En stund på stan

Idag hade jag tid hos Folktandvården. Min återkommande kontroll. Den gick bra. Tänderna var lika bra, eller lika illa, som förra gången. Det finns lite hål på gång, men de hålen har varit på gång i flera år och inte ändrat utseende så de hålen gör de ingenting åt. Som tandhygiensten sa – sådana hål på gång kan man ha hela livet. Så länge de inte växer är de ingen fara.

Efter att ha varit på Folktandvården tog jag en sväng till Kjell & Company och shoppade en del pryttlar som vi behövde. Och när jag ändå var där så tog jag en liten sväng på stan. Plus lite käk och en fika. Det blev Espressohouse. Där beställde jag en latte. Det fanns två storlekar, men jag gjorde ett litet experiment. Jag sa bara latte för att se om hon skulle fråga efter vilken storlek jag ville ha, men hon gick direkt på den stora. Jag sa inget om det, det var fem kronors skillnad och jag gjorde ju medvetet ett litet experiment.

Gick in och kikade på ett par reor, men eftersom jag egentligen inte behöver något så tittade jag bara. Det enda inköpet utöver Kjell blev två buntar tulpaner. Vi är trots allt på andra sidan nyår nu och då är det väl dags att köpa tulpaner?

När jag cyklade ner till stan tänkte jag att det skulle vara mycket folk på stan. Jag menar det är trots allt fortfarande mellandagar, massor av människor är lediga och det var rea överallt. Jag tänkte att jag skulle ta en fika, det låter kanske underligt, men jag gillar att sitta för mig själv och ta en fika. Jag funderade lite på om det skulle finnas plats för mig att sitta. Men det där med mycket folk på stan är inte hur det är längre. Mycket shopping sker via nätet. Det vet jag för jag gör det själv. Och de flesta som vill ut och shoppa själva de åker till stora köpcentrat. Det stället undviker jag alltid själv när det är ledigheter. Eftersom vi bor nära så är det enklare för oss att åka en kväll i veckan. Mitt i veckan, en vanlig vecka, så är det alltid lite folk där.

Nu var det inte stora köpcentrat jag hade i tankarna när jag började skriva, utan stadcentrat. Jag ska vara ärlig och säga att jag för min del gillar att att det är så lite folk, men jag är inte dummare än att jag vet att så lite folk leder i förlängningen till att affärerna försvinner. En affär som jag gillar mycket och som funnits där i många år hade utförsäljning. Jag letade efter en annan affär och när jag inte hittade den tänkte jag att jag inte mindes var den låg så jag googlade den. Det visade sig att det var inte mitt minne det var fel på, butiken fanns inte längre. Stadskärnorna blir utarmade. Något som fick mig att börja fundera på om vi i en framtid, inte så långt borta, kommer att ha några stadskärnor? Åtminstone som de är idag, med butiker och fik och restauranger? Kommer affärerna att bli bostäder och kontor istället? Och varför är det så? Vi vill fixa saker enkelt, antingen shoppar vi på nätet eller så åker vi till stora shoppingcentrat där alla affärer finns under ett och samma tak och det är enkelt att köra dit och det finns alltid parkeringsplatser. Har det alltid varit så? För bara några år sedan hade det varit en mardröm ( för sådana som mig) att åka ner till stan en dag som idag. När jag åker ner till stan åker jag dit för att ”gå på stan” som jag kallar det. Inte egentligen för att shoppa. Utan för att gå omkring och strosa och så ta en fika eller en lunch. Vi har kanske inte det behovet längre? Eller har vi blivit så stressade att vi inte längre tar oss tid till sådant?

Jag bara undrar.

Jag skulle bara gå på stan lite…

 

Högre tak och nyårsafton

Idag är det nyårsafton 2019 och imorgon är det 2020. Ytterligare en dekad av 2000 – talet avklarad. Idag skiner faktiskt solen och jag kan se himmel. Fantastiskt. Hoppas att alla får en skön nyårsafton. Det blir smällare och Gandalf kommer att bli rädd. Ändå är det inte nyårsafton som är det värsta. Hade folk bara kunnat hålla sig till nyårsafton hade det varit ganska lätt att hantera egentligen. Problemet är alla som ska smälla smällare i tid och otid. Dag och natt. Varenda natt blir vi väckta av smällare och hundskall.

Jag tycker om att titta på fyrverkerier,  jag skulle ljuga om jag säger något annat, men hjälp vad jag önskar är de förbjöd privatpersoner att köpa smällare. Folk klarar helt enkelt inte av ansvaret.

Äh, nu byter jag ämne. Tak. Inomhus. Jag visade tidigare hur de byggt in kakelugnarna på övervåningen i ett sänkt tak. Så här.

kakelugn sovrummet

Och så här blir det alltså nu i arbetsrummet.

Kakelugn arbetsrummet

Visst är det trevligt att se hela kakelugnen. Ja som synes är det mycket arbete kvar runtomkring, men med tanke på hur segt det här rummet varit så är varje steg i rätt riktning ett stort steg.

Gott Nytt på er!

Snart är 2019 slut

Japp, snart ännu ett år till historien. Jag tänker inte göra någon årskrönika och jag har inte några nyårslöften. Det är något som jag egentligen aldrig ägnat mig åt. Jag har ett allmänt löfte till mig själv just nu som tar sin lilla tid, men som går framåt. Det ska jag berätta om när jag nått det. En veckas ledighet kvar. Det är det viktigaste just nu. Regn och rusk har kommit tillbaka. Mörker.

I huset har maken börjat jobba i arbetsrummet. Det började vi med 2015, samtidigt som vi började med sovrummet. Sovrummet blev klart till 2016, men arbetsrummet stannade kvar halvrenoverat. Och har varit det sedan dess. Fodren och fönsterbrädorna som vi satte upp är fortfarande omålade. Vi har tömt rummet för flera månader sedan och lagt masonitskivor på golvet. För det fall lusten dyker upp tyckte maken. Nu gjorde den det. Både i arbetsrummet och sovrummet finns det en kakelugn. Någon gång på 70-talet sänkte de taken i båda rummen och kakelugnarna hamnade i taket, eller hur man nu ska säga det.

kakelugn sovrummet

Så här typ. När vi gjorde om i sovrummet orkade vi inte riktigt ta tag i det, så vi fixade bara till taket så att det blev snyggt. Men vi höjde inte det. Den här gången ville maken göra det. I arbetsrummet alltså. Så han började riva ner taket för några veckor sedan.

Han har sedan plockat bort alla reglar som syns på bilden och rensat taket ordentligt. Och i fredags kom makens pappa hit och de har nu satt upp ett nytt gipstak. Och fixat till så att elen får plats därunder. Det är mycket kvar innan rummet är klar, men nu är ett steg till färdigt. Och taket var helt klart det största steget. Så nu får vi se. Vad som händer härnäst.

Det här blir verkligen ett arbetsrum. På flera olika sätt. Plus att det är makens walk-in-closet (OK, skojar lite där, men han har sin garderob i rummet). Men här har vi våra kvarvarande bokhyllor, de får vara kvar, men vi ska bygga in dem så att de ser platsbyggda ut. Precis som makens garderob. Det är så praktiskt att bygga in saker, blir inget damm ovanpå dem. Vi ska ställa tillbaka det gamla skrivbordet där så att det går bra att sitta och jobba  i rummet. Sedan ska vi hänga ihopfällbara torkställningar till tvätt på väggen. Vi torkar tvätt där idag, men på ställningar som står på golvet. Eftersom vi vet att vi inte kommer att sluta att torka tvätt där så tänkte vi att vi hänger upp torkställningarna på väggen. Så blir golvet fritt. Vi tänkte också på något sätt få upp strykbrädan på väggen. Så blir det ett väldigt funktionellt rum helt enkelt. Om ett tag…

Men maken är duktig och har börjat nu i alla fall. Och jag har beställt lampan som jag bestämde mig för att köpa 2015 (tur för mig att den fortfarande finns kvar :))

Det kom lite snö

Idag fick vi lite snö. Och någon minusgrad. Det kommer att försvinna igen om någon dag eller så.

Hundarna var nöjda,  de gillar snö. Det var väl bra att de inte blev så smutsiga, men matte höll på att halka omkull som vanligt. Gillar inte is. Tyvärr är det fortfarande så himla mörkt. Det hade varit trevligt med lite tunnare molntäcke så att något ljus kunde bryta igenom. Fotot ovan är inte mörkt på grund av  dålig bild utan det är så mörkt det är. Känns som om jag aldrig riktigt vaknar. Trodde att ledigheten skulle hjälpa mig att komma ifatt mig själv, men inte så än i alla fall. Är en del ledighet kvar så vi får hoppas på att den räcker. Imorrn kanske…

Min julklapp till mig själv

När jag ska ha en ny jacka letar jag alltid efter jackor med mycket fickor. Det är bra när jag är ute och går med hundarna och eftersom jag inte längre använder någon handväska är det bra även annars. Och något jag gärna vill ha är innerfickor.. Den här gången var jag inte riktigt på  jakt eftersom det inte är speciellt kallt här hos oss,  men när jag fick syn på den här jackan och visste att om det BLIR kallt så behöver jag en jacka så kunde jag inte låta bli. Det fick bli min julklapp till mig själv.

Och när den kom fram så visade det sig att den var perfekt! Den är gjord av gamla pet-flaskor så jag behöver in oroa mig för dun. Plus. Två jättestora innerfickor. En mindre innerficka med dragkedja och så två ytterfickor med två öppningar. Love it! Den fick stanna. Maken undrade vad jag skulle ha den till om det inte blir kallt. Då får den vänta tills det BLIR kallt. Nu får den finnas här i ganska många vintrar nämligen. Den gamla jag har är minst tio år så denna ska förhoppningsvis också kunna hålla så länge.

En annan härlig sak var att idag såg jag en glimt av solen på vår långpromenad.

Vilken känsla! Molntäcket har varit tjockt och heltäckande länge nu så den där glimten var mycket välkommen

Hej hopp. Nu väntar jag på Janssons som maken ska laga till.

Nu har det vänt och snart är det jul

Idag är det vintersolstånd. Så nu vänder det. Även om det blir först ett decembermörker och sedan ett novembermörker till så går det i alla fall åt rätt håll. Det är härligt med den här arbetstagarjulen. Så många lediga dagar innan det är julafton. Känns skönt. Inte för att vi behöver en massa förberedelsetid, i år tar vi det verkligen lugnt. Vi är bara två och vi har inte tänkt göra så himla mycket. Det viktigaste med ledigheten är att få ta det lugnt. Att komma ifatt oss själva lite grand. Det tar alltid några dagar att komma dit efter en jobbhöst. Att julen närmar sig märks om inte annat på statistiken på bloggen. Många, många träffar på julgodis och julmat. Brunkål och finsk potatislåda är väldigt poppis. Vilket jag fullt och fast förstår. Faktum är att jag hade inte tänkt göra brunkål, men jag råkade gå in på receptet  när jag såg hur många träffar det var på receptet och sedan var jag tvungen att göra det själv. Jag har köpt en quorn julskinka så jag får väl testa att äta den till brunkålen.

Vädret är inte det minsta juligt. Har vi tur regnar det inte på oss när vi promenerar, men tur har vi kanske inte så ofta. Så här juligt och vintrigt ser det ut på våra promenader.

Grå himmel, blöt mark och relativt grönt gräs.

Jag har inte ens fått upp fågelmatarna än. Har liksom inte blivit av. Maken har dock varit snäll och satt upp stolpen de ska hänga på så vilken dag som helst nu…

Förhoppningsvis hittar några fåglar hit även om maten kommer ut sent i år. När det nu blir…

Hoppas ni som kikar hit har det bra och inte stressar för mycket. Det är bara jul, ta det inte så allvarligt.

I’m singing in the rain

Eller nej förresten, det gör jag inte alls. Två dagar i rad har jag lyckats ta lunchpromenader med hundarna utan regn. DET däremot gör nästan att jag sjunger. Men det som gör mig ännu gladare är att nu går jag på julledighet. Och börjar inte jobba igen förrän den 7 januari. Helt fantastiskt. En annan rolig sak är att jag lyckats få fram en scoby!! En vadå undrar ni kanske? En fråga som är berättigad. Men det är som så att jag fastnat lite i kombuchaträsket. Den där fermenterade drycken som funnits i tusen år, men som plötsligt blivit poppis. Den ni vet. Och för att kunna göra den själv behöver du en scoby. SCOBY = Symbiotic Culture of Bacteria and Yeast. En kombucha”svamp”. Kostar ett par hundra att köpa och jag tänkte att jag skulle testa själv att få fram en sådan. Du ska koka starkt te, blanda det med socker och låta det svalna. Sedan ska du blanda det med kombucha och så ska det bildas en scoby. Jag testade en gång och fick surt te. Så var jag i Stockholm och högg mig en flaska kombucha. När jag skulle dricka den såg jag något flyta i flaskan och tänkte att det där, det är nog en liten babyscoby! Struntade i att dricka upp kombuchan och tog hem den istället. Och startade upp ett nytt försök att få fram en scoby. Och kolla här, jag lyckades!

Det vita längst upp är alltså en scoby. Någon slags bakterie- och jästkultur. Den gula vätskan är överjäst kombucha, sur som vinäger. Att den är så sur beror på att den stått i flera veckor. Så länge ska den inte stå om du vill göra kombucha, men första gången när du gör din scoby behöver den få stå till scobyn är tillräckligt tjock. En dryg centimeter stod det att den skulle vara. Det har tagit ett antal veckor att komma dit. Minst 4-5 veckor.

Så nu har jag startat upp en ny omgång. Den här gången ska den få stå i 1-2 veckor och så får vi se om det blir kombucha den här gången. Är väldigt nyfiken på att se hur det blir. Gäller säkert att testa några gånger innan det blir rätt.

Och imorgon ska jag kanske baka bullar. Om jag har lust. För nu är jag ledig och då tänker jag mest göra sådant som jag har lust med. Så det så.

A day in the life

eller förmodligen är det flera. Tiden går så himla fort emellanåt. En dag har gått och så plötsligt flera. Hösten – eller egentligen är det väl vinter – är mörk och grå och det regnar nästan hela tiden. Jag har väl inte så mycket emot regn för det mesta, men jag är inte jätteförtjust när det regnar i princip hela tiden. Och vi samtidigt har en lergata utanför huset. Det är så mycket duschande av hundarna nu. Ibland tre gånger om dagen. Det är inte roligt för oss, men det är ännu sämre för Gandalf som i princip aldrig är helt torr. INTE bra för hans hud.

Jag försöker ändå gå lite långpromenader. Gandalfs höft är bättre just nu, vi bytte från att ge medicin på kvällen till att ge medicin på morgonen och det verkar hans mage tåla betydligt bättre. Så även han kan gå med på lite längre promenader igen. Även om han inte alltid har lust att gå dit jag går. Vilket syns på den här bilden. Där han tydligt säger ”visst jag går åt ditt håll eftersom du  bestämmer, men bara så du vet är ditt håll fel!”

Igår gjorde jag laxpudding. Något som jag tror att jag aldrig gjort. Någonsin. Fråga mig inte varför jag fick för mig att göra det igår. Men det var gott. Det var lite kallt i köket så jag satte fyr i vedspisen. Och lyckades dessutom för en gångs skull. Är inte superbra på att få fyr i den. Så fick jag för mig att när jag nu ändå eldade så kunde jag steka löken på den. I alla fall testa.

 

Och det gick bra. Kändes lite roligt faktiskt. Dessutom blev det varmt i köket. Inte av att steka lök, men av själva eldningen.

Sedan hade jag tänkt baka några bullar för en gångs skull, men hade inte köpt det jag behövde så det blev inga bullar. Synd, men inte någon  egentlig förlust.

Av någon anledning kom jag istället att tänka på vår torkade svamp. Som vi är lite lata för att använda. Så jag fick för mig att göra en krydda av det istället. Tog ett gäng trattkantareller och malde dem till ett pulver. Något som jag tänkt använda som en  krydda istället. Ge lite umami till grytor, soppor och såser.

Sådärja, det är lite som hänt sen sist.