Jag har satt igång med springandet nu igen efter resor och annat. Jag har inte varit inaktiv under de här veckorna, men inte sprungit speciellt mycket. Trots det har det gått ganska bra. Klarar faktiskt 30 minuter nästan varje gång. Så det är bara att gneta på. I och med att det har blivit höst, vilket innebär att det är lite trevligare temperaturer att springa i, så är det lite lättare också. Lite läskigt var det dock på en del av spåret där det är ganska mycket rötter som nu var täckta med löv och lite svåra att se. Finns alltså en snubbelrisk.
Märks verkligen att dagarna börjar bli kortare. Och snart blir det vintertid och vi drar ner rullgardinen ordentligt. Det enda positiva med det är att sedan jag gick i pension har jag inte lika ont av det. Jag kan vara ute när det är ljust och missar inte dagen helt och hållet som när jag jobbade. Dessutom har både oktober och november varit ovanligt ljusa de senaste åren så det hjälper också till. Skulle det bli en sådan höst när solen inte alls tittar fram så ger det mig så klart inte speciellt stora fördelar att kunna vara ute mitt på dagen.
Löpspåren som vi använder ligger bredvid en sjö. Idag såg vi att det var fullt med Kanadagäss i sjön så vi gick och kikade lite. Förmodligen är de på väg någonstans och stannade till och vilade lite. Kanadagäss är kanske inte min favoritfågel, men det är häftigt att se ett par-trehundra på en gång så där. Inte så många på min bild, men de var ganska utspridda så det gick inte att få en bild på helheten.
Kul faktum är att häromdagen gick en dam förbi huset med sin hund. Ville och hunden hälsade lite på varandra. Damen sa då att hon brukade gå förbi och hon tyckte att vårt hus hade blivit så fint. Roligt när någon bara säger något sådant. Hon sa att hon hade sagt det till målarna också.
Men jag håller med henne. Jag tycker också det blev så fint.
