Jag hade inte tänkt köpa något på Black Friday. Absolut inte. Ändå satt jag och surfade. I första hand inte för att hitta fynd. Faktiskt inte. Jag kikade på en konstnärsbutik i England som jag handlat från ibland. För att jag skulle se om de hade en speciell färg som jag inte hittat någon annanstans. I Sverige alltså. Och så hade de så klart Black Friday. Och jag blev förälskad i ett set med bläckpennor. Alltså traditionella bläckpennor. Sådana du doppar. Och jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt fanns de där pennorna i min varukorg.  Plus en bok om Kalligrafi. Pennorna och tillbehören var i en så fin ask. Det var väl det som jag trillade dit på. Plus att det var fina pennskaft.

Och nu  har paketet kommit till Sverige. Och kolla vad fint det ser ut.

Sedan började jag träna på Kalligrafi. Det var inte lätt.

Så blev jag sur och började göra julkort istället.

Maken fick meddelanden om att det tagits kreditupplysning på honom. De kommer nästan direkt idag, framförallt om du har en app som Kivra. När han tittade på vad det handlade om så var det sådant som inte han själv hade beställt.

Hans ID hade helt enkelt blivit kapat! Sånt du läser om i tidningen (eller i tidningen på nätet), men tänker att det inte ska drabba dig själv.

Han fick börja ringa runt. Det hade köpts saker på Ellos, Telia och andra ställen. Han fick se vad några av beställningarna gällde och det såg mer eller mindre ut som något till ett knarklabb. På Telia hade det beställts en dyr telefon. Tack och lov har inga av köpen som han känner till gått igenom.

Personnumret fick han spärra.

Tänk vad mycket elände vi människor ställer till för varandra. Allt för egen vinnings skull och helt utan samvete.

Vilken tur att du får information om kreditupplysningar så snabbt. Annars hade de förmodligen hunnit beställa ännu mera pryttlar.

Nu får vi bara hoppas att det inte finns några köp som gått igenom och som vi inte känner till.

Idag när jag gick upp så hade den första snön kommit. Det har kommit lite snö tidigare, men den har inte lagt sig.

Jag såg stolpen nere i vänstra hörnet. Den har vi satt upp för att jag ska ha fågelmatare där. När jag såg snön så fick jag dåligt samvete för att jag inte börjat mata dem ännu. Men jag skulle bygga en bur av kompostgaller (på marken,  så att vi inte invaderas av kajor och duvor) och göra rent själva matarna. Därför finns där ingen mat. Lata människa.

När jag lyfte blicken lite så verkade det nästan som att det var fler som tänkte som jag.

Jag sitter på tåget på väg till en konferens. En som jag själv är med om att ansvara för. Det är inte första gången så jag kan rutinerna.

När jag satt här kom jag på något från förra gången jag var på konferens. De här stolarna.

Reagerade direkt när jag kom in i rummet.

Visst har de jobbat ganska häftigt med träet? Limmat och format. Gillade det. Önskar jag stannat efter föredraget och tagit ett par bättre bilder.

I onsdags, den 14 november, hade maken och jag varit tillsammans i 20 år, förlovade i 15 och gifta i tio. Ja, vi fixade allt på samma datum för att ha bara ett att komma ihåg. Eller att glömma. Vi har inte varit så bra på det där med att minnas vår dag. Så i år tänkte vi att vi firar för alla de där 20 åren. För alla de där dagarna vi missat att fira. Vad gjorde vi då? Jo, vi tog oss en liten slottstripp och åkte till Häringe slott.

Där har vi ätit trerättersmiddag, övernattat och ätit brunch. Plus att vi tagit långpromenader.

Varför blev det Häringe slott då? Därför att jag läst om det och ville åka dit. För på Häringe slott är hundar välkomna. Du får ta med dem till ditt rum och du får ta med dem till matsalen och överallt i slottet. Så i fredags var vi lediga och åkte iväg norrut. Vi gav oss iväg i god tid och var framme vid tretiden när det var dags att checka in. Alla fyra. Efter incheckning gav vi oss iväg på en långpromenad. En femkilometers runda. Det mesta av turen blev med pannlampa, men det var väldigt trevligt ändå.

När vi kom tillbaka vilade vi oss en stund, gjorde oss i ordning och sedan gick vi alla fyra till matsalen. Hundarna låg på golvet och vi åt en god trerätters middag. Det var väldigt trevligt att sitta där med hundarna utan att någon glodde surt eller dömande och alla i personalen bara log och gick runt Gandalf som bara MÅSTE lägga sig så att han är i vägen. (Själv tror han förmodligen att han gör nytta genom att ligga bra till så att han har koll på allt och alla). Vi lyckades styra så att han var bara LITE i vägen, men i alla fall…

På lördagen tog vi det lite lugnt och gick sedan och käkade brunch. Personalen hade gjort en miss och hade inte något hundvänligt bord kvar, men vi kunde få sitta på andra våningen i slottet om det var OK för oss att gå ner och hämta mat. Helt OK för oss.  Och ska jag vara ärlig så var det en jädrans hit. Vi tog ett bord i ett av rummen på övervåningen och till det rummet  kom det ingen mer så vi satt där alldeles ensamma med våra hundar och bara päste. Och åt en massa god brunch.

Här ligger Gandalf framför eldstaden. Han syns i alla fall lite.

Och Iggy ligger på mattan bredvid vårt bord.

Det var väldigt härliga väggar i det rummet. Inspirerande.

När vi hade så mycket mat i magen att det nästan var alldeles för mycket så tog vi hundarna och gick en ännu längre promenad än dagen innan. 7-8 kilometer tror jag. Och nu var det ljust så vi kunde verkligen se vilka fina omgivningar det var där runt omkring.

Ett dygn lite drygt var vi på Häringe slott eller i omgivningarna däromkring och det var en riktigt skön vistelse. Och så härligt att hundarna var välkomna överallt. De lyckades röra till våran bokning en del, men de fixade till det utan något gnäll och det slutade bara bra.

Och nu kan vi säga att vi firat ordentligt!

Edit: Det här är ett populärt ställe för hundägare att fira nyår. Inga smällare. Hovmästaren berättade att de var fullbokade till nyår och att det skulle komma 39 hundar.

Det konstiga vädret fortsätter här i våran del av världen. Det är snart mitten av november och de frostnätter vi har haft kan nog i princip räknas på ena handens fingrar. Jag tog in mina pelargoner i källaren, men faktum är att de kunde nog fortfarande varit ute. Den frost vi haft har bara varit morgonfrost och lite morgonfrost klarar både pelargoner och fuchsia har jag märkt.

Idag var vi ute och satte upp en stolpe som jag ska sätta upp fågelmat på. Då tittade jag på min kruka med stjärnöga som jag inte hade hjärta att kasta bort när vi tog in pelargonerna. Och jag gjorde rätt. Den lever än. Och den blommar.

Förutom att den blommar är den full med knoppar.  Jag tror att den får stå där till dess frosten kommer på riktigt. I veckan som kommer ska vi få få över tio grader och inte en frostnatt. Helt enkelt lite spännande att se hur länge den klarar sig.