Gamla tapeter

Idag har maken börjat riva lite på en vägg som vi behöver sätta nya skivor på för att få det snyggt. När han rev där så visade det sig att där var faktiskt en vägg där det fanns gamla tecken kvar.

Det visade sig finnas ett antal lager tapeter ovanpå varandra. Underst har man pappspänt rakt på timret och sedan tapetserat. Ett antal gånger.

Fyra eller fem lager kunde jag se bara så där. Den översta tyckte jag säga var hemsk. Mönstret OK, men oj vad mörk den var. Rummet kan inte ha sett så trevligt ut när hela rummet hade den mörka tapeten.

Underst verkar det ha varit en gul, eller möjligen gulgrön, randig tapet med en bård längst upp.
Den här tapeten.

Och den här bården.

Och dessutom ser det ut som det kan ha varit en ganska hög sockel längst ner i rummet. Annars vet jag inte varför det ser ut så här längst ner.

Den här blommiga tyckte jag var ganska söt. Lager fyra nedifrån om jag sett rätt.

Nu är jag packad och klar och imorgon bär det av till Paris!

Sicken en känsla

Idag skiner solen. Det är inte jättevarmt i luften, men solen värmer. Och snön är borta! Jämför den här bilden med den som är lite nedanför. Ingen snö så långt ögat kan se.

Och nu har lökarna fått ny fart. Så här ser det ut i lite överallt i trädgården. Nu växer de faktiskt nästan så att jag kan se det om jag står stilla och tittar en stund.

Jag planterade massor av lökar i höstas. Minns snart inte längre vad det var för sorter. Det var nästan det enda jag gjorde i trädgården förra året. Vi får se hur många av dem jag får se nu i vår. Uppenbarligen är det några i alla fall.

Och mina snödroppar är också på gång. De är ganska låga än så länge, men tittar man noga så syns det till och med en knopp där allra längst bak.

Och i ”slänten” som jag kallar en del av trädgården som jag inte gjort något åt alls i princip, där strävar sig jättevallmon upp i år igen.

Jag har försökt utrota den, men den verkar inte ge sig. Det kanske är som så att den ska vara kvar i alla fall. När jag kommer till slänten får jag kanske försöka plantera något annat runt omkring den istället. Det är nämligen som så att jag tycker verkligen att den är vacker när den blommar, men den blommar över så fort och när den blommat över tycker jag bara att den är skräpig. Men med en sådan livskraft så kanske den får vara kvar ändå.

Själv känner jag också lite växtkraft sådana här dagar. När våren är så påtaglig. När det verkligen doftar vår. Då känns det plötsligt lite lättare att leva.

Att kännas som vår

Idag har det varit blå himmel hela dagen. Solen har varit framme och det har varit så härligt. Snö finns bara kvar där det legat i högar, i övrigt är den borta. Riktigt, riktigt härligt. Jag ville inte jobba. Jag ville hämta Gandalf och gå en långpromenad. Men det blev inte något med det. Istället blev det en lång dag på jobbet. Trots det så lyckas man njuta av en sån här dag. Imorgon när det är ljust ska jag se om kanske, kanske någon snödroppe är på väg. Lökarna har  i vart fall fått lite fart igen, jag längtar efter att se vad som kan tänkas komma upp.

Jag har just varit ute med Gandalf. Och vilken skön kväll det är i kväll! Det är visserligen troligen på väg att bli minusgrader, men luften är annorlunda. Det är inte vinterluft längre. Visst, det kommer att komma bakslag, men jag undrar ändå om inte vintern har fått ge sig nu. Jag höll visserligen på att halka på ett par ställen. Ställen som legat i skugga och där snön varit packad. Nu smälter den istället långsamt och är under smältningen otroligt hal istället. Det är en himla tur att jag min lilla ficklampa i fickan.

Det blir nog faktiskt vår i år också!

Nästan lite vårkänslor

Nu i helgen har det varit plusgrader här. Och det har regnat. Snön har runnit bort nästan helt från gatorna här runt omkring och även i trädgården börjar gräsmattan titta fram.

Jag måste erkänna att jag fick sådana känslor av vår. Det verkar som att även kajorna fick lite vårkänslor för kajparet som brukar häcka i grannens skorsten var och kikade lite på lägenheten. Den ena satt på antennen och vaktade och den andra var nere i skorstenen och kollade lite.

Istället för att fortsätta med väggar så har vi faktiskt städat i helgen. Det känns bra. Och ärligt så var det inte en dag för tidigt!

Paris

Jag är trött. Jag är trött på vinter. Jag är trött på renovering. Jag är trött på att jobba. Jag är alltså trött. Känner att jag behöver lite ledigt. Så jag har planerat in en veckas ledighet. Bara så där. Tänkte jag skulle stanna hemma och bara vara.

Stanna hemma och bara vara. Hur enkelt är det? När det finns golv som behöver fixas, rum som behöver städas, dörrar som behöver slipas? Inte så enkelt. Vill jag verkligen vila och tömma huvudet är det nog som så att enda möjligheten är att sticka iväg ett tag. Så jag bestämde mig för att åka bort någonstans. Vart som helst. Gärna till någon storstad. Jag tycker att ska man åka någonstans själv är en storstad ett perfekt ställe. Så jag har funderat och sökt och funderat och funderat. Och vet ni vad, nästa söndag åker jag till Paris!

Bara så där. Helt oplanerat! Jag tänker inte möta våren i Paris, det är alldeles för tidigt, men jag har en liten träff med mig själv där. I fyra dagar.

 

Kolasnittar

Jag är egentligen inte så förtjust i småkakor. Men när vi var på ett fik häromhelgen så tog jag av någon orsak en kolasnitt. Och tyckte att den var god dessutom. När jag skulle fixa till något snabbt för att ha att bjuda jobbarna här hemma så tänkte jag på kolasnittar och hittade ett recept på nätet. Ett riktigt bra recept dessutom. Så nu skriver jag ner det här för att ha till ett senare tillfälle. Den här varianten blev seg och god, inte torr. Gillar inte torra kakor.

Ingredienser

5 dl vetemjöl
200 gr smör
1,75 dl strösocker
2 tsk bakpulver
2 msk vaniljsocker
2 msk ljus sirap

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.

Lägg alla ingredienserna i en matberedare. Kör tills det har blivit en smet. Jag fick i slutet använda händerna för att få ihop degen ordentligt.

Dela degen i 2-4 delar beroende på hur stora snittar du vill ha. Rulla dem tills rullarna är lika långa som plåten. Platta till dem och om du vill kan du göra mönster med en gaffel. Gör relativt rejäla mönster, tar du i för lite så jäser mönsterna bort i ugnen.

Grädda dem mitt i ugnen 10-15 minuter.

Skär längderna lite snett när de fortfarande är varma. De känns väldigt mjuka och jag undrade om de ens var bakta, men när de blev kalla blev de perfekta.

Jag läste någonstans att man skulle kunna ha i en tsk malen ingefära i degen också, ska testa det en annan gång.

Kolabrownie

Jag är väldigt förtjust i kola. All kola, men mest gräddkola. Och någon gång för länge sedan så såg jag på Tinas kök hur hon kokade en burk kondenserad mjölk ett antal timmar och att innehållet i burken förvandlades till en härlig kola. Det har jag använt mig av flera gånger sedan dess. Häromsistens behövde jag recept på någon god kaka och gärna med choklad. Eller kola, eftersom jag hade kondenserad mjölk hemma. Hittade fantastiskt nog en med båda sakerna i! Och den var supergod. Ska göras igen.

Ingredienser

115 gram smör
170 gram mörk choklad
0,5 dl kakao
3 ägg
2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjöl

1 burk kondenserad mjölk ( Använd 2 dl)

Gör så här

Ta bort pappret från burken med kondenserad mjölk, koka den sedan i en kastrull med vatten på svag värme i 3 timmar. Täck med vatten då och då. Låt kolan svalna.

Sätt ugnen på 180 grader.

Smält smöret och chokladen i en kastrull. Låt svalna lite.

Häll över i en skål och vispa sedan ner ett ägg i taget.

Blanda sockersorterna och rör sedan ner dem i smeten.

Blanda vetemjöl och kakao och rör sedan ner även detta i smeten.

Klä en plåt på ca 20 x 20 cm med bakplåtspapper.

Häll hälften av smeten i formen. Klicka ut ca 1 dl kolasmet med hjälp av en tesked.

Häll över resten av smeten och klicka sedan ut ytterligare 1 dl kolasmet. (Vill du ha mycket kola så använder du hela burken som ger ca 3 dl)

Grädda i ca 35 grader, den ska vara lite lös i mitten.

Låt kakan svalna i formen. Skär upp den i 16 bitar när den blivit kall.

Att lära hunden dumheter och varmare inomhus.

När man bor i ett hus där man renoverar så lär man sig att uppskatta saker och ting som vanligtvis räknas som självklara. När vi tex gjorde om köket så hade jag räknat med att det skulle vara jobbigt att vara utan kök. Det var det, men det var som sagt väntat. Vad jag inte hade funderat på var att det dessutom kunde bli så att man blir utan golv! Att man får kliva på reglar för att bära disken till toa. Eller för att ta sig själv till toan. Så när golvplankorna var på plats så lärde jag mig att uppskatta att ha golv. Hur ofta funderar någon på det annars?

Det som jag saknat nu är också en självklarhet egentligen. En vägg! En isolerad vägg. Mitt i smällkalla vintern. Det har jag saknat. Nu är helgen över och OK, jag har inte en vägg här. Men, vi har en vägg med elen omdragen och med isolering överallt. Igenplastad just nu, men håller värmen! Tänka sig så det kan bli. Nu när vi ändå drog om elen så ska vi ha ett lamputtag över fönsterna. Då blir det enkelt att ha en fönsterlampa. Vi har också dragit så att det är möjligt att ha en strömbrytare bredvid fönsterfodret. Vi får se om vi väljer att använda den möjligheten, men idén är kul! Lite nya uttag blir det också. Uttag får man aldrig för mycket av. Plus att vi har fixat så att det går att ha ett element även under fönstret mot framsidan. Där har inte varit något element och fanns inte heller möjlighet att ha något. Nu finns där uttag för det. Och det elementet behövs helt klart. Det har märkts när man suttit vid matbordet och det varit kallt ute. Inget som motar kallraset från fönstret.

Så jag känner mig ganska nöjd. Äntligen är det lönt att ha värmen påslagen. Den smiter inte ut genom panelen på väggen.

Saker som jag annars ägnat mig åt är att lära hunden dumheter. Jag gillar inte massor av kajor och duvor vid fågelmaten. Så jag har lärt Gandalf att när jag säger ”Spring och ta dem” så springer han bort till fågelmaten och skrämmer bort dem. Duktig hund. Här kollar han om jag inte ska be honom skrämma några kajor.

Koltrasten struntar dock i honom för det mesta och kommer tillbaka så fort han vänder ryggen till.

Att vår hund älskar att var ute märkte vi också i Stockholm förra helgen. Han ägnade en stor del av tiden vi var hemma i lägenheten till att vara ute på balkongen och kolla folklivet.


Satt där ute i kylan för sig själv och bara kollade. Skällde lite på folk ibland också, när de inte skötte sig ordentligt!