Äntligen börjar det hända saker

För länge sedan nu började jag fixa ”hålet i väggen” i köket och sedan kom det sjukdomar och kanske allmän tristess emellan. Nu har jag satt fart på arbetet igen och nu tänker jag förbaskat mig köra tills det är klart. Så nu är dörrarna målade tre gånger. Hålet i väggen

Där ligger de på tork i en verkstad i stort behov av städning. Men det tar vi en annan dag.

Jag har även satt fart i själva köket. Mer eller mindre tvingat maken att foga. Just fogning är något jag bara inte gillar att göra. Nedrans klet.

Efter många funderingar och diskussioner kom vi fram till att hålet skulle ha samma färg som köksskåpen. Istället för att ha samma färg som väggen vilket var min första tanke.

Så här är väggen utan färg. Hålet i väggen

Och här med ett första lager färg. Hålet i väggenVi får se hur det blir när jag är klar, men jag har stora förväntningar. Och då kommer det också i så fall ett större ”reportage”

Det regnar i vår trädgård

Större delen av lördagen så regnade det. Men det var välkommet, det var väldigt, väldigt torrt. Jag tog ett varv för att se hur det såg i trädgården. Det såg inte ut som att någon av växterna var ledsna över regnet.

Chokladblomman

Chokladblomman som jag envisas med att köpa varje sommar. Jag vet inte varför jag är så förtjust i dem. Men det måste köpas minst en varje sommar. Egentligen ska de gå att övervintra, men jag har inte lyckats ännu.

Schersminen

Schersminen har så många blommor att när det regnar på den så hänger grenarna nedåt.

Röd pion

Den ”vita” pionen blommar fint bland kirskålen (den var märkt som vit när jag köpte den).

2016-06-18 17.34.52

Bondpionen som står lite skuggigare har inte börjat blomma ännu.

2016-06-18 17.36.41

Rosorna på framsidan är på gång.

2016-06-18 17.36.19

Och på marken under syrenerna så blommar geranium, någon slags näva som jag glömt namnet på.

2016-06-18 17.41.26

Det är fint med sommarregn. Allting får liksom mera färg.

 

Att fixa en självvattnande kruka

Jag är inte speciellt bra på det där med krukväxter. I två fall brukar jag dock klara det ganska bra. Det ena fallet är växter som klarar sig långa tider utan vatten. No problems där. Även om det hänt att jag torkat ihjäl sådana också. Det andra fallet är om jag lyckas fixa till någon slags bra bevattningsanordning. Som i det här fallet som jag tänkte berätta om här.

De här rosa kallorna på bilden nedan har jag haft riktigt länge nu.

Fönster med kallor

De fixar inte bara att stå där med väldigt lite ljus, jag har dessutom klarat av vattnandet alldeles utmärkt.

Själv tycker jag att lösningen är helt genial. Den fungerar bara när du har en hög kruka, men då fungerar den desto bättre. Så vad är det du ska göra? Jo, istället för att fylla den höga ytterkrukan med lecakulor så hitta en liten bytta som får plats under blomman och ställ den i ytterkrukan.

2016-06-13 09.16.29

Hittar du en i plast kan du klippa till den om den skulle vara lite för hög.

I blomsterkrukan trycker du in en bevattningstråd. Sådana finns att köpa i blomsteraffärerna.

2016-06-13 09.15.16

Sedan fyller du din lilla bytta med vatten och ser till att bevattningstråden hamnar i vattnet samtidigt som du ställer blomman i ytterkrukan.

2016-06-13 09.15.59

Och du är klar! Visst var det en bra idé!

2016-06-13 09.14.51

Sedan är det bara att då och då lyfta på blomman och fylla byttan innanför med vatten. Om någon funderar på varför jag helt enkelt inte har vatten i ytterkrukan så beror det dels på att blomman kan åka ner då, men också på att det blir kondens på ytterkrukan och märken på fönsterbrädan (japp, jag har testat).

Nostalgi – eller bara jättegott

Mamma kom från Finland som jag skrivit några gånger förut. Något som hon brukade göra var Karelska piroger. Det är lite mäck att göra sådana piroger, men det är jättegott! Jag har gjort det själv ett par gånger, men inte många gånger eftersom det faktiskt tar ganska lång tid.

På torghandeln som är här i stan varje lördag så brukar det finnas en vagn som säljer thailändsk och finsk mat. Ja, precis den blandningen! Förmodligen finns det en historia om det som skulle vara värd att berätta.

Där har jag i alla fall köpt piroger några gånger. Problemet är att jag brukar inte bli färdig att komma iväg till marknaden förrän den har stängt, vilket den gör vid lunch.

Gissa om jag blev glad när jag såg att de sålde Karelska piroger här på City Gross! Som har öppet varje dag och inte bara på lördagförmiddagarna :).

Karelska piroger

De har en liten del av en hylla där på City Gross där det går att hitta inte bara Karelska piroger utan också lite olika finska korvar och annat finskt. Måste finnas tillräckligt många finnar här i stan för att det ska vara lönt.

Något som jag bara är tacksam för. För på så vis får jag mina piroger på ett väldigt enkelt och bra sätt.

Att ibland fundera på vem vi äter

Som så många andra tänker jag mycket på hur vi hanterar djur på den här planeten. Eller hur vi utnyttjar djur på den här planeten. Instagram och nätet överhuvudtaget har visat upp så mycket grymhet. Visst det finns många som bryr sig, färre som gör något åt det, men det finns många, många fler som inte bryr sig. Som utnyttjar och ser djur som något som bara finns där för vår skull. Som skjuter noshörningen och när de fortfarande lever tar en motorsåg och sågar av dem deras horn. Jag läste att var femtonde minut så skjuts en elefant för sina elfenben. Vad ÄR vi för varelser egentligen.

Jag skänker pengar, men skulle egentligen vilja göra så mycket mera. För djuren på lite närmare håll så försöker vi att köpa ekologiskt. Dvs köpa kött från djur som i alla fall fått leva ett bra liv så länge de lever. Men vi försöker också att äta lite mer vegetariskt. Och än mer sugen på det blir jag när råkar på konton som estherthewonderpig.

Esther är en gris. Som två killar adopterade ilurade att det var en minigris. Och som så småningom visade sig vara något helt annat än en minigris. Hon visade sig vara en vanlig slaktgris. Men som så ofta händer när du väl har ett djur i din närhet, så hade de ju blivit förtjusta i Esther. Och de fattade att om de inte behöll henne så skulle hon förmodligen ätas upp. Så de behöll henne.

Esther fick dem att tänka på att  det finns andra grisar. Som inte har lika mycket tur som Esther. Så i förlängningen ledde Esther till att de slutade äta kött. Eftersom de faktiskt inte ville äta Esther. Istället skaffade de en farm på landet där Esther får plats (när de skaffade henne så hade de ett mindre hus inne i en stad).

Hur vet jag allt det här? För att de nu har givit ut en bok om Esther och jag kunde inte låta bli att läsa den efter att ha kikat på killarnas instagramkonto.

Kunde inte heller släppa tanken att vi ibland kanske borde fundera mera på vem vi äter. Vad skiljer egentligen en gris från en hund eller katt? Varför äter vi det ena och inte det andra?

Här är deras familjebild efter dådet i Orlando – och texten till.

esther1We felt compelled to update our family photo today.
Esther is the reason our whacky family looks the way it does. She was born a pig -obviously- and had she not found us, there’s a very good chance she would be somebody’s dinner by now. The simple fact that she was born ”a pig”, put her life in jeopardy. As soon as we made that connection, our hearts shattered, and we knew we needed to do something about it.
But yesterday, I found myself feeling like my own life might be in jeopardy, just because I was born gay. Just for a minute, I felt like I assume Esther would feel, if she had full comprehension of what was happening to her kind. It was an awful feeling to have, and nobody should have that kind of power over somebody else.
Thankfully, the smiling face of a 650lb pig, reminded me that there is still kindness in the world. So we’ll hang our new family portrait, and we’ll be proud of it. We’ll celebrate the life we live, and the accomplishments we’ve made together. Because no human -or animal- should live in fear for being who they are.This is my family, and I’m proud of it.
Xo

 

Mera växter

Ja, det blir en del växter här för tillfället, vilket beror på att jag åker runt till alla möjliga blomstershoppar och plantskolor. Så nu har det blivit nya växter även i sovrummet. Jag köpte två krukor dit för ett tag sedan, två krukor som jag gillar fortfarande. Växterna jag köpte samtidigt med krukorna gillade jag inte så mycket längre dock. Nu var kanske inte det så mycket växternas fel som mitt. Kanske att de fått lite lite vatten eller nåt. I alla fall så var de ganska gula. På ställen där de skulle vara gröna. Eftersom det var ett par kallor så har jag just nu ställt ut dem och tänkt att möjligen, kanske, kan de leva upp lite därute. Vi får se. I alla fall tänkte jag att jag denna gången kanske skulle ha något som inte blommar, även om jag inte är speciellt förtjust i gröna växter, men det är trots allt som så att det som står i de fönsterna får inte mycket ljus. Och kanske inte jättemycket vatten. Så jag har faktiskt fallit till föga och köpt två stycken gröna växter. Någon slags liten palm till båda krukorna. Garderobsblomman jag köpte till det tredje fönstret verkar klara sig bra utan vatten. Och ljus. Eller i alla fall väldigt lite ljus. Väldigt lite. Så nu får vi se hur det kommer att gå för mina små palmer. Varav detta är den ena.

Guldpalm

Tycker de passar ganska bra i krukorna faktiskt. Och eftersom den andra är i precis likadan, både krukan och växten,  så har jag bara tagit en bild på den ena. Men visst var det ganska fint?

Kikärtsbiffar

Jag var tvungen att damma av ett gammalt recept. Det är hittat för länge sedan i tidningen Buffé. Innan den fanns på nätet. Ja, det har faktiskt funnits en sådan tid. Receptet jag grävt fram är kikärtsbiffar. De är enkla att göra och är riktigt goda. Går att variera på många olika sätt. De ser lite mesiga ut kanske men är, som sagt, riktigt goda. Här använder vi burkärtor. Så klart kan man använda kikärtor som man lagt i blöt och kokt själv . Här är vi dock lite lata av oss så här blir det burkärtor. Men jag har tänkt att jag någon gång, en annan dag (eller ett annat år) ska koka dem själv.

Receptet är en grundvariant. I dem på bilden har jag blandat  ner hackad salladslök, vitlök och chiliflingor. Ibland gör jag en variant där jag fräser finhackad svamp och lök + vitlök som jag låter svalna och sedan blandar i röran. Mycket gott det också! Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Och oftast gör vi minst dubbel sats. Så bra att kunna spara några i kylskåpet till nästa dag.

 Kikärtsbiffar

Ingredienser

1 burk kikärtor
1 ägg
ca 1/2 dl vetemjöl (gärna dinkel)
ev 1 tsk spiskummin
salt och peppar

Gör så här

Öppna burken och häll av spadet. Spola av ärtorna.
Gaffelmosa kikärtorna med ägg och mjöl.

Krydda

Blanda i eventuella övriga ingredienser.

Klicka smeten med en stor sked i stekpannan. Smeten är ganska lös så försök inte forma biffar med händerna eller så. Du kan forma till dem lite med stekspaden när du väl klickat ner smeten i stekpannan. Stek tills de fått fin färg.

Här är de serverade med myntayoghurt (även om jag använde gräddfil eftersom jag inte hade någon yoghurt), ris och skurna tomater blandade med lite hackad salladslök.

Kikärtsbiffar

Väldoft

Och nu sprider sig doften av schersmin i trädgården. Åtminstone från en av våra buskar. Den som självsått sig vid vedskjulet. Även om jag älskar doften av syren, hägg och kaprifol så är nog doften av schersminen den doft jag gillar allra mest. Eller så är det bara för att det är den som doftar just nu.

schersmin

Visst är det fantastiskt hur mycket dofter kan påverka en. Jag är väldigt känslig för de olika dofterna om våren. Eftersom det oftast är jag som tar den sena kvällspromenaden med hundarna och dofterna ofta är som starkast då är det då jag brukar upptäcka att någonting har börjat blomma. Att gå och plötsligt känna häggdoften, börja se sig omkring och hitta den. Förutom schersminen så är flädern på gång här, ytterligare en härlig doft.

Men just nu, sådär vid vedskjulet, är det schersminen som doftar.

Schersmin