Bland hundar, renoveringar, mat och livet i största allmänhet.
Om mig och min blogg
Boktips
Tänkte göra något så ovanligt som att rekommendera ett par böcker. Har läst två stycken sistone som jag tyckte var väldigt bra. Unnar någon annan att läsa dem.

Lektioner i kemi – Bonnie Garmus– Boken utspelas kring 1960. Den handlar om Elisabeth Zott som är en kemist och att vara kvinnlig kemist var inte lätt på den tiden. Men Elisabeth Zott är övertygad om att kvinnor kan göra samma sak som män kan. Och lever efter det.
Det här var en jättebra bok. Berättar om kvinnans roll, åtminstone på den tiden. Och kanske vissa saker gäller nog fortfarande. Den är rolig och Elisabeth har en förmåga att hamna mitt i olika situationer. Gör bara sådant hon tror på. Läs den! Riktig feelgood utan töntig romantik.
Tyckte dessutom det var lite roligt att hon som skrivit den gjorde sin debut som författare vid 64 års ålder. Det är aldrig för sent!
Pansar av hud – LM Schön – Huvudpersonen heter Lena och är en vanlig polis. Hamnar i en härva med flickor som verkar begå självmord. Våldtäkter och sociala medier. Den är spännande exakt hela tiden och den utspelar sig inom det svenska rättsväsendet, inte ett amerikaniserat sådant som jag tycker många svenska deckarförfattare ägnar sig åt. Hon som skrivit den har egen erfarenhet och vet vad hon skriver om.
Denna var som sagt spännande, och handlar om aktuella, viktiga saker. Jag gillar också att huvudpersonen är en vanlig person. Av någon anledning verkar det vara inne bland svenska deckarförfattare att skapa huvudpersoner som antingen är större skurkar än de skurkar de är tänkta att fånga eller har djupa traumatiska problem och lider hela tiden. Om det inte är som så att boken går ut på att skurkarna är ute efter huvudpersonen och det är vad som blir brottet i den boken. För min del gillar jag inte någon av typerna. Jag vill ha huvudpersoner som löser brott, vill gärna ha en sidohistoria om huvudpersonen, men då med ett någorlunda normalt liv.
















Sparris verkar verkligen vara väldigt tålig. Jag har sju eller åtta plantor i min drivbänk, och jag tar verkligen inte väl hand om dem. Jag får leta upp dem bland vildsådd purjolök och ogräs varenda vår. Kanske är det bra, vet inte om vi skulle fixa att äta hur mycket sparris som helst. Men jag får kanske ta mig i kragen och se till att de får lite mer gödsel till nästa vår i alla fall. I år blir det som det blir.





