Mitt ryggonda har inte släppt så jag hankar mig fram så gott det går. Att gå är bra, så jag försöker promenixa med hunden. Att ta långa steg går INTE bra, häftiga rörelser är INTE bra mm mm. Summan av kardemumman är att jag inte renoverar, utan mest gnäller. I vart fall när jag rör mig. Eller så.
Maken däremot har kommit över sin sjukdom och har kommit igång i vardagsrummet. Han demolerar för fullt. Saker och ting måste förstöras så att man kan bygga upp dem igen. Så känns det lite när man håller på med renovering,
Inget golv! Ingen vägg! Massor av plast. Och sågspån.

På baksidan av en av golvplankorna såg det ut så här.

Jag kan inte låta bli att undra vem som skrivit de namnen och när. Lite kul. Kanske vi också ska skriva våra namn på baksidan av en planka. Vem vet, kanske någon annan ser det någon gång om många år.
Vid kakelugnen har de sett till att ha mycket under plankorna.

Vi får väl se om vi lyckas få ihop en fris där. Eller vi och vi, det blir nog mest maken det.
Slutligen får jag visa upp vår fina vägg.

Kanske vi får se till att få dit en lite mer substantiell så småningom. Vet faktiskt inte om jag är riktigt nöjd med den här lösningen. Svårt att fästa pardörrar i den väggen också.
Men där bakom plasten sitter jag just nu i soffan. Så här blir det nog ett tag nu. Med plast alltså. Plasten skyddar och håller dessutom värmen kvar i den del av rummet som går att använda.
Visst händer det spännande saker!
Förutom det där med ryggskott då, för det är varken spännande eller roligt. Man blir bara förbannad.
Så det så.