En investering i luft

Efter många om och men, och då menar jag verkligen efter många om och men, har vi till slut bestämt oss för att installera luftvärmepumpar i huset. Naturligtvis för att spara el på vintern, vi har ju direktverkande el, men för min egen del är jag mest intresserad av att kunna kyla ner huset när det är varmt ute. Förra sommaren väckte verkligen den önskan. Eftersom vi alltid är slöa med att komma till skott så är vi troligen alldeles för sena för att få något installerat den här sommaren, men nu har vi i alla fall beställt.

Vi kommer att ha en på varje våning. Och de ska gå att ställa in med hjälp av wifi. Om det funkar så är det ju väldigt bra för då kan vi programmera dem till olika värmelägen.

Förra veckan tog jag mig i kragen och hörde av mig till en firma. En kille kom till oss i veckan och gav oss ett förslag. Vi funderade på om vi skulle hämta in några fler offerter, men eftersom det förmodligen skulle ta oss flera år att göra det så tog vi det här anbudet. Bättre att få det gjort helt enkelt.

Själv är jag egentligen inte så förtjust i luftvärmepumpar. De är effektiva och så, det är ingen tvekan om det, men de är också förskräckligt fula. På övervåningen kommer vi att sätta upp en under ett fönster. Som ett element ungefär, det fungerar nämligen där. På undervåningen har vi inget ställe där en sådan passar så där blir det på väggen. Jag få helt enkelt lära mig att stå ut.

Tittar vi på uppvärmning så är i alla luftvärmepump ett billigare alternativ än att konvertera till vattenburen värme. För flera år sedan tog vi hit någon för att se vad det skulle kosta oss och om jag inte missminner mig så var det uppåt 300 000 kr. Vilket var en alldeles för stor investering för oss. Och för de pengarna hade vi inte ens fått någon kyla när det blir varmt.

Det får vi nu. Eller i alla fall till nästa sommar.

Här bor någon

Häromkvällningen satt maken och jag på vår uteplats på framsidan. Vi har inte gillat att sitta där eftersom där går en gata precis utanför, men nu börjar våra rosor och våra klematis ge oss insynsskydd så det är faktiskt ganska trevligt att sitta där. En fågel flög omkring och plockade larver och annat bland rosorna. Någon gång flög den in i salviabusken, men vi tänkte inte så mycket på det. Då.

Igår passade jag på att vattna blommorna på framsidan. Jag såg en kanna som var lite smutsig i botten så jag hällde lite vatten i den, skakade runt och hällde ut vattnen i salviabusken. Då flög en fågel ut. Jag kopplade plötsligt det där vi sett häromkvällningen. Fågeln som flög runt och plockade larver och så flög in i salviabusken. Jag förstod plötsligt att det bor faktiskt någon där. Någon som jag skrämde iväg. Har varit orolig för att jag skrämt bort den helt och hållet. Så jag har spionerat från fönstret i förstugan (där är bilden ovan tagen ifrån) och till min lycka har fågeln kommit tillbaka! Den flyger ut och in i busken så den har förmodligen ett bo där.

Är inte alldeles hundra, men det skulle kunna vara en lövsångare.

Så nu får vi vara lite försiktiga i några veckor. Och låta pippin vara ifred i salvian.

Stackarn. Ligga i lugn och ro  i sitt bo och så slänger någon vatten i huvudet på en.

Tiden går

Jag har för dålig inspiration just nu. Det känns som att tiden bara går och ingenting händer. Så är det så klart inte. Saker och ting händer hela tiden, det handlar nog mer om att lägga dem på minnet eller inte. Tänkte därför att jag helt enkelt ska ta och punkta upp sådant som dyker upp i huvudet när jag försöker röra runt där lite.

  • Tjernobyl  – En kväll när maken var bortrest satt jag och såg alla fem avsnitten av Tjernobyl. Hade läst om serien och maken, som hade tittat på den, rekommenderade den. Och nu gör jag det. Rekommenderar den alltså. Den vär väldigt bra. Bra skådespelare också, hela bunten. Pratade om den på jobbet och en där, som inte sett den, sa ”avslöja inget, jag tänker också titta på den.”. Kunde dock inte låta bli att säga ”Du vet väl att kärnkraftverket exploderade?”.
  • Susie Steiner – hon har skrivit två deckare, Missing-Presumed och Persons Unknown.Vet inte vad de heter på svenska och jag orkar inte slå upp det. Men de här var bra. Jättebra. Jag tyckte till och med att tvåan var bättre än ettan. Rekommenderas också således.
  • Vädret – jag menar vädret går det alltid att prata om, eller hur. Hos oss har det varit väldigt varierande väder. Det väder jag INTE gillat är när det har varit supervarmt, och allra värst när det är supervarmt och åska i luften. Kvavt, hög luftfuktighet och varmt. Jag blir dyngsur när jag är ute och går. Fruktansvärt otrevligt. Det bästa vädret är det som vi har just nu. 18-20 grader varmt. Perfekt. Det går att gå och gå och bara vara. Och hundarna mår inte illa. När det är så där varmt vill de helst inte gå ut och gå alls. Går vi ut och går i alla fall så stannar de plötsligt och bara lägger sig. Så här.
    Plötsligt så drar en av dem sig mot ett skuggigt ställe och bara dimper omkull. Och då gör den andre det också.Se bara hur tungorna hänger. Bara att sätta sig och hänga med. Så vi tycker om väder som det går att röra sig i.
  • Paus i Stockholmsresor – 2-3 juni så var det min sista Stockholmsresa innan semester. SÅ skönt. Nu är det inte dags förrän i slutet av augusti igen. Projektet jag arbetar med är superkul, men det har varit väldigt intensivt och alldeles för mycket resor. Blir likadant i höst, men det är skönt att ha en liten paus nu.
  • Snart semester – Två veckor kvar – känns inte så dumt. Jag kommer att ha två relativt lugna veckor på jobbet, vilket ska bli riktigt härligt. Förhoppningsvis ska jag kunna fixa till en massa saker som legat och väntat. Så jag ser nästan lite fram emot de här två veckorna också.
  • Esther the wonderpig – hon har fått problem med en fot. Gör mig mycket orolig. Inget ont får hända Esther!
  • Portrait Artist of the Year och Landscape Artist of the Year. Har hittat en person på Youtube som släpper ett avsnitt per dag av de här båda serierna. Just nu ska hen börja lägga ut Portrait Artist of the Year 2018. Bara älskar de här programmen. Så under en period nu har det blivit ett konstprogram per kväll. Underbart!!
  • Project Runway season 17– älskar Project Runway. Har med glädje följt varje säsong. De är såna talanger! Nästan varenda som är med. Tyvärr har Heidi Klum och TIm Gunn slutat. Det BLIR inte samma sak utan dem. Men jag ska titta färdigt på säsongen ändå. Kanske jag vänjer mig. Project Runway var min räddning när jag låg på sjukhuset för min blindtarm. Låg där och såg igenom en massa säsonger som jag inte hade sett. Det finns nämligen Allstars också. Så jag fick i alla fall lite underhållning där på sjukhuset också.
  • Klänningsshoppat – Har shoppat mig TRE nya klänningar. En är den där Marimekko jag skrivit om här. Sedan köpte jag en svart linneklänning i Riga. De är kända för sina linnetyger där och denna köpte jag i en hantverksbutik. Gillar den mycket. I Riga shoppade jag också på HM, något som jag nästan aldrig gör. Och då menar jag inte shoppa på HM i Riga utan shoppa på HM överhuvudtaget. Det var som så att jag hade råkat se en klänning som jag tyckte var väldigt fin, men som var slut i webbutiken. Av en slump gick jag förbi en HM-butik i Riga och råkade se just den klänningen. Gick in och provade och det blev ett köp. Till skillnad från Marimekkokläningen så var den här inte speciellt dyr.

Ja, det kunde nog blivit några punkter till faktiskt. Men nu får det räcka.

Glad Midsommar!

Börja om igen

I helgen kom pelargoner och fuchsior ut från källaren. De var INTE vackra. Jag har inte direkt tagit väl hand om dem. De har stått i källaren hela vintern, vilket är så som det brukar vara. De blev även omplanterade, men efter det har de inte fått vatten många gånger. Det verkade dock som om alla fortfarande lever. Om än precis.

Förhoppningsvis ska de väl hinna ta sig lite grand i sommar. Den växt som jag är mest orolig för är min begonia Firefox som jag haft i nästan tio år nu. Knölen har växt och växt från år till år. Jag brukar väcka den tidig vår och när jag ställer ut den brukar den vara på god väg. Inte så i år. Det har än så länge inte kommit ett blad på den, men där är skott på gång så kanske det hinner bli något av den så att den klarar sig över nästa vinter också.

Förra sommaren då vi tog i mer än vi orkade ligger fortfarande över mig som ett blött täcke. Jag är inte det minst intresserad av renovering, inte av trädgård och odling. Husen och trädgården är liksom någonting som jag bor och är i, men ingenting som jag egentligen är intresserad av. Renoveringen av köket i lilla huset knäckte mig lite. Och det tar uppenbarligen mer än ett år att komma över det. Därför har min pelargoner och annat blivit lidande. Hoppas att lusten kommer tillbaka.

Vi var och shoppade lite i lördags också. Mest jord och kogödsel, men också lite örter och några andra plantor. Några afrikanska margeriter som hamnade i en kruka på baksidan. Basilika och timjan som hamnade på framsidan.

Krukan med timjan där i mitten ska kompletteras med flera örter är tanken. Mitt kryddland har nämligen blivit helt övertaget av vår salvia. Salviabusken är väl nästan två meter i diameter just nu. Jag ska fundera på hur jag skulle kunna fixa till ett kryddland och kanske ändå låta salvian stå kvar. Om lusten skulle falla på alltså.

Annars får vi nöja oss med krukade örter i år. Förutom salvia då. Som vi skulle kunna sälja i parti och minut.

Jag älskar kålpudding!!!!!!!!!!!

Vadan detta utrop kanske ni undrar. Jo, jag har just paketerat det som blev över efter middagen. Vegetarisk kålpudding (gjorde en större sats än den på bilden, men fotograferade inte den så den här får duga).

Flera skedar råkade ramla rakt in i min mun under paketeringen. Fattar inte riktigt hur det gick till.

Under min uppväxt var kåldolmar och kålpudding mina absoluta favoriträtter. Det fanns andra som jag också gillade, men de där båda de var mina allra bästa. Knäpp som jag är tyckte jag de var godast kalla så mamma brukade kyla ner lite till mig. Plus att när hon gjorde kåldolmar gjorde några med alldeles extra mycket kål. Bara till mig. För jag älskade just kålen.

Kåldolmar orkar jag aldrig göra, men kålpudding ger jag mig på då och då. Även om det också tar en stund. Och när jag slutade äta kött så var det två saker som jag funderade på. Det var att aldrig äta kålpudding igen och det var att inte äta julskinka. Det där med julskinka har jag inte löst, men kålpuddingen är fixad. Min vegetariska variant är ärligt talat lika god som när jag gjorde den med köttfärs. Åtminstone så tycker jag det, och det är det viktigaste för det är jag som älskar kålpudding. Och hundarna. De bara älskar kålpudding de också. Framförallt Iggy, han blir helt tossig när det lagas kålpudding. Vegetarisk eller inte gör inte den minsta skillnad.

Så idag har det varit fest. För både människor och hundar.

Vatten, vatten bara vanligt vatten

Idag har det regnat. Faktiskt regnar det lite just nu. Härligt. Det blev svalare och när jag tog ut hundarna var det uppehåll efter den första skuren. Det var förmodligen lite åska i luften, för dels var det kvavt och dels var det två ganska ovilliga hundar som jag hade med mig.

De gick där och drog en bit bakom mig. Men det var härligt ändå efter regnet. Solen sken så härligt genom träden.

Det blev en ganska lång tur, även om hundarna var så långsamma att jag höll på att få spel. Till och med Iggy, som i vanliga fall alltid vill gå först hängde någonstans där bakom mig. Vädret gjorde att vi var i princip ensamma så hundarna fick gå lösa för det mesta. Vilket var lika bra när de var så förskräckligt långsamma.

Det bästa var som vanligt när vi kom till den lite större bäcken. Där älskar de att vara. Så där stannade vi en stund så att vi alla kunde vara lite nöjda.

Här är vi på väg bort från den. Gandalf sist och inte helt nöjd. Det var faktiskt skönt att ligga där vid bäcken, bara så matte vet det!

Innan vi gick hem gick vi och satte oss på en bänk. Eller jag och Iggy gjorde det. Gandalf la sig på marken. Direkt. Han bara älskar att gå en promenad och sedan få ligga och bara vara.

Problemet är att få honom med sig därifrån. Det är liksom strid varenda gång. Många gånger slutar det med att jag nästan får lyfta upp honom från marken för han bara vägrar att flytta på sig. Han håller på att bli en tjurig herre helt enkelt.

Var det förresten inte häftiga rötter på det här trädet?

Vad som är tur eller inte är subjektivt

Jag läser om högfronten i DN och kommer till det här stycket.

Svalare väder är dock att vänta och det kommer från sydväst.

– Vi får in en kallfront mot natten mot fredagen med mycket regnskurar och åska och bakom den är det betydligt svalare, dryga 20 grader, säger Mattias Burtu, meteorolog på SMHI.

Härligt tänker jag. Igår fick jag knappt med mig hundarna ut på promenad. Eller Gandalf. Han tyckte att det räckte med att ligga raklång i trädgården.

Jag läser vidare:

Men de som har turen att befinna sig i de östra delarna av landet kan fortsätta att njuta av värmen under fredagen.

– Framför den fronten kan det bli varmt även i morgon. Ostligaste delarna i Götaland, Svealand och Norrland – hela ostkusten – där blir det 25–30 grader i morgon.

Vad då de som har tur? Vi har verkligen olika uppfattning om det där med tur. Jag som tycker att VI har tur. Som inte befinner oss i de östra delarna. Jag vill ha normalvarmt och jag skulle också bli väldigt glad över lite regn. Det är väldigt torrt här.

Jag testar: Bananpannkakor

Jag vet inte hur det är för er del, men för min del har jag läst om bananpannkakor överallt. OK inte ÖVERALLT, men på många ställen. Blanda bananer och ägg och stek. ”SÅ gott och SÅ nyttigt” har flera bloggare skrivit. Idag fick jag för mig att testa. Slog snabbt på nätet. Mixa ihop två bananer och fyra ägg. Lite vaniljsocker och lite salt. Enkelt. Stek pannkakor. Inte superenkelt, ganska jobbig smet att steka tyckte jag.

Efter en del svordomar så fick jag ihop ett gäng pannkakor. Stod och tänkte att det hade varit bättre att ha använt ett plättjärn och kom på när jag var i princip klar att jag faktiskt hade ett sådant. Men då var det för sent. Tänkte också att jag kunde ju ha börjat med en halv sats, dvs en banan och två ägg, men jag tog helt enkelt första bästa recept jag hittade på nätet.

Sådär någonting såg de ut när de var klara. Fast många flera.

Och vad tyckte jag nu då? De var jätteäckliga! Alldeles för söta för min smak (tack och lov tyckte maken om dem så han åt upp dem). Usch!

Jag tog en rågmacka istället.

Den var i alla fall god.

Inga fler bananpannkakor för min del.