Manickerna utvecklas

Jag har blivit mer och mer irriterad på vår blender. Den är väl uppemot 20 år gammal så det kanske inte är så konstigt. Allt oftare har jag helt enkelt varit tvungen att plocka ut halvtuggade ingredienser och köra dem med stavmixer istället. Så jag bestämde att det skulle in en ny mixer i huset. Och visst skulle jag gärna haft en Vitamix eller motsvarande, men vår användning motsvarar inte ett pris på uppemot 8000. Det slutade med att jag köpte en mellandyr. Den har ett antal val med hjälp av knappar. Som soppa, sås, smoothie m.m. Det hade vår gamla också. När jag satte mig och läste manualen (japp, jag tillhör det fåtal som faktiskt läser manualer) till den nya manicken så visade sig att det fungerar lite annorlunda nu än för 20 år sedan.  Soppaknappen är inte till för att mixa ner en varm soppa som du kokt på spisen. Soppaknappen mixar och tillagar din soppa samtidigt. Ja, Du läser rätt. Den värmer till och med upp soppan. Vete fasiken hur det går till.

Oavsett. Sånt måste ju testas! Sagt och gjort. Jag fyllde mixern med kalla ingredienser.


Och tryckte på knappen för soppa. Jag kunde konstatera att tyst arbetar den inte, men den arbetar.

Den körde på några minuter och vips hade jag soppa!

 

Fantastiskt!

Under tiden som soppan tillagades gjorde jag grönkålspesto. Och kolla vad fint!

Soppan var både varm (Vete f-n hur det gick till) och god, även om nästa gång jag gör den ska jag ha i lite chili också.

Tänk vad de kan hitta på :).

Veckan gick fort

Jahapp. Så var det plötsligt söndag kväll igen. En söndag då vi först skulle få emot 30 millimeter regn (jippi) och så blev det noll (snyft). Igår fick vi kanske två millimeter eller så. Mycket missnöjda med detta. I våra trakter är det torrt och det är inte roligt att höra om skogsbränder redan så här tidigt på året.

Här händer väl inte så mycket. Det blir vår så klart. Nästan sommar.

Hundarna och jag promenerar. Det njuter vi av så klart.

Och nu är det viktigt att stanna till vid alla bäckar och ta sig en liten slurk. Gandalf brukar vilja gå ner i bäckarna och vandra lite han. Under det att Iggy är mycket noga med att inte blöta tassarna om det går att låta bli.

Vi satte oss på en bänk och vilade efter en lång promenad idag. Gandalf var trött och ville ligga och vila lite. Han älskar det. Vill knappt gå vidare sen. Den här gången satte vi oss vid kanten av en damm. Mitt i dammen finns en pytteliten ö. På ön låg en kanadagåsmamma och ruvade ägg. Pappan tyckte att vi verkade lite farliga så han höll noga koll på oss.

Höll sig på säkert avstånd, men hade vi försökt oss på något så hade han nog inte tvekat att attackera oss. Han blev nog väldigt glad när vi slutligen gav oss av.

Det är lite tomt i mitt huvud just nu så det blir  inte många rader här. Vi får se när det händer nästa gång.

Tiggarbrev

Det finns mycket med den nya digitala världen som jag gillar. Jag är trots allt en tekniknörd. Till en viss grad. Det finns också mycket jag ogillar. Och det jag ogillar allra mest är att allting jag gör blir registrerat i databaser. Databaser som pratar med varandra eftersom många tjänar pengar på det. Vilket innebär att det finns lagrat mer fakta om mig än jag vill att det ska göra, i händerna på fler än jag vill att det ska finnas. Och detta trots att jag är en dum idiot som nekar cookies överallt och också lägger ner tid på att bocka i varenda ruta som behöver bockas i eller bockas ur för att slippa cookies eller reklam.

Vi är månadsgivare till tre organisationer. WWF, läkare utan gränser och Unicef. Då hamnar man i någon slags  ”de här skänker bort pengar, försök att mjölka dem på så mycket som möjligt”- databas. Och får konstant tiggarbrev i brevlådan.

Det är från behjärtansvärda ändamål. Hjärnfonden, Alzheimerfonden, Läkarmissionen, Rädda barnen m.fl. Men det gör ingen skillnad. Det är fortfarande tiggarbrev. Av någon som vill utnyttja mig. För att de hittat mitt namn i en mjölka-på-pengar-bas.

Jag vill bara tipsa er hjälporganisationer om en sak. Jag kommer aldrig att sänka pengar till de av er som tigger pengar genom att skicka mig brev. Jag öppnar dem inte ens. De organisationer jag skänker pengar till letar jag upp själv. Och bara om de inte överöser mig med tiggarbrev.

Maudie

Har du Netflix? Har du det så vill jag rekommendera en film som heter Maudie.

Den handlar om Maudie som är född med reumatism och inte som alla andra. Alla andra tycker att hon är dum och att hon måste tas om hand. Men Maudie kan ta hand om sig själv. Hon tar jobb som hushållerska hos en fiskare, som inte heller är riktigt som alla andra. Och de där två finner varandra så småningom.

Maudie målar tavlor. Naiva tavlor som plötsligt blir populära. Låter inte så märkvärdigt, eller? Men det är liksom det filmen handlar om. Maudie och Everett och hennes tavlor. Maudie är minsann inget dumhuvud, hon är riktigt smart och vet precis hur hon ska hantera Everett.

Det är en lågmäld film, och jag kan bara inte sluta titta. Det är en fin historia – som dessutom är sann – och trots att det inte händer mycket så händer det mängder. Titta på den! Jag tror inte du kommer att ångra dig.

Vilken fantastisk dag

Påskafton blev en varm dag. Över 20 grader. Hade klänning på mig. Utan någon jacka. Och blev ändå för varm på promenaden. Det har smällt lite ute under dagen så maken och jag tog varsin hund eftersom Gandalf är vansinnigt rädd för smällare. Han blir lite lättare att hantera när du går ensam med honom. Så maken tog Gandalf och jag tog Iggy. Och götapetter vilket väder. Nu kommer det bara att explodera i naturen. Idag var knopparna på gång, imorgon eller i övermorgon har de slagit ut.

De där tidiga trädblomningarna börjar bli klara.

På marken låg det massor av tappade hängen.

Såg ut som små gulliga, luddiga larver.

Det var så härlig solsken.

Vitsipporna fanns överallt på marken, inte i sådan mängd att det blev täcken av vitt, men vackert ändå. Grönt och vitt tillsammans.

Iggy och jag blev nästan lite väl varma. För första gången i år så var det intressant att dricka vatten i bäckarna igen.

Vi hade tänkt gått en ännu längre runda, men det var faktiskt för varmt. Igen av oss har vant sig vid det ännu. Och hur glad jag än är över solen så fick det gärna komma lite regn. Det börjar redan bli torrt i markerna. Kanske inte så konstigt. Det regnade inte på hela förra sommaren, kom nästan inte någon regn under hösten och här hos oss har det varit väldigt lite snö under vintern. Kontentan av det är att det inte finns direkt några vattenreserver och jag såg idag att en av bäckarna redan har mindre vatten än den borde ha.

Men nu väljer vi att strunta i det, i all fall just nu, för det var trots allt väldigt härligt väder idag.

Tröttande roligt

Denna helgen har gått väldigt fort. Det gör helger i och för sig alltid, men den här har gått extra fort. Jag har gått en helgkurs igen. Lördag-söndag 10-15. Det där med kurser på helgen är både bra och dåligt. Det är bra därför att du kan hålla på i ganska många timmar och det stör inte jobbandet. Det är jobbigt därför att det blir liksom ingen ledighet, fast du egentligen är alldeles extraledig och får göra något roligt. Inte så lätt att förklara, men så är det i alla fall. Samtidigt så känns helgen både lång och kort. Kort därför att du har roligt och tiden går fort. Lång därför att när du slutar klockan tre så är det fortfarande ganska mycket dag kvar så det blir liksom som om det är två parallella helger. Även om lördagens tid hemma inte blev så lång eftersom jag var så trött så jag bara somnade. Idag var jag faktiskt inte lika trött. Jag tror dock att jag var så trött igår för jag fick inte min förmiddag. Lördagförmiddag går nämligen oftast till att sitta och ta det lugnt och liksom känna att det är helg. Eftersom jag skulle på kurs så blev det inte någon sådan förmiddag den här helgen.

Dessutom har jag SÅ svårt att vänja mig vid sommartid. Det är likadant vartenda år. Det tar mig flera veckor att vänja mig. Och då går jag INTE runt och tänker ”klockan är egentligen…”. Min kropp bara inte vänjer sig.

Men oavsett allt snack så var det roligt med kurs. Det handlade om att blanda tusch och akvarell. Något som jag i och för sig gjort tidigare, men jag tyckte ändå det kunde vara roligt med en kurs. Dels får du tiden att sitta och göra något du tycker är roligt, du får träna och du får alltid lära dig något nytt. Så även den här gången.

Ett tips som jag tyckte var jättebra var att ”måla det du har framför dig”. Ibland vill du måla, men kommer inte på något motiv. Måla då något du har framför dig. Därför fick vi börja med att måla av våra penslar och pennor.

Här ser ni en några av våra alster. Jag ska se om jag kanske fotograferar mina olika alster från dagarna, för det blev faktiskt några stycken. Jätteroligt som sag.

Nu längtar vi efter Påsk och ledighet. Eller egentligen längtar vi efter ledighet. Påsk bryr jag mig inte så mycket om.

Nu räcker det med bakslag

I helgen supervärme härligt. Sen. Svinkallt. Riktigt jäkla svinkallt. Och snö.

Bara så där en stund på morgonen, men ändå! Jag bytte till sommardäck på cykeln i veckan. Kanske därför det blev snö. För att retas.

Idag blev det sol igen, men inte varmt. Men maskrosorna har börjat blomma. Som de ofta gör i soliga lägen. Undrar varför vi så sällan nämner maskrosen som vårblomma.

Oavsett.

Det räcker med bakslag nu. Nu tar vi gärna vår.

Ramslök och sånt

Idag var det svinkallt här hos oss. Riktigt jäkla kallt rent ut sagt. En sån där rå kyla som går genom märg och ben. Men så ska det väl vara i april. Lite fram och tillbaka. Oavsett det så letar jag vårtecken.

För ett par år sedan planterade jag ramslök. Jag gjorde det i en del av trädgården där jag hoppades att ramslöken skulle trivas. Jag har knappt tagit något av den för att jag varit rädd för att ta för mycket innan den tagit sig ordentligt.

Med tanke på hur det var förra året så har jag varit lite orolig för att min ramslök skulle ha råkat illa ut. Men det har den inte! Jag var ute och tittade till den häromdagen när det var lite varmare och den var på väg upp.

Ja, faktum är att bladen rent sagt är riktigt stora. Men det allra roligaste är att den har börjat sprida sig! Ser ni alla de små ramslöksplantorna runt omkring? Vilken lycka!

Och så här ser det ut åt andra hållet.

Det verkar som att min ramslök trivs. Åtminstone tolkar jag det så när den sprider sig på det där viset. Förhoppningsvis är den planterad på rätt ställe i trädgården. Kanske jag ska våga mig på att göra någon pesto med den i år.

Roligt!