Idag har det varit töväder. Och ändå har det snöat. Hundarna och jag var ute och gick i tö-snövädret. Det var faktiskt ganska skönt. Men från och med imorgon ska det börja bli kallt. Sedan ska det vara kallt framöver. Så långt SMHI kan se. Med tanke på all snö som töat idag så lär det bli rejält halt. Tur att jag har mina Icebugs. Hundarna är ganska förtjusta i snö. Gandalf älskar att äta snö och att springa efter snöbollar. Iggy gillar att gojsa i den. Han kör ner huvudet och sedan kör han liksom runt.
Bäst är det om snön är lite hård.
Dessutom verkar det som att dofterna blir tydligare. Det är mycket nos i spår som finns i snön. Jag tycker att det börjar märkas att dagarna börjar bli lite längre. Lite.
Båda hundarna har åkt på en parasit troligen. Det började med Iggy, han slickade sönder ett sår på sitt ben så det såg rent hemskt ut. Sedan har det tagit jättelång tid att läka och vi kunde se att det fanns någon slags plitor runt om också. Sedan började Gandalf också få ett sår på sitt ena ben. Och plitor. Och slickade upp ett riktigt fult sår. Jag har sytt benskydd till honom också. När vi såg att båda fick det så tänkte vi att nu måste vi gå till veterinären. BÅDA kan ju inte plötsligt ha blivit allergiska. Och veterinären trodde på parasiter. Som vi också hade funderingar på. De fick tabletter för att ta död på parasiter och sedan salva för sina plitor. Gandalf blev rakad på benet och lite upp på magen och då kunde vi se hur många plitor där egentligen fanns. Och de såg INTE trevliga ut. Han fick därför också lite antibiotika. I fredags var de hos veterinären och det börjar redan se mycket bättre ut. Hans ben syns på bilden här nere. Frambenet. Ser ni de röda prickarna på hans rosa hud. Jag tycker det räcker med otur för Gandalf nu. Han skulle kunna få vara så bra han kan nu ett tag tycker jag. Och få tillbaka sin tjocka fina päls.
Vi var tvungna att stanna vid en bänk också på promenaden. Det bestämde Gandalf. Lite kallt att sitta nu kanske, men går bra att sitta på sina vantar. Gandalf vill gärna ligga en stund någon gång under promenaden om den är lite längre. Och jag ska vara ärlig. Jag har inte något emot det jag heller. Ja, jag lägger mig inte på marken som han, men jag gillar att sitta på bänken bredvid.
Gick förbi en stubbe också. Kunde inte låta bli att fundera lite över naturens krafter. Se så vinden slitit sönder det här trädet.
Visst är det fantastiskt. Naturens kraft.
Lämna ett svar