I veckan hade personalföreningen på jobbet anordnat en kransbindningskväll för hågade spekulanter. Det var ett begränsat antal platser, men jag hann anmäla mig i tid och lyckades bli en av deltagarna. Vi åkte till  en handelsträdgård i närheten där de dukat upp med massor av sorters olika gröna saker som vi kunde använda. Vi fick lite instruktioner och två damer gick omkring och  hjälpte dem som behövde det. Vi fick glögg och skumtomtar och vi fick fika. Det var en väldigt trevlig kväll helt enkelt.

Vissa hade en plan med sina kransar, att bara använda grågröna växter eller att bara använda två eller tre olika sorter. Jag hade ingen plan, jag snurrade och fäste med full frenesi helt enkelt. Men jag tycker ändå att slutresultatet blev riktigt bra.

Jag har hängt upp den på ytterdörren och tänkt att jag skulle ta en bild när det var dagsljus. Men det verkar inte bli något dagsljus så här års! Så jag tog en bild i halvdunklet som ska föreställa dagsljus och den bilden får duga för att visa upp  min lilla krans.

 

Ordningen är återställd och utsikten från matrummet ser ut så här. Och jag gillar det. Jag tar hundra gånger hellre på mig en regnjacka än tumvantar och broddar. Bara hatar när det är halt. Jag har ett medfött dåligt balanssinne och har inte lätt för att räta upp mig om jag börjar halka. Hatar, hatar, hatar när det är halt. Nu håller jag bara en tumme för att hela vintern blir så här. Det vet jag att den inte blir, men som vi alla vet så är det än så länge fritt att önska.

I år undrar jag om jag inte drabbats av en liten höstdepp. Jag tycker att ingenting är roligt just nu, inklusive jag själv. Och eftersom jag aldrig brukar ha ont av hösten utan brukar börja må dåligt i januari – februari någon gång så känns det som att det inte bådar gott det här.

Det ser ut som att vi kommer att bli hyresvärdar trots att vi inte hade planerat det just nu. En bekant hörde av sig och undrade om vi kunde hyra ut vårt lilla hus tillfälligt till en vän som skulle flytta ner från Stockholm. Och vi sa ja. Lite tveksamma var vi, men kände samtidigt att det kunde vara ett bra test. Både på hur det känns att ha en hyresgäst och att se vad det kostar att ha en hyresgäst. Elen ingår nämligen i hyran och då huset värms upp av en luftvärmepump, som också kan kyla ner på sommaren, så vet vi egentligen inte vad det kostar. Då kan det vara bra med någon som bara bor där några månader. Vi hade dock tänkt fixa till huset lite mer innan vi hyrde ut det så vi har sagt att hon får ta det som det är och hon har varit och tittat på det så hon vet hur det ser ut. Skulle bestämma sig inom en vecka. Det finns såklart en del vi måste fixa till, men det blir mindre saker. Större saker som vi tänkt fixa till får bli efter att hon har flyttat. Å andra sidan kanske vi har fått in lite pengar till sådana renoveringar då. Ja, ja vi får se. Flyttar hon in så blir det spännande, och lite intensiv rensning innan, men flyttar hon inte in så har vi liksom inte missat något, för egentligen hade vi inte tänkt hyra ut riktigt ännu. Flyttar hon in så får hon en lite lägre hyra dock just eftersom vi inte hunnit med de saker vi velat.

Jaha, det här var en dagsrapport om absolut ingenting. Bara satt här (jobbar hemma idag) och kände mig så nöjd över utsikten att jag ville förmedla detta. I alla fall något att vara glad över 🙂 .

Jahapp, just nu är det vinter även i Småland. Inte något som jag älskar, men så är det i alla fall. Hundarna gillar när det är vinter. Jag tror att dofter blir starkare och märks mer när mycket annat täcks av snö.

Såg här såg det ut när vi var ute och gick idag. Iggy går först så klart.

Jag går i mitten och efter mig kommer Gandalf.

Gandalf hittar alltid mer att lukta på än vad Iggy gör. Dessutom är Gandalf lite mer grundlig och vill kolla allting noga. Iggy luktar snabbt och går vidare.

Snö i skogen.

Jag gillar inte alls när snön kommer så här tidigt, men enligt SMHI så ska det bli plusgrader igen om några dagar. Ser fram emot det. Jag har visserligen varit förutseende och satt dubbdäck på min cykel, men det gör inget om det skulle visa sig att de inte behövs.

Nedan är ett exempel på något som såg så häftigt ut i verkligheten, men som jag bara inte klarade av att fotografera så att det blev rätt. Men jag lägger in det i alla fall. Den här isen fick fina effekter ihop med gräset intäckt i snö. Isen var melerad och såg så spännande ut. Nu blev det mera platt fall, men jag tyckte ändå att det blev en bild av vidderna.

Nu träder vi in i min värsta tid. Vintern.

Jag var på Spira i Jönköping och tittade på Lill Lindfors. Jag har inte lyssnat på hennes musik på länge, men det fanns en tid när jag lyssnade väldigt mycket på hennes musik. Jag hade ett par-tre LP-skivor. Skivor som numera ligger på vårt digitala bibliotek eftersom jag har överfört dem dit. Det var innan Spotify.

Det var roligt. Och trots att hon är en bra bit över 70 så håller sångrösten. Den är väl inte lika stark som den en gång varit, men den är bra.

Hon berättade en historia om att hon en gång skulle spela in ett tv-program med Charles Aznavour och att det var meningen att de skulle sjunga och dansa ihop. När hon kom till studion så visade det sig att han räckte henne ungefär till midjan (OK – lite överdrivet), men att de löste det med hjälp av en sådan där rund pianopall som man snurrar för att höja och sänka.

Han stod på den och hon skulle liksom dansa lite fram och tillbaka med honom runt pallen. Tyvärr glömde hon detta och snurrade runt istället. Vilket fick till följd att Charles blev kortare och kortare när pallen snurrade.

Hm – det lät roligare när hon berättade det.

Men när jag var där på Spira och satt och lyssnade så började jag fundera på musik. Att förr brukade jag lyssna mycket på musik. Och förr slutade i detta fallet för kanske fem-tio år sedan. Jag började undra varför jag slutat. Jag lyssnar fortfarande ibland. När jag städar eller när jag håller på i köket. Men annars är det väldigt sällan.

Varför blev det så? Jag tycker ju om musik. Är det för att telefoner och datorer tar för mycket tid? Eller är det för att jag är uppväxt med skivor av olika slag. LP, cd, minidisk och det var liksom en ritual att spela musik så. Nu finns all musik i telefonen, nåbar med några fingertryckningar. Är det som så att det blir för mycket att välja på? Att det finns så mycket att jag inte klarar av att välja?

Jag måste nog ta mig i kragen lite. Skaffa mig en Bluetooth-högtalare och börja lyssna på musik igen. Det brukade ju ge mig så mycket. Jag får se till att hitta musiken igen.