Mittemot vårt hus, på andra sidan gatan, finns en sandlåda. Inte en sån där som barnen leker i och katterna skiter i utan en sån där du använder när det är halt. Och på vår gata behövs verkligen den lådan. Vår gata är brant och vintertid är det inte ovanligt att bilar inte kommer upp för backen. Då använder de sanden och bär upp och ner för backen.

Igår satt jag och jobbade hemma. vår arbetsplats hemma har fönster mot framsidan och den där sandlådan syns tydligt.

När jag satt där så såg jag någon gå med en skyffel upp och ner för backen. Det var inte någon jag kände igen så jag blev lite nyfiken och höll lite koll. Vi bor på en återvändsgata så vi vet liksom vilka som brukar synas här. Den här mannen gick i alla fall fram och tillbaka och så småningom så såg jag vad det var för bil som inte kom upp för gatan.
Sandbilen som skulle fylla på sandlådan!

Visst var det lite roligt?

Och en himla tur att där var sand kvar i lådan.

Nu vet vi att Kung Bore är på väg att bli nedkämpad. Det töar på gatorna och det skvätter när bussarna kör förbi en. Men när det liksom inte slutar snöa. När det ligger tjockt med snö och bara kommer mera. När jag får pulsa i snö för att komma fram till fågelmaten.

När vi inte hittar fotbollarna när vi ska leka därför att de blivit begravda i snö.

När jag halkar omkull i backen därför att snön blivit så hårt packad att den är svinhal.

Det är inte roligt då.

Nu måste det vara sista rycket för den här vintern hoppas jag. Och det verkar som att Kung Bore vill slåss lite om det. Natten till igår så vräkte det ner snö och så här såg det ut när jag gick till jobbet.

Igår  på dagen började det sedan töa. Inte för att det hände jättemycket med snömängderna, men det töade i alla fall. När jag kom hem hade de plogat gatan och det var svinhalt! Så där var vi igår.

Nu ska det fortsätta att töa på dagarna och frysa till lite på nätterna. Det ska tydligen komma ännu mera snö, men jag tror ändå att nu är det sista rycket.

Jag säger bara:

Bore! Ge dig!

Det är dags att lämna över stafettpinnen till gumman Tö och prinsessan Vår nu.

 

Jag trodde att palmer klarade sig ganska bra utan vatten.

Uppenbarligen inte.

(För den som tror att den lever eftersom den är grön så gör den alltså inte det. Den är grön och fullkomligt ihoptorkad)

Jag går in på SMHI appen flera gånger om dagen nu. På tiodygnsprognosen. Från och med igår så har det kommit upp plusgrader på den.

Minusgraderna är inte heller tvåsiffriga längre.

Jag börjar känna hopp.

Jag fick en länk på mail från maken.

En krönika av Johan Hakelius. Läs den!

Utdrag:

Vi är många som lidit i ert paradis. Vi har blivit utskrattade när vi åkt på skridskolädret på oräkneliga idrottsdagar. Vi har fått snö mellan jackärm och vante, långt från räddande stugvärme. Vi har tvingats äta förkolnad korv, när kylan redan fått fötterna att domna, på sådant som ni käckt kallar ”utflykt”.

Vi har fyllt år under djävulens årstid, fått en fin cykel i present och försökt prova den i snörök och drivor. Vi har skickats ut i skogen utan tält och utan mat för att lära oss att ”överleva”. Vi har vaknat under en granruska, täckta av ett lager blötsnö, och längtat efter ryssen, för vem vill ”överleva” till vilket pris som helst?

Vi har halkat och ramlat. Vi har sett oss själva i hallspegeln, utspökade i mössor och sjalar och tröjor och jackor och vi har tappat allt mod, all glädje, all självrespekt.

Spot on!

Ja, det blev en rejäl förkylning av det som började i måndags. Inte varit mycket med mig kan jag säga. Huvudet har varit fullt med snor så det har inte gått att tänka med och någon vettig röst har jag fortfarande inte. Har en stund av relativ pigghet just nu dock . Då satt jag och läste lite. Och hittade en oväntad undercover hjälte.

Läste ni om Viola? Som hjälpte till att sätta dit en snubbe som gav sig ut för att vara läkare och lurade en massa pengar av äldre människor. Han ringde tydligen upp dem och påstod att han hade deras journaler och att det fanns en ny medicin för dem som de kunde få om de skickade pengar till honom. Typ.

När han ringde upp Viola så blev hon misstänksam direkt.

Jag vet mycket väl hur sjukvården är organiserad. Inte ringer en överläkare från Karolinska och har mina journaler. Jag tycker det var så dumt så, säger Viola

Hon pratade på och spelade dum och han skulle återkomma. Viola tog sedan kontakt med polisen som satte avlyssningsutrustning på hennes telefon.

Nog talade jag med honom en fem, sex gånger. Jag hade riktigt roligt, jag bor på ett äldreboende och det är inte alls speciellt roligt att vara 94. Så det livade upp mig att spela med. Sen kom poliserna hit och tog uppspelningen och gav mig en blomma, och jag tycker det var mycket trevligt.

Polisen har tagit killen och banden med Viola ska nu användas vid en rättegång mot honom.

Det var en häftig tant tycker jag! Och är glad att hon fick lite kul på äldreboendet också!