Snart slut på en era

Idag har jag blivit avtackad på mitt jobb. Jag ska jobba  tre veckor till, men det var för att alla skulle kunna vara med. Jag fick tal, och blommor och en Alvar Altoo vas. Och lunch och fika. Jag har alltid tackat nej till firande på jobbet av födelsedagar och annat, men den här gången sa jag att de fick hitta på något. Jag kan tycka det är trevligt med en liten fest eller så, men inte om det handlar om mig. Idag fick det göra det, för det här är mycket större än en födelsedag. Det är slutet på en era och början på en ny. Inte för världen, men för mig. I min värld. Och jag har höga förhoppningar på den nya eran så jag hoppas att den inte missköter sig och pekar näsa åt mig.

Min enhet hade bokat in en keramikkurs som vi gick tillsammans – en eftermiddag då vi drejade och höll på med keramik. Det var verkligen jätteroligt. Precis vad jag gillar, mycket bättre än en fest, om man är som jag. Så nu är det bara att jobba klart. Lite drygt tre veckor till. Det har varit fullt upp hitintills, och det är väl relativt fullt upp till och med måndag, men sedan börjar det tunna ut på jobbfronten. Tror dock att jag fixa det utan problem. Och den 8 juli lämnar jag in min dator och min tagg. Sedan är det freedom!

Sommartider

Vi har haft fint väder nu flera dagar. Och lite regn innan dess så det är så grönt, så grönt och jag kan bara inte sluta att reagera på hur vackert det är.

Vi har faktiskt varit ganska produktiva här. Maken håller på att fixa till vedskjulet. Veden har legat mer i högar än varit staplad och vi skulle vilja få plats med lite annat därinne också. Så han har fixat till lite starkare väggar. Kortsidorna bestod av en spalje och på ena sidan gör det fortfarande det, men på andra kortänden har han tagit bort spaljen och satt dit lite bättre vägg. Och även låtit den fortsätta en bit på framsidan där det tidigare inte var någon vägg alls

Ja, och så ska det målas med svart falurödfärg istället för röd. Sedan ska veden, som ligger på gräsmattan nu, staplas upp lite bättre. Så att det dels blir lite lättare att komma åt den och dels kanske vi kan få in t.ex. lite utemöbler där på vintern. Plus att hyresgästernas cyklar får lite bättre plats. Blir riktigt bra.

Själv tog jag mig i kragen och planterade om alla mina pelargoner. Något jag borde ha gjort för längesedan, men bättre sent eller aldrig. Och så har de kommit ut också. Ganska ynkliga om jag får säga så själv. Förhoppningsvis växer de lite i sommar.

Har börjat fundera på om jag verkligen ska hålla på att vinterförvara en massa blommor när jag ändå inte är så bra på det. Min pelargonstege ruttnade sönder förra året så jag skulle behöva fixa till en ny sådan. Vi får se om det blir i sommar. Har lite saker jag skulle vilja jobba med på huset i sommar och beroende på hur mycket tid det tar får vi se om jag även har tid till en stege.

Iggy har fått sin sommarklippning, men det får visas upp en annan dag för jag vill putsa på det lite till. Och nu har jag bara en månad kvar att jobba, idag har jag bakat en smaskig kaka att bjuda på imorgon. Åtminstone hoppas jag att den är smaskig. Men massor av choklad! Det kan väl inte bli annat än gott?

Så vackert

Ikväll var jag ute och gick med Ville. Jag gick och satte mig på ett ställe där jag satt mig nu flera kvällar i rad. För jag vet att svalorna kommer att synas där om de har kommit hit. Och idag var de där! Jag blir lika glad varje år när jag ser dem. Visst är det fantastiskt. Igår var de inte där, men idag hade de kommit. Kvällarna är så fina nu. Det är den skönaste tiden på hela dygnet.

Det är ljust, oftast vindstilla och dofterna är tunga och liksom hänger överallt i luften. Jag bara älskar den här tiden på året. Försommar.

Det är fascinerande hur tungt allting blir när jag går och väntar på att få gå i pension. Jag har svårt att göra något, kommer inte igång med min trädgård. Har inte ens fått ut mina pelargoner ännu. Får väl ta mig i kragen snart och åtminstone få ut dem. I övrigt får livet vänta lite, det är inte långt kvar nu.

Ville växer och är så stor.

Samtidigt får du inte glömma att han fortfarande är en valp. Sex månader gammal. Och kan fortfarande somna mitt i leken, med leksaken i munnen.

Tomt i huvudet

Det blir inte mycket skrivet här. Det är lite tomt i huvudet helt enkelt. Ryggvärken gick äntligen över, men nu måste jag träna upp höften igen eftersom rörelserna jag brukar göra för höften inte gick att genomföra när jag hade ont i ryggen. Vådan av att börja bli äldre. Och så passar jag på att njuta av grönskan.

Det börjar bli så vackert överallt och det gör gott för själen.

Har uppenbarligen missat grodornas träff i dammen för idag såg jag att där var fullt med grodyngel.

Och i trädgården trängs en massa dofter och blommor. Hägg och syren slog ut nästan samtidigt och dofterna är överväldigande. Äppelträden blommar något helt otroligt. Finns där bara insekter nog så lär det bli mycket äpplen i år.

Ville växer fort, han är både vild och vacker.

Ville nästan sex månader.

Men det hindrar inte att Iggy, som börjar bli till åren, också är en riktig snygging.

Och själv längtar jag som en toking till den 8 juli. Eller rättare sagt till kvällen den 8 juli. För när jag går hem från jobbet den 8 juli så kommer jag inte att gå tillbaka igen. Jag går på semester och sedan i pension. Går runt med ett leende på läpparna så fort jag tänker på det. Ibland tänker jag förmodligen på det undermedvetet och går runt och ler och undrar lite varför tills jag kommer på varför. Men jag märker också att jag blir tröttare och tröttare vartefter tiden går. Så där som du kan blir när du snart ska gå på semester. Men ett tag till behöver jag stå ut  innan jag blir fri.

Ett litet tag till…

Lite smått handikappad

Förra lördagen var jag så nöjd med mig själv. Jag tömde en pallkrage helt och hållet för att sätta i ett nytt innerskydd. Sedan tömde jag ner tio jordsäckar för att fylla på kragarna. Och när jag var klar med det så målade jag två av pallkragarna svarta så att alla fyra skulle se likadana ut. Och det blev så fint! Sedan kom söndagen och jag kunde knappt röra mig. Hade så ont i ryggen! Kunde inte stå upp och koka min gröt på morgonen så det fick bli fil och flingor. Hela veckan har gått åt till att kurera mig. Göra rörelser för ryggen och gå lugna promenader. Har inte vågat gå ut med hundarna eftersom en ryckning i ett koppel förmodligen inte hade varit så bra. Stackars maken har fått ta samtliga promenader. I fredags vågade jag mig dock på en liten promenad med Iggy. Tog bilen till mjuk terräng, utan backar där jag och Iggy kunde ta en lugn promenad.

Redan väldigt torrt i markerna kunde jag konstatera. Tjärnen som Iggy brukar dricka i var uttorkad. Vet inte ens om jag sett det någon gång.

Jobbade hemma i princip hela veckan för jag klarade helt enkelt inte av att ta mig till kontoret och hade inte klarat av att vara där. Tog  mig dit på fredagen, men fick åka hem efter halva dagen. Går ju inte heller att göra mina ryggrörelser där. Eller så är jag bara tramsig, men har inte lust att lägga mig på golvet där och börja åbäka mig.

Våren kom ordentlig igår. Verkar som att knopparna bara exploderade. Kolla här bara hur grönt det är och körsbärsträdet är på gång att slå ut. Eller har rättare sagt redan börjat.

Idag har jag fixat mat för några dagar. En jättelik kålpudding som blev riktigt god.

Och en rejäl gryta vegetarisk bolognese som har fått stå i ugnen och koka i två timmar.

Och med de här två maträtterna lyckades jag tömma en massa saker som legat och börjat bli mjuka. Ett kålhuvud, två purjolökar, en aubergine, portabellosvampar och morötter. En aubergine och lite svamp i pastasåsen gör bara det hela bättre!

Nu har jag bara två månader kvar att jobba. Inte klokt va! Och det känns så skönt. Längtar som en toking. Har mycket att göra innan jag ska sluta, men det är bara skönt så att jag inte sitter där och inte har något att göra. Märker att jag går runt ibland och bara ler.

Tiden går

Idag var jag ute och gick med Iggy och Ville. Gick till ett ställe med dammar där jag hade tänkte att jag skulle släppa dem och låta dem leka lite. Det visade sig att där var besök vid dammarna så det gick inte. Ett andpar och ett  par Kanadagäss. Ville vill gärna skälla  på fåglar så vi gick och satte oss på en bänk för att vänja oss lite vid de där fåglarna. Kanadagässen gick ner i dammen och kom simmandes mot oss. Vi jobbade mycket med det där att inte skälla på dem, fungerade mot slutet, men det behöver inte betyda att det funkar nästa gång. Men mest imponerad var jag av de där gässen. De bara flöt kvar där på vattnet, ett  par meter från oss. Det var som att de hade fått betalt för att vara där och hjälpa oss med träningen.

Ville har bott hos oss tre månader nu, och han växer något otroligt snabbt. Här är Iggy och Ville för tre månader sedan.

Och här är de båda idag.

Lite skillnad, inte sant?

Och igår fick Ville träffa två av sina bröder. Och busa runt lite. Ville är minst tydligen. Sitter i mitten här. Och kolla brorsan till vänster. Helt annorlunda utseende i förhållande till de båda andra, inte sant?

 

Uppdatering

Iggy är bättre! Tabletterna och skonmat har förmodligen gjort sin verkan med magen. Men i morse skrämde han allt upp oss. Han ville inte gå på höger framben. Så svaga bakben och inte gå på höger framben. Vi började fundera på om han skulle fått någon fästingsjuka. Så kikade vi ordentligt på tassen och då hade han fått något som fastnat i trampdynan.

Så vi fick plocka fram en pincett och dra ut den. Vet inte riktigt vad det var för någonting. En bit gammalt glas eller en av Villes tänder (han har börjat tappa valptänderna nu). Efter att vi drog ut vad det nu var så har han börjat piggna till. Han haltade fortfarande på högerfoten, men det har minskat efter hand under dagen och när jag såg honom senast så märktes det knappt alls! Vi kommer att fortsätta att ge honom skonkost några dagar till för det här var en riktig skrämselattack. Nu gäller det att få honom ordentligt frisk så att vi får vår gamle Iggy tillbaka. Den krökta ryggen och de svaga bakbenen berodde förmodligen helt enkelt på att han var helt utmattad. för nu går han som vanligt. Kanske inte den vanliga spänsten, men inte långt ifrån. Skönt slut på helgen!

När pälsklingen inte mår bra

Natten till torsdag så väckte Iggy oss två gånger och behövde gå ut. En gång var han lös i magen och en gång kräktes han. Sedan var vi väl idiotiska båda två och tänkte inte så mycket på det så under torsdagen fick Iggy sin vanliga mat och sina vanliga godisar. På torsdag kvällen var Iggy fortfarande lös i magen och under natten väckte han oss sex gånger och behövde gå ut. Sedan var det fredag och han ville inte äta. Och det är väl ganska bra tänkte vi, för det bästa är naturligtvis att inte äta om du är dålig i magen. Men under dagen märktes det att han inte mådde alls bra. Han bara låg. Förutom att inte äta så ville han inte heller dricka, vilket är värre. Du kan ju klara dig utan mat ett tag, men utan att dricka klarar du dig inte länge. Dessutom klarade han knappt av att resa sig. Bakbenen ville inte alls samma sak som han ville. Då började jag bli rejält orolig. Fixade fram överkokt ris och vatten. Det ville han inte ha. Så jag tog en sked och skedade i honom ris och vatten. Efter några skedar så åt han faktiskt upp resten. Efter det lyckades jag få i honom ris och vatten under resten av dagen. Men fortfarande orkade han knappt gå. Och såg så ledsen ut.

Det blev inga promenader. Vi fick lyfta ut honom i trädgården. Jag började bli SÅ orolig. Tyckte att han krökte ryggen när han skulle gå.

Framåt kvällen började han kunna gå lite själv,  i trädgården.

Under natten väckte han oss två gånger och behövde gå ut. Men han klarade faktiskt att gå upp och ner för trappan själv. Men det rann ur honom. Under dagen har han piggnat till lite och vi fortsätter att ge honom skonmat för magen. Men trots att han blir piggare så rinner allting ur honom. Nu har vi köpt tabletter mot diarré för att se om vi kan få stopp på det. Oavsett så ger vi honom att äta. Så matt som han var igår vill jag inte se honom igen. Jag trodde nästan att han skulle dö.

För en stund sedan ville han faktiskt gå en promenad. Så det gjorde vi. Han ville egentligen gå längre, men det bara en kort runda. Jag tror att det var hans huvud som ville gå mera, kroppen orkade nog inte så mycket mer, för det gick väldigt, väldigt långsamt.

Nu fortsätter vi bara att hoppas att allting ska gå åt rätt håll. Lille, lille Iggy-gubben.