Rymmarhund

Våran lille valp har blivit en stor hund.

Även om han verkar ganska liten när han lyckats ordna en ordentlig röra och sedan somna mitt i alltihop.

Han har dessutom börjat upptäcka att han kan hoppa. Idag flög han över kompostgallret som hitintills stoppat honom från att ta sig ut mot framsidan. Han välter det lite tunnare nät som maken satt runt trädgården och han tar sig lätt upp för muren upp till grannen ovanför. Rätt vad det är är han någonstans där han inte borde vara. Bara att konstatera att jycken behöver ett staket. Så fort tjälen är ur marken ska vi sätta upp ett nätstaket. Det kommer inte att synas så mycket så det behöver inte vara supervackert. Men man vill kunna låta hunden vara i trädgården utan att behöva vakta honom hela tiden. Han älskar att vara ute våran Gandalf och snart kan man ha verandadörren öppen och då vore det synd om inte hunden kan gå ut. Så ett staket får det bli. Vi har hittat en variant på Jula som nog får duga, men det blir en rejäl slant i alla fall.

Det är dyrt med rymmarhundar!

 

Tillbaka från Paris

Nu är min Parisresa över. Och oj vad tiden gick fort. Jag skrev att jag inte skulle möta våren i Paris, men det gjorde jag. Temperaturen var mellan 15 och 18 grader och varje eftermiddag så delade sig molnen till en blå himmel. Jag har njutit i fulla drag, inte gått på muséer eller några andra inomhusaktiviteter eftersom jag ville njuta av det fina vädret. Däremot så har jag cyklat!

 

Varenda dag har jag cyklat. Istället för att ta Metro eller bus. Borgmästaren i Paris har bestämt att Parisarna bör cykla mera och har överallt ställt ut cykelstationer där man kan hyra och lämna tillbaka cyklar. Fantastiskt bra idé av borgmästaren i Paris tycker jag. Först tänkte jag att det skulle vara läskigt, men när jag väl kastade mig ut i trafiken gick det bra.

Jag körde dock inte i rondellen kring Triumfbågen, där ledde jag cykeln istället. Jag bodde nämligen i närheten av Triumfbågen så jag var där flera gånger.

Och det var varmt. Jag köpte mig faktiskt en ny jacka när jag var där. Jag blev alldeles för varm i min medtagna kappa. Som jag ändå tagit med för att jag tänkte att den inte var så varm.

Cyklat och gått i flera dagar således. Helt slut. Med en bra kartbok är det inte några problem. Även om man hamnat utanför promenaden i promenadboken. Vilket jag gjorde flera gånger. Min promenadbok var inte så bra. Vid ett tillfälle var jag plötsligt vid ett torg, som inte borde funnits där. Men där var i alla fall en kyrka. Gick in en liten sväng och tände ett ljus för alla mina döda.

Kyrkan hette Saint-Sulpice och efteråt läste jag att det var ett ställena där man spelat in da Vincikoden. Världen ÄR ganska liten.

Såg ett par snygga skor jag hade funderingar på att köpa, men kom inte på att jag hade något hemma som passade riktigt till dem så det fick vara. Men ångrar mig nästan nu.

Hade picknick med mig själv i parkerna och satt ute på uteserveringar i solen. Och bara njöt.

Jag cyklade också till Cimetière du Père-Lachaise som är en jättelik kyrkogård, den är väldigt känd och där ligger också många kändisar begravda. Jag åkte dit för att gå till Oscar Wildes grav. Jag är ett Oscar Wilde fan och när vi var i Dublin var jag i hans park och där han föddes. Det kändes liksom rätt att också gå till graven. Jag hade dock inte räknat med att bli helt fascinerad av kyrkogården. Gravar och små kapell och jag vet inte vad. En liten stad i staden på något sätt. En stad för de döda.

Jag köpte en karta för att hitta rätt och det var nog tur. Annars hade jag kanske fortfarande irrat omkring där. Och jag hittade även Oscar Wildes grav. Som de varit tvungna att sätta en glasmonter kring för annars skulle den varit full med graffiti. Nu var glasmontern det istället. Folk!

Ja, ja det här får räcka för idag. Nu ska vi iväg på 60-årskalas.

Gamla tapeter

Idag har maken börjat riva lite på en vägg som vi behöver sätta nya skivor på för att få det snyggt. När han rev där så visade det sig att där var faktiskt en vägg där det fanns gamla tecken kvar.

Det visade sig finnas ett antal lager tapeter ovanpå varandra. Underst har man pappspänt rakt på timret och sedan tapetserat. Ett antal gånger.

Fyra eller fem lager kunde jag se bara så där. Den översta tyckte jag säga var hemsk. Mönstret OK, men oj vad mörk den var. Rummet kan inte ha sett så trevligt ut när hela rummet hade den mörka tapeten.

Underst verkar det ha varit en gul, eller möjligen gulgrön, randig tapet med en bård längst upp.
Den här tapeten.

Och den här bården.

Och dessutom ser det ut som det kan ha varit en ganska hög sockel längst ner i rummet. Annars vet jag inte varför det ser ut så här längst ner.

Den här blommiga tyckte jag var ganska söt. Lager fyra nedifrån om jag sett rätt.

Nu är jag packad och klar och imorgon bär det av till Paris!

Sicken en känsla

Idag skiner solen. Det är inte jättevarmt i luften, men solen värmer. Och snön är borta! Jämför den här bilden med den som är lite nedanför. Ingen snö så långt ögat kan se.

Och nu har lökarna fått ny fart. Så här ser det ut i lite överallt i trädgården. Nu växer de faktiskt nästan så att jag kan se det om jag står stilla och tittar en stund.

Jag planterade massor av lökar i höstas. Minns snart inte längre vad det var för sorter. Det var nästan det enda jag gjorde i trädgården förra året. Vi får se hur många av dem jag får se nu i vår. Uppenbarligen är det några i alla fall.

Och mina snödroppar är också på gång. De är ganska låga än så länge, men tittar man noga så syns det till och med en knopp där allra längst bak.

Och i ”slänten” som jag kallar en del av trädgården som jag inte gjort något åt alls i princip, där strävar sig jättevallmon upp i år igen.

Jag har försökt utrota den, men den verkar inte ge sig. Det kanske är som så att den ska vara kvar i alla fall. När jag kommer till slänten får jag kanske försöka plantera något annat runt omkring den istället. Det är nämligen som så att jag tycker verkligen att den är vacker när den blommar, men den blommar över så fort och när den blommat över tycker jag bara att den är skräpig. Men med en sådan livskraft så kanske den får vara kvar ändå.

Själv känner jag också lite växtkraft sådana här dagar. När våren är så påtaglig. När det verkligen doftar vår. Då känns det plötsligt lite lättare att leva.

Att kännas som vår

Idag har det varit blå himmel hela dagen. Solen har varit framme och det har varit så härligt. Snö finns bara kvar där det legat i högar, i övrigt är den borta. Riktigt, riktigt härligt. Jag ville inte jobba. Jag ville hämta Gandalf och gå en långpromenad. Men det blev inte något med det. Istället blev det en lång dag på jobbet. Trots det så lyckas man njuta av en sån här dag. Imorgon när det är ljust ska jag se om kanske, kanske någon snödroppe är på väg. Lökarna har  i vart fall fått lite fart igen, jag längtar efter att se vad som kan tänkas komma upp.

Jag har just varit ute med Gandalf. Och vilken skön kväll det är i kväll! Det är visserligen troligen på väg att bli minusgrader, men luften är annorlunda. Det är inte vinterluft längre. Visst, det kommer att komma bakslag, men jag undrar ändå om inte vintern har fått ge sig nu. Jag höll visserligen på att halka på ett par ställen. Ställen som legat i skugga och där snön varit packad. Nu smälter den istället långsamt och är under smältningen otroligt hal istället. Det är en himla tur att jag min lilla ficklampa i fickan.

Det blir nog faktiskt vår i år också!

Nästan lite vårkänslor

Nu i helgen har det varit plusgrader här. Och det har regnat. Snön har runnit bort nästan helt från gatorna här runt omkring och även i trädgården börjar gräsmattan titta fram.

Jag måste erkänna att jag fick sådana känslor av vår. Det verkar som att även kajorna fick lite vårkänslor för kajparet som brukar häcka i grannens skorsten var och kikade lite på lägenheten. Den ena satt på antennen och vaktade och den andra var nere i skorstenen och kollade lite.

Istället för att fortsätta med väggar så har vi faktiskt städat i helgen. Det känns bra. Och ärligt så var det inte en dag för tidigt!

Paris

Jag är trött. Jag är trött på vinter. Jag är trött på renovering. Jag är trött på att jobba. Jag är alltså trött. Känner att jag behöver lite ledigt. Så jag har planerat in en veckas ledighet. Bara så där. Tänkte jag skulle stanna hemma och bara vara.

Stanna hemma och bara vara. Hur enkelt är det? När det finns golv som behöver fixas, rum som behöver städas, dörrar som behöver slipas? Inte så enkelt. Vill jag verkligen vila och tömma huvudet är det nog som så att enda möjligheten är att sticka iväg ett tag. Så jag bestämde mig för att åka bort någonstans. Vart som helst. Gärna till någon storstad. Jag tycker att ska man åka någonstans själv är en storstad ett perfekt ställe. Så jag har funderat och sökt och funderat och funderat. Och vet ni vad, nästa söndag åker jag till Paris!

Bara så där. Helt oplanerat! Jag tänker inte möta våren i Paris, det är alldeles för tidigt, men jag har en liten träff med mig själv där. I fyra dagar.

 

Kolasnittar

Jag är egentligen inte så förtjust i småkakor. Men när vi var på ett fik häromhelgen så tog jag av någon orsak en kolasnitt. Och tyckte att den var god dessutom. När jag skulle fixa till något snabbt för att ha att bjuda jobbarna här hemma så tänkte jag på kolasnittar och hittade ett recept på nätet. Ett riktigt bra recept dessutom. Så nu skriver jag ner det här för att ha till ett senare tillfälle. Den här varianten blev seg och god, inte torr. Gillar inte torra kakor.

Ingredienser

5 dl vetemjöl
200 gr smör
1,75 dl strösocker
2 tsk bakpulver
2 msk vaniljsocker
2 msk ljus sirap

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.

Lägg alla ingredienserna i en matberedare. Kör tills det har blivit en smet. Jag fick i slutet använda händerna för att få ihop degen ordentligt.

Dela degen i 2-4 delar beroende på hur stora snittar du vill ha. Rulla dem tills rullarna är lika långa som plåten. Platta till dem och om du vill kan du göra mönster med en gaffel. Gör relativt rejäla mönster, tar du i för lite så jäser mönsterna bort i ugnen.

Grädda dem mitt i ugnen 10-15 minuter.

Skär längderna lite snett när de fortfarande är varma. De känns väldigt mjuka och jag undrade om de ens var bakta, men när de blev kalla blev de perfekta.

Jag läste någonstans att man skulle kunna ha i en tsk malen ingefära i degen också, ska testa det en annan gång.