Idag var vi på bio. Förra året fick vi tillsammans åtta biobiljetter i julklapp från jobbet. Dessvärre går vi inte speciellt ofta på bio så de där biljetterna har bara legat och blivit gamla. Makens syskonbarn fick varsin biljett, men trots det hade vi tre kvar. Men idag tog vi oss i kragen och gav oss i väg till Filmstaden. Heja oss!

Det var inte den nyaste filmen vi såg utan en som gått ett tag. Bohemian Rhapsody såg vi. Filmen om Freddie Mercury och Queen. Och den var jättebra! Jag är ett gammalt Queensfan och var alltså väldigt glad när de spelade musiken också. Jag tyckte skådespelare var bra och jag tyckte storyn var bra. Vad som var sant och vad som kanske var överdrivet eller kanske till och med var fel har jag ingen aning om, men tillsammans blev allting i alla fall bra. Jättebra! Jag var riktigt tagen när filmen var slut!

Jag började dock tänka på hur ofta det verkar vara att de som har stora framgångar och blir berömda mår dåligt. När alla andra är avundsjuka.

Igår tittade jag på filmen om Monica Zetterlund, som inte heller var speciellt lycklig i sitt liv, trots alla succéer. Hon som sedan dog i sängen efter att hon tänt fyr på den med en cigarett (dock inte medvetet).

Och Avicii, som 29 år gammal inte orkade leva längre. Som lämnade 230 miljoner till sina föräldrar. 230 miljoner som han uppenbarligen inte hade någon större glädje av.

Ja, lite så där mörk blev jag av den här filmen. Samtidigt rös jag av välbehag när det spelades musik. Allrahelst i slutet när det var en lång scen från Live Aid galan.

Rekommenderar starkt en tittning på Bohemian Rhapsody.

Här där jag bor börjar sällan vintern förrän i januari eller februari. Ändå så envisas jag med att så fort det blivit nytt år börja längta efter våren. Ni kan ju förstå min besvikelse när jag har fel. Vartenda år. Och i år är jag redan där och då har det inte ens blivit nytt år ännu. Men vad ska jag tänka när det ser ut så här när jag är ute och går.

Det ser ju ut som vårsol. Och inget annat.

Idag var det väldigt, väldigt skönt att vara ute. OK, det är fortfarande många helgpromenerare ute. Men de är definitivt färre. Det verkar inte som tonåringarna går med längre för jag såg inga yngre personer direkt. Och vi råkade bara på en enda mountainbikare.

Så vem vet, just i år kanske det blir vår direkt efter nyår? Någon gång borde det väl ändå bli det.

Igår var det annandag jul. Och den 21 december var det årets mörkaste dag. Så nu är det redan lite ljusare och nu blir det bara ljusare. Vi får alltså återuppleva december och november i repris, jippi!

Mamma sa alltid att på annandag jul var dagen en tuppfjät längre (dvs ett tuppsteg). En liten, liten skillnad.

Igår på annandagen hade vi sol för första gången på länge (idag är det mulet igen) och jag tog hundarna på en långpromenad. Det var naturligtvis trevligt, men också inte. ALLA var ute på långpromenad, eller cyklade mountainbike. Det typiska när det är långhelger, folk har inget att göra och då ska de plötslig ut och promenera, något som de inte gör speciellt mycket resten av året. Och än värre blir det om det dessutom är fint väder.

Vi gick ganska långt, till ett ställe där det inte brukar vara mycket människor. Inte så igår. Det kändes som om halva stan hade kommit på att det här stället finns. Så, även om det var fint väder, så njöt jag inte speciellt mycket av promenaden. Jag tycker om att gå själv, bara jag och hundarna, i vår egen lilla värld. Jag vill inte bli störd av människor eller mountainbikes varannan minut.

På den här promenaden brukar hundarna få gå ”lösa”, vilket i det här fallet betyder att jag släpper kopplen och de får gå och dra dem efter sig. Igår var det inte mycket frigång inte. Det var bara på något enstaka ställe där jag kunde se långt framför och bakom mig som de fick gå lite löst. Solen sken, så mycket den nu orkar skina när den egentligen knappt orkar stiga upp, och himlen var faktiskt blå.

Hade vi haft lite egentid så hade jag nog njutit ordentligt. Jag brukar sätta mig någonstans och bara njuta när jag tar långpromenader. Gandalf brukar lägga sig vid mina fötter och Iggy brukar sätta sig bredvid mig och så bara sitter vi ett tag. Hundarna gillar det också. Men det går inte att göra det när det går förbi människor hela tiden. Så igår blev det bara gående.

Det är ju motion åtminstone. Och hundarna tycker alltid om att gå, även om de tycker mer om när de får vara lite fria. Och solen sken trots allt. Och himlen var blå. Och vi är på rätt sida om vintersolståndet. Och jag har en dryg vecka kvar av min semester.

Så det är väl ändå rätt OK i vår värld.

Nu så här i juletid kan det väl vara lämpligt att prata om det här med att dela med sig. Julhandeln har som vanligt slagit alla rekord så de flesta av oss har uppenbarligen råd.

Jag tänker på att dela med sig till dem som inte har någon jul att prata om.

Till dem som får betala för vårt välstånd.

Till barnen som inte har mat eller kanske inte tillgång till någon skola.

Fundera på det där med att skicka vidare lite av ditt välstånd. Bli månadsgivare. Ett enkelt sätt att inte glömma bort att skicka en slant.

Vi skickar till de tre som syns här i mitt inlägg, men oavsett vilken hjälporganisation du stödjer så kan det inte bli fel. Se till att den har ett 90-konto dock, för det finns tyvärr de som luras även här.

Gör det bara!

Nu har det strax gått en vecka av min semester och det känns mer som en helg. Jag har varit ute och gått mycket, men i övrigt inte gjort så mycket annat, vilket jag i och för sig inte heller hade tänkt att jag skulle göra. Vädret har inte varit precis uppiggande, det är så grått att jag inte har en aning om vilken tid på dagen det är, men vi går ut i alla fall.

Mossen var vårt senaste besök, det kunde blivit några fina bilder där, men ljuset bara finns inte.

Jag tänkte som så, det var grått väder, mitt på dagen en jobbvecka och dessutom veckan innan jul, så förmodligen inte mycket folk där. Och jag hade rätt. Vi gick för oss själva i princip hela tiden. Något som är trevligt både för hundarna och mig.

De fick så klart posera lite. Även om det är väldigt tydligt att de inte gillar det 🙂

Visst går de bra ihop färgmässigt med mossen! Hade varit ännu bättre om solen hade lyst lite på oss.

• 

• 

Vi gillar rundan på mossen. Alla tre. Hundarna tycker dock att den är alldeles för kort. När vi börjar närma oss bilden blir deras fötter väldigt tunga och det blir väldigt svårt för dem att gå. Och att hoppa in i bilen är faktiskt jättesvårt talar de om för mig. Jag får verkligen locka och pocka för att komma iväg.