En skön dag

Nu har vi haft några dagar med härligt väder. Så även idag. Även om bilden nedan ser molnig ut så var det faktiskt soligt. Syns en liten blå strimma om du kikar noga. Ja, vi åkte till mossen idag och tog oss en rejäl promenad. Där var fler bilar än jag egentligen gillar, men faktum är att jag mötte inte många på promenaden. Däremot satt ganska många vid grillplatsen. Så de åkte väl dit och utnyttjade det fina vädret. Och även om det inte var så glada miner på hundarna när jag tvingade in dem i bilen så var de väldigt nöjda när de såg vart vi kommit fram.

Iggy ser lite ledsen ut här på bilden vilket motsäger vad jag nyss skrev, men egentligen är han inte ledsen, han bara tyckte att det var väldigt dumt av mig att sätta mig ner och vila mitt i promenaden. Det var ju faktiskt helt onödigt enligt honom.

Fettisdagen idag och maken köpte ett par semlor på vägen hem. ”Jag skickar med något extra” sa hon på kondiset och det visade sig att när vi öppnade påsen så var där fyra semlor. Fast han bara betalat för två. De måste ha gjort lite för många och maken kom strax innan stängningsdags.

Har fått hem lite fröer jag beställt. Får ta och fundera på om jag skulle ta mig i kragen och så några kanske. Behöver leta upp fröer som blev över förra året också. Jag har börjat få lite koll på vad jag vill ha i mina pallkragar. Å andra sidan har jag beställt en bok från bokrean också. Kanske den ger mig lite tips också.

 

Spännande. Sedan ska jag inte säga för mycket. Jag är dåligt på att läsa och ta med mig idéer från trädgårdsböcker. Men det kan vara roligt att gå igenom den ändå.

Squash vill jag i alla fall ha, fast kanske något färre plantor än förra året. Broccoli också, men samma sak där, lite färre plantor. Sedan funderar jag på hur jag ska göra med min sparris. Vill jag fortsätta med den eller inte. Den tar mycket plats i trädgården och det är gott att plocka, men när försommaren är över så är det en stor plätt som liksom inte används. Såvida det inte finns något som är bra att plantera ihop med sparris? Får kanske kolla upp det.

Kan i alla fall allmänt säga att jag känner att jag börjar vakna till av ljuset igen. Januari och februari är den värsta tiden på året enligt min åsikt och jag brukar inte må så bra då. Men ljuset börjar ge sig till känna och vi har inte haft mycket vinter här så jag börjar få lite vårkänslor. Vilket alltid får mig att må bättre. Orken börjar helt enkelt komma tillbaka.

Vilken fantastisk helg

Både lördag och söndag har det känts som rena vårvädret. Solen har varit framme och himlen har varit blå. Jag fick plötsligt mycket  mer energi. Igår gick hundarna och jag på en riktigt härlig promenad och hamnade högt upp. Satt länge på en bänk och njöt av solen över stan. Jag känner det som vår. Och även om det inte ÄR vår så letar jag vårtecken och snödropparna är ju alltid en. Julrosorna blommar också, vilket de går när det börjar närma sig vår.

Vi har börjat måla vår nya dörr till förstugan och även om det bara är första lagret än så länge så syns det hur fint det kommer att bli. Nu längtar vi bara efter att ha tid att fixa till trappan också. Inte förrän dess kommer det att bli ordning på väggen kring den nya dörren.

Våra hyresgäster ska flytta i mars så nu får vi kika efter nya. Vi funderade på att låta det vara outhyrt under sommaren för det är skönt att vara helt ensamma i trädgården då, men samtidigt så är det ganska många pengar att förlora. Det är ju under sommaren som vi tjänar mest pengar eftersom det inte går åt en massa värme då. Den värsta vintermånaden går det jämnt ut i det nuvarande elprisläget. Vi får se. Vi slänger väl ut någon trevare, inte för mycket jobb.

Det går bra att vänta till efter sommaren också.

Det var på tiden

Jag gillar att mata fåglarna. Det har varit färre sorter den här vintern, men det har varit en mild vinter så det är inte så konstigt egentligen. Idag fyllde jag på de olika matarna och det tog inte många sekunder innan pilfinksflocken var på plats.

Det är mest pilfinkar, talgoxar och blåmesar i år. Plus en liten rödhake som brukar hoppa omkring här. Och koltrastarna så klart, som även brukar få ett äpple då och då. Samt nötväckorna, bor några stycken häromkring. Sedan har vi de som jag egentligen inte vill ha här, nämligen kajorna, duvorna och skatorna. Skatorna har jag i och för sig inte så mycket emot, men kajorna och duvorna gillar jag inte. De kommer alltid så många på en gång.

Jag har med hjälp av maken satt upp matarna utanför ett fönster i vardagsrummet för det är visserligen så att det är bra för fåglarna att få mat så klart, men det roligaste är att titta på dem när de äter.

Det som erbjuds är blandade frö, jordnötter och talgbollar. Jordnötter och frön är väldigt poppis, men talgbollarna är bara poppis när det är plusgrader. Som nu. Idag hade vi faktiskt tio grader varmt och sol, så det var väldigt härligt när jag var ute med hundarna mitt på dagen.

Mig vill ha vår.

Nu.

Jag känner smaker igen!!!!!!!!!!

Jag har ju världens snällaste make och han kokar en kanna te till mig varje morgon. Vilket jag älskar. Under en period nu så har jag tyckt att han har kokt svagt te, det har inte smakat någonting så jag bad honom koka lite starkare te, att han kanske använde för lite teblad. Tills jag kommit på att det har förmodligen med mitt allmänna smakbortfall att göra. Ingenting annat smakade ju så varför skulle te smaka något?

Men i morse när jag började dricka mitt te sa jag, vilket gott te, vad är det för sort? Samma sort som det varit de senaste veckorna säger maken. Jag smakade det!!!!! Jippi! Är inte framme ännu, men nu är det på gång. Hänger förmodligen ihop med mina bihålor för de håller på att sluta vara svullna hela tiden. Eller rättare sagt de är svullna ibland, men emellanåt så går svullnaden ner och när den gör det känner jag smak. Och när de nu börjat svälla av emellanåt kommer det nog att gå över helt och hållet framöver. Vilket också kommer att få effekten att mina lock för öronen försvinner. Något annat jag verkligen längtar efter.

I övrigt känns det verkligen vårlikt ute. Vi har haft åtta plusgrader nu två dagar i rad. I februari! Men som jag skrivit tidigare. Innebär mindre användande av el. Idag hade vi t.ex. sexton grader i köket. Bara så där!

Omgång 2

Idag har jag bakat bröd med mitt egenmalda mjöl för andra gången. Och idag gick det bättre än förra gången. Blev två riktigt fina limpor. När jag bakade förra gången så ville jag inte ändra något i receptet, men eftersom jag egentligen inte ville ha en massa honung och olja i brödet så tog jag bort det mesta av det den här gången. Jag hade i någon matsked honung, men nästa gång så blir det nog inget sött alls eftersom bröden jäste alldeles utmärkt ändå.  Det är så jag brukar baka mina flesta bröd och det verkar som att det viktiga med egenmalt mjöl är att göra någon slags fördeg, att helt enkelt låta en del av mjölet stå och dra med vattnet och jästen en stund innan du fixar till degen. Idag öste jag också i lite solrosfrön. Något som jag alltid tycker är gott. Utom just nu. Jag var så klart tvungen att ta en bit varmt bröd (jag vet att du inte ska göra det, fuktighet åker ut etc, men jag gör det i alla fall) och en bit smör på. Det är ju något av det godaste jag vet. Idag smakade det ingenting. Alltså nybakt bröd som är så gott!!!!!!!!!!!! Undrar hur länge det här ska sitta i. Matlagning som jag också tycker är roligt är inte roligt längre. Skräpsjuka!

Vädret går fram och tillbaka. Frost på natten och tö på dagen. Enligt SMHI ska temperaturen öka och det ska bli uppåt sju plusgrader på dagarna. Gissa om jag kommer att inbilla mig att det är vår. Vilket jag alltid gör så här års och framförallt när det är lite varmare om dagarna. Detta är den tristaste delen av året för mig. Något som jag måste ta mig igenom helt enkelt.

Den ”nya” sjukan kanske håller på att vända. Igår hade jag feber hela dagen, idag har jag inte haft mycket feber alls. Kanske halsen gör lite mindre ont också.

Bara för att visa något roligt också så tänkte jag visa upp en hund som tycker det går bra att ligga på tvären. Bara han får ligga i sin favoritställning.

Tjatig och gnällig

Japp, just nu känner jag mig tjatig och gnällig. Varför då? För att jag aldrig blir frisk. Det där med att inte känna smaker har inte gått över ännu. Jag känner vissa saker, som syra, men inte andra. När jag äter en maträtt smakar den bara blaha blaha. Maken gjorde en rätt med två hela chilis i plus chiliflakes och massor av vitlök. Smakade ingenting. Jag kunde känna att den var stark, men smaka? Nej. Kommit på att det är därför kaffet och mitt te också smakar ingenting. Eller kaffet smakar faktiskt något, men inte något gott. Jag brukar göra kaffe med ”riktigt” kaffe, vatten genom ett filter med kaffe i. Börjat tro att jag inte fixar det längre, att jag gör något fel. Men så körde jag Nescafé och det smakade inte som det brukade det heller. Apelsiner smakar konstigt. Allting är fel. Tar något som jag vet att jag tycker är gott, stoppar in det i munnen och så smakar det som sagt ingenting. Förstår att du kan bli deprimerad av det. Har en del maträtter jag ville testa att fixa, men hur kul är det att laga någonting när du inte kan smaka vad det smakar. Vågar inte riktigt salta och peppra för jag är rädd att det blir helt oätligt för maken.

Och så den andra saken. Jag blev sjuk igen. Har börjat få feber på kvällarna och har jätteont i halsen. Idag har jag inte mått bra alls. Legat större delen av dagen, för jag orkar just nu ingenting. Nu har jag varit sjuk sedan trettonhelgen. Mer eller mindre sjuk, men sjuk hela tiden. Därför börjar jag bli gnällig. Och tjatig.

Jag vill bli frisk! Nu!

Något av det godaste jag vet

Jag tog en sväng till Konsum för att köpa lite saker som jag behövde till en maträtt jag tänkte laga. Då gick jag en sväng förbi delikatessdisken och då såg jag dem. De stekta, ättiksinlagda sillfiléerna. Ibland kan jag bli så himla sugen på det. Och det blev jag när jag såg dem där i montern. Så det fick bli två stycken.

Och under över alla under. Jag kunde faktiskt smaka någorlunda vad de smakade. Förmodligen därför att de är ganska starka i smaken. De var så goda!!

När jag var liten så köpte mamma hel sill, hon rensade den och stekte den till middag. De sillar som blev över brukade hon lägga in i ättika. Jag älskade båda delarna. Sillen innan den var inlagd och när den var inlagd. Min bror brukade tydligen tycka att jag inte var klok. ”Hon äter dem som om det var bröd” tyckte han. Han var således inte riktigt lika förtjust i stekt sill som jag. Själv fixar jag inte att rensa sill. Köpte hel någon gång och det blev inte mycket över när jag hade rensat färdigt. Trasiga filéer. Mamma var uppväxt vid vatten och fick tidigt lära sig att rensa fisk. Det gick som tåget när hon rensade. Själv köper jag numera färdiga filéer när jag köper fisk. Men jag steker aldrig sill. Liksom för jobbigt. Alltså lägger jag inte in någon sill i ättikslag heller. Som tur är finns det att köpa i delikatessdisken! Kanske är de inte lika goda som mammas, jag minns inte längre, men de är garanterat godare än om jag skulle göra dem själv.