Omgång 2

Idag har jag bakat bröd med mitt egenmalda mjöl för andra gången. Och idag gick det bättre än förra gången. Blev två riktigt fina limpor. När jag bakade förra gången så ville jag inte ändra något i receptet, men eftersom jag egentligen inte ville ha en massa honung och olja i brödet så tog jag bort det mesta av det den här gången. Jag hade i någon matsked honung, men nästa gång så blir det nog inget sött alls eftersom bröden jäste alldeles utmärkt ändå.  Det är så jag brukar baka mina flesta bröd och det verkar som att det viktiga med egenmalt mjöl är att göra någon slags fördeg, att helt enkelt låta en del av mjölet stå och dra med vattnet och jästen en stund innan du fixar till degen. Idag öste jag också i lite solrosfrön. Något som jag alltid tycker är gott. Utom just nu. Jag var så klart tvungen att ta en bit varmt bröd (jag vet att du inte ska göra det, fuktighet åker ut etc, men jag gör det i alla fall) och en bit smör på. Det är ju något av det godaste jag vet. Idag smakade det ingenting. Alltså nybakt bröd som är så gott!!!!!!!!!!!! Undrar hur länge det här ska sitta i. Matlagning som jag också tycker är roligt är inte roligt längre. Skräpsjuka!

Vädret går fram och tillbaka. Frost på natten och tö på dagen. Enligt SMHI ska temperaturen öka och det ska bli uppåt sju plusgrader på dagarna. Gissa om jag kommer att inbilla mig att det är vår. Vilket jag alltid gör så här års och framförallt när det är lite varmare om dagarna. Detta är den tristaste delen av året för mig. Något som jag måste ta mig igenom helt enkelt.

Den ”nya” sjukan kanske håller på att vända. Igår hade jag feber hela dagen, idag har jag inte haft mycket feber alls. Kanske halsen gör lite mindre ont också.

Bara för att visa något roligt också så tänkte jag visa upp en hund som tycker det går bra att ligga på tvären. Bara han får ligga i sin favoritställning.

Tjatig och gnällig

Japp, just nu känner jag mig tjatig och gnällig. Varför då? För att jag aldrig blir frisk. Det där med att inte känna smaker har inte gått över ännu. Jag känner vissa saker, som syra, men inte andra. När jag äter en maträtt smakar den bara blaha blaha. Maken gjorde en rätt med två hela chilis i plus chiliflakes och massor av vitlök. Smakade ingenting. Jag kunde känna att den var stark, men smaka? Nej. Kommit på att det är därför kaffet och mitt te också smakar ingenting. Eller kaffet smakar faktiskt något, men inte något gott. Jag brukar göra kaffe med ”riktigt” kaffe, vatten genom ett filter med kaffe i. Börjat tro att jag inte fixar det längre, att jag gör något fel. Men så körde jag Nescafé och det smakade inte som det brukade det heller. Apelsiner smakar konstigt. Allting är fel. Tar något som jag vet att jag tycker är gott, stoppar in det i munnen och så smakar det som sagt ingenting. Förstår att du kan bli deprimerad av det. Har en del maträtter jag ville testa att fixa, men hur kul är det att laga någonting när du inte kan smaka vad det smakar. Vågar inte riktigt salta och peppra för jag är rädd att det blir helt oätligt för maken.

Och så den andra saken. Jag blev sjuk igen. Har börjat få feber på kvällarna och har jätteont i halsen. Idag har jag inte mått bra alls. Legat större delen av dagen, för jag orkar just nu ingenting. Nu har jag varit sjuk sedan trettonhelgen. Mer eller mindre sjuk, men sjuk hela tiden. Därför börjar jag bli gnällig. Och tjatig.

Jag vill bli frisk! Nu!

Något av det godaste jag vet

Jag tog en sväng till Konsum för att köpa lite saker som jag behövde till en maträtt jag tänkte laga. Då gick jag en sväng förbi delikatessdisken och då såg jag dem. De stekta, ättiksinlagda sillfiléerna. Ibland kan jag bli så himla sugen på det. Och det blev jag när jag såg dem där i montern. Så det fick bli två stycken.

Och under över alla under. Jag kunde faktiskt smaka någorlunda vad de smakade. Förmodligen därför att de är ganska starka i smaken. De var så goda!!

När jag var liten så köpte mamma hel sill, hon rensade den och stekte den till middag. De sillar som blev över brukade hon lägga in i ättika. Jag älskade båda delarna. Sillen innan den var inlagd och när den var inlagd. Min bror brukade tydligen tycka att jag inte var klok. ”Hon äter dem som om det var bröd” tyckte han. Han var således inte riktigt lika förtjust i stekt sill som jag. Själv fixar jag inte att rensa sill. Köpte hel någon gång och det blev inte mycket över när jag hade rensat färdigt. Trasiga filéer. Mamma var uppväxt vid vatten och fick tidigt lära sig att rensa fisk. Det gick som tåget när hon rensade. Själv köper jag numera färdiga filéer när jag köper fisk. Men jag steker aldrig sill. Liksom för jobbigt. Alltså lägger jag inte in någon sill i ättikslag heller. Som tur är finns det att köpa i delikatessdisken! Kanske är de inte lika goda som mammas, jag minns inte längre, men de är garanterat godare än om jag skulle göra dem själv.

Postcovid???

Idag har det nästan känts vårlikt ute. Jag var ute och gick vid lunchtid och solen sken. Möjligen var det bara detta faktum som gjorde att det kändes vårlikt. Vi har haft mulet och regn så länge nu så att bara få se solen en stund gör kanske att det känns som vår. Jag gick ut igen när solen hade gått ner och kan då garantera att det inte kändes det minsta vårlikt. Faktum är att det blåste iskalla vindar och det var INTE skönt. Och så hade jag glömt att ta med bajspåse. Tack och lov hade jag en plastpåse med hundgodis i så jag delade ut godiset och använde sedan påsen till att plocka bajja. Just här var det skönt att det var mörkt eftersom jag hatar att använda genomskinliga påsar till att plocka hundbajs.

Sitter och försöker hitta på lite idéer till keramikkursen på fredag. Har fått för mig att jag ska göra en kanna och så skrapa ut blad/löv på utsidan. Är så mycket enklare att ha tänkt efter innan när jag går till kursen. Annars tar det en massa tid att fundera på vad jag ska göra när jag är där och det är kurstid som är fullkomligt tidsslöseri.

Vi får väl se.

Har börjat tro att den sjuka maken och jag haft var covid. Har inte testat, men jag har haft/har en massa problem efteråt när jag egentligen borde vara frisk. Jag har haft ont i bröstet, ”träningsvärk” i varenda muskel (inklusive i rumpan) och det värsta av allt, smaken är påverkad. Mat smakar bara blaha blaha. Häromdagen gjorde jag t.ex. den här rätten som syns på bilden.

Och när jag åt smakade allting likadant. Kunde inte känna skillnad på lax, potatis eller gröna ärtor. Hade dessutom sex klyftor vitlök i, men de smakade jag överhuvudtaget inte alls. Och den Dal jag gjorde smakade inte heller någonting. Trots två stycken röda pepparfrukter och hot madrascurrypulver. Hur tråkigt som helst. Jag är den som lagar mest mat  i det här hemmet och det blir inte speciellt roligt när jag inte riktigt kan smaka maten jag lagar. Hoppas verkligen att det snart går över. Det är svullet i bihålorna och det kan ju också påverka doftsinnet, vilket i sin tur påverkar smaksinnet. Förhoppningsvis är det de som ställer till det för smaken, för i så fall går det över när svullnaden i bihålorna så småningom lägger sig. Jag kan oavsett garantera att det är INTE roligt när smaken inte fungerar som den ska.

100 % fullkorn

Förra året så köpte jag en kvarn. En mjölkvarn. Jag ville testa att mala eget mjöl och baka bröd av det. På så vis får jag fullkornsbröd som är 100% fullkorn. Jag har inte använt den förrän nu, och det var helt medvetet. Den köptes för att användas efter det att jag gått i pension. En grej att testa och leka lite med. Hade läst att det var lite svårare att baka med fullkornsmjöl så då tänkte jag att det kommer att krävas lite experimenterande.

Nu har det blivit av. Jag har malt mitt egna mjöl.

Och jag har också bakat mina första bröd.

Nu för tiden behöver du ju inte komma på allting själv, eller gå till biblioteket och leta böcker. Du letar helt enkelt på Youtube. Där har jag hittat en kanal av en som gjort en hel massa testande, och en massa misslyckade försök. Som sedan lett till ett antal recept för lyckade bak. Jag valde ett av hennes recept och gjorde precis som i receptet. Hade till och med i en massa honung fast jag egentligen  inte vill ha sötning i brödet. Jag både lyckades och inte lyckades. Jag fick tre helt användbara bröd som faktiskt var riktigt goda, men de var inte alls i den storlek som hennes bröd var. Dessutom bakade hon bröden i 175 grader vilket är mycket lägre temperatur än jag brukar använda, men tänkte jag gör som hon säger. Hennes jättelimpor tog 35 minuter i ugnen. Mina betydligt mindre tog över en timme. Tror att jag ska köpa en ugnstermometer så att jag vet vilken temperatur det egentligen är i ugnen. Och kanske testa att baka i sådan temperatur jag brukar baka i. Men nu dröjer det lite tills nästa gång. För även om mina bröd inte blev så stora som hennes så blev de tillräckligt stora för att vara ett tag. Även om maken är duktig på att äta mackor så tar det en stund att äta upp tre limpor.

Bröden är finare än de ser ut på bilden. Men det är ju helt hopplöst att ta fotografier så här års. Framförallt som vi för närvarande inte har dagsljus ens på dagen. Det blev ett smakfullt bröd och kör du med alla delar i kornet så får du ett betydligt nyttigare bröd och det är helt OK att baka med bara vete. Har köpt hem 12 kg hela vetekorn så jag har lite att testa med. När jag börjar känna att jag får rätt på jästbröden så ska jag testa att baka med surdeg. Bara för att. Och så småningom också köpa hem lite hel råg.

Som vanligt så vill jag lära mig nya saker. Det krävs för att göra livet lite roligare. Sån är jag.

Inte så kaxig

Jag har gått keramikkurs under hösten. På fredagsförmiddagarna. Vi lyckades övertala henne att köra en omgång till så idag var det dags att gå dit för första gången i år. Och jag som trodde att jag var relativt frisk fick konstaterat att det var jag inte. Jag orkade ingenting! Svettades som en galning. Slutade med att jag fick avbryta hela kurstillfället och gå hem. Fick inte ihop någonting. Körde med drejning idag, nästa gång får det nog bli arbete med fingrarna helt enkelt. Om jag ska få ihop något att jobba vidare med. Har upptäckt att jag tycker det är nästan roligare än att dreja. Enklare skulpturer är en annan sak jag tycker är roligt att jobba med. Bland annat har jag gjort den här igelkotten som ska bo i trädgården i sommar och dölja stället där vi kopplar ihop slangar på framsidan.

Tycker det är jättekul att skulptera, men vill helst ha räknat ut vad jag ska ha saker till innan jag gör dem. Idag hade jag tänkt dreja en mugg, men det blev ingenting med det. Så nästa gång så tror jag att det blir en fingerfixad mugg istället. Har en idé om hur jag ska jobba vidare med den så jag måste få ihop någonting.

Hoppas verkligen orken kommer tillbaka till nästa vecka. Nu är jag verkligen trött på den här sjukan. Den vill liksom inte gå över.

Nu är jag trött

Det var en pärs det här. Men nu börjar jag allt bli frisk igen. Skönt. Har ingen aning om det var Covid eller bara vanlig influensa eftersom vi inte testat oss, men jag tror att det var någon slags influensa. Brukar vara det när det direkt börjar med hög feber.

Vädret har i vart fall inte blivit bättre under tiden som jag varit sjuk. Det är blött ute och vi har varningar för höga flöden runt omkring. Varningar i alla möjliga färger. Och för att vara på säkra sidan så fortsätter det att regna varje dag. Känns som att allting är småfuktigt hela tiden. Elräkningen kom och var femsiffrig. Men tack vare att vi snålat som vi gjort så var den inte så illa som den kunde ha varit. Vi var förberedda och det blev inte någon chock.

Jag har lyssnat på ett helt gäng Maria Lang deckare när jag varit sjuk. De har varit lagom lättlyssnade.

Jag har läst Maria Lang förut, men då förmodligen bara en bok då och då. För jag har inte tidigare lagt märke till hennes förskräckliga utseendefixering. I varenda bok framgår att en av kvinnors viktigaste egenskaper är att vara lagom våpig, men den absolut viktigaste egenskapen är att vara slank. Det upprepas om och om och om igen i varenda bok. Utan att det har någon som helst betydelse för handlingen. I en bok skriver hon om Signe som var både alldaglig och korpulent, men att Ib trots det hade gift sig med henne. Och jag är vansinnigt trött på hovsångerskan Camilla Martin som är gift med kommissarie Christer Wijk. Hon är så förbannat tråkig att jag har lust att klippa ut henne ur böckerna. Men det vore ju dumt för hon är ju en helt perfekt kvinna, slank och smal om midjan och ett stort jäkla våp.