Som synes – åtminstone lite grand – på den här bilden så börjar lilla huset se lite slitet ut. Bilden är tagen från balkongen och är lite suddig.
Det är så klart inte någonting nytt utan har hållit på ett tag. Det behöver en ordentlig genomgång, tak, väggar, ytterdörr, grund och jag vet inte allt. Vi har sparat hyresintäkter plus egna pengar till det här och nu tror vi oss äntligen ha pengar så att det räcker. Dessutom kan vi knappast vänta längre för då börjar förmodligen taket att rosta för mycket. Vi får det naturligtvis inte gjort i år, det är för sent på året, men får vi det bara inplanerat till våren så blir vi glada.
Därför har vi börjat ta in offerter för att se hur mycket våra sparade pengar räcker till. Vi försöker oftast vända oss till lite mindre firmor när vi vill ha något gjort, för man får lite bättre kontakt då. Åtminstone inbillar vi oss det. Igår hade vi två snubbar här. En lite äldre och en lite yngre. De gick runt och kollade och stack med knivar för att kolla träet mm. Mumlade lite och lät allmänt likgiltiga i tonen. Jag tyckte de kändes ganska negativa och tänkte att de inte ville ha jobbet. Plötsligt säger den äldre av dem: “Det här är en sånt jobb som är roligt. När det innehåller många olika delar och det kommer att bli så fint när det är klart i förhållande till hur det ser ut nu.”
Oj, vad snopen jag blev. Där lärde jag mig att jag inte alltid är så bra på att läsa människor som jag inbillar mig. Det gjorde att det kändes som att de var ett par som gärna får jobba på vårt lilla hus. Vi får hoppas att offerten inte är uppåt väggarna nu. Han tipsade också om att där de brukade köpa färg (vilket är samma ställe vi har köpt färgen till vårt hus) hade färgsättare som kunde hjälpa oss fundera på vilka färger som passar ihop. Jag nämnde nämligen att jag ville att huset skulle ha andra färger än idag.
Bara att vänta och se således, men så här långt kändes de här hantverkarna riktigt bra.
Lämna ett svar