Jag är inte någon religiös person. Alls. Men vid allhelgona åker eller går vi alltid till minneslunden och sätter ut ljus. Det har inte något med religion att göra. Utan med kärlek och minnen.
Jag tycker det känns bra att åtminstone en gång om året sända en tanke till sina döda. Kanske inte alltid sörja, för döden är ändå en del av livet den också och ibland kommer den som en befriare. Men det handlar om att minnas, att tala om för dem att de finns fortfarande kvar i våra hjärtan, att några år till så finns åtminstone minnena kvar. Så småningom så försvinner minnena med oss. Och så ska det också vara.
Det är viktigt att tänka på det ibland.
Lämna ett svar