Det finns olika sätt att sova

Iggy tycker om sina människor och vill helst vara  i närheten när man är hemma. Om inte han har fått för sig att han behöver en stund för sig själv för då går han upp på övervåningen. När jag sitter i matrummet och jobbar så ligger han ofta i ett hörn. Samma hörn som han brukar ligga i när vi äter mat. När vi dukar fram vår mat och sätter oss ner för att äta brukar vi höra tramp-tramp-tramp i trappan och så lägger han sig i sitt hörn under tiden som vi äter. Senast jag var hemma så fick jag se hur ett hörn kan utnyttjas på ett bra sätt. Eller hur?

Svårt att låta bli att skratta när jag kikar åt det hållet.

Rymdmonster

Jag är en väldigt osocial person när det gäller sociala medier. Jag har t.ex. inte något facebook konto i mitt riktiga namn, bara ett som jag kopplade till bloggen. Och när de ändrade reglerna så att det  inte gick att automatposta längre så har jag slutat i princip med det också. För egentligen är jag inte ett dugg intresserad av det. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag skaffade det kontot. Det är så med mig ibland, att jag inte riktigt vet varför jag gör saker.

Jag har ett instagramkonto, dock inte heller där i mitt eget namn, och på det kontot har jag inte en endaste kontakt som jag egentligen känner utan jag följer sånt som jag är intresserad av. Hundar, konst, naturvård. Och rymden. Idag såg jag en väldigt häftig bild på Nasas konto. De visade  upp ett rymdmonster! Jag brukar ju hitta monster i skogen, men jag ligger ju helt klart i lä. Har ni sett nått så häftigt!!

Klicka på bilden så kan du läsa lite mer om den

Tydligen är det två galaxer som håller på att krocka med varandra. Snacka om seriekrock.
Arp-Madore heter systemen.

Alltså! Jag bara älskar rymden!

Och så har de fått flytta inomhus

Idag blev det höst. Det kändes i luften, plötsligt var luften kylig och liksom ”krispig”, det har den inte varit än så länge. Så idag fick mina pelargoner flytta ner i källaren. De har klarat sig alldeles utmärkt ända tills nu. Se bara hur de såg ut idag.

De var rejält fuktiga dock för det regnade hela dagen igår. Precis hela dagen. Idag gick jag ut och gick med hundarna och kunde konstatera att bäckarna är minsann inte torra längre. Kom knappt över bäcken som den flödade. Gandalf tyckte det var ännu jobbigare än vad jag tyckte. Men det gick bra. Vi tog oss över bäcken alla tre och kom runt hela rundan. Skogen var härligt grön.

Och när vi kom dit vi skulle fick vi sätta oss lite på en bänk.

Det är viktigt för Gandalf att sitta på bänkar på vissa ställen. Vilket är helt och hållet mitt fel för det är jag som har lärt honom det. Jag gillar att sitta på bänkar och filosofera och kolla och det har Gandalf tagit åt sig. Iggy tycker inte det är lika roligt, men han är OK med att han får kli under tiden.

Och så har vi bytt tid igen. Fått dra tillbaka klockan. Hate it. Det är som att dra ner en rullgardin och plötsligt blir det mörkt tidigare på kvällen. Men jag läste att till 2021 så ska vi lägga av. Det är så länge länderna i EU har på sig att bestämma sig vilken tid de vill ha. För min del säger jag – välj vilken tid ni vill bara ni lägger av med att byta. Jag har inte ont av det nu på hösten, men till våren har jag ett h-e.

En arbetsplats

Vi har haft ett arbetsrum på andra våningen. Med ett bra skrivbord, en extra skärm mm. Väldigt bra ställe att sitta och jobba på. Sedan fick vi för oss att vi skulle renovera det rummet och flyttade bort skrivbordet och utrustningen. Den där renoveringen har bara inte kommit igång. Rummet står liksom och är redo för arbete när någon skulle få tid och lust. Något som inte hänt riktigt ännu. Men vem vet  – vilket år som helst…

I alla fall så började jag sakna en bra arbetsplats hemma. Jag jobbar en del hemma så att hundarna slipper vara ensamma och när det fungerar för jobbets del. Har brukat plocka fram en skärm och ställa den på matbordet nere i matrummet och sedan packat in skärmen i ett skåp i vardagsrummet efteråt. När jag varit duktig. Om jag tror att jag ska jobba hemma nästa dag också så har skärmen istället blivit kvar på på matbordet. Och, ärligt talat, även andra gånger. Därför kände jag att det skulle vara bra med en arbetsplats där hemma. Gärna nere på första våningen så att det går lättare att hålla kolla på hundarna om de är där ute. Började kika lite på ett hörn i matrummet som var tomt. Tog ner ett litet bord som vi har bara för att testa lite.

Kunde snabbt konstatera att bordet var alldeles för litet. Men jag kunde OCKSÅ konstatera att det var ett riktigt bra hörn att sitta och jobba i. Och det skulle inte störa speciellt mycket att få dit ett litet bord heller. Så jag kikade igenom IKEAs utbud och hittade ett par bord som verkade bra och åkte iväg och tittade på dem.  Jag hade gärna velat haft någon möbel där jag kunde gömma skärmen, men där fanns det inga bra. Så jag valde istället ett lite smalare bord som jag tyckte var helt OK. Och så här blev det.

Inget jättestort bord, men precis tillräckligt. Där finns plats att gömma sladdar och kablar och till och med ett grenuttag. Lådor så att jag kan packa ner tangentbord och musmatta så att bara skärmen står kvar. Stolen ställer jag tillbaka vid matbordet. Skulle vi vilja få det helt tomt så finns platsen i skåpet fortfarande kvar så att det går att ställa undan skärmen också. Men samtidigt så stör den inte så mycket när både skärmen (när den är avstängd) och bordet är svart.

Jag är mycket nöjd. Det finns ett fönster strax till vänster (syns lite där till vänster i bild), så jag kan titta ut enkelt och det blir inte bara att stirra rakt in i väggen. Enkelt också att ha hundarna ute om de vill det, jag kan lätt springa ut om det börjar skällas.

Allt som allt. En hit!

De där luftvärmepumparna

Jag berättade i somras att vi skulle installera luftvärmepumpar i huset. En uppe och en nere. Satt här och kom på att jag inte berättade hur det hela blev i slutänden. Vi satte dem där killen rekommenderade att de skulle vara. Det innebär att vi nu har en luftvärmepump i vardagsrummet och en i gula rummet på övervåningen. Och på en sida av huset har vi två stycken jättefula utedelar. Den enda fördelen med just det senare är att de är på en sida av huset där vi in princip aldrig är. De syns inte så mycket överhuvudtaget eftersom det finns mycket växtlighet där.

I vardagsrummet hamnade den längst in.

Det är inte någon vacker pjäs och jag tycker verkligen inte om den utseendemässigt. Installatören tyckte dock inte om att jag envisades med att säga att den var ful. Men det är den.

Där uppe tog vi en golvmodell. Den försvinner lite bättre tycker jag.

Ser mer ut som ett större element. Det är inte vackert runtomkring som ni ser. Detta rummet är förberett för renovering och har varit det i ett par-tre år nu, men ett par-tre år till så kanske det dessutom blir färdigt.  Vem vet. Tyvärr passade det inte att ha en golvmodell där nere.

På utsidan har jag en bild från när de installerades.

Två rejält fula åbäken. Men som tur är märks de inte så mycket eftersom det liksom blir lite gömt där på ovansidan av huset.

Det är svårt att säga hur pass bra de är för vi har inte haft någon värmebölja sedan vi fick dem installerade och inte heller haft speciellt kallt ute. Men med det väder vi har får vi upp värme snabbt och det är lätt att sätta igång dem. De går att styra via wifi och det går också att programmera in ett schema. Vilket vi inte gjort ännu, men vi får väl fundera på det till vintern. Känns dock inte som att det varit någon brådska för det går så lätt att slå på dem. Med hjälp av mobilen.

Däremot så har det visat sig att vårt wifi inte riktigt klarar av alla enheter vi kopplat upp mot det. Förmodligen är det för många enheter. Vi fixade relativt nyligen till vårt wifi så det känns inte så kul att det inte fungerar så bra. Att vi kanske behöver något annat system. Den jättelika murstocken i mitten på vårt hus är inte att leka med!

Får återkomma om hur luftvärmepumparna funkar när det blir kallare ute.

One pot: Pasta med tomater och kapris

Precis som så många andra gillar jag matprogram. Nu kan jag dessutom hitta så många matprogram jag vill på Youtube. Jag har några favoriter jag följer. En av dem har haft en serie avsnitt med mat som blir klar på 15 minuter. Det här är en av de rätterna och den är dessutom en riktig höjdare. Så enkel att göra, ner med alla ingredienserna  i en gryta, koka i ca 15 minuter  och du har en färdig middag. Pasta med en krämig härlig  tomat- och kaprissås. Krämigheten kommer troligen  i och med att du kokar pastan i såsen. Testa! Jag lovar att du inte kommer att ångra dig. Såvida du gillar pasta. Och tomater. Men det går väl inte att INTE gilla pasta?   Eller tomater?

Ingredienser

200 gram pasta
1 gul eller röd lök, finhackad
2-3 klyftor vitlök, skurna i tunna skivor
ca 5 dl körsbärs – eller andra små-tomater (Ett paket med ca 400 gr brukar räcka) – dela dem i halvor
2 msk tomatpuré
5-6 dl vatten (kan behövas mera efter hand)
1 tärning grönsaksbuljong
3 msk liten kapris
2 msk olivolja (kan uteslutas)
2 tsk svartpeppar
1 tsk salt
1 tsk paprikapulver

Gör så här

Lägg allting i en gryta som har ett lock. Koka upp och låt sedan koka i 12-15 minuter på medelvärme.

Rör då och då så att inte pastan kokar ihop och att inget fastnar i botten.  Kolla också ifall du kanske behöver hälla på lite mera vatten. När pastan är al dente är maträtten klar.

Alltså – det är nästan magi!!!

Sätt på parmesanost om du gillar det.

En varm höst

 

Jag fortsätter att njuta av den fina hösten vi har i år. Försöker gå ut med hundarna och njuta ordentligt. Eftersom Gandalfs höft har varit dålig så har det inte blivit de längsta promenaderna. Tack och lov verkar det som att gubben Gandalf börjar bli bättre och gladare.  Medicinen han fick gick inte ihop med hans mage så den fick vi sluta med. Men han har också fått sprutor med något som ska hjälpa till att bilda brosk och vad som har hjälpt vet jag inte, men han mår helt klart bättre. Förutom det har han också haft problem med något som kallas hotspot och som leder till vätskande eksem som gör ont. Han hade sådana hotspots förra året också och det är svårt att bli av med. Men just nu så är även hotspoten bättre och Gandalfgubben slickar inte lägre så han behöver inte ha tratt. Alltså totalt sett bättre. Det innebär också att jag vågar mig på lite längre promenader. Inte de längsta jag brukar gå  ännu, men något längre promenader. Och förhoppningsvis ska vi våga oss på allt längre efter hand.

Det har regnat en del i höst, men jag har inte något emot det. Tvärtom. Sommaren var så grymt torr så det behövs vatten i naturen.  Och det gör ju också att det finns vatten att dricka i bäckarna för den som så vill.

Det blir så fina färger i skogarna också på hösten. Inte bara höstfärgerna, men det gröna blir också extra grönt på något sätt. Det måste vara något med ljuset.

Den här hösten har hitintills varit ovanligt varm häromkring. Vi har haft ett par nätter där det blev minus framåt morgonen, men inte mer än att jag inte ens tagit in mina pelargoner ännu. På nätterna stänger vi av värmen i huset och öppnar fönster för att få in lite luft. Ja inte bara ett fönster, utan två fönster och en balkongdörr. Och inte blir det för kallt för det. Faktum är att det är en 11-12 grader varmt om nätterna fortfarande. Vilket såklart gör att det är ännu varmare på dagarna. Varmt att gå på promenader. Alltså, inte FÖR varmt, men varmare än vad jag förväntar mig och det är inte ovanligt att jag har tagit på mig för mycket kläder. Så mycket som jag tror att jag behöver ha och så visar det sig vara alldeles för mycket.  Tur att jag oftast har lager på lager så det går att fixa till.

Det går  knappt att fatta att snart oktober är slut. Och pelargonerna fortfarande står ute!

Men, vare sig det är normalt eller inte, så tänker jag fortsätta att njuta. Hösten är härlig helt enkelt. Egentligen är det nog den årstid jag tycker bäst om. Det som är trist med hösten är att det är inkörsporten till vinter. Hade det gått från höst direkt till vår så hade jag nog tyckt ännu mer om hösten.

 

Smuldegspaj med bara lite socker

Vi har inte fått många äpplen på våra äppelträd i år, men det har räckt till några äppelkakor och kommer att räcka til några till. Något som jag jobbat med i de här äppelkakorna är att använda mindre och mindre socker. Jag har överhuvudtaget börja använda mindre socker när jag bakar något. Och än så länge har det inte  blivit sämre smak för det. Tvärtom. Andra smaker kommer ju fram bättre om det inte är överöst med socker.  När det gäller äppelpajerna med smuldeg så har jag helt slutat med att ha socker blandat i äpplena. Där blandar jag bara ner kanel. Äpplen är söta nog i sig själva. Och i smuldegen har jag OCKSÅ haft i mindre och mindre socker. Detta är den senaste varianten. Som bara innehåller två matskedar socker. Faktum är att det skulle nog gå att plocka bort nästan helt eftersom äpplena i sig är söta. Dessutom har vi ju alltid vaniljsås eller glass till. Glass är där så klart mycket socker i, men gör jag egen vaniljsås är där inte mycket socker i den heller, bara ett par matskedar.

En annan sak som jag märkt är att om du använder mindre och minde socker så blir det till sist som så att det du äter och som har ”normalmycket” socker blir så sött att det knappt går att äta. Förmodligen bara  nyttigt. Sedan är jag inte så dum att jag tror att det någonsin blir så äckligt med socker att jag inte vill äta det. Jag menar, sedan modersmjölken är vi ju programmerade att tycka om socker.

Smuldegspaj

Äpplen 4-5 stycken – så många att formen blir full. Skär dem i bitar (strunta i att skala) lägg dem i formen. Blanda med 1-2 matskedar kanel.

Smuldeg

100 g smör, rumstempererat
2 msk strösocker
2 dl vetemjöl
1 1/2 dl havregryn
1 tsk vaniljsocker
(1-2 msk kardemumma – frivilligt, men jag älskar kardemumma)

Blanda ihop med fingrarna till en smulig deg. Lägg över äpplena.

Baka i 200 grader i 30-35  minuter.