Vad mycket jobb det blev

Det började med att jag blev tvungen att byta tema på min blogg eftersom den PHP-version jag använde tydligen var urgammal. Den som jag trodde uppdaterades automatiskt. Dumhuvud. OK, så jag lade ner en massa jobb på att hitta och byta tema. Vilket inte syns så mycket eftersom jag gjorde det så likt det gamla som möjligt. Med lite förändringar.

Sedan läste jag om ett tillägg som skulle vara bra tydligen. Kollar upp säkerheten på sidan. Installerade det. Skulle jag aldrig ha gjort! Det talar om för mig att jag har andra tillägg som också är för gamla. Den som en gång byggde dem har övergett dem och det sker inga uppdateringar längre.

Alltså hittade jag andra saker jag blev tvungen att ta hand om. Så nu har jag gjort det. Letat efter nya tillägg som gör det som de gamla gjorde och sedan ersätt dem. De här gamla tilläggen fungerade fortfarande och kunde naturligtvis säkerligen fungerat ett tag till. Men då jag jobbat ganska mycket med att beställa datasystem i mina dar så vet jag att det kan bli väldigt mycket mer strul om du bara låter dem fortsätta. De kan bli ingång för virus, eller helt enkelt bara sluta fungera tvärt. Och då blir det ännu mer jobb att byta ut dem än nu. Så detta ledde till att jag tyckte att det här med PHP och allt annat skulle bli lite mer jobb än vad jag hade lust att lägga ner. Men, men ska jag tvunget ha en sida som är betydligt mer avancerad än vad jag behöver så får jag ju skylla mig själv, eller hur.

Samtidigt så påminde det mig om varför jag en gång byggde en lite mer avancerad sida. Därför att jag tycker att det är roligt. Och även om det varit jobbigt, delar av det framförallt på grund av tidspress, så var det roligt den här gången också. Jag har lärt mig massor med nytt. Så även om det blev arbetsamt så blev det inte så jobbigt som jag befarade. Tid har jag, jag är ju pensionär. Och jag tycker om att lära mig nya saker. Har nu också framtidssäkrat vissa delar och behöver inte oroa mig för dem. Temat har jag funderat på tidigare, det har nämligen inte uppdaterats på länge, men jag trodde inte det bara skulle sluta fungera helt och hållet. Känns bra att äntligen få det bytt.

Nu tar jag paus i fixandet och hoppas, även om det var roligt på sitt sätt, att det inte dyker upp någon ny akut situation på ett tag.

En dag på mossen

Idag har det regnat hela dagen, Ville och jag har ändå varit i skogen och tagit oss runt löpspåret. Men igår var det soligt och fint och då jag försöker hålla mig undan så mycket som möjlgit när målarna är här så tog jag bilen och åkte med Ville till mossen.

Väl där gick vi den baklänges, alltså vi gick inte baklänges, men vi tog promenaden från motsatt håll mot vad vi brukar. Jag gjorde det för jag har fortfarande problem med att gå promenader som jag brukat älska att gå med Iggy och jag får försöka göra vad jag kan för att det inte riktigt ska bli samma runda. Iggy tyckte inte om att gå motsatt håll så det gjorde vi nästan aldrig. Men igår gjorde vi det. Och det gick ganska bra.

Det är ju vackert där, men vi har gått där så många gånger och det finns massor av minnen där.

Det här är till exempel en av de grillplatser som finns längs med den här promenaden. Just den här grillplatsen har ett väldigt starkt minne kopplat till sig. På den tiden när mossen var lite mer svårtillgänglig så brukade Iggy och Gandalf få vara lösa på vissa sträckor. Det var inte så mycket folk där då. En gång när vi gick förbi den här grillplatsen så rusade Iggy ner och det visade sig att det låg massor med korvar där som någon hade lämnat. Iggy kastade sig över dem och lyssnade inte ett dugg på mig. Vet inte hur många korvar han fick i sig innan jag fick stopp på det hela.

Efter det så var Iggy tvungen att kolla den där grillplatsen varenda gång vi gick förbi. Hela sitt liv. Aldrig mer hittade han korv där, men skam den som ger sig. Så därför har den särskild betydelse även för mig.

Väl ute på mossen så är det som det brukar vara. Försökte ta en fin bild på Ville med mossen i bakgrunden, men han fick solen i ögonen och det blåste så han kisade med ögonen.

Vi satt på en bänk och tittade på den lilla tjärnen. Men det är svårt att njuta. Jag sörjer fortfarande min lilla Iggy och ingen hundpromenad känns bra ännu.

Men det var fint i alla fall. På sitt sätt.

En nötskrika

Ja, det blev en fågel igen på keramiken. Jag har svårt att göra brukssaker. De kan jag ju köpa. Tror att det är lite så jag tänker. Eller inte direkt tänker, men så jag agerar. Istället tycker jag om att göra skulpturer. Att sitta och pilla länge med själva skulpturen och sedan lägga nästan lika mycket tid på att måla den. Nu har jag gjort en nötskrika.

Jag gjorde den efter ett fotografi jag såg. Är väldigt nöjd med själva skulpturen, den höll dessutom genom båda bränningarna. Färgerna kunde poppat lite mer dock. Nötskrikan är kanske lite för lik själva stubben i färgen. Kan också bero på att stubben är gjord i grå lera och även om jag målar på den så slår det grå kanske igenom. Jobbar just nu mycket med färger. Finns mycket att lära där. Jag målar mina alster med olika sorters färg. Därefter doppar jag dem i transparent glasyr.

Vad jag har märkt är att om jag råkat måla för tjockt med någon viss färg kan det hända att glasyren släpper i bränningen. Något som tyvärr hände på en skål jag gjorde. Synd att det var just på en skål. Ska du använda en skål är det viktigt att där är glasyr överallt. Hade varit bättre om det hänt på någon av mina skulpturer. Även om jag naturligtvis inte vill ha ”fläckar” i glasyren där heller, men de behöver i vart fall inte vara matsäkra.

Men jag tycker ändå att jag börjar få lite ordning på färgen nu. Har letat information både här och där och hittat hur jag TROR jag bör hantera färgen, hur jag ska blanda den. Bara att fortsätta.

Men jag behöver kanske komma på något annat än fåglar att skulptera. Detta var min tredje fågel. Är lite inne på en skata också. Jag vill väldigt gärna testa något annat djur, men jag har inte hamnat rätt ännu. Varit inne på en bäver, eller kanske en räv. En skata däremot kan nog eventuellt bli nästa projekt.

Just nu har jag emellertid en paus i keramiken. Först var vi en vecka på Gotland och om inte så länge så åker jag till Hamburg. Känner att jag inte vill börja på något och sedan bara sticka iväg och resa innan det är färdigt. Så därför blir det ett uppehåll ett tag.

Förslag på något att skulptera tas dock tacksamt emot. Inte människor dock. Intresserar mig inte.

Vi åkte till Gotland

Som rubriken säger så åkte vi till Gotland förra lördagen och kom hem sent igår. Vi åker gärna någonstans i Sverige en sensommarvecka och vartenda år hitintills har det varit veckor med underbart väder. Det här året såg det dock inte så lovande ut. Väderprognosen visade på 16-17 grader och ganska mycket regn. Vår åsikt om detta var dels att den kan komma att ändras och dels att om den inte ändras så blir det bra ändå. Då gör vi andra saker som passar det vädret bättre. Tur hade vi dock för vi har haft en vecka med fantastiskt sensommarväder. Vi hade regn en gång, ett rejält och långvarigt åskoväder, men det var på kvällen/natten så det störde inga aktiviteter.

Vi hittade ett Airbnb som såg ut att ha ett fantastiskt läge och som låg längs med Klintleden, som enligt oss är en av Gotlands absolut vackraste vandringsleder. Man är ju alltid lite skeptisk till de där bilderna som visar vacker utsikt och bilder på solnedgångar, men den här gången stämde det.

Den här stugan bodde vi i. Och ja, det är havet och solnedgången precis utanför. Det var en glasveranda mot havet och en liten uteplats utanför verandan. När vi var i stugan var det på glasverandan eller uteplatsen vi satt. Oavsett så såg vi havet och hörde hur vågorna slog mot klipporna. Några bilder från uteplatsen.

Lite skoj var också att i princip varenda kväll kom det ett trettiotal svanar strax nedanför i vattnet och de stannade sedan där över natten, varefter de försvann på andra äventyr under dagarna.

Vi gick en hel del, bland annat delar av Klintleden.

Den promenaden innebar en fem kilometer längs med klippig strand och sedan fem kilometer genom skogen. Utgångspunkten var våran stuga eftersom den, som sagt, låg precis där.

När vi besökte Visby passade vi på att gå Hälsans stig i och utanför Visby. Den går längs med strandpromenaden och sedan genom skog tillbaka. Jag bodde för många år sedan dryga två år på Gotland, men jag visste inte att det fanns så gammal skog precis utanför Visby. Det finns uppenbarligen alltid något nytt att lära sig. Och för den som så hade behov var det tydligt utpekat hur du kommer till galgen.

För den som inte vet, finns det något som heter Galgberget utanför Visby, som förutom att erbjuda fin utsikt också faktiskt en gång i tiden var platsen för galgen, där människor avrättades.

Förutom vandringar så var vi också och badade. Två gånger. En gång i Blå lagunen, som är ett gammalt kalbrott som numera är en badplats där det är OK att ha hundar och en gång på Fårö.

På båda ställena lyckades vi få Ville att simma i vattnet, något som vi inte lyckats med förut. Han har doppat sig, men inte velat gå så långt att fötterna släppt från botten. Men nu så! Flera gånger fick vi honom att simma. Inte jättelångt, men på helt egen hand! Varmt i vattnet var det också. Förvånansvärt varmt faktiskt.

Vi hade tur att ha en butik nära boendet. Som hade vad vi behövde och även en liten sortergård. Butiken hade en ”Bra att ha”-hylla. Vilket jag tycker år ett så bra namn. Bra att ha lådor eller dito skåp brukar ju finnas i hemmen, men en butik med en Bra att ha hylla tyder på trevliga ägare tycker jag.

Vi hade också turen att den närmsta restaurangen, som normalt bara har sommaröppet, hade bestämt sig för att ha öppet fredag/lördag båda de helger vi var där så när det blev min födelsedag kunde vi fira den där. God mat hade de också. Så en suverän vecka, med suveränt sensommarväder.

Sensommaren är en fantastisk tid att vara på ställen som vanlig sommartid är fullkomligt nedlusade med turister. Nu har du tillgång till allt. Vid färjan till Fårö går det att förstå hur det kan vara. En bit ifrån färjan står en skylt vid vägen som säger att om kön räcker hit är det ungefär en och en halv timmes väntetid till färjan. Lite längre fram står det en timme. Vi åkte bara till färjan helt enkelt. Och visst, vi fick vänta lite (typ fem-tio minuter), men det var för att vi var tidiga, inte för att det var kö. Många restauranger har stängt för vintern, men det finns alltid någonstans du kan ta vägen. Och att laga mat själv är inte fel det heller. Framförallt inte om du kan sitta och äta den med ostörd utsikt över havet.

En härlig vecka helt enkelt.

Och hemma hade målningen av huset fortsatt. Det enda gula som är kvar just nu är den här biten, annars är huset grönt överallt.

Längtar tills de är klara.

Att bli lite glad

Igår var maken och jag ute och käkade lunch. Vi satt på en uteservering. När vi skulle gå kom en kvinna fram till mig och frågade ”Do you speak english?”. När jag svarade ja på frågan så sa hon ”I just wanted to say I love your outfit! The Gingham dress, the leggings, the shoes, everything! It really suits you.”

Jag sa förvånat ”Thank you very much” och hon sa ”For sure” och gick iväg.   

Tänka sig, en människa kommer fram och vill bara tala om att hon gillar vad jag har på mig. Det gjorde mig, ärligt talat, ganska glad.

Hon var amerikanska, eller möjligen från Kanada. Inte så lätt att höra skillnad mellan de två.

Faktum är att just den här klänningen har jag fått beröm för en gång förut, i en sybehörsbutik.

Visst piggar en sån sak upp en lite grand.

 

Återbäring

Idag fick jag ett brev på Kivra från Länsförsäkringar. Jag har fått återbäring som LF-kund.

Måste tänka ordentligt på vad jag ska göra med de här pengarna. Ska jag spara dem och låta dem växa? Ska jag lyxa till med något extra under min resa?

Alltid noga att tänka efter när du plötsligt får tillgång till något du inte väntat dig.

Räcker nog faktiskt till både en kopp te och en macka.

Fint väder

Plötsligt blev det varmt igen. Idag var det över 20 grader. Lite svårt att veta vad jag ska ta på mig. Jag flyttade in alla mina sommarklänningar i garderoben och började med långbyxor. Det är nog lite för varmt. Får nog plocka fram någon klänning igen om det ska fortsätta på det här sättet. Långbyxor är alldeles för varmt. Just den här tiden kan vara lite svår att klä sig för. Oavsett om jag hade fel kläder eller inte så gick Ville och jag en långpromenad idag. Vi stannade till och med vid en servering och käkade lunch. Eller jag käkade lunch, Ville fick bara vatten. Det var lite mulet när vi började gå, men det klarnade upp, blev soligt och riktigt varmt.

Det är väldigt skönt att få huset målat, men jag måste samtidigt erkänna att det är lite jobbigt att ha dem utanför fönstret och inte riktigt veta var de dyker upp. De har en skylift och kan snabbt dyka upp lite här och där. Även av den anledningen var det  skönt att ta en långpromenad. Vi gick i nästan tre timmar. Inklusive lunchen då.

Gäller att passa på när det är fint väder.

 

Nu är målningen igång

Idag kom målarna och de har satt igång med huset. Så nu är man lite fånge i sitt eget hus. Det blir ju så när någon plötsligt får möjlighet att titta in genom alla fönster och du kanske inte alltid riktigt vet var de är. Men det är värt det. Målningen varar inte i evighet och sedan när det är klart så är du förhoppningsvis nöjd att du inte behöver lägga all din tid nästa sommar på att måla huset själv. 

Just nu sitter vi lite fast på övervåningen. Vi har öppnat verandadörren på glänt så att de kan använda toaletten där, den ligger nämligen precis innanför verandadörren. För att inte Ville ska bli förbannad om de går in så får han och vi (maken jobbar hemma idag) hålla oss på övervåningen.

En helt annan sak. Jag lägger inte ut mycket på Instragram, men jag tittar en del emellanåt. Framförallt på hundar, naturfotografer, mat och keramik. Idag fick jag upp ett flöde jag inte sett tidigare. En hundtränare, eller hundrehabiliterare. Tror jag ska följa honom. Där hittade jag ett, för mig, mycket träffande citat. Som jag skrivit om här så saknar jag fortfarande min lilla vovve så mycket att det gör ont. Därför grät jag en rejäl skvätt när jag  såg följande fras på hans Instagram.

Shit, den frasen prickade precis rätt. Och, som sagt, orsakade en del tårar att trilla. Precis så är det. 

Sedan ska vi ju så klart inte glömma den hund som finns kvar. Den som maken älskar, men inte jag. Inte så att jag tycker illa om honom, men jag älskar  honom inte. Jag tror att han kom hit för snabbt efter att Gandalf gick bort. Oavsett så har han sina positiva sidor och häromdagen kunde jag konstatera att maken hade ställt dammsugaren på fel ställe. Där Ville brukar ligga. Något som emellertid inte hindrade Ville. Han brukar ligga där så han ligger där. Dammsugare eller inte.