Vi har en spis. Inte en häll och lösa ugnar utan en spis som innehåller både spis och ugnar. Hällen på vår spis har under en period nu börjat sjunka. Nej, det är egentligen en helt felaktig beskrivning. Den började helt enkelt att lossna. Det började i övre högra hörnet och har spridit sig efter hand. Jag har allt mer hållit mig till det nedre vänstra hörnet när jag ställt grytor på spisen. I längden en ohållbar situation helt enkelt. Samtidigt en sådan där sak som du ofta drar dig för. Dels är det jobbigt att ringa och få tag i en reparatör, dels är det jobbigt att vara tvungen att vara hemma mitt på dagen därför att det ska komma dit en reparatör och sist, men inte minst, så kostar det alltid mer pengar än vad du har lust att lägga på en spis som har några år på nacken.
Tills sist blev vi i alla fall så illa tvungna. En reparatör kom och tog bort den gamla hällen och satte dit en ny. Då var det ganska lätt att se HUR mycket våran häll egentligen hade börjat lossna.
Då, när du står där och lagar mat, så vänjer du dig liksom efter hand vid att ha en allt snedare häll och att noga hålla koll på att inte något rinner ner i den där växande öppningen. När den till sist kommer loss så ser du plötsligt hur den egentligen såg ut.
Och så satte han dit en ny häll. Som kostade flera tusen.
Och i köket blev det … precis som förut. Flera tusenlappar och inget nytt!
Som att köpa nya kalsonger, som maken brukar säga.
Lämna ett svar