Råg- och havregrynsfrallor

Jag fick för mig att rensa lite i skafferiet. Vilket helt klart var en välgärning. Sånt som behöver göras med jämna mellanrum. Bland annat så såg jag att jag hade en massa mjöl där i skåpet. Alldeles för mycket. Kände att jag måste göra något med det. Så idag bakade jag 40 lite grövre frallor. Konstaterade dock att jag, för att göra av med det mjöl jag har, måste köpa mera mjöl. Nästan allt mjölet som jag har är grovt mjöl och jag behöver helt enkelt vetemjöl för att lätta upp degarna lite. Men de här blev väldans goda och det är liksom lika bra att göra en rejäl sats när du ändå bakar.

Ingredienser

1,2 liter vatten
50 gram jäst
3,5 tsk salt
4 dl havregryn
1 dl vetekli
1 dl matolja (raps- el oliv)
8 dl fint rågmjöl
17-19 dl vetemjöl

ägg att pensla med
havregryn till att strö över

Gör så här

Vispa ut jästen i en del av vattnet. Häll i resten av vattnet, oljan och saltet.

Blanda i havregryn och vetekli.

Blanda i det grova mjölet och se till att det är mixat ordentligt.

Blanda i vetemjölet.

Kör några minuter i din assistent eller var din egen assistent och blanda för hand. Är degen lite lös så är det bara bra.

Häll mjöl över degen och låt den jäsa i ca 45 minuter.

När degen är färdigjäst dela upp den i 40 delar och rulla ut bullar.

Sätt ugnen på 250 grader.

Låt bullarna jäsa till dubbel storlek, vilket brukar ta ca 30-45 minuter.

Pensla med uppvispat ägg (blanda med några saltkorn och några droppar vatten så går det enklare att pensla) och strö över lite havregryn.

Baka i 10- 15 minuter beroende på ugn.

Sen tog vi några nybakta bullar och åt dem tillsammans med en kopp te på verandan.

Det var gott!

De föräldralösa

I maj var det ett par kanadagäss som kläckte sex ungar. Söta små dunbollar.

Varje gång våra promenader gick förbi deras domäner så har vi kikat in till familjen för att kolla hur det går.

Sedan en dag, strax efter skolorna slutat så upptäckte jag att ungarna var ensamma. Inga föräldrar där. Och tro mig, det gick inte att undgå föräldrarna. Kom du bara det minsta lilla för nära deras ungar så fick du veta att du levde. Men plötsligt var föräldrarna inte där längre. Antingen var de döda eller så hade de blivit bortskrämda. Jag skulle tro det senare. Vi såg nämligen att någon slagit upp ett partytält och firat studenten där. Med högtalare och hela konkarongen. Trots att det inte är tillåtet att göra det. Min teori är att deras party skrämt bort föräldrarna.

Ungarna var ganska stora, men inte stora nog för att bli lämnade av sina föräldrar. Jag har varit ganska orolig för hur de skulle klara sig. Tur i oturen är att den plats där de blivit övergivna är ett bra matställe för Kanadagäss och ungarna har fortsatt att växa och överleva. Gått omkring tillsammans alla sex, hela tiden.

Igår, efter att vi varit borta en vecka, gick maken förbi deras boställe och kom hem och berättade att de var kvar. Och idag gick jag förbi själv. De var kvar. Börjar se fullvuxna ut. Även om de såg ganska roliga ut när de stack stjärten i luften och plockade något nere i vattnet. Det var inte den där självklara balansen utan fötterna viftade ganska mycket som ett stöd för att hålla kroppen upprätt.

Men jag kan inte låta bli att undra vad som kommer att hända med dem? De har ingen som visar dem att de ska börja flyga, de måste nämligen vara flygga vid det här laget. Ingen som visar dem att när det blir vinter ska de ta sig söderut. Eller är deras instinkt så stark att de kommer att veta det ändå?

Det här kanadagåsparet har haft ungar där förut och jag vet att i normalfallet hade de varit bortflugna hela familjen vid det här laget. Men de här ungarna stannar kvar.

Hur ska det gå?

Att vara ute på tur med hundarna

Något av det bästa jag vet är att vara ute i naturen. Att åka till olika ställen och se olika sorters natur är därför alldeles fantastiskt härligt. Vi har varit i Alperna och vandrat ganska många gånger och de vyer du ser där är helt fantastiska. Vyerna i de svenska fjällen är lika fantastiska, men annorlunda. I Alperna slås du mycket av de höga bergen och de djupa dalarna. I fjällen är det vidderna som fascinerar.

Det är inte bara vi som gillar att vara ute. Hundarna njuter när vi är ute tillsammans. Det är nog nedärvt. Att gå tillsammans, ta sig framåt.

Gandalf tycker om att gå, men han är också duktig på att ta paus. Hittar alltid något bra ställe att lägga sig ner och ta igen sig. Vilket är bra eftersom vi kommer att gå igen om en stund.

Iggy däremot är inte alltid lika duktig på att pausa. För hans del gäller det att vara först. Och högst upp.

Det är verkligen inte något problem att ha dem med sig. Tvärtom så är deras närvaro något som gör turen ännu bättre. Stugan vi hyrde var också perfekt för att ha hundar med sig. Dels var det som så att ägarna hade hund, vilket märktes på att där fanns både en hundsäng och vatten och matskålar. Dels så fanns det staket – eller ett gärde – runt trädgården, vilket gjorde att vi kunde släppa ut hundarna utan att vara rädda för att de skulle rusa iväg någonstans. Även om vi inte vågade lämna Gandalf utan tillsyn, så när han var ensam ute fick han vara kopplad till en långlina. Han är nämligen en rymmare. Inte så att han skulle rymma och aldrig komma tillbaka, men han är en mästare på att hitta ställen att ta sig ut på. Och om han hittar ett sådant ställe skulle han inte tveka att ta sig en egen liten tur.

På vandring så fick hundarna ofta gå emellan oss (även om Iggy gärna hade gått först) – på så vis kunde vi låta dem gå nästan lösa. De hade koppel, men vi höll inte i kopplen så hundarna drog kopplen efter sig. Jag gick ofta sist och fick se till att inte Gandalf stannade alltför länge på olika ställen. Han vill nämligen lukta ordentligt när han är ute och går.

Inte så illa. Att vara del av en flock. En flock som vandrar.

I Härjedalen

Igår kväll kom vi tillbaka från en vecka I Härjedalen. Där har vi ”klättrat” på berg. Här ser ni ett exempel på det.

Bergsbestigaren Iggy Pop

Jag tycker inte om att skriva på bloggen om att vi är bortresta förrän vi kommit hem eftersom det är aldrig är möjligt att veta vem som håller koll.

Vi har hyrt en stuga i Funäsdalen och det var jättefint där. Kolla bara utsikten från huset.

Och visst fanns där mygg, men inte alls i den omfattning vi hade förväntat oss. Trots att vi bodde nära en sjö.

Vi har hamnat i ”bilkö” ett antal  gånger.

Har sett så många söta renkalvar.

Vi har sett rävar, tjäder, tranor och faktiskt en björn. När vi åkte upp så sprang en björn över vägen. Det var inte en fullvuxen björn, men i alla fall. Jag har aldrig sett en björn på riktigt (och då menar jag inte i djurparker) så det var riktigt roligt. Även om det bara var på en väg.

Vi har haft väldigt fint väder och vi har gjort fina vandringar. Jag ska gå igenom mina bilder (som inte alls blev så fina som utsikterna var) och berätta lite mer om våra strapatser en annan dag.

 

Nu blommar…

Nu blommar älggräset här hos oss.

Jag tycker det är så vackert! Och det doftar så gott. Som små dammvippor gungar de i vinden.

Du vet väl att du kan göra saft på älggräsblommorna? Du gör på samma sätt som fläderblomssaft, men byter ut fläderblommorna mot älggräsblommor.

Kul va!

 

Vi är ockuperade

I våran stad har de bestämt sig att gå igenom vatten och avlopp. Överallt. I vårt område har de hållit på i flera år nu. Ena dan går det bra att komma fram någonstans och nästa dag har de grävt upp den gatan du körde eller gick på igår. Du tror att du ska komma fram med bilen på ett visst ställe och så gör du inte det, istället får du leta dig fram på smågator för att komma dit du vill. Och för en sån som mig som inte alltid har känsla för riktning så händer det att jag hamnar lite galet ibland.

Och nu har de börjat på våran lilla gata. Vi bor i en backe och de har börjat längst ner, gräver sig uppåt. Inte långt kvar till oss nu. Så här såg det ut igår.

Den gröna soptunnan på bilden är vår och den står på vår infart. Ser ni hur det närmar sig? De gräver sig uppåt bit för bit. Vi kan bara ta oss uppför backen. Vilket när vi kör bil innebär att vi får köra bil på cykelgatan. Vi bor på en återvändsgata och den enda vägen ut är nedåt. Så cykelgata är det som gäller just nu. Om ett litet tag kommer vi inte ens att kunna ha bilen på infarten. Åtminstone inte om vi vill kunna köra ut den.

Gandalf är mycket upprörd. Vi kan inte gå ner för backen när vi går ut. Och framförallt på kvällsrundan SKA vi gå ner för backen. Maken skickade mig den här bilden häromdagen. Gandalf kan bara inte förstå hur det här har gått till. Så här ska det INTE vara.

Som syns på den övre bilden så har vi dessutom vatten via en slang tills de är klara. När det är varmt ute så får du spola ganska länge för att det ska bli något kallt vatten. Kallvattnet är alldeles ljumt från början. Mer än en gång har jag trott att jag hade kranen på varmvattenläge.

Idag har de tagit sig upp en bit till.

Detta är alltså taget från vår  infart.

Och från vår smutt.

Så vilken dag som helst blir vi helt ockuperade!!!

Jag längtar tills de är klara!

Lite fägring

Vilket konstigt väder vi har och har haft. Lördag och söndag var fullkomlig olidliga. För en sådan som mig alltså. Det var över 30 grader varmt båda dagarna. Tack och lov har inte nätterna varit supervarma så det gick ändå att sova. Och sedan blir det typ 14-15 grader nästa dag.  Fascinerande att det kan slå över så snabbt. Även om jag skulle kunna tänka mig 18-19 grader så föredrar jag 14-15 grader framför 30 grader.  But hey, that’s me.

Semestern närmar sig med stormsteg. Denna veckan ut, sedan är det dags. Jag längtar. Hur kan det komma sig egentligen. Vartenda år. Ju närmare semestern kommer desto tröttare blir jag. Skulle någon komma på fredag och be mig jobba några dagar nästa vecka så hade det bara inte gått. Fredag – that’s it. Och sedan fem lediga veckor.

I trädgården har vi skaffat lite fägring.

Jag byggde den här bänken för några år sedan och vi har haft den ståendes framför verandan.

Och den har varit bra. Det är ett bra ställe och det är ofta som jag hamnar där. Maken brukar också sitta där emellanåt. Soffan är emellertid inte jättebekväm och kanske inte heller jättetjusig. Så vi bestämde oss för att beställa en ny. Idag kom den.

Visst är den fin!! Den är lite bullig i formen och betydligt bättre att sitta på än den gamla. Ser ut så här på lite längre avstånd.

Jo, den står snett, eller så gör den inte det, det beror på vilken utgångspunkt du har. Vi bor i en backe så ställer du något på marken så blir det snett i förhållande till huset (som trots allt är förhållandevis rakt), men utgår du från marken så står soffan rakt.

Jag är väldigt nöjd!

Gandalf har ett hål

Förra sommaren när det var så förskräckligt varmt trivdes inte våra hundar. Båda grävde lite här och där för det är svalare i marken när luften är varm.

Gandalf har tagit sitt hål på största allvar och vidareutvecklat det till perfektion. Hålet är vid sidan av en schersminbuske och hålet har grävts i omgångar till det är riktigt bra. Det är i skuggan största delen av dagen och är ganska djupt. Det går att ligga lite snurrad i det som här.

Men det går också bra att ligga raklång i det.

Hålet är i skuggan större delen av dagen och när det är varmt så är det också här han befinner sig större delen av dagen.

På seneftermiddagen så kommer solen även till hans hål och då måste han tyvärr flytta sig. Ibland lägger han sig på andra sidan av busken eller bakom hamocken eller i någon annan skugga han hittar. Men många gånger tar han sitt alternativhål.

Vid sidan av Blobben. Det är inte lika välgrävt, men det duger när solen skiner på hans ordinarie hål.

Så på det här viset kan en hund göra sitt bästa för att klara varma dagar. Tänk så lerig och fin han blir när han först leker med  vatten i vattenslangen och sedan lägger sig i sitt hål. Såå fin!