Jag har skrivit om det förut. Om hur Gandalf älskar pinnar och att han inte riktigt har någon uppfattning om vad han egentligen klarar av. Han brukar komma dragandes med jättepinnar, allra helst små träd. Men den här gången så tror jag att han tog i lite väl mycket.
Han försökte verkligen ta med den här ”pinnen” till mig. Jag kunde inte hålla mig för skratt, men är glad att han höll på så länge att jag hann få en bild.
När det inte gick att dra iväg med den lilla pinnen med hjälp av grenen han håller i så försökte han lyfta den på en smalare del av stammen. Tyvärr blev bilden en liten mikrosekund för sen.
Bilden visar Gandalf strax efter att han försökte lyfta sin pinne genom att bita på den lite smalare delen.
Ibland har jag verkligen roligare åt våra hundar än ibland.
Snigel säger
30 november, 2017 kl. 06:48Haha! 🙂 Du gav mig en bra start på dagen!
Asta säger
30 november, 2017 kl. 20:10Då lyckades Gandalf roa någon mer än mig!
Hugos matte säger
30 november, 2017 kl. 11:10Gandalf gillar verkligen utmaningar! Men det där var ju lite väl mycket. Hundar gillar ju att bära hem grejer, pinnar o tidning osv.
Vi hade en katt som en gång släpade hem en död hare, genom kattluckan! Det var väl jaktinstinkten som styrde. Han måste ju ha gått in baklänges med den.
Och vi trodde inte våra ögon.
Asta säger
30 november, 2017 kl. 20:12En hare! Det var riktigt äckligt. Men förmodar att katten var väldigt stolt. Det var ju något annat än en ynklig mus det.