte  att vi kunde ha den i det här hörnet i köket utan att det skulle skämma allt för mycket.

Att det blev just en pelletskamin berodde på att det är möjligt att dra en rökkanal genom  väggen istället för att koppla den till en skorsten.

Jag kom överens med en installatör innan jul och beställde hem kaminen. Installatören skulle på en längre semester och under tiden så fixade jag en bygganmälan som vi snabbt fick OK på. När installatören kom hem från sin semester meddelade han att blivit allvarligt sjuk och inte kunde installera vår kamin. Jag ringde då runt och det var ingen annan som ville installera kaminen när vi inte hade köpt den via dem. Så vi bestämde oss för att installera den själva. Vilket bland annat innebar att fixa ett stort hål i väggen för en rökkanal. Inför detta fick vi öppna väggen och få lite el flyttad.

Samtidigt konstaterade vi att det var väldigt lite isolering i väggen så vi fyllde på så att det blev betydligt mer. Vilket säkert kommer att göra skillnad bara det.

Sedan fick maken göra det läskiga ingreppet och fixa ett stort hål i väggen. Genom det skulle rökkanalen dras och det skulle också finnas plats för en tjock brandsäker isolering runt om.

Och ett hål fick vi.

Hundarna tyckte det var jättekul.

Ville tyckte också det var svalt och skönt att ligga bredvid hålet.

Med gemensamma krafter (mest makens) fick vi faktiskt kaminen installerad!

Med en rökkanal genom väggen. Som ser ut så här på utsidan.

Och allting blev godkänt av sotaren! Då var vi framme i maj. Men det var fortfarande relativt svalt så vi testade i alla fall att elda lite.

Sedan dröjde det innan vi fortsatte med jobbet. Men så småningom kom inspirationen och även penseln fram. Väggarna och listerna blev målade.

Och nu är det klart! Äntligen!

Nu hoppas jag att vi ska ha det varmt i köket nästkommande vinter! Vi har tänkt platsbygga en bänk där korgstolen står, men det får bli ett senare projekt. Tanken är att det ska gå att sitta på bänken, men också att ha antingen återvinning i själva bänken eller kanske några pelletssäckar. Men som sagt, ett senare projekt.