Att tröttna innan det är klart

Jag ville sticka en tröja. Hittade ett mönster och garn och satte igång. Riktigt fin färg.

Tycker jag i alla fall. Fram och bakstycke är klart. Jag har börjat med ärmarna. Då  kommer jag på att jag nog gjort fel på framstycket. Att det finns en risk att jag får riva upp och göra om en bit. Inte hela. Egentligen inte någon jättelång bit, men i alla fall.

Plötsligt var det inte så roligt längre. Och det tar evigheter att sticka ärmarna klara just nu. För jag vet att jag kommer att få riva upp en bit.

Bläh!

Men visst är det en fin färg?

Så här ser jag ut

Jag fick en uppdatering på min telefon. I den fick jag möjlighet att filma super slowmotion, men också att skapa en emoji av mig själv. Jag gillar ju inte att fotografera mig själv, men det där var jag ändå tvungen att testa. Så det gjorde jag. Och enligt Samsung så ser jag ut så här när jag blir en emoji.

Jag får vara ärlig och säga att det är inte så speciellt likt, men jag ser i alla fall väldigt glad ut.

Vintertid

Det var ju nästan lite lustigt. Samma dag som det blev vintertid kom den första snön. Alldeles för tidigt för min del. Framförallt som den faktiskt ligger kvar. Men om inte SMHI ljuger ska det bli plusgrader imorgon igen. Och det hoppas jag verkligen för jag har inte några vinterdäck på min cykel ännu. Jag får väl ta dem över axeln och köra iväg till cykelverkstaden och få dem bytta. Det går lite fort dock. Härlig höst ena dagen. Och vinter nästa.

Vi har varit relativt aktiva de sista helgerna. Alla pelargonerna har kommit in. Så här såg de ut när de kom ut i våras.

Jag önskar jag hade tagit en bild lite senare i år, eller åtminstone när jag tog in dem. Även om jag inte gillade årets sommar så gjorde mina pelargoner verkligen det. De har stortrivts och varit jättefina. Men det får ni bara fantisera om.

Idag har vi också satt upp belysningen på verandan och balkongen.  Något vi tänkt göra hur många vintrar som helst, men i år blev det äntligen av. Tidigare år har vi alltid kommit på det för sent och belysningarna brukar ha tagit slut i butikerna. Nu blev det som så att maken råkade vara i en butik som hade belysning förutom det han egentligen skulle köpa och då blev det faktiskt av. Det var svinigt kallt att sätta upp belysningen, men nu är den uppe och jag tror att det blev riktigt bra. Jag orkade inte riktigt ge mig av på något längre avstånd och kolla. Det lär väl vara möjlighet till det några dagar framöver. Inte heller är det som så att det kommer att bli ljusare precis.

Får återkomma med en bild av vår tjusiga belysning en annan dag. Till dess får vi nöja oss med Gandalf bland höstlöven.

Att bli uppgraderad

Ikväll befinner jag mig i Stockholm. Jag ska gå på en konferens imorgon och för att kunna vara där när det börjar måste jag åka upp dagen innan. Jag tog några timmar ledigt och tog ett tidigare tåg för att kunna gå till en konstbutik. Som sedan visade sig inte ha det jag ville ha, men i alla fall…

När jag checkade in på hotellet så fick jag en liten överraskning. En sådan där som sällan drabbar mig. Jag blev uppgraderad! Från ett vanligt litet rum till ett jättestort! Kolla bara vilket rum!

Himla tur att jag kom lite tidigare. Så att jag hinner njuta lite av rummet också.

Någon gång ska en annan också ha tur.

Tankar

Sitter i min smutt och försöker samla lite tankar. Spelar lite musik och njuter av utsikten utanför mitt fönster.

Vi har haft några väldigt vackra dagar här på sistone. De senast dock lite läskigt varma. 20 grader i mitten av oktober känns som en lite väl bra Brittsommar. Men ska jag vara ärlig så finns det lite elaka tankar i mitt huvud. Att om det nu ändå ska vara för varmt så får det gärna för min del bli en för varm vinter också. Utan halka. Tyvärr så är det väl ofta tvärtom. Att när det blir extremväder så blir det inte alltid varmt, vintern kan istället bli extremt kall. Och lång. VI får väl se vad som händer och sker.

I mitt huvud har det börjat komma tankar, men inte så många. Jag satt faktiskt för någon vecka sedan och hade tankar på att lägga ner min blogg eftersom jag inte längre har något att säga. Sedan tänkte jag att den här bloggen har varit min ventil i så många år att jag kan inte bara lägga ner den hur som helst. För min egen skull. Istället ska jag försöka använda den som medicin. Använda bloggen för att försöka tvinga in tankar i mitt huvud. Kanske om jag bestämmer mig för att jag måste blogga, kanske inte varje dag, men några gånger per vecka så kan det kanske tvinga in tankar i mitt huvud.

Jag fattar faktiskt inte hur ett huvud kan bli så tomt som mitt blivit efter den här sommaren. Det finns liksom inget där. Jag kan inte räkna ut maträtter, jag kan inte räkna ut något att måla, jag kan inte räkna ut något att bygga, jag kan liksom inte komma på någonting roligt alls. Så fort jag tänker att jag ska försöka göra något roligt och att det kvittar vad det är och frågar min hjärna så blir svaret bara: ”—-”  och hur jag än försöker trycka fram något så blir det inte bättre.

Hösten har jag dock njutit av, har varit på flera långpromenader med hundarna.

Lite svampplockning har det också blivit.

Igår plockade jag trattkantareller i 20 graders värme. Undrar om jag någonsin tidigare gjort det? Trattisarna är ganska sena svampar och det brukar vara svalare när det är dags för dem. Faktum är att igår var det inte riktigt skönt att gå i skogen. Det härliga med hösten är just att kunna vara ute och andas in sval härlig luft.

Så vi får se, men jag ska försöka vara lite aktiv på min blogg igen. För min egen skull.

Höstvindar

Igår var det en fantastisk höstdag. Jag tog hundarna efter jobbet och vi gick en ordentlig långpromenad. Ännu längre blev den sedan jag konstaterat att jag tappat husnycklarna och var tvungen att gå tillbaka och leta efter dem. Jag var ganska säker på var jag kunde ha tappat dem och tack och lov hittade jag dem där också.

Idag är det riktigt höstruskväder. Jag sitter hemma och jobbar på förmiddagen och det blåser verkligen om husknuten. Gandalf brukar vilja vara ute när jag jobbar hemma, men han ligger bara och softar i soffan och visar inte tillstymmelse till lust att vara ute i trädgården.

Hör inte ett knyst.

Iggy ligger i hörnet mittemot mig (sitter idag och jobbar vid matbordet).

Han brukar ligga i det hörnet när någon sitter vid matbordet. Framförallt är det viktigt om vi äter. Han får aldrig någonting vid matbordet, men man vet ju aldrig. Någon gång ska väl vara den första.

Vi ska gå ut tillsammans vid lunchtid, får se om jag får någon hund med mig. Det lär bli regnbyxor och regnjacka på för min del i alla fall.

Tillbaka till jobbet. Skönt att kunna jobba hemma emellanåt.

 

Från förr

När vi fixade Lilla huset i somras så var det inte bara att renovera köket. Det skulle helt och hållet tömmas också. Så att det blev klart för uthyrning.  Alla skåp, alla lådor, alla garderober. Allting gicks igenom. Och tömdes. Det mesta har tömts bort tidigare, när mamma först flyttade och sedan gick bort, men en del fanns kvar.

I köket hittade jag den här.

Jag vet inte när de här kom, kan det ha varit på 60-talet?, men jag minns det här knivstället från hela min barndom. Och den har uppenbarligen fått följa med i alla år. Jag använder det inte nu, det är gamla knivar som står i det, men  jag kunde  inte riktigt förmå mig att kasta det.

Visst är det ett ganska gulligt knivställ? Från förr i tiden…

En härlig söndag

Sitter här på kvällen efter en riktigt vacker höstig söndag. Himlen har varit blå så som den bara kan vara på  hösten och nu på kvällen kom jag dessutom på att det är höstdagjämning. Det var väl passande. Att det var så vackert väder just då. Gandalf och jag tog en långpromenad för oss själva. Maken tog Iggy. Ibland är det skönt för hundarna att få gå ensamma. Jag tänkte att Gandalf skulle gå en kort runda för han har varit lite sådan på sistone. Att han liksom gått och sölat och helst verkat vilja gå hem. Men idag ville han gå långt. Så det gjorde vi. Och härligt väder var det som sagt så vi hade det gott mest hela tiden.
Vi tog oss högt upp och satte oss på en bänk och njöt av utsikten och lugnet.
Eller, jag satt på en bänk och Gandalf låg bredvid. Det är någonting som vi verkligen gillar Gandalf och jag. Att först gå långt och sedan sitta och bara ta det lugnt en stund.
Gandalf vill dessutom stanna ganska länge. Jag började promenixa och tänkte att han skulle komma efter, men det gjorde han inte. Han låg kvar och undrade vad jag höll på med.
Jag kunde faktiskt inte låta bli att skratta. Sedan gick jag tillbaka och satte mig på bänken. Och så satt vi där tills att Gandalf var redo att gå. Det var trots allt hans promenad idag.