Att dela med sig

Nu så här i juletid kan det väl vara lämpligt att prata om det här med att dela med sig. Julhandeln har som vanligt slagit alla rekord så de flesta av oss har uppenbarligen råd.

Jag tänker på att dela med sig till dem som inte har någon jul att prata om.

Till dem som får betala för vårt välstånd.

Till barnen som inte har mat eller kanske inte tillgång till någon skola.

Fundera på det där med att skicka vidare lite av ditt välstånd. Bli månadsgivare. Ett enkelt sätt att inte glömma bort att skicka en slant.

Vi skickar till de tre som syns här i mitt inlägg, men oavsett vilken hjälporganisation du stödjer så kan det inte bli fel. Se till att den har ett 90-konto dock, för det finns tyvärr de som luras även här.

Gör det bara!

Jag längtar

Det här med fyra årstider är inte min grej. Tre årstider, det tycker jag om, men nu den här fjärde är inte min grej. Kylan är så klart en sak, men det som är värst är mörkret. Hela vintern är som en väntan. En tråkig väntan på något bättre. Jag försöker att glömma att det är vinter. Försöker ta bilder av fina saker, även om allting känns grått och och inbäddat i dimma. Förmodligen en oerhört dum taktik.

Hundarna och jag gick en favoritpromenad. Fotograferade lite närbilder på saker. För då ser man inte den stora tråkigheten.

Och sedan kom vi till bäcken.

Den flödade så fint och jag stod och tittade på den. Det är så vackert just där. Funderade på att jag väldigt gärna skulle vilja måla bäcken, och undrade om jag skulle klara av det. Mitt i funderingarna fick jag sådana flashbacks. I somras satt hundarna och jag vid bäcken flera gånger. Hundarna var i och för sig ofta I bäcken och själv satt jag med fötterna i vattnet för att svalka ner mig själv inför resten av promenaden. Och då, när jag stod där vid vinterbäcken, fick längtan fart. En enorm längtan efter vår trillade över mig. Som ett sug i magen. Vår och höst. De bästa årstiderna. Jag vill inte ha vinter, jag vill ha vår. Trots att jag vet att vintern inte ens har börjat ännu. Häromkring börjar den inte förrän efter nyår. Då, när jag egentligen vill att våren ska komma.

Hundarna å sin sida funderar inte så mycket. De är mest intresserade av att vi faktiskt rör på oss. Förutom när det är viktigare att stanna och lukta på något. Som skulle kunna vara livsavgörande.

Det är bara jag som inte fattar hur enkelt livet egentligen borde vara.

Usch vad tiden går fort!

Nu har det strax gått en vecka av min semester och det känns mer som en helg. Jag har varit ute och gått mycket, men i övrigt inte gjort så mycket annat, vilket jag i och för sig inte heller hade tänkt att jag skulle göra. Vädret har inte varit precis uppiggande, det är så grått att jag inte har en aning om vilken tid på dagen det är, men vi går ut i alla fall.

Mossen var vårt senaste besök, det kunde blivit några fina bilder där, men ljuset bara finns inte.

Jag tänkte som så, det var grått väder, mitt på dagen en jobbvecka och dessutom veckan innan jul, så förmodligen inte mycket folk där. Och jag hade rätt. Vi gick för oss själva i princip hela tiden. Något som är trevligt både för hundarna och mig.

De fick så klart posera lite. Även om det är väldigt tydligt att de inte gillar det 🙂

Visst går de bra ihop färgmässigt med mossen! Hade varit ännu bättre om solen hade lyst lite på oss.

Vi gillar rundan på mossen. Alla tre. Hundarna tycker dock att den är alldeles för kort. När vi börjar närma oss bilden blir deras fötter väldigt tunga och det blir väldigt svårt för dem att gå. Och att hoppa in i bilen är faktiskt jättesvårt talar de om för mig. Jag får verkligen locka och pocka för att komma iväg.

Uppkopplade

Jahapp, nu är vi också uppkopplade. Det vill säga, vi har fått fiber indraget till sist. Tidigt i höstas fick vi kablarna nedgrävna i trädgården, men den slutliga inkopplingen gjordes inte förrän i tisdags. Vi har utlovats att det skulle dras in senast den 31 december så de jobbar nog 7 dagar i veckan just nu. I vart fall ringde de till maken en söndag och kom överens om en tid när de skulle komma.

Vi har beställt fiber till båda husen eftersom vi redan vid beställningen (som gjordes för ganska länge sedan vid det här laget) räknat med att vi skulle ha hyresgäster. Vi fick ganska mycket rabatt när vi beställde, de vill ju så klart binda upp en i god tid så ingen annan kommer och snor deras kunder. Så inkopplingen i Lilla huset var mycket billigare än i vårt hus.

Vi bad elektrikern sätta in extra uttag i lilla huset där vi hade bestämt att skåpet skulle sättas upp, tyvärr har jag inte någon bild på det eftersom vi har hyresgäster och jag inte får gå in där.

Det är inte mycket till kabel de kopplar in. Vi såg den tunna orange kabeln länge eftersom den ”blåstes in” i rören också tidigare i höstas. Jag trodde inte det var den riktiga kabeln, men så var det visst. Inte många millimeter tjock. Det går visst med ljus på något sätt, jag ska inte ens låtsas att jag förstår hur det går till.

Vårt skåp står på en hylla i källaren. I stora huset har vi bara fått en kontakt. Maken har tänkt att borra sig igenom taket och dra upp en kabel själv. Något som jag förmodar får göras under hans julledighet. Så nu är det klart för våra hyresgäster att beställa fiber när de vill. Och för vår del någon gång när maken kopplat in allting som behövs i vårt hus.

Så i vart fall för vår del fixade de det innan den 31 december. Men inte med många dagar till godo…

Gråväder

Ja, det blev en tredje långpromenad idag igen. Långpromenader är bra för själen. Att det dessutom är nyttigt med motion gör inte det hela sämre. Idag har det varit en riktigt grå dag. Molnen var som ett tjockt täcke och låg nästan på marken. Vi tog bilen och åkte ut till skogen en bit bort. Där var lite mer snö än hemma och Gandalf tyckte det var hur roligt som helst. Han älskar nämligen snöbollar. Han ska stå en bit bort och så ska du kasta snöbollen så att han kan fånga den i munnen. Han bara älskar det.

Trots att det var snö så kändes det inte det minsta ljusare. Det var så grått att det liksom inte gjorde någon skillnad alls.

Precis så mörka som bilderna är precis så mörkt var det ute också. Och då var det ändå vid den tiden på dagen då det var som ljusast. Tack och lov verkade det inte göra minsta skillnad för hundarna. De var superglada. Det var ganska länge sedan vi varit på just det här stället och det är ett av deras favoritställen. Märks så fort jag släpper ut dem ur bilen och de fattar var de är. Lycka! Tänk vad enkelt det kan vara att göra någon glad. Även om det ”bara” är hundar.

Som synes, grått, grått, grått. Jag längtar efter ljuset. Och då är jag ändå ledig och ser den ljusaste delen av dagen.

Långpromenad

Måndag och min första ”riktiga” semesterdag. Jag sov länge bara för att känna att det är semester. Sedan fixade jag lite och därefter tog hundarna och jag en riktig långpromenad på dryga två timmar. Det var ett par minusgrader och det hade kommit lite snö. Jag hade mina Icebugs på fötterna för säkerhets skull. Det blev några bilder, men bara med mobilen.

Hundarna var så glada och nöjda och själv tyckte jag också det var skönt, men vi gick fort för en gångs skull (det brukar inte gå fort när Gandalf är med, han vill för det mesta stanna och lukta på ALLT) och det är mycket backar så jag blev faktiskt ordentligt trött innan vi var klara.

Även om det var en riktigt, riktigt skön promenad så tror jag inte att tisdagspromenaden blir lika lång.

Hm, det blev riktigt dåliga bilder med mobilen idag. Men i alla fall.

Skogen.

Promenad.

Skönt.

Julgott

Många söker sig hit så här års. Tänk om det var lika många besökare jämt som det är i december. Det är inte mina ord som lockar, det är inte som så att jag skriver extra bra i december. Det som lockar är godis- och julrecept.

Varje år när jag ser alla klicken så brukar jag också göra ett sånt här inlägg. Ett där jag samlar ett gäng julrecept. Varför inte? Kanske någon som råkar hamna på första sidan kan ha nytta av en sådan här samling. Klicka på bilden så kommer du till receptet.