Ganska länge nu har jag försökt uppnå ett mål. Målet är att jogga fem kilometer eller i 30 minuter. Relativt snabbt kom jag fram till att så långsamt som jag springer så fick målet bli att jogga i 30 minuter, fem kilometer får bli ett senare mål. Så det har jag jobbat på ett bra tag nu alltså. Jag har gjort försök med det här förut, men det brukar sluta med benhinneinflammation eftersom jag tar i för mycket. Denna gången hade jag bestämt att jag inte fick ta i för mycket. Jag hittade ett bra program på nätet NHS Couch to 5K running plan. Det programmet går ut på att du ska kunna springa i 30 minuter eller, om du är snabbara än jag, fem kilometer efter nio veckor.

Det här programmet har jag laddat ner och har försökt att springa tre gånger i veckan. Under tiden har jag varit sjuk ett antal gånger. Vilket inneburit att jag fått göra uppehåll och sedan när jag började igen fick jag alltid backa minst en vecka i planen. Vid ett annat tillfälle sprang jag när jag var alldeles för trött och snubblade på en rot, ramlade på sidan och lyckades spräcka ett par revben. Då blev det ett lite längre uppehåll. Jag fick emellertid reda på att min klocka uppfattar fall. Klockan frågade mig (skriftligen, inte muntligen) att den känt av ett fall och undrade om jag var OK eller om vi borde ta kontakt med någon. Jag meddelade den att det var OK. Gick aldrig till doktorn eftersom jag spräckt revben förr och lärt mig att om det inte påverkar andningen så gör de ingenting.

Fallet lärde mig också att inte springa när jag är ordentligt trött. När du är yngre kan du tvinga dig att köra lite till när du är trött, jag tror inte det är lika enkelt när du har kommit upp lite i åren. I alla fall inte för mig. När jag kom tillbaka efter den smällen så fick jag backa i programmet igen.

I början var det lätt att följa programmet helt enligt plan, då gick det ut på att springa några minuter, gå några minuter och sedan springa några minuter igen. Vartefter veckorna gick så blev springminuterna flera och vissa veckor fick jag upprepa tills det kändes helt OK innan jag gick vidare till nästa vecka. Så med sjukdomar, skador, och upprepning av veckor så har det här tagit mycket mer än nio veckor. Jag har inte räknat dem. Bara segat på. Jag har också fått konstatera att det är inte spikrakt. En gång klarar jag kanske 28 minuter, men nästa bara 23 osv. Det går helt enkelt lite upp och ner.

Men idag har jag gjort det. För första gången klarade jag av att springa 30 minuter i ett sträck! Det kändes så in i bombens bra. Ville och jag fick jubla lite. För ja, Ville har varit med mig på den här resan, hela vägen. Ett tag var även Iggy med, men han kommer aldrig mer.

Det har varit träning för Ville också. Jag fäster kopplet i bältet till midjeväskan (ja, jag har en midjeväska, där jag har mobilen och bilnyckeln) och så har han fått lära sig att springa framför mig. Men i min fart, han får inte dra, bara springa lagom fort så att kopplet är lite lagom spänt så att ingen av oss trampar på det. Han har lärt sig att när jag säger ”Nu springer vi” så får han inte stanna och lukta eller kissa utan då ska han trava på tills jag säger ”Nu går vi”. Då vet han att han får göra lite som han vill igen. Utöver det försöker jag lära honom höger och vänster. Det finns ju några olika rundor att springa och vi springer inte alltid samma. Och eftersom han springer framför mig är det han som får svänga först. Så höger och vänster kör vi på med. Jag tror att han fattar det ganska bra nu. Faktum är att jag tror att han tycker att detta är en arbetsuppgift. Sköter sig så himla bra.

Och nu har vi alltså klarat av att springa 30 minuter tillsammans. Det kommer fortfarande inte att vara självklart att jag klarar 30 minuter nästa gång, men nu har jag gjort det en gång, så jag vet att jag kan.

Grattis till mig.

Det började med att jag blev tvungen att byta tema på min blogg eftersom den PHP-version jag använde tydligen var urgammal. Den som jag trodde uppdaterades automatiskt. Dumhuvud. OK, så jag lade ner en massa jobb på att hitta och byta tema. Vilket inte syns så mycket eftersom jag gjorde det så likt det gamla som möjligt. Med lite förändringar.

Sedan läste jag om ett tillägg som skulle vara bra tydligen. Kollar upp säkerheten på sidan. Installerade det. Skulle jag aldrig ha gjort! Det talar om för mig att jag har andra tillägg som också är för gamla. Den som en gång byggde dem har övergett dem och det sker inga uppdateringar längre.

Alltså hittade jag andra saker jag blev tvungen att ta hand om. Så nu har jag gjort det. Letat efter nya tillägg som gör det som de gamla gjorde och sedan ersätt dem. De här gamla tilläggen fungerade fortfarande och kunde naturligtvis säkerligen fungerat ett tag till. Men då jag jobbat ganska mycket med att beställa datasystem i mina dar så vet jag att det kan bli väldigt mycket mer strul om du bara låter dem fortsätta. De kan bli ingång för virus, eller helt enkelt bara sluta fungera tvärt. Och då blir det ännu mer jobb att byta ut dem än nu. Så detta ledde till att jag tyckte att det här med PHP och allt annat skulle bli lite mer jobb än vad jag hade lust att lägga ner. Men, men ska jag tvunget ha en sida som är betydligt mer avancerad än vad jag behöver så får jag ju skylla mig själv, eller hur.

Samtidigt så påminde det mig om varför jag en gång byggde en lite mer avancerad sida. Därför att jag tycker att det är roligt. Och även om det varit jobbigt, delar av det framförallt på grund av tidspress, så var det roligt den här gången också. Jag har lärt mig massor med nytt. Så även om det blev arbetsamt så blev det inte så jobbigt som jag befarade. Tid har jag, jag är ju pensionär. Och jag tycker om att lära mig nya saker. Har nu också framtidssäkrat vissa delar och behöver inte oroa mig för dem. Temat har jag funderat på tidigare, det har nämligen inte uppdaterats på länge, men jag trodde inte det bara skulle sluta fungera helt och hållet. Känns bra att äntligen få det bytt.

Nu tar jag paus i fixandet och hoppas, även om det var roligt på sitt sätt, att det inte dyker upp någon ny akut situation på ett tag.

Idag har det regnat hela dagen, Ville och jag har ändå varit i skogen och tagit oss runt löpspåret. Men igår var det soligt och fint och då jag försöker hålla mig undan så mycket som möjlgit när målarna är här så tog jag bilen och åkte med Ville till mossen.

Väl där gick vi den baklänges, alltså vi gick inte baklänges, men vi tog promenaden från motsatt håll mot vad vi brukar. Jag gjorde det för jag har fortfarande problem med att gå promenader som jag brukat älska att gå med Iggy och jag får försöka göra vad jag kan för att det inte riktigt ska bli samma runda. Iggy tyckte inte om att gå motsatt håll så det gjorde vi nästan aldrig. Men igår gjorde vi det. Och det gick ganska bra.

Det är ju vackert där, men vi har gått där så många gånger och det finns massor av minnen där.

Det här är till exempel en av de grillplatser som finns längs med den här promenaden. Just den här grillplatsen har ett väldigt starkt minne kopplat till sig. På den tiden när mossen var lite mer svårtillgänglig så brukade Iggy och Gandalf få vara lösa på vissa sträckor. Det var inte så mycket folk där då. En gång när vi gick förbi den här grillplatsen så rusade Iggy ner och det visade sig att det låg massor med korvar där som någon hade lämnat. Iggy kastade sig över dem och lyssnade inte ett dugg på mig. Vet inte hur många korvar han fick i sig innan jag fick stopp på det hela.

Efter det så var Iggy tvungen att kolla den där grillplatsen varenda gång vi gick förbi. Hela sitt liv. Aldrig mer hittade han korv där, men skam den som ger sig. Så därför har den särskild betydelse även för mig.

Väl ute på mossen så är det som det brukar vara. Försökte ta en fin bild på Ville med mossen i bakgrunden, men han fick solen i ögonen och det blåste så han kisade med ögonen.

Vi satt på en bänk och tittade på den lilla tjärnen. Men det är svårt att njuta. Jag sörjer fortfarande min lilla Iggy och ingen hundpromenad känns bra ännu.

Men det var fint i alla fall. På sitt sätt.

Idag fick jag ett brev på Kivra från Länsförsäkringar. Jag har fått återbäring som LF-kund.

Måste tänka ordentligt på vad jag ska göra med de här pengarna. Ska jag spara dem och låta dem växa? Ska jag lyxa till med något extra under min resa?

Alltid noga att tänka efter när du plötsligt får tillgång till något du inte väntat dig.

Räcker nog faktiskt till både en kopp te och en macka.