Det blev en längre paus än jag hade tänkt det här. Jag hade bara ingen lust att skriva och bestämde mig för en paus. Inte för att det inte finns något att skriva om, utan därför att jag helt enkelt inte någon lust att skriva. Vet inte om lusten kommit tillbaka ännu, men ville skriva lite om hösten och om vintern som kom, och som är på väg bort igen, för vi brukar gå in på bloggen och kolla sådana  saker.

Vi har haft en ovanligt varm höst här. Till i lördags så har vi haft bara en enda frostig morgon. I övrigt har det bara varit plusgrader.

Faktum är att mina luktärtor har blommat fram till nu, och jag såg i grannens trädgård att deras dahlior fortfarande blommade. Min begonia åkte ner i källaren i fredags, men har klarat sig utmärkt fram tills nu och begonior är definitivt känsliga för frost.

Hundarna och jag har tagit höstpromenader utan att behöva bry oss om halka. Eller jag, hundarna bryr sig ändå inte om halka.

Men så i helgen kom det vinter. Massor av snö bara så där.

Och med snön kom det minusgrader. Inte många, men våra första. De varade över helgen och lite igår. Men nu regnar det så smått igen och vi ska ha plusgrader så långt som vi kan se i prognosen just nu. Det är ett konstigt väder helt klart. Inte för att vi brukar ha snö här så här års, men vi brukar ha betydligt kallare. Å andra sidan så gör det att vi inte behöver värma huset speciellt mycket. Vilket innebär att vi har mer eller mindre svinkallt inomhus. Klär på oss i stället. Allt för att spara el.

Vi eldar i våra kakelugnar och i vedspisen, men vi är inte konsekventa. För att få ut full effekt ska du ju elda i dem varje dag så att de aldrig kallnar, men där är vi inte. Och jag tror ärligt inte att den ved vi har skulle räcka till en hel vinter med sådan eldning heller, men vem vet, när det blir kallare ute sätter vi kanske fart. Kakelugnarna är ju inte så jobbiga att sätta eld i, vedspisen är lite jobbigare, den behöver ju fyllas på hela tiden.

För övrigt håller jag fortfarande på med att räkna ut vem jag är som pensionär. Det är fascinerande faktiskt att det krävs så mycket funderande för det. Mycket har det säkert att göra med att jag är som jag är. Jag behöver alltid analysera saker och ting och komma fram till lösningar. Det är sådan jag är och just nu försöker jag lösa gåtan med att vara pensionär. Men en sak är säker. Även om världen slog till med inflation och höjda räntor och höga elavgifter så ångrar jag inte en sekund att jag valde att bli pensionär i förtid. Jag mår så mycket bättre än när jag jobbade. Jag har till exempel aldrig ont i nacken längre. När jag jobbade spände jag mig mycket i nacken, stress förmodar jag. Jag kommer i håg att jag gick till en naprapat med min nacke en gång. Han undersökte mig och min nacke och sa ”Satan, vad spänd du är.” Men inte längre.  Så uppenbarligen en lugnande inverkan. Men mitt problem är fortfarande att få in någon slags struktur. Eftersom jag behöver en struktur. Men jag vet ännu inte vad min struktur behöver innehålla. Vissa saker har jag kommit fram till, men det är fortfarande en bra bit kvar. Att bli pensionär är att som att börja på ett nytt jobb. Jag har en ny uppgift, men jag har inte riktigt koll på vad som behövs och vem jag är i den här uppgiften ännu.

Lite så.

Men jag lever i alla fall.

Idag har vi det grått här. Det regnar för fullt, och vi har haft åska. Finns risk för mer åska och för vindbyar upp till 25 sekundmeter.

Men inomhus är det torrt och vindstilla.

Idag åkte vi iväg till ett ställe och käkade oss en brunch. Väldigt trevligt. God mat, men mycket folk. Ångrade att jag käkade av efterrättsbordet dock. Det var väldigt, väldigt sött och tog bort lite av den goda eftersmaken från maten. Jag sätter ju mindre och mindre socker i allting jag bakar eller lagar och jag tror att jag har börjat vänja mig vid det, så när jag äter en riktigt söt kaka så smakar det ibland nästan äckligt. Det blir bara för mycket. Ungefär som mat som saltats för mycket.

Väl hemma har jag satt fyr i kakelugnen. De som vi har på nedre våningen är ju omsatta och går att använda. Hade man haft en aning om att vi skulle få skyhöga energipriser hade vi kanske satt om dem på övervåningen också, men nu är det som det är. De båda på undervåningen går att elda i och som vi vet så stiger ju värme  uppåt.

Vi har förberett oss för att det kommer att bli en hel eldning i vinter. Maken har ju gjort om vedskjulet och sorterat veden så att det blivit lättare att komma åt den. Vi har köpt en askhink till så vi har en vid varje kakelugn och vi har köpt brasredskap till båda ugnarna. Inga fancy, utan det är Jula och Clas Ohlson.

Allt för att göra det lite enklare. Vi har funderingar på vedspisen också naturligtvis. En vedspis ger inte värme på samma sätt som en kakelugn, jag brukar säga att den framförallt värmer upp sig själv. Men nu har vi köpt en fläkt på Jula som sägs sprida värmen i rummet.

Den drivs av värmen från vedspisen och behöver varken batteri eller el. Idag var maken tvungen att sätta lite fyr i vedspisen för att se om fläkten fungerade. Och det gjorde den! Nu är det inte superkallt ute, men verkar som att fläkten kan värma upp köket lite.

Funderar på att köpa en stor kastrull också. Om du ändå värmer upp i vedspisen så kan du ju passa på att värma upp en kastrull med vatten. Kastrullen blir då en kakelugn i miniatyr och sprider värme den också. Allt för att spara el och pengar. Dessutom kan du ju passa på att använda varmvattnet till olika saker när det ändå är varmt.

Såna tankar sitter jag med en söndageftermiddag. Vad tänker ni på?