Igår kväll gick maken och jag ut med hundarna. Vi gick förbi en studentfest där det skrålades ganska bra. Och spelades musik. Och plötsligt så hör vi någon spela – och skråla – 800 grader. Men hallå, den är ju urgammal, den kunde i princip ha spelats när JAG tog studenten. Jag har skrålat till 800 grader jag också, eller förresten, jag sjöng ju faktiskt. Inte skrålade väl jag.
Och det är inte bara Ebba Grön som går igen, det känns som att det är svårt att komma med nya idéer när det gäller filmer också. De gör en ny Star Wars film, som i mångt och mycket är en kopia av de gamla. Det har kommit en ny Rockyfilm, det ska komma en ny Independence day och jag läste någonstans om en ny Ghostbuster. Har dessutom för mig att det ska komma en femtiosjuttonde variant av Tarzan. Jag tycker inte heller det känns som att det kommit någon ny musikstil på evigheter. Är det någon som spelar dunkadunka eller hårdrock eller grunge så är det vi som närmar oss pensionsåldern känns det som. Var har fantasin tagit vägen? Eller är det som så att nu tycker man att vi som var med under första resan börjar bli så gamla så att de kan köra resan om igen, med de som är unga nu. De har ju inte koll på vad som hände då under första resan.
Undrar om då när jag sitter på hemmet, och tänker på sånt som fanns där när jag var ung, när jag då nynnar på 800 grader, Staten och kapitalet och Enter Sandman . Kommer det fortfarande att vara som så att utanför fönstret så skrålar studenterna på samma låt?
Lämna ett svar