Hm – tittade på väderprognosen

Det är ju konstigt. Bara häromdagen så satt jag och var så nöjd med vädret. Förutom att det varit för lite regn. Skönt att gå ut och gå utan att behöva ta vattenflaska med och att slippa att bli alldeles genomsvettig. Och så satt jag och kikade lite på nätet och ser:

Naej. Gillar inte. Uppemot 30 grader i uppemot en vecka! Minst. Det verkar kanske gnälligt att inte tycka om sol och supervärme. Men om du inte gillar att ligga och sola utan faktiskt vill kunna GÖRA saker är inte mycket värme något att önska. Plus att när det är varmt för många dagar i rad så blir det alldeles för varmt om nätterna. Vi har ett högt hus i trä. Det finns  inget som skuggar och står solen på så blir det varmt fort inomhus.

Och vi har inte fått in våra luftvärmpepumpar ännu. Känns inte så där jättekul. Tror att jag ska messa  installatören. Visserligen har han semester, men jag vill ändå vet hur länge de har semester så att vi vet vad vi har att förvänta oss. Dessutom skadar det inte att göra sig påmind emellanåt när du vill ha något gjort.

Oavsett luftvärmepump så här vi i alla fall förberett oss lite. Hämtat ner mammas gamla fläkt från vinden.

Edit: Den här rubriken uttrycker nog mer just mina känslor.

Grahamsbullar med örter

Jag fortsätter med att baka. Rensa lite i skafferiet. Fyller frysen med hembakat. Förutom rågbullarna jag bakade häromdagen har jag också bakat närmre 40 minihallongrottor och lika många minimuffins med hallon och choklad. På så vis hanterade jag även delar av hallonproblemet.

Sedan var vetemjölet slut. Vilket var relativt enkelt åtgärdat. Nu finns det alltså nytt vetemjöl hemma och jag grabbade återigen tag i påsen med grahamsmjöl. Tänkte jag skulle pimpa de vanliga bullarna lite och efter lite receptsök så fick jag ihop de här bullarna. Och får jag säga det själv (vilket jag får eftersom det är min blogg) så blev de här supergoda! Jag brukar inte ha sötningsmedel i bröd, men eftersom jag hittade en massa honung under min skafferistädning så passade jag på att samtidigt tömma en av honungsburkarna jag hittat.

Vet inte varför, men just nu är det så himla roligt att baka.

Ca 40 bullar

Ingredienser

9 dl vatten
50 gr jäst
3-4 msk honung
30 gram salt (gärna havssalt)
10 gram fänkålsfrön
4-5 msk finhackad färsk rosmarin
600 gram grahamsmjöl
700-800 gram vetemjöl special fullkorn

Gör så här

Mortla saltet och fänkålsfröna tillsammans.

Värm upp vattnet till ca 37 grader. Har du inte flytande honung utan burkhonung (som jag hade) så passa på att röra ner honungen nu så att den smälter i vattnet.

Rör ner och lös upp jästen. Häll i salt- och fänkålsblandningen och den finhackade rosmarinen. Rör om.

Ner med grahamsmjölet och blanda in det.

Häll sedan ner vetemjölet. Eftersom grahamsmjöl kan dra till sig lite olika mycket vatten börja med 600 gram vetemjöl och blanda lite. Fyll sedan på tills du tycker degen är lagom (jag är fullt medveten om att jag börjar låta som min mamma). Den ska vara lite lös.

Blanda ordentligt i en assistent eller för hand. Det behövs en ordentlig knådning. 10-15 minuter i maskinen. Hur länge det motsvarar i manuell knådning kan jag inte ens gissa. Men degen ska hålla ihop bra och du ska se att det är bra glutentrådar i degen.

Låt degen jäsa i ca 45 minuter.

Sätt ugnen på 250 grader. Ca 230 om du kör varmluft.

Dela upp degen i bitar om 60-65 gram. Rulla dem till runda bullar eller gör dem avlånga som jag gjort här. Mamma gjorde alltid grahamsbullar lite avlånga (förmodligen för att hon nästan alltid gjorde skorpor av några av dem) så jag brukar hedra hennes minne genom att göra likadant.

Låt bullarna jäsa i 40 minuter eller till dubbel storlek.

Baka i 10 – 15 minuter. Spraya in lite vatten direkt när du satt in dem i ugnen.

Och sen är det klart!

Det tackar vi för

För min del tycker jag sommaren hitintills har varit bra. Vi har de flesta dagar inte haft så himla varmt, vilket jag är mycket nöjd med. Jag vill kunna röra mig, kunna vara ute i naturen med hundarna utan att mer eller mindre dö av värmeslag.

Något som jag inte varit så nöjd med är vattenbristen. Vi har fått väldigt lite vatten här där vi bor. Förra sommaren i princip ingenting, och i vinter var det väldigt lite snö så det blev inte direkt någon påfyllning. Direkt som våren kom så gick det ut varningar om risk för skogsbrand. Och de har varit kvar sedan dess.

Söndagen har dock varit en regnig dag. Från klockan sex någon gång i morse till kvällningen.

Det har dock inte regnat hela tiden, faktum är att det har lyckats vara uppehåll varje gång vi har varit ute och gått med hundarna. Även om jag och hundarna (vet dock inte hur mycket de tittade) kunde se hur regnet vräkte ner nere i stan. Ganska häftigt att stå högt upp och se det. Trodde det skulle komma till oss eftersom det kröp sakta mot vår destination, men det stannade  upp innan det riktigt kom fram.

Gandalf har däremot inte varit riktigt nöjd. Han har knappt kunnat ligga ute i trädgården på hela dagen. Vilket är rena rama katastrofen enligt honom. Istället har han legat på en torr bit av verandan och sett olycklig ut. Som ni troligen vet är hundar otroligt duktiga på det. Att se olyckliga ut alltså. Förutom regnet så har det åskat lite också. Ytterligare en orsak för hundarna att se olyckliga ut.

Men jag har varit desto gladare. Även om det skulle behövas några dagar till med regn så är jag glad över den vi har haft.

Så en dag med regn. Perfekt väder!

 

Järnbakterier

När jag var i Härjedalen så gick vi en kortare runda där det fanns information om växter och annat i naturen. Där fick jag lära mig något helt nytt. Att det finns något som heter järnbakterier.

Alltså bakterier som lever på järn! Att omvandla järn. Och det bildas då hinnor på vattnet. Hinnor som ser ut som olja. Såna hinnor har jag sett förut. Framförallt på mossen. Jag har bara tänkt att det varit föroreningar. Något som folk tagit dit som släppt ifrån sig lite olja. Det hade ju liksom inte varit förvånande.  Att människor skulle slänga skräp i naturen menar jag. Händer ju precis hela tiden.

Istället är det alltså små bakterier. Som omvandlar järn från tvåvärt till trevärt. Fråga mig inte vad det betyder för det har jag inte den minsta aning om, men visst låter det nästan lite scifi?

Check på den

Snart är två veckors semester till ända och jag har ännu inte lyckats komma in i rätt semestermood. Jag har tre veckor kvar så vi får väl hoppas att den kommer. Det har varit ett intensivt år sedan förra semestern så det går väl inte över bara så där.

När vi kom hem från Härjedalen så var både hallon och röda vinbär mogna. Hallonen plockar jag till min frukost på morgonen och de röda vinbären har just fått bidra till årets första vispegröt.

Vispegröt hör sommaren till. Visst det går att göra på frysta bär, men det är liksom inte samma sak. Därför är det sommarmat.

Så nu är årets första vispegröt äten. Check  på det! Vi får väl se om det blir någon blåbärskaka innan semestern är slut.

Monster i fjällnaturen

Om du har läst på min blogg tidigare så vet du att jag ofta hittar monster i naturen. Kanske egentligen är det inte alltid monster, det kan faktiskt röra sig om vänliga varelser, men  jag kallar det för monster i alla fall. Det låter liksom lite mer spännande.

Även i Härjedalen så lyckades jag hitta ett. Vi var vid en kanjon som hette Fiskhålsgraven. Där på ena kanten så såg jag plötsligt en profil som jag lyckades fånga med kameran.

När jag såg fotot så visade det sig att den där profilen var ännu mer markerad och tydlig än vad jag tyckte på plats. Här är den lite uppförstorad.

Visst är den häftig! Buskiga ögonbryn, stor näsa, tydliga läppar och en riktigt rejäl haka. Den har till och med hår!! Och ett öga! Undrar om det är ett troll som kom fram där och kikade i Fiskhålsgraven.

Råg- och havregrynsfrallor

Jag fick för mig att rensa lite i skafferiet. Vilket helt klart var en välgärning. Sånt som behöver göras med jämna mellanrum. Bland annat så såg jag att jag hade en massa mjöl där i skåpet. Alldeles för mycket. Kände att jag måste göra något med det. Så idag bakade jag 40 lite grövre frallor. Konstaterade dock att jag, för att göra av med det mjöl jag har, måste köpa mera mjöl. Nästan allt mjölet som jag har är grovt mjöl och jag behöver helt enkelt vetemjöl för att lätta upp degarna lite. Men de här blev väldans goda och det är liksom lika bra att göra en rejäl sats när du ändå bakar.

Ingredienser

1,2 liter vatten
50 gram jäst
3,5 tsk salt
4 dl havregryn
1 dl vetekli
1 dl matolja (raps- el oliv)
8 dl fint rågmjöl
17-19 dl vetemjöl

ägg att pensla med
havregryn till att strö över

Gör så här

Vispa ut jästen i en del av vattnet. Häll i resten av vattnet, oljan och saltet.

Blanda i havregryn och vetekli.

Blanda i det grova mjölet och se till att det är mixat ordentligt.

Blanda i vetemjölet.

Kör några minuter i din assistent eller var din egen assistent och blanda för hand. Är degen lite lös så är det bara bra.

Häll mjöl över degen och låt den jäsa i ca 45 minuter.

När degen är färdigjäst dela upp den i 40 delar och rulla ut bullar.

Sätt ugnen på 250 grader.

Låt bullarna jäsa till dubbel storlek, vilket brukar ta ca 30-45 minuter.

Pensla med uppvispat ägg (blanda med några saltkorn och några droppar vatten så går det enklare att pensla) och strö över lite havregryn.

Baka i 10- 15 minuter beroende på ugn.

Sen tog vi några nybakta bullar och åt dem tillsammans med en kopp te på verandan.

Det var gott!

De föräldralösa

I maj var det ett par kanadagäss som kläckte sex ungar. Söta små dunbollar.

Varje gång våra promenader gick förbi deras domäner så har vi kikat in till familjen för att kolla hur det går.

Sedan en dag, strax efter skolorna slutat så upptäckte jag att ungarna var ensamma. Inga föräldrar där. Och tro mig, det gick inte att undgå föräldrarna. Kom du bara det minsta lilla för nära deras ungar så fick du veta att du levde. Men plötsligt var föräldrarna inte där längre. Antingen var de döda eller så hade de blivit bortskrämda. Jag skulle tro det senare. Vi såg nämligen att någon slagit upp ett partytält och firat studenten där. Med högtalare och hela konkarongen. Trots att det inte är tillåtet att göra det. Min teori är att deras party skrämt bort föräldrarna.

Ungarna var ganska stora, men inte stora nog för att bli lämnade av sina föräldrar. Jag har varit ganska orolig för hur de skulle klara sig. Tur i oturen är att den plats där de blivit övergivna är ett bra matställe för Kanadagäss och ungarna har fortsatt att växa och överleva. Gått omkring tillsammans alla sex, hela tiden.

Igår, efter att vi varit borta en vecka, gick maken förbi deras boställe och kom hem och berättade att de var kvar. Och idag gick jag förbi själv. De var kvar. Börjar se fullvuxna ut. Även om de såg ganska roliga ut när de stack stjärten i luften och plockade något nere i vattnet. Det var inte den där självklara balansen utan fötterna viftade ganska mycket som ett stöd för att hålla kroppen upprätt.

Men jag kan inte låta bli att undra vad som kommer att hända med dem? De har ingen som visar dem att de ska börja flyga, de måste nämligen vara flygga vid det här laget. Ingen som visar dem att när det blir vinter ska de ta sig söderut. Eller är deras instinkt så stark att de kommer att veta det ändå?

Det här kanadagåsparet har haft ungar där förut och jag vet att i normalfallet hade de varit bortflugna hela familjen vid det här laget. Men de här ungarna stannar kvar.

Hur ska det gå?