När jag var ute och gick med hundarna så såg jag flera träd som på håll såg ut som att de höll på att bli gröna. Det kändes som en liten värme i hjärtat. Jag gick lite närmare för att titta, men då visade det sig att det var inte blad. Istället var det olika sorters träd med hängen. Men hängena var så stora och så många att träden såg nästan gröna ut.

Det är så härligt att våren är på gång. Jag hoppas och tror att det är för sent för vintern att komma nu. Vi ska få både frost och snö nästa vecka enligt SMHI. Men det är ändå vår på väg. Den går nog inte att stoppa nu. Och med våren hoppas jag på att få tillbaka lite kraft. Mina krafter brukar börja krympa i takt med att vintern går. Är det en sen vår så kan det vara som så att det finns nästan inga krafter kvar alls när det blir vår. Därför hoppas jag alltid på tidig vår. Så att jag inte är alldeles urlakad när vintern tar slut.

Att ljuset är på väg tillbaka är ju en sak som stärker vår del av världen. Nu har det varit sol några gånger och nu börjar det synas människor som sitter med sina ansikten lyfta mot solen. Tänk så vi längtar hela vintern vi här uppe i nord. Efter solens ljus. Jag har förstått att många från andra länder tycker vi svenskar är konstiga när vi sitter där med ansiktet mot solen.

De skulle bara veta…

Nu kommer faktiskt våren. Det kommer så klart att vara en del bakslag som det alltid är. Läste t.ex. att det troligen ska snöa i veckan som kommer, men det är så som det är. Det blir vår i alla fall.

OK, det är inte som så att det finns blåsippor eller något annat i skogen (även om jag såg vintergäcken blomma i en trädgård vi gick förbi). Men ändå så känns det som vår i skogen. Färgerna är plötsligt lite starkare, det bruna lite brunare och mossan lite grönare. Det är liksom en känsla.

Jag går runt och bara njuter. Det är lite lerigt på marken bitvis, men det håller på att torka till, vilket innebär att marken inte är så kall längre. Igår tog vi oss en lång promenad vovvarna och jag och den här gången var det inte någon risk att halka på snön. För den fanns inte där längre.

Iggy kollar in bäcken. Inte för att den hindrar honom för att ta sig över, men det ser annorlunda ut mot vad det brukar göra, mycket vatten som brusar. Och är det något Iggy tycker är misstänksamt är när det inte är som det brukar vara.

Mycket riktigt tog han sig enkelt över bäcken, det visade sig dock vara lite svårare för Gandalf och mig. Det slutade med att jag gick lite i bäcken. Något som gick bra eftersom kängorna är vattentäta. Gandalf gick det också bra för när han väl bestämde sig, men det tog en stund innan han kunde bestämma sig för var han skulle gå.

I morgon påstås det att det ska bli sol och elva plusgrader här hos oss. Det tycker jag känns skönt. Även om det egentligen är för varmt för årstiden. Men jag är ju så erbarmligt trött på vinter. Att ljuset kommer tillbaka är så himla härligt. Snön försvinner snabbt när värmen kommer.

I lördags var det soligt här och även tögrader. Jag tog hundarna ut i skogen där det visade sig vara mera snö än hemmavid.

Det var jobbigare snö än vanligt dock. Eftersom det var töväder så ville den där snön glida under fötterna på mig hela tiden. Något som var ganska jobbigt i backarna. Men vackert var det. Att höra dropp, dropp och se solen skina.

I söndags var vi bjudna på brunch med hela makens familj. Det var riktigt trevligt. Mysigt gammalt hus med brasa som brann för fullt. Jag menar, brunch är väl alltid gott! På vägen hem stannade vi till och shoppade ost. Bland annat det här underverket.

Som faktiskt är ännu grönare i verkligheten. En sådan grön sak går ju inte att motstå! Det var någon slags pestoost och även om den kanske inte riktigt smakade ost så var den väldigt god!

Och nu har vi haft en måndag med massor av sol och ännu mera snö har försvunnit, imorgon och kommande dagar med plusgrader. Så kanske, kanske det faktiskt BLIR vår nu…

Ja, jag vet att det bara är februari och att förra året började vintern ungefär nu, men i år har vi redan haft tio grader varmt.

Så, ja jag ser detta som ett bakslag.

Vi har pratat en del om det här med att göra egen pasta. Och kom fram till att vi kanske skulle köpa oss en pastamaskin. Så fick jag för mig att jag skulle gå in i butiken med köksgrejer och sånt som ligger i närheten av mitt jobb. Tänkte bara kolla lite. Hittade ingen pastamaskin, men när jag frågade tjejen vid kassan så fanns det en. På en hylla så högt upp att jag inte ens såg den. Men hon var snäll och plockade ner den. Det visade sig att den faktiskt var på rea och det var den sista de hade kvar. Så jag tänkte, vad fasiken, nu köper jag en. Och så gjorde jag det.

Och nu står den här hemma. Nu gäller det bara för oss att använda den också. Det är säkert inte den bästa pastamaskinen, men jag skulle tro att den är tillräckligt bra till några som inte kommer att använda den varenda dag precis. Och därmed pasta…

Låter inte detta som en liten vårflod kanske?

När maken och jag var på Häringe slott köpte jag några burkar med te där. Och alla var goda, men den ena sorten var alldeles extra god.

Det var så gott att jag var tvungen att se om jag kunde hitta det någonstans och köpa hem det. Jag har letat och letat, men inte hittat något. Till sist hittade jag en sort i England, märke Canton, som verkade helt rätt. Tyvärr så hittade jag ingenstans där det var möjligt att köpa det med leverans till Sverige. Av någon anledning började jag söka på franska också och där hittade jag slutligen ett ställe med den här blandningen. Jag var ju bara tvungen att beställa! Och eftersom det kostade en del i porto så blev det ju mer prisvärt om jag köpte lite mera. Så jag tog ett helt kilo jag. När påsen kom hem så såg den väldigt stor ut.

En jättepåse med te helt enkelt! Och med rätt smaker. Men som sagt, en jättepåse!!!

Nu får vi allt hoppas att det är gott också. Annars lär jag få dricka äckligt te länge. Länge…