Stigar och bäckar

När jag tänker efter så finns det en fördel med en kall vår. Vitsipporna blommar längre. Det har jag faktiskt tänkt på de senaste dagarna. Att jag fått njuta ovanligt länge av sipporna.

En annan  sak jag funderat på de senaste dagarna är att vi egentligen bor ganska bra. Nära city, men ändå på gångavstånd till naturen. Titta bara vilka stigar vi enkelt tar oss till på en långpromenad.

Fina gamla trädstammar med många år på nacken. Eller lågor som jag lärt mig att det heter.

Vitsippor och mossiga stenar.

Bäckar som porlar bredvid stigen.

Och ibland en bäck som går rakt över stigen .

Sådana får vi ta oss över (hade jag tagit bilden bara någon sekund senare hade ni sett ett tjusigt Gandalfhopp).

För att vi ska kunna ta oss vidare uppåt.

Det gäller att verkligen njuta av naturen och komma ihåg att det finns många som inte har samma möjlighet.

Jag testar: Havregurt

Jag köper laktosfritt för jag märker att min mage mår mycket bättre av det. Ibland köper jag växtbaserade ”mjölkprodukter” istället. Jag menar, om laktosen ändå ska bort så kanske det fungerar lika bra med annat än riktiga mjölkprodukter. Faktum är att i kaffet tycker jag att ”havre i kaffe” är godare än vanlig mjölk. Problemet är att den bara finns i litersförpackning och med tanke på hur sällan jag dricker kaffe så blir det för mycket spill.

Nu har jag fått för mig att börja testa alternativ till  yoghurt. Och först ut var den här.


Havregurt naturell.

Den här var INTE god. Den där lilla sötman som gör ”Havre i kaffe” så god gör yoghurten riktigt äcklig.  Yoghurt ska vara syrlig. Det är liksom det som är vitsen. Färgen är gulaktig,  vilket jag förmodligen skulle kunna vänja mig vid om den var god, men då jag tycker att smaken är fadd så gör den gulaktiga färgen att havregurten känns ännu faddare.

Eftersom jag köpt den så äter jag upp den, men det blir inte något nytt köp av den här. Nu får jag kolla in vad det finns för flera växtbaserade yoghurtar.

Vad var det jag sa

Skrev jag inte att det alltid brukar vara skitväder på valborg? Jo, det gjorde jag. Hade jag rätt? Ja, det hade jag. Åtminstone i mina krokar.

Här blåste det ordentligt. Sedan åskade det och ösregnade. Fast på ett sätt är det mysigt att sitta inne under ett sådant ösregn. Och då det inte fanns några planer på att gå till någon eld så gjorde det inte något alls att det regnade. Egentligen var det nog bra med en riktig rotblöta. Nu ska det ju tydligen ÄNTLIGEN bli lite varmare också. Så vatten och värme och vi har snart det alldeles grönt ute.

Jag hade tänkt arbetat i trädgården den här helgen, men det har varit alldeles för kallt. Jag är inte någon trädgårdsmästarsjäl så jag går inte ut i trädgården i alla väder. Det är så tråkigt att vädret åtminstone behöver vara bra. Men nästa helg får jag nog ta mig i kragen och klippa lite kirskål i alla fall. Innan den helt tagit över rabatten. Något år var jag duktig och höll på att klippa den under våren och sedan hade jag inte mycket besvär resten av sommaren. Men det var DET året det. I år är ett annat år.

Nu hoppas vi på bättre väder!

Jag vill!

När jag var ute med hundarna så såg jag tussilago både här och där. Jag tycker att oftast ser jag dem i en slänt där solen ligger på. Och så såg jag det här knippet.

Visst ser det ut som om någon planterat dem där? Haft en kruka tussilago och så bara grävt ner dem? Kunde inte låta bli att fotografera dem. Annorlunda växtsätt helt enkelt. Och lite tufft. ”Jaha, ni har grävt bort allting här? Så det är mest bara en hög lera? Skiter jag i, jag ska blomma. Nu!”

Visst är det förresten lite tråkigt att det är så kallt igen. Verkar som att kylan i år verkligen sitter fast. Vi hade ett par-tre dagar då det var supervarmt, men nu går jag med fleecevästen under jackan igen. Och har handskar både när jag går och när jag cyklar. Visserligen brukar det vara skitväder på Valborg, i alla fall väldigt ofta, men dagarna runt omkring brukar vara helt OK. Men i år har vi liksom fastnat i någon vinkelvolt. Med kyla. Ingen idé att plantera något nytt känns det som. Mina rädisor som jag lurades att plantera en varm dag, undrar om de kommer att någonsin gro när det blev så kallt efteråt? Rabarberna har också stoppat upp i växten tycker jag det verkar som.

Kirskålen däremot. Den mår toppen!

R.I.P. Rufus

Vi har många gånger träffat en liten hund som hette Rufus. Han gick med sin matte eller en äldre herre. Ingen av dem är bra på att gå så det blev alltid korta promenader för Rufus. Konstigt nog kom Rufus och våra hundar bra överens trots att Rufus var en liten, liten plutt och ilsken på andra hundar. Och konstigt nog gillade även Iggy Rufus, Iggy som brukar bli skitsur på andra hanhundar.

Maken och jag pratade om att egentligen borde vi ta med Rufus på promenad ibland så han får någon längre tur. Maken tog tag i detta och har nu under en längre tid tagit med Rufus på en långpromenad varje söndagmorgon. Förra söndagen var det till och med lite drama då en tik som vi känner hade rymt hemifrån och var i höglöp. Hon sprang lyckligt till maken som stod där med tre hanhundar. Maken ringde och jag fick ta bilen och ta hand om löptiken så att maken med alla hundarna kunde gå vidare.

Idag när maken skulle hämta Rufus så fick han veta att lille Rufus inte finns mera. Han hade tydligen fått åka akut till veterinären och det visade sig att han hade cancer i halsen. Det fanns inte något att göra utan Rufus fick somna in.

Något som faktiskt känns lite tungt i hjärtat.

Jag har ingen bild på Rufus så det blir en liten bild av hans kompisar istället. Från skogen där Rufus varit med och gått.

Ha det så gott i hundhimlen Rufus.

Mordet på Orientexpressen

Den här filmen hade jag bestämt att jag skulle hyra så fort den fanns att hyra. Maken är inte intresserad av den här sortens filmer så det här var något jag fick göra på egen hand.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här filmen, många bra skådespelare och en bra regissör. Jag visste ju redan vem som skulle mördas och vem som mördade honom så där fanns liksom inga överraskningar i filmen. Alltså enklare att koncentrera sig på själva skådespelet. Och egentligen borde jag veta att det där med att ha höga förväntningar på en film, det är dumt att ha. Kanske var det detta som störde mitt filmtittande. För jag tyckte inte att den här filmen var speciellt bra.

1974 fick Ingrid Bergman en Oscar för sin prestation i den filmatisering som gjordes då. Den här omgången lär inte ge någon en Oscar. Det var väldigt mycket kamera som åker omkring i olika positioner, eller att filma från lite ovana håll, typ uppifrån. Flera scener verkade handla om att placera ut skådespelare på något dramatiskt sätt, en scen fick mig t.ex. direkt att tänka på da Vincis Nattvarden. Och fast där är bra skådespelare så får de liksom inte leva ut. De blir bleka och nästa blaha blaha. Ingen du kommer ihåg. Det är mest Poirot som syns och prestationen där är väl OK. Och som sagt, handlingen kan jag inte säga mycket om, den kunde jag sedan gammalt. Men filmen, nej. Vill du se den, vänta tills du kan se den gratis.

Så jäkla imponerad

Har ni sett det här gänget?

Sveriges yngsta mästerkockar.

Har ni inte gjort det kan jag verkligen rekommendera det. Jag är djupt imponerad av de här ungarna. Och det märks verkligen att vi har ett helt annat samhälle idag än när jag var i deras ålder. Det finns massor av matlagningsprogram och det finns, framför allt, Internet. Inte för att jag ens idag är i deras klass, men faktum är att när jag var mellan 8 och 12 år undrar jag om jag ens kunde koka  spagetti. De lagar till fantastiska rätter och känner till saker som många vuxna inte känner till.

Dessutom känns de så lugna och kloka. Till och med när de åker ut.

En sak till, domarna i serien är verkligen bra. De lyfter ungarna och gör så att det förmodligen inte ens känns jättehemskt att åka ut. De får medaljer och diplom och massor av beröm.

Ett riktigt feel-good-program.

Kallt men fint

Supervärmen som vi hade förra veckan är borta och istället har det blivit förhållandevis kallt. Tog en långpromenad med hundarna för även om det var kallt så var det fint väder och det är ju bara så himla vackert ute nu. Vintertid så  är jag inte alltid så förtjust i hundpromenaderna, men när det börjar bli vår och sommar så är de bara sköna. Även om det skulle råka regna. På tal om just regn så har vi fått lite regn nu de sista dagarna och det har varit   mumma för växtligheten. Idag på promenaden så såg jag vid sidan av promenaden en massa rosa blommor så jag fick ta hundarna med mig ner för en liten backe för att se vad det var för något. Det  var nunneört och de var många och väldigt vackra.

Det är så härligt att se  hur växterna bara satt fart och det gör att jag mår så gott i själen. Det börjar finnas en massa vackert att titta på överallt igen. Jag har saknat det så mycket.  Hundarna har inte full förståelse för detta. De tycker jag är tramsig som sätter mig på marken och fotograferar. Och för deras del är det helt OK med vinter. Is är gott och snö kan man göra snöbollar av. Vi har inte riktigt samma smak hundarna och jag. Inte gillar de blommor heller. Om du inte smetar leverpastej på dem. Men de har börjat fatta att de ska stå stilla när jag plockar upp den där konstiga saken och sätter den framför ansiktet.

Åtminstone ibland.