Solen börjar komma fram. Och den kommer i den där vinkeln när plötsligt allt damm blir så synligt. När lampan över bordet som sett svart ut hela vintern plötsligt är grå av damm.
Det bara går inte att inte märka det.
Bara att plocka fram dammtrasan alltså.
Känner ni igen er? Eller är ni sådana där duktiga människor som alltid har dammat och fint?
Jag dammar så lite och sällan som möjligt, men ibland – speciellt när vårsolen tittar fram – måste jag ta itu med det värsta.
Som här då. Damning är ingen favorit.