Här travar livet på. Det är fortfarande otroligt tomt här. Ingen Iggy. Men även utan Iggy så måste livet liksom gå vidare. Jag lyckades trilla häromdagen när jag sprang i skogen. Lyckades ramla på ena sidan och har förmodligen klämt till ett eller ett par revben ordentligt. Dag 1 och dag 2 gjorde det inte mycket ont alls, men dag 3 och framåt har det gjort ganska rejält ont. Jag ska vänta till måndag och se hur det är då. Jag har skadat revben förut och det är inget de gör något åt, men gör det ordentligt ont så vill jag nog kolla upp det ändå.

Maken har köpt sig en ny ”leksak” – en robotgräsklippare. Den heter Klipparn.

Så nu är vår trädgård uppdelad i olika zoner.

Det är en ny variant som inte behöver trådar i gräsmattan utan som du istället får valla runt och lära området. Dessutom visar den var den är. Här på bilden kan man se att den har som uppgift att fixa område 3 och 4. Den är klar med område 4 och har just startat med område 3. Tekniken går framåt. Eller ändrar sig i alla fall.

Själv håller jag på med mina bröd. Jag är så nöjd att jag äntligen fått en bra bakrutin. Och bröden blir bra. Att stoppa in bröden i en kall ugn och inte sätta på värmen förrän bröden står där. Helt fascinerande för mig. Bröden har inte växt så mycket i ugnen förut. Ta den här bilden t.ex. När jag stoppade in de här bröden var de jämnhöga med kanten på brödformen.

Det är för mig väldigt bra. Jag behöver fortfarande bli bättre på hur jag ska snitta bröden på bästa sätt.

Den här gången hade jag mer vitt mjöl än jag brukar ha, brukar ha en större del fullkorn i, men ville göra ett bak med mestadels bara vitt mjöl. Har en period då jag är sugen på Bruschetta och då är det bättre med lite vitare bröd.

Även om du inte får jättestora hål när du bakar i form så får du ändå lite olika stora hål. Inte lika jämnstora som med jäst.Hade superlös deg den här gången. Verkar som att hålen blir lite större då.

Sedan skadar det väl inte heller att jag har en superpigg surdeg.

Igår var vi på studentkalas. Det var makens ena systerdotter som tog studenten. Jag var inte med på utspringet, passade Ville i stället, men jag var med på festen. Trevligt och god mat. Och plötsligt hade det blivit fantastiskt väder så att vi kunde vara utomhus hela tiden. Något som inte hade varit möjligt bara två dagar tidigare. Men i och med fredagen så kom värmen.

Satt och pratade med en kvinna och vi kom på att vi båda hade hund. Ja, vi hade Ville med oss så det var inte så svårt att veta för vår del. Det visade sig att de hade en doodlevariant som jag aldrig hade hört talas om. En Shepadoodle. Det har ju varit inne nu ganska länge att blanda pudel med andra raser och få någon doodlehund. Cockerdoodle, Labradoodle och Goldendoodle hade jag hört talas om, men inte denna. Shepadoodle. Vilket visade sig vara en blandning av schäfer och pudel. Jag var tvungen att fråga hur en sådan kunde se ut och fick se några bilder på deras hund, som var vit. Hittade denna bild på Internet och den är väldigt lik deras hund.

Ser inte schäfer någonstans i den bilden. Jag är uppväxt med schäfer så jag är van att se schäfer. Hon sa att resten av valparna varit svarta och jag lyckades hitta den här bilden på svarta.

Inte heller där ser jag schäfern.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om de här pudelblandningarna. Min första hund var en blandras mellan cockerspaniel och shetland sheepdog och han var underbar så jag har inte något emot blandrashundar, men det är den där medvetna uppfödningen av blandraser som jag inte riktigt vet vad jag tycker om. Och det har inte heller någon betydelse. Vad jag tycker om det alltså. Men jag måste säga att jag tyckte det kändes konstigt att blanda schäfer och pudel. Men hunden är ju fin. Å andra sidan har jag nog inte ännu träffat en hund som jag inte tyckt var fin.

Ja, tänk vad du kan lära dig på en studentfest.

Idag tog jag och Ville oss en promenad i solskenet. Blå himmel och lagom temperatur. Vi tog inte bilen någonstans utan bara promenerade. Vi gick förbi Gandalfs bänk.

Den här bänken som Gandalf alltid skulle stanna och vila vid när det var varmt ute. Eller om han bara hade lust. Bänken står bra till och du har utsikt över en korsning där det går mycket folk och hundar emellanåt. Det vill säga mycket att titta på. Iggy tog över vanan när han började bli gammal och lite tröttare. Men nu är det bara maken och jag som vet att det här är Gandalfs bänk. Ville vet ju inte ens vem Gandalf var.

När vi hade gått förbi bänken fortsatte vi promenixa. Jag funderade då på  hur bra vi egentligen bor lägesmässigt. Fem minuter med cykel och jag är mitt i stan. Bara lite längre tids gående åt andra hållet och vi har, en bit efter Gandalfs bänk, bäckar och massor av grönt. Vägar som används av många, men som ändå är så här fina.

Och så kan du svänga av lite åt sidan. Många har tillgång, men inte så många går dit.

Där finns det flera bäckar.

Goda att dricka vatten ur om du är hund,

Och sedan gå vidare, ännu lite djupare in i det gröna.

Inte illa att ha om knuten. Du känner som att du är längre bort än du är, eftersom naturen har tillåtits att växa fritt här och många är såpass lata att de inte anstränger sig att gå till sådana här ställen eftersom du måste klättra lite och inte bara gå på färdiga vägar. Men vi orkar, och vi gör det. Och är glada åt att så många är såpass lata.

Vi har inte beskurit våran vita syren på ett par år tror jag så formen på den är lite konstig. Nästa år måste vi nog beskära den en del så då lär det inte bli så många blommor. Men i år har den blommor. Riktigt stora klasar. Detta är min andra Beauty of Moscow. Den första dog för mig. Så jag hoppas att denna ska fortsätta att växa och blomma massor av år. Vackrare blommor få du leta efter!

Gäller att njuta så länge den blommar.

Jag befinner mig fortfarande i någon slags bubbla. Kanske är jag helt enkelt lite deprimerad. Jag förväntar mig fortfarande att det ska komma en Iggy om hörnet och se glad ut. Även om jag vet att han aldrig kommer mer. Ibland tycker jag mig höra ljud som låter precis som Iggy. Låtsas att han är och tittar till mig, men vet att det nog mest är min egen fantasi. Fortfarande har jag svårt att njuta av den vackra naturen. Häggen har blommat över och jag märkte det inte ens. Men jag såg att min vita syren Beauty of Moscow blommar och att det är väldigt stora blomsterklasar på den. Det är väl ändå en framgång. Att jag såg den alltså. Och idag när Ville och jag var i skogen så såg jag att det var vackert. Första reaktionen på länge.

Jag försöker vakna till liv igen, men det går bara en bit i taget. Ibland är jag sur på Ville, han verkar inte bry sig ett dugg att Iggy försvann. När Gandalf gick bort blev Iggy helt förstörd. Något som inte riktigt gick över. Det var därför vi skaffade Ville, lite tidigare än vi egentligen hade tänkt oss att skaffa nästa hund. För Villes del behövs inte det. För honom är allting som vanligt. Han är inte så djup helt enkelt. Livet går vidare. Kunde kanske behövt lite av den attityden jag också, men jag  är helt enkelt inte sån. Tänker mycket på att skaffa en hund till, men måste vänta. Jag måste vara säker på att jag verkligen vill ha en hund till och inte bara skaffar en för att det är tomt utan Iggy.

Bröd bakar jag, det är egentligen det enda som jag verkligen klarar av att engagera mig i just nu, så det gör jag.  Gjorde ett par bröd som jag rullade i fröer först. När jag skivade upp dem för att frysa in dem tyckte jag att alla fröerna ramlade av, men såg sedan på skivorna att ganska mycket faktiskt var kvar. Blev goda bröd. Den surdegen jag har är riktigt stark och då jag bakar relativt ofta just nu så står den inte och blir extra sur heller. Den jag har i kylen är en rågsurdeg, jag nöjer mig med den.

Det är bara att låta tiden gå. Det måste ju bli bättre så småningom. Eller hur.