Ny hyresgäst eller inte

Just nu står vårt Lilla hus tomt.

Vi har dragit ner alla gardiner för att skydda mot solen som kan vara ganska stark så här års när den står lågt.

Vi hyr gärna ut det till personer som vi tror inte kommer att bo där jättelänge, hitintills har det varit studenter. Faktum är att vi har ingenting alls emot om det står tomt lite då och då. Vi har aldrig haft några besvärliga hyresgäster, tvärtom, men det är ändå lite jobbigt att alltid ha någon annan så nära inpå.

När vi ska hyra ut det så lägger vi aldrig ut det någonstans. Istället håller vi koll på en Facebooksida och hör av oss till de som vi tycker låter som bra hyresgäster. Eftersom det inte är någon stress så väntar vi hellre på rätt hyresgäst än att vi hyr ut till första bästa. Efter de senaste hyresgästerna har vi inte varit superaktiva. Faktum är att vi har hört av oss till två, varav en aldrig läste meddelandet och den andre först ville komma och titta, sedan blev hon sjuk och därefter har hon inte hört av sig. Det är inte vår stil att tjata så efter det har vi inte gjort något.

I helgen hörde den tjejen av sig som först sagt att hon ville komma och titta. Av olika orsaker (inte skumma sådana, bara personliga sådana) så behövde hon nu en bostad snabbt och ville komma och titta. Igen. Hon skulle kommit igår. Men sedan hörde hon av sig och sa att det inte gick igår och nu vet vi väl inte riktigt läget. Återigen. Det gör inte oss något alls egentligen, men det är lite jobbigt när vi inte vet om hon överhuvudtaget kommer att komma eller inte. Vi får helt enkelt vänta och se. Dels om hon kommer och dels om vi får en ny hyresgäst eller inte. Det är ju inte bara upp till henne, vi måste också känna att det känns som en bra person. Inte för att vi umgås med våra hyresgäster, men det är ändå viktigt att ha en bra relation.

Förutom hyresgästfrågor så har det regnat i nästan ett helt dygn här. Det var på ett sätt bra att hon inte kom igår för hela baksidan var som en stor blöt åker. Först har vi nämligen fått rejält med snö under en period och sedan ösregnar det på all den snön. Det vattnet försvinner inte bara så där. Uppenbarligen så innebär detta INTE att våren är här, meteorologerna säger att våren dröjer. Något jag verkligen känner i själen. Blir tröttare och tröttare för varje dag, har svårt med initiativförmågan. Jag vet precis vad det beror på, men har svårt att göra något åt det. Våren kan göra något åt det. Om bara vintern släpper greppet.

Längtar också efter att få se om alla tulpaner jag planterade i höstas kommer att visa sig. Hela rabatten blev uppgrävd och jag planterade dit en massa små rosenbuskar, men också ett helt gäng med nya tulpaner. Lät gamla tulpaner vara kvar. Jag är inte den som håller på och fixar till färgkodade rabatter så de tulpaner som kommer upp får komma upp var de vill. Längtar.

För övrigt tycker jag att vintern ska ta slut!

Populär

Jag är lite konstig (enligt min man i alla fall) på så vis att jag plötsligt blir sugen på saker. Att bli sugen på något är väl inte konstigt i sig, men jag kan bli sugen på sådant jag egentligen inte brukar äta eller på något jag inte ätit på flera år. När jag får ett sådant ryck så blir jag inte bara sugen, jag blir verkligen jättesugen. Och nu har jag varit sugen på pannkakor ett tag. Idag bestämde jag mig för att det fick bli en söndagsbrunch med pannkakor. Fullkornspannkakor med egetmalet mjöl naturligtvis 😊. Och det var så gott!

Hela tiden som jag stekte pannkakor var jag väldigt uppmärksammad. Hade två par ögon på mig hela tiden.

Gissa om de tycker om pannkakor? (De fick lite pannkaka de också när allting var klart).

För övrigt tycker jag att vintern ska ta slut!

Mera brödtest

Jag tycker verkligen det är roligt att prova att baka olika saker med mitt egenmalda mjöl. Nu har jag gjort bröd, som gått bra, och surdegsfrallor som också gått bra. Igår fick jag för mig att jag skulle testa att göra bagels. Så det gjorde jag. När jag nu inte kunde åka på keramikkurs. Jag använde mig av de kunskaper jag lärt mig vid de andra bakningsövningarna och de fungerade även här. Färskmalet mjöl behöver mer vatten än gammalt mjöl. Jäser fortare gör det också. Det är bra att göra en poolish, det vill säga att blanda en del av mjölet med vatten och jäst och låta det stå en stund innan du blandar ihop alla ingredienser. Så  jag använde allt det där även till min bageldeg. Bageldeg är egentligen exakt samma deg som annan bröddeg, det är bra tillagningen/bakningen som är annorlunda. Att du kokar dem innan du bakar dem. Gör att det blir lite sega.

Det är i grytan de sväller upp. De växer inte mer i ugnen sen, men du bakar dem så att de blir ordenligt genombakta. Kokningen gör du 1 minut på varje sida så insidan hinner inte blir klar i grytan. Efter kokningen får de lite gottigottgott ovanpå innan du bakar dem.

Och de blev bra! Även med nymalt fullkornsmjöl. Goda blev de också. Så nu är frysen väldigt full.  Nu får vi äta lite innan jag bakar mera saker.

Förstår inte varför det skulle vara så svårt att baka på fullkornsmjöl. Har läst flera skräckberättelser. Kanske visst de inte om det här med lite mera vatten, eller kortare jästider.

I alla fall. Ytterligare ett lyckat experiment. Och vi har massor med nyttigt bröd!

För övrigt tycker jag att vintern ska ta slut!

Vintertider – igen

Just nu genomgår vi väl ett av de flera bakslag som det sägs vi ska gå igenom innan det blir vår. Nu har vi haft snö och kyla några dagar. Jag kan medge att det faktiskt är vackert, men det innebär inte att jag tycker om det. Första dagen vi var ute och gick i det här vädret såg det nästan ut som att vara i Norrland. Vägarna var vita, så som de nästan aldrig är här. I skogen var träden fulla med snö, och solen sken.

Hundarna gillar snö, som jag tror att de flesta hundar gör. Jag tror att dofter blir renare och så är det ju så klart kul att leka i snön, att äta snö och att rulla sig i snö.

Iggy älskar att rulla sig i snön när den har blivit lite hård, som här ovan där den har blivit lite nertrampad. Inte så mycket snö som fastnar i pälsen dock för jag har börjat vårklippa honom. Det är inte klart ännu, får gå i  omgångar eftersom både han och jag tappar tålamodet efter ett tag.

Nästa dag var det fortfarande snö. Och jag och hundarna gick till veterinären för att två av oss skulle få årlig vaccin. Det gick faktiskt riktigt bra, även om Ville nu börjar bli skraj för veterinären och börjar skaka när han kommer upp på bordet. Han har varit med om lite många besök. Men veterinären hämtade något godis som tydligen var supergott och det gjorde henne ganska populär får jag säga. Sedan var det lite roligt att se skillnaden mellan före vaccinet och efter. Även om vi var kvar i samma rum och veterinären var kvar så var det två helt annorlunda hundar. De fattar att det som skulle göras var klart och ingen av dem var längre det minsta rädd. På vägen hem tänkte jag att jag skulle ta en fin bild på Ville. Men det blåste visst lite för mycket.

Och i natt fortsatte snön att vräka ner och i morse blev min keramikkurs inställd på grund av snökaos. Så just nu är världen väldigt vit utanför fönstret.

Som jag skrev så kan jag medge att det är vackert. Men det innebär fortfarande inte att jag tycker om det. Jag är förskräckligt trött på vinter nu. Det här är, som vanligt, den värsta tiden på året. Jag längtar efter vår så att det nästan gör ont. Jag har ju en konstig inbillning att det ska bli vår nästan direkt efter nyår och när det inte blir det så mår jag sämre och sämre desto längre tiden går innan våren kommer. Jag VET att det inte blir vår direkt efter nyår, men ibland så hjälper det inte att det sunda förnuftet vet vad som är rätt.

Jag får väl skapa en egen variant av Cato den äldres fras ”För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras!” som han lär ha avslutat varje publikt framförande med. Han fick ju  som han ville tillslut.

Så; För övrigt tycker jag att vintern ska ta slut!

Snabba resultat

Det tog inte en vecka innan vi fick veta Villes resultat av röntgen, det tog bara dryga två dagar. Och resultatet gjorde att en stor sten föll från mitt hjärta. Kolla bara här.

Det är så bra som det bara kan bli. Både höfterna och armbågarna! Han kan naturligtvis få problem ändå någon gång i tiden, men nu har han bra förutsättningar att starta med.

Jippi!!

Och så blev det vinter

Nu fick vi tillbaka kylan igen. Och jag är förskräckligt trött på den.

 

Vi hade väl ingen snöstorm här igår, men det snöade ordentligt. Och blåste. Då passade jag på att hämta bilen som varit på reparation. Där försvann de elstödspengarna. Eller det var väl egentligen inte så mycket att ”passa på”, den skulle ju hämtas innan fem. Maken hade lämnat in den på morgonen så det var väl inte mer än rätt att jag hämtade den. Tog bussen och gav mig av. Hämtade bilen utan problem efter att ha betalat en massa pengar. Och kom ut på motorvägen. Där var det INTE roligt att köra. Snön vräkte ner och det var full rusningstrafik. Men jag kom hem och nu ska väl bilen hålla ett tag igen. Den börjar bli gammal och får ålderskrämpor, men vi har sagt att nu kör vi på. Den ger inte mycket om vi byter in den och vi tycker det är svårt att veta vad för bil vi egentligen bör köpa. Elbil?  Hybrid? Etanol? Det är liksom inte självklart.

Ja, ja bara att fortsätta att fundera. Och gå ut och ge fåglarna mat.

Orolig väntan

Igår var Ville hos veterinären för att få röntgat sina höfter. Något som jag är så väldigt nervös för. Höfterna på hundar kan få en gradering på A-E, där A och B är normala höfter och C-E är höfter som inte är bra. Gandalf hade D på sina höfter och han fick ju också mycket problem med dem. Det var jag som var med när Gandalf skulle röntgas och det var så jobbigt och ledsamt. Dels är själva röntgenprocessen jobbig. Hunden sövs och jag fick hjälpa till med att dra och slita i hundstackarn så att han låg rätt. Därefter hörde jag dem prata om att hans höfter inte såg bra ut och jag bara blev jätteledsen. Men det räcker inte med det. När Gandalf vaknade upp efter att ha varit sövd så hade han ångest. Och det hade varje gång efter han hade blivit sövd. Han gnällde och var jätteledsen förutom förvirringen som jag tror alla får efteråt.

Igår var det alltså Villes tur. Jag fixade inte att åka den här gången. Det var för mycket dåliga känslor och nervositet förknippat med det. Maken fick åka istället. Och så här såg Ville ut när han låg och skulle vakna upp.

Visst ser det lite läskigt ut.

Ville hade inte ångest när han kom hem, men han var väldigt förvirrad. Han var på röntgen vid tretiden, men han blev inte sig själv på hela kvällen. Jag fick mata honom för hand för han orkade inte riktigt stå upp och sedan kunde han liksom inte reda ut vad han ville och vart han skulle ta vägen. Tre gånger fick jag gå ut med honom i trädgården sent på kvällen. Första gången bajjade han, men de båda andra gångerna gick han bara ut och såg ut som ”Vad gör jag här?”. Stackars liten.

Nu skickar veterinären bilderna till Svenska Kennelklubben som gör en bedömning av bilderna och bestämmer vad det blir för grad på höfterna. Håll en tumme för att höfterna är A eller B. Skulle vara en sådan lättnad. Och även skönare för Ville så klart. Tydligen skulle det ta cirkus en vecka innan resultatet kommer. Så nu sitter matte och väntar oroligt på vad det blir för svar.

 

Tomt igen

Sådär, nu har våra hyresgäster flyttat ut från Lilla huset.

Och igår hade de flyttstädare där. De var tre stycken och jobbade från strax efter nio till efter två så nu är huset förbanne mig renare än det någonsin varit. Med nyputsade fönster. De förra hyresgästerna vi hade hade INTE städat ordentligt. Nu ska vi jaga nya hyresgäster, men vi har inte så bråttom. Dels kostar det just nu nästan lika mycket att värma upp huset som vi får in i hyra. Dels vill vi hitta rätt hyresgäster. Och så är det faktiskt lite skönt att ha allting för sig själv ett tag också. Bara känslan. Vi funderade lite på om vi skulle vänta till efter sommaren. Men vi håller lite koll i en facebookgrupp och ser vi någon/några som vi kan tänka oss så skickar maken ett PM. Jag har nämligen ingen egen Facebookprofil så jag kan inte skicka. Vi vill inte sätta ut någon annons själva, det blir för jobbigt. Det brukar lösa sig bra så här.

Men nu står huset tomt, rent och fint och med rullgardinerna neddragna eftersom solen kan bli ganska stark så här års.

I helgen har vi börjat klippa Iggy. Eller jag klipper och maken ser till att Iggy inte hoppar ner från bordet. Vi måste ta det i omgångar så han är inte klar ännu. Men han är i alla fall relativt presentabel just nu. Kvar är att klippa runt huvudet och att klippa tassarna. Plus att sedan finslipa det hela lite. Jag tror att han tycker det är ganska skönt när han väl är klippt. Men han tycker INTE om själva klippandet.

Vi har funderat på det här med solceller också. Jag har varit lite kluven eftersom jag tycker de är så fula. Men nu finns det helsvarta solceller och det skulle ju inte se SÅ dumt ut på vårt svarta tak. Men jag vet inte om jag vill ha sådana på Lilla husets tak. Rött och svart? Annars får ju det taket också mycket ljus. Ja, ja vi får väl se. Vi får börja med att ta hit någon som kikar på det hela och säger vad vi kan göra och vad det skulle kosta.