Gandalfs bänk

Det här är Gandalfs bänk.

Det är ingen som vet om det, förutom maken, Iggy och jag. Men vi vet. Gandalf, framför allt på äldre dagar, skulle alltid stanna vid den här bänken. Här skulle vi sitta en stund innan vi gick hem. Det är inte långt hem från den här bänken, men det hade inte någon betydelse, här skulle vi sitta. Jag tror att en av anledningarna till att den här bänken var så poppis är att det finns mycket att titta på när du sitter där. Det finns gångväg, cykelväg, en vägkorsning och en del hus. Här går det ofta någon förbi, eller cyklar. Det kommer bilar hela tiden och har du tur händer det något i en trädgård. Jag tänker att det gör det intressant för en hund att stanna där och hålla lite koll.

Jag vet inte varför, men Iggy har börjat gå till den här bänken nu när inte Gandalf finns längre. Förmodligen tyckte Iggy också om den här bänken, men eftersom Gandalf alltid gick dit så behövde Iggy bara följa med. Men nu för tiden så styr Iggy oss till bänken. Och så ska vi sitta där en stund.

Iggy är van så han lägger sig tillrätta nästan med en gång.

Efter att han har fått lite klapp först dock.

Ville har fortfarande lite svårt att slappna av när vi sätter oss ner. Vilket gör att det är extra viktigt att vi faktiskt sätter oss ner emellanåt. Eftersom Ville behöver lära sig att slappna av.

Ofta så låter han lite först. Hans vanliga otålighetstjut. När ingen bryr sig brukar han kolla på saker och ting runtomkring. Om det skulle finnas något att äta kanske? I det där letande kan det hända att han hamnar under bordet. Bara så där.

Det var kanske inte direkt någon plan att hamna där, men det var något där som såg konstigt ut. Eller lockande. Och plötsligt så är han där under bordet.

Då kan ju vän av ordning undra hur han ska komma ut? Det är ju ett picknickbord. Och han är en stor hund. Ska han försöka kliva över bänken?

Nope, så klart vet han att han måste krypa under.

Det visste du väl Matte att jag är så smart att jag faktiskt hade koll på det.

Så än är den i bruk.

Gandalfs bänk.

 

Trist och tomt när det tar slut

Jag läser mycket. Eller lyssnar. Mer lyssnar än läser, men oavsett så handlar det om böcker. Och sällan är jag så glad som när jag hittar någon bokserie så att det varar ett tag. Förutom om jag hittar någon riktigt bra roman då. Men det är svårt att hitta guldkornen tycker jag. Både när det gäller bokserie som roman. Jag hittar mina böcker på Storytel, Audible och på Kindle. Jag köper inte vanliga pappersböcker längre. Bara kokböcker. Som jag fortfarande älskar att läsa i pappersform. Har en ny just nu som jag inte läst ännu, Nudlar av Jennie Walldén. Följer henne på instagram och var sugen på boken. Kan ännu inte säga om den är bra, får återkomma där.

När jag har en bokserie som är bra så har jag emellanåt svårt att låta bli att lyssna. Så det blir mycket lyssnade i sträck då. Men det var likadant på den tiden som jag läste pappersböcker. Kanske någon liten längre paus mellan böckerna eftersom det inte var lika lätt att få tag i nästa bok i serien. Den skulle ju köpas eller lånas på biblioteket. Idag klickar jag bara på nästa bok och kör.

Just nu har jag lyssnat mig igenom en hel serie om DI Kelly Porter och tyckte den var riktigt bra.

Författare Rachel Lynch. Kan rekommenderas. Vet inte om den finns på svenska. Är en bok skriven på engelska försöker jag alltid att läsa eller lyssna på originalspråket. Det var en bra serie, jag tycker att alldeles för många deckarserier nu handlar mer om ”deckaren” än om själva brottet. Att deckaren är den som blir utsatt för brott, blir stalkad eller överfallen. Och jag tycker ärligt talat att det är supertråkigt. Jag vill att deckaren ska lösa ett brott, ett som brott som är begången mot någon annan. Sedan kan det kanske blir lite otrevligt för deckaren, men i huvudsak inte. Flera svenska deckare som jag läst är tyvärr av den sorten att det handlar mer om problem riktade mot deckaren än att deckaren i sig löser något brott. Böckerna om Emma Sköld är en sådan serie. Jag tycker den ena är ungefär likadan som nästa och det handlar bara om Emma Sköld. Blev uttråkad av dem. Men Kelly Porter gillar jag. Tänker hålla koll på när nästa bok kommer. Men för den som är intresserad finns det nio stycken att ta sig igenom.

Det som är lite problematiskt med de här apparna jag använder är att jag inte alltid får de där boktipsen jag vill ha. Eftersom de alltid utgår ifrån vad jag läst så vill apparna alltid att nästa bok ska vara likadan. Själv skulle jag vilja ha lite bredare boktips. Och de där romanerna får jag nästan aldrig tips om. Försöker läsa boktips på andra ställen. Bestsellerlistor och förslag på kultursidor. Även om de där kultursidorna inte sällan föreslår böcker som är alltför intellektuella för min del. Jag brukar säga att jag är intelligent, men inte intellektuell.

Det var det.

Ingen rutin i uppdateringar

Även om jag försöker att få lite rutin i vardagen (långt kvar dock) så har jag definitivt inte fått in någon rutin när det gäller att uppdatera här. Vi får väl se om jag någonsin får in den rutinen. Idag har i alla fall solen varit framme här. Och även om dagen började med att jag inte mådde alls bra så blev det helt klart bättre under dagen. Lite sol gjorde säkert nytta där.

Jag beställde rosor häromveckan, små marktäckande och maken rensade en del av rabatten i helgen så idag planterade jag de små rosenbuskarna. De syns knappt ens på bilden.

Förhoppningsvis ska de växa lite mer till våren. Och överleva vintern innan dess. Jag hade tänkt att jag skulle vänta med resten av rabatten till nästa år, men maken tyckte vi skulle köra den också så nu har jag beställt ett gäng rosenbuskar till resten också. En annan sort dock, som ska vara skuggtålig.

Och när jag ändå var i farten så tog jag tag i kryddlandet också. I sommar har det inte fått någon kärlek alls och dragon och citronmeliss hade tagit över nästan hela landet. Så nu passade jag på att dela båda de här växterna och bara lämna lite kvar. Så får jag plantera lite nytt nästa år. Det enda som har överlevt är timjan. Och salvian så klart. Den verkar överleva det mesta.

Maken är bortrest ett par dagar, så hundarna och försöker klara oss själva. Men jag tror att vi saknar husse alla tre.

Idag när vi var ute och gick så såg jag något väldigt underligt. Det var soligt, men ändå lite moln. Plötsligt så såg jag hur det började regna en bit framför oss. Men inte på oss. Regnet kom dessutom bara på en liten yta. Kanske tio x tio meter. Har aldrig sett något sådant. För ett par veckor sedan så regnade det på ena sidan av vägen och inte på andra, men det regnade åtminstone så långt jag kunde se där på andra sidan vägen. Här var det som en extra stor dusch. Underligt heller hur?

Lite trist väder

Hösten är verkligen här, men oktober har hitintills bjudit på ganska trist väder. Mulet för det mesta och lite regn nästan varje dag. Men har du hundar är det inte något att be för, det är bara att gå ut.

Och jag ska vara ärlig, jag har inte speciellt mycket emot det. Lite regn är inte speciellt besvärligt, och ä än så långe är det just lite regn vi haft. Även om vi haft det nästan hela tiden. Hällregn är inte riktigt lika kul, även om det finns kläder för det också. På tal om kläder så undrar jag om det verkligen finns några ytterkläder som verkligen både stoppar vatten och släpper ut vatten inifrån, dvs andas. Jag har i så fall inte hittat dem. Har köpt jackor som påstås andas, men såvitt jag märkt så verkar de alla ha gått hädan för andas gör de ta mig sjuttsingen inte.

Längtar efter lite uppehållsväder och kanske även lite sol, skulle vilja ha ett par trädgårdsdagar. Har fått hem rosor och tulpanlökar jag beställt och skulle vilja gräva upp en hel rabattbit och sedan plantera både mina rosbuskar och mina tulpaner. Skulle vara himla kul om jag kunde få ordningen på en bit av rabatten på framsidan. Vi har ju stora buskar med klängrosor och klematis som är vårt skydd mot förbipasserande, men rabatterna nedanför de här rosorna har jag aldrig lyckats få någon ordning på. Nu har jag fått för mig att jag ska plantera marktäckande rosor där. Och jag ska börja med den delan av rabatten som faktiskt får mest sol. Hela långa rabatten ligger i söderläge, men eftersom vi har staket och en liten mur mot söder så blir det ganska skuggiga rabatter och inte mycket vill växa här. Men den delen jag ska börja med nu får ändå en del direkt sol så vi får väl se hur det går. Skulle det fungera bra här så får jag kanske fortsätta med resten av rabatten. Finns marktäckande rosor som kan stå i skugga också.

I övrigt så verkar min surdeg ta sig, håller på att mata den varje dag för att få igång den ordentligt. Tänkte att mitt mjöl var för gammalt, men det verkar OK. Får ta och baka till ett bröd endera dagen för att se om det verkligen fungerar.

Men nu.

Höst.

 

Dagvill

Tänk så lite som behövs för att du ska bli dagvill.

Jag gör nästan alltid som så att jag varje lördag morgon samlar ihop de kläder jag använt och tvättar dem. En inbiten vana. Idag var det ett par byxor jag ville få tvättade så jag tänkte jag plockar ihop det som finns och kör en maskin. Och sedan dess har det varit lördag.

Funderade på varför hyresgästen åkt till jobbet, inte för jag är säker, men jag har fått för mig att hon bara jobbar vardagar. Tills jag kom på att det inte var lördag.

Undrade varför där låg post i brevlådan, vi har ju inte någon utdelning på lördagar. Naturligtvis har vi inte det, men på onsdagar har vi det.

Har inte riktigt kommit över det ännu om jag ska vara ärlig. Fortfarande dagvill.

Tiden går och vi är redan inne i oktober. Jag har fortsatt rensa mina garderober och har tre nya fulla påsar att lägga till återvinning. Jag bakade kanelbullar. Och så kom jag på att det var kanelbullens dag. Vilket sammanträffande. Tycker det ofta är kanelbullens dag – stämmer det verkligen att det bara är en gång om året?

Jag har avslutat min keramikkurs, men skrivit upp mig för en ny :). Snälla kursledaren lyssnade på oss och fixade en omgång kurs till.

Jag försöker anpassa mig till att vara pensionär. Vill få in någon slags rutiner. Utan rutiner så är det en stor risk att jag gör ingenting. Har börjat få ihop det lite grand, men det är helt klart en bit kvar. Min tanke är att förmiddagar ska användas till träning. Då simmar jag, eller yogar. Eftermiddagarna ska vara mer produktiva. Börjat genomföra så smått, försöker simma två gånger i veckan, men yogan har jag inte riktigt kommit igång ännu. Men nu har jag en plan så det ska nog ordan sig så småningom.

Jag har städat i källaren och plockat in mina pelargoner. Bara ett par stora kvar, de får maken lyfta in.

Jag har planerat för en uppdatering av en rabatt och har beställt rosor och tulpanlökar. Ska sedan gräva upp rabatten och plantera dessa innan det blir vinter.

Just nu är jag ensam hemma med hundarna, då maken är på en jobbresa. Vi får försöka roa oss så gott det går och att springa efter vatten är en lek vi gör en gång om dagen.

Att springa efter vatten innebär att spruta vatten i en cirkel och så springer hundarna efter vattenstrålen. Och de älskar det. Gandalf var den som älskade det först, och sedan lärde sig Iggy det och är helt galen i det. Som ni ser på bilden, Iggy säger ”Matte, kör igång då, kör igång!”

Håller också på att starta upp en ny surdeg, men så kallt som vi har det inomhus så tar det ett tag. Men det ska nog bli surdeg av det också. Bröd börjar bli så förbenat dyrt att jag kanske får ta tag i det där med att baka själv. Om det nu inte är så att det är ännu dyrare att sätta igång ugnen och baka?

En spanare som verkar bättre

Ville gillar att titta ut. Och vartefter han växt så har han kommit på att han faktiskt kan göra det. I hallen ställer han sig med frambenen på skohyllan och har då koll på infarten och på en bit av gatan.

Han har också kommit på att det kan var intressant att titta ut i trädgården. Dels kan det hända att hyresgästerna går där och det kan ju vara kul att titta på. Och ibland händer det att husse eller matte har gått ut och gör något på egen hand i trädgården. Eftersom det går alldeles utmärkt att skälla på spadar, sågar, häckklippningsmaskin, gräsklippare med mera, så finns det faktiskt tillfällen när matte eller husse går ut i trädgården och stänger dörren efter sig. Bara så där. Men med hjälp av soffan så gick det ju att titta ut genom fönstret och kolla vad som händer där ute.

Sedan fattade han plötsligt att han är så stor så han kan kolla ut direkt genom fönstret utan att använda soffan. Då ser han dessutom bättre vad som händer där ute.

Oavsett spaningsställe så blir det ofta ganska hetsigt. För han måste skälla på allting som rör sig där ute. I längden kan det bli lite jobbigt. I trädgården ser han kanske inte saker att skälla på så ofta, men när han kikar ut i förstugan så är det periodvis mycket liv och rörelse där utanför. Inte nog med att det kan komma människor och bilar på gatan. Det händer faktiskt att det kommer KATTER!!! Och inte bara på gatan utan de går till och med in i trädgården. Hans trädgård! Gissa om de skälls ut! Emellanåt stänger vi faktiskt dörren till förstugan för att vara säkra på att det inte blir något liv. Men maken tycker att eftersom Ville tycker det är så roligt att kika ut så borde vi fixa något bra ställe som han kan sitta på. Vem vet, kanske fixar vi något i förstugan. Vi får väl se.

Och bara sådär så tänkte jag berätta att det verkar som att Ville börjar bli bättre. Han har inte kräkt på drygt två dagar nu. Idag har vi faktiskt låtit honom tugga ben, så vi får väl se om det slår tillbaka mot oss. Men det känns så skönt att det faktiskt går åt rätt håll.

Nu är det dags igen

Nu har det hänt igen. En hund är sjuk. Och den hunden är Ville. Som här närgånget kikar in i tvättmaskinen och undrar vad det är som snurrar runt.

Ville har börjat kräkas. Oftast ett par timmar efter att han har ätit, och då är maten fortfarande nästan hel. Vi började med att ge mat i mindre portioner, flera gånger under dagen. Och det har väl gjort att han fått behålla viss mat, men fortfarande kräks han då och då. Plus att han har ett öga som rinner och som inte vill gå över.

Så nu har han varit hos veterinären och de vet väl fortfarande inte vad det är. Han har troligen någon inflammation eller infektion i magen eller tarmen. Som beror på något. De har tagit prover och vi har fått lämna in avföringsprov. Inte bra det här. VI får nu ge honom mat som är snäll för magen och lite annat. Eventuellt ska vi testa att avmaska honom, men först ska de kolla så att han inte har en parasit som heter Giardia. Fast det jag har läst om just den parasiten så verkar det som att symptomet framförallt är diarré och det problemet har han inte alls. Än så länga har han bara kräkts. Det är som att maten liksom fastnar i matsäcken och inte kommer vidare. Tydligen är det som så att om maten inte blir ordentligt omhändertagen så kommer den upp igen. Som en försvarsmekanism.

Han blev röntgad eftersom hans historik inte är så super, med tanke på den sten som fick opereras ut tidigare i hans liv.

VI har fått droppar för ögat som han ska få några gånger om dagen. Det ska vi hålla på med tio dagar och blir det inte bättre då så får vi gå till en ögonspecialist med honom.

Så håll en tumme för våran stora lilla kille!!!

Att plocka lite svamp

Idag tog vi oss ut i skogen för att se om det fanns någon svamp. Det var ett tag sedan sist om jag ska vara ärlig, vilket gör det hela desto trevligare. När vi åkte ut var det soligt och fint, och när vi åkte hem så regnade det.

Väderombyte kan gå fort.

Vi hittade en del trattkantareller.

På det stället vi var har vi tidigare hittat mycket trattkantareller. Inga sådana mängder i år, åtminstone inte ännu, men det har också varit en väldigt torr sommar och hitintills en ganska torr höst. Men vi fick ihop en del i alla fall, som rensat blev en 5-6 liter.

Hundarna älskar när vi är i skogen. De får springa med långlina och sprang gjorde de, båda två. Men vi var inte ensamma i skogen, det fullkomligt vimlade av älgflugor. Jag plockade dem på mig exakt hela tiden. Och när där inte var några älgflugor kände jag dem ändå, till sist blir det liksom så. Att du inbillar dig att de kryper runt. Hann inte ens ut ur bilen innan jag hade en i pannan.

För den som inte vet så är älgfluga, eller hjortlusfluga, en platt blodsugande fluga. Den äter väl egentligen inte människors blod, men den ger sig på allting som rör sig. Tror jag. De flyger inte så bra och när de väl har landat på en så biter de ofta av sig vingarna för de behövs ju inte om de har hittat ett bra värddjur att suga blod från. Människoblod duger inte till dem, men det gör en inte gladare för just det här att de kommer som ett kamikazeplan och sätter sig på en och går runt räcker. Du kan inte svepa bort den som en vanlig fluga utan du får knipa den med två fingrar och lyfta bort den. De är inte så snabba så det är ganska lätt att få tag i dem, vilket visserligen gör det hela lite lättare, men inte roligare.

Nåväl, bortsett från älgflugan, en trevlig dag i skogen.