Förkylt

Maken kom hem från Stockholm förra veckan och var förkyld. Han hade haft feber och allt. Väntade bara på att det skulle slå till mot mig. Och det gjorde det.

Igår när jag kom hem från jobbet hade jag frossa. Jag tog ut hundarna och lekte med dem en stund i trädgården, men sedan kände jag bara att jag inte orkade mera. Tog mig in och upp i soffan på andra våningen. Därefter var det frossa. Och frossa. Det höll på hela kvällen och febern bara steg och steg. Till sist var den på 39,5. Tack och lov stannade det där. Sedan var det feber i princip hela natten, låg på 38 grader och jag kunde inte sova.

Framåt morgonen gick febern ner och jag kunde somna om och idag är jag bättre, men nu på eftermiddagen har det  kommit en ny febervåg, men den verkar bara gå upp till 37,8.

Jag blir helt utslagen och även om jag är hemma så är jag den tråkigaste hundägare du överhuvudtaget kan ha. Ligger bara och gnyr under en filt.

Förhoppningsvis är den helt borta imorgon, den dumma febern.

Vinter

Jag läste att nu ska vi ha sibirisk kyla. Nationella isdygn och tydligen till och med en hel isvecka. Vilket innebär att hela landet har minusgrader hela dygnet och då till sist i en hel vecka. Igår åkte vi ut till skogen alla fyra. Vi tänkte oss att testa min drönare som jag fick i julklapp av maken. Och i skogen var det också vinter, vilket naturligtvis inte var det minsta förvånande. Det hade varit mer förvånande om det inte varit det.

Iggy blev helt tokig och flög fram.

Det var inte lätt att hålla koll på honom kan jag lova. Han hade dessutom stängt öronen totalt så han hörde inte oss kalla på honom. Då är det bra med långa spårlinor.

Jag tycker inte om vinter och jag avskyr vädret  just nu, men även jag kan erkänna att det är vackert.

Det var att pulsa i snön. En bil hade kört där för ett tag sedan så det fanns spår som gjorde det lite lättare, men det hade snöat en del sedan bilen körde där så det var att pulsa även där. Jag som inte är så snabb i vanliga fall var ännu långsammare idag så för det mesta såg jag maken och hundarna i den här vinkeln.

Och drönaren. Hur gick det med den? Kanske inte så jättebra. Krävs helt klart mer träning innan jag får koll på hur den fungerar. Tur att maken var så snäll att han pulsade runt och plockade upp den. Jag hade trott att jag skulle fixa det så pass att jag åtminstone skulle få någon bild på en snöklädd skog, men det visade sig att det var svårare än så. Jag lyckades inte styra den alls som jag ville. Tack och lov testade maken också så det var inte bara jag som tyckte att det var svårt.

Men skam den som ger sig, bara att testa igen. Behöver nog hitta ett stort fält att testa på den här gången bara.

Och vi slutar med en bild på SnyggGandalf.

Att pimpa gröten

Jag har skrivit om det förut och jag kommer att skriva om det igen.

Frukost är inte min grej.

Jag kan inte, som alla andra verkar kunna, äta samma sak varenda dag. För min del hittar jag något som jag tycker fungerar och så äter jag det ett par – tre veckor och sedan är jag plötsligt dödstrött på det. Och jag menar verkligen plötsligt. Det går från ena dagen till nästa.

Just nu äter jag gröt och just nu tycker jag att det är jättegott. Inte havregrynsgröt för det tycker jag aldrig om. Det är liksom slemmigt. Istället gör jag gröt på Grynblandning, det blir en mycket bättre konsistens.

Och just nu känns den både god och lyxig. I gröten lägger jag några bitar hackade, torkade dadlar. När gröten är kokt, (och ja, jag micrar gröten, helgerån eller inte) så river jag ett halvt päron över, lite kardemumma och så trycker jag sönder ett par- tre valnötshalvor över. Till sist lite mjölk.

Visst låter det lite lyxigt?

Vi får se hur många dagar till det duger att äta.

Det här med akvarell

Jag tog ju i lite när jag reashoppade akvarellfärg från England. Nu var jag allt tvungen att använda färgerna också. Så jag har suttit och testat lite och så satte jag helt enkelt igång. Det är liksom enda sättet. Och det blev fåglar igen. Jag är uppenbarligen väldigt förtjust i fåglar.

Jag måste säga att det gick bättre än vad jag hade väntat mig. Den är inte jättebra, det krävs helt klart mer träning för att lära sig att blanda rätt färger, men den är inte dålig heller. Tur att det gick såpass bra eftersom jag shoppat mycket material. Nu får jag jobba vidare med mixning och annat. Det  var ett ganska billigt papper också och det klarade kanske inte så många lager som jag velat använda. Men ändå, för min första akvarell på många, många år så är jag nöjd.

Det finns så mycket annat material nu också än när jag brukade måla. Eller så fanns det då också, men du fick inte veta det. Nu kan jag titta på Youtube och få massor av tips. Som det här med maskeringsvätska. Det använde jag på den här bilden. Jag ville kunna arbeta ganska fritt med bakgrunden innan jag började med fåglarna.

Först ritade jag upp fåglarna och sådan målade jag över dem med maskeringsvätska. Då blir det så här.

När jag har gjort det kan jag måla på som jag vill. När du jobbar med akvarell så kan du inte måla över mörkare färg med en ljus då därför vill jag ha ytan fri från färg när jag sätter igång med fåglarna.

Här har jag jobbat med bakgrunden, skvätt och  målat lite rakt över fåglarna. När jag känner mig klar med bakgrunden är det bara att ta bort maskeringsvätskan. Den är lite som gummi när den torkat så om du gnuggar lite med ett finger så lossnar den och sedan kan du helt enkelt dra loss den. Då får du en vit bra yta att måla på.

Visst är det ganska häftigt!

Att ha te från London

När maken åkte till London så önskade jag mig en sak. Eller ja, jag önskade mig två saker, men mest önskade jag mig te. De har bra te i England så är det bara. Och jag fick te. Jag ville ha någon burk, inte för jag vet vad jag ska ha dem till, men de är ju så fina! Eller hur?

Jag fick löste i påsar också, men de är inte lika kul att visa upp.

Jag är en enkel person på så vis. Te är en present jag blir jätteglad över. Så länge det inte är svart vinbärste. Och att få bra darjeeling och assam det är fina grejer det

Och den andra grejen jag önskade mig? Det var Clotted Cream Fudge. Den var också i en fin låda. Men den är slut. Inte lådan, men fudgen. Jättegod var den, men det visste jag redan innan. 😊

Jag saknar ord…

Jag tittar i princip aldrig på ”tablå-TV” längre. Så sällan att jag inte förrän häromdagen konstaterade att antennen inte fungerar längre, och bara ryckte på axlarna. Men jag tittar på TV, något annat ska jag inte påstå, jag tittar på de program och filmer jag vill och som finns på play-kanaler. Netflix är ett sådant exempel. Jag brukar hitta något där när jag känner mig lite rastlös och vill lata mig i soffan med något att titta på. När jag inte vet vad jag har lust att titta på brukar jag titta under rubriken ”Populärt på Netflix”. Det gjorde jag. Och hittade den här filmen.

Ser ni titeln?

Pride + Prejudice + Zombies

Alltså!?!?!?

Stolthet och fördom + ZOMBIES?!?!?

Alltså?!?!?!

På Netflix står det:

Jane Austens klassiska kärlekspar, Elisabeth Bennett och den stolte Mr Darcy, står inför ett nytt problem: en zombieepidemi.

Alltså?!?!?!?

Hur tänkte de där?

Det är nog nu!

Söndag förmiddag hade vi i princip barmark. Jag var väldans glad och tänkte att på måndag, DÅ kan jag plocka fram cykeln igen. Men vad hände sen då? Jo i söndags kväll började det snöa. Och snöa. Och snöa. Sedan snöade det hela måndagen också och när jag kom hem från jobbet igår såg det ut så här.

Och sedan fortsatte det att snöa ett tag till. Det här är INTE vad jag vill ha nu. Mitt humör sänks verkligen  i ungefär samma takt som snön faller. Just nu längtar jag något fruktansvärt efter att det ska bli vår. Och när det inte blir det så blir det tyngre och tyngre i mitt sinne.

Snälla, snälla vinter lägg av nu!!

Snälla?

 

Nu är den slut :(

Har ni tittat på Bron? Det har jag. Jag tycker att det är en jättebra serie. Och nu är den slut!! För ett tag sedan gick jag in på SVT Play och tänkte att jag skulle se om de gamla säsongerna av Bron. Då såg jag att en ny säsong hade börjat! Vilken lycka! Så nu har jag suttit som på nålar och väntat att det ska bli söndag för att jag skulle kunna få titta på Bron. Hela tiden längtar jag efter det sista avsnittet eftersom jag vill veta hur det går, men samtidigt så är det tråkigt när det blir det sista avsnittet för då är det braiga slut!

Bron har varit så bra därför att den som skrivit berättelsen är verkligen duktig. Det är svängningar och gåtor och roliga personligheter både här och där. Visst ibland kan jag räkna ut vad som komma skall, men många gånger kan jag det inte.

Och nu är den slut…

Det kändes dessutom som att den verkligen tog slut.  Som att det inte blir någon säsong fem.

Har du inte sett Bron så gör det! Alla säsongerna finns på SVT Play. Och du behöver verkligen börja på säsong 1. Det är en lång historia som hänger ihop mellan säsongerna.