Ingen rutin i uppdateringar

Även om jag försöker att få lite rutin i vardagen (långt kvar dock) så har jag definitivt inte fått in någon rutin när det gäller att uppdatera här. Vi får väl se om jag någonsin får in den rutinen. Idag har i alla fall solen varit framme här. Och även om dagen började med att jag inte mådde alls bra så blev det helt klart bättre under dagen. Lite sol gjorde säkert nytta där.

Jag beställde rosor häromveckan, små marktäckande och maken rensade en del av rabatten i helgen så idag planterade jag de små rosenbuskarna. De syns knappt ens på bilden.

Förhoppningsvis ska de växa lite mer till våren. Och överleva vintern innan dess. Jag hade tänkt att jag skulle vänta med resten av rabatten till nästa år, men maken tyckte vi skulle köra den också så nu har jag beställt ett gäng rosenbuskar till resten också. En annan sort dock, som ska vara skuggtålig.

Och när jag ändå var i farten så tog jag tag i kryddlandet också. I sommar har det inte fått någon kärlek alls och dragon och citronmeliss hade tagit över nästan hela landet. Så nu passade jag på att dela båda de här växterna och bara lämna lite kvar. Så får jag plantera lite nytt nästa år. Det enda som har överlevt är timjan. Och salvian så klart. Den verkar överleva det mesta.

Maken är bortrest ett par dagar, så hundarna och försöker klara oss själva. Men jag tror att vi saknar husse alla tre.

Idag när vi var ute och gick så såg jag något väldigt underligt. Det var soligt, men ändå lite moln. Plötsligt så såg jag hur det började regna en bit framför oss. Men inte på oss. Regnet kom dessutom bara på en liten yta. Kanske tio x tio meter. Har aldrig sett något sådant. För ett par veckor sedan så regnade det på ena sidan av vägen och inte på andra, men det regnade åtminstone så långt jag kunde se där på andra sidan vägen. Här var det som en extra stor dusch. Underligt heller hur?

Lite trist väder

Hösten är verkligen här, men oktober har hitintills bjudit på ganska trist väder. Mulet för det mesta och lite regn nästan varje dag. Men har du hundar är det inte något att be för, det är bara att gå ut.

Och jag ska vara ärlig, jag har inte speciellt mycket emot det. Lite regn är inte speciellt besvärligt, och ä än så långe är det just lite regn vi haft. Även om vi haft det nästan hela tiden. Hällregn är inte riktigt lika kul, även om det finns kläder för det också. På tal om kläder så undrar jag om det verkligen finns några ytterkläder som verkligen både stoppar vatten och släpper ut vatten inifrån, dvs andas. Jag har i så fall inte hittat dem. Har köpt jackor som påstås andas, men såvitt jag märkt så verkar de alla ha gått hädan för andas gör de ta mig sjuttsingen inte.

Längtar efter lite uppehållsväder och kanske även lite sol, skulle vilja ha ett par trädgårdsdagar. Har fått hem rosor och tulpanlökar jag beställt och skulle vilja gräva upp en hel rabattbit och sedan plantera både mina rosbuskar och mina tulpaner. Skulle vara himla kul om jag kunde få ordningen på en bit av rabatten på framsidan. Vi har ju stora buskar med klängrosor och klematis som är vårt skydd mot förbipasserande, men rabatterna nedanför de här rosorna har jag aldrig lyckats få någon ordning på. Nu har jag fått för mig att jag ska plantera marktäckande rosor där. Och jag ska börja med den delan av rabatten som faktiskt får mest sol. Hela långa rabatten ligger i söderläge, men eftersom vi har staket och en liten mur mot söder så blir det ganska skuggiga rabatter och inte mycket vill växa här. Men den delen jag ska börja med nu får ändå en del direkt sol så vi får väl se hur det går. Skulle det fungera bra här så får jag kanske fortsätta med resten av rabatten. Finns marktäckande rosor som kan stå i skugga också.

I övrigt så verkar min surdeg ta sig, håller på att mata den varje dag för att få igång den ordentligt. Tänkte att mitt mjöl var för gammalt, men det verkar OK. Får ta och baka till ett bröd endera dagen för att se om det verkligen fungerar.

Men nu.

Höst.

 

Dagvill

Tänk så lite som behövs för att du ska bli dagvill.

Jag gör nästan alltid som så att jag varje lördag morgon samlar ihop de kläder jag använt och tvättar dem. En inbiten vana. Idag var det ett par byxor jag ville få tvättade så jag tänkte jag plockar ihop det som finns och kör en maskin. Och sedan dess har det varit lördag.

Funderade på varför hyresgästen åkt till jobbet, inte för jag är säker, men jag har fått för mig att hon bara jobbar vardagar. Tills jag kom på att det inte var lördag.

Undrade varför där låg post i brevlådan, vi har ju inte någon utdelning på lördagar. Naturligtvis har vi inte det, men på onsdagar har vi det.

Har inte riktigt kommit över det ännu om jag ska vara ärlig. Fortfarande dagvill.

Tiden går och vi är redan inne i oktober. Jag har fortsatt rensa mina garderober och har tre nya fulla påsar att lägga till återvinning. Jag bakade kanelbullar. Och så kom jag på att det var kanelbullens dag. Vilket sammanträffande. Tycker det ofta är kanelbullens dag – stämmer det verkligen att det bara är en gång om året?

Jag har avslutat min keramikkurs, men skrivit upp mig för en ny :). Snälla kursledaren lyssnade på oss och fixade en omgång kurs till.

Jag försöker anpassa mig till att vara pensionär. Vill få in någon slags rutiner. Utan rutiner så är det en stor risk att jag gör ingenting. Har börjat få ihop det lite grand, men det är helt klart en bit kvar. Min tanke är att förmiddagar ska användas till träning. Då simmar jag, eller yogar. Eftermiddagarna ska vara mer produktiva. Börjat genomföra så smått, försöker simma två gånger i veckan, men yogan har jag inte riktigt kommit igång ännu. Men nu har jag en plan så det ska nog ordan sig så småningom.

Jag har städat i källaren och plockat in mina pelargoner. Bara ett par stora kvar, de får maken lyfta in.

Jag har planerat för en uppdatering av en rabatt och har beställt rosor och tulpanlökar. Ska sedan gräva upp rabatten och plantera dessa innan det blir vinter.

Just nu är jag ensam hemma med hundarna, då maken är på en jobbresa. Vi får försöka roa oss så gott det går och att springa efter vatten är en lek vi gör en gång om dagen.

Att springa efter vatten innebär att spruta vatten i en cirkel och så springer hundarna efter vattenstrålen. Och de älskar det. Gandalf var den som älskade det först, och sedan lärde sig Iggy det och är helt galen i det. Som ni ser på bilden, Iggy säger ”Matte, kör igång då, kör igång!”

Håller också på att starta upp en ny surdeg, men så kallt som vi har det inomhus så tar det ett tag. Men det ska nog bli surdeg av det också. Bröd börjar bli så förbenat dyrt att jag kanske får ta tag i det där med att baka själv. Om det nu inte är så att det är ännu dyrare att sätta igång ugnen och baka?

En spanare som verkar bättre

Ville gillar att titta ut. Och vartefter han växt så har han kommit på att han faktiskt kan göra det. I hallen ställer han sig med frambenen på skohyllan och har då koll på infarten och på en bit av gatan.

Han har också kommit på att det kan var intressant att titta ut i trädgården. Dels kan det hända att hyresgästerna går där och det kan ju vara kul att titta på. Och ibland händer det att husse eller matte har gått ut och gör något på egen hand i trädgården. Eftersom det går alldeles utmärkt att skälla på spadar, sågar, häckklippningsmaskin, gräsklippare med mera, så finns det faktiskt tillfällen när matte eller husse går ut i trädgården och stänger dörren efter sig. Bara så där. Men med hjälp av soffan så gick det ju att titta ut genom fönstret och kolla vad som händer där ute.

Sedan fattade han plötsligt att han är så stor så han kan kolla ut direkt genom fönstret utan att använda soffan. Då ser han dessutom bättre vad som händer där ute.

Oavsett spaningsställe så blir det ofta ganska hetsigt. För han måste skälla på allting som rör sig där ute. I längden kan det bli lite jobbigt. I trädgården ser han kanske inte saker att skälla på så ofta, men när han kikar ut i förstugan så är det periodvis mycket liv och rörelse där utanför. Inte nog med att det kan komma människor och bilar på gatan. Det händer faktiskt att det kommer KATTER!!! Och inte bara på gatan utan de går till och med in i trädgården. Hans trädgård! Gissa om de skälls ut! Emellanåt stänger vi faktiskt dörren till förstugan för att vara säkra på att det inte blir något liv. Men maken tycker att eftersom Ville tycker det är så roligt att kika ut så borde vi fixa något bra ställe som han kan sitta på. Vem vet, kanske fixar vi något i förstugan. Vi får väl se.

Och bara sådär så tänkte jag berätta att det verkar som att Ville börjar bli bättre. Han har inte kräkt på drygt två dagar nu. Idag har vi faktiskt låtit honom tugga ben, så vi får väl se om det slår tillbaka mot oss. Men det känns så skönt att det faktiskt går åt rätt håll.

Nu är det dags igen

Nu har det hänt igen. En hund är sjuk. Och den hunden är Ville. Som här närgånget kikar in i tvättmaskinen och undrar vad det är som snurrar runt.

Ville har börjat kräkas. Oftast ett par timmar efter att han har ätit, och då är maten fortfarande nästan hel. Vi började med att ge mat i mindre portioner, flera gånger under dagen. Och det har väl gjort att han fått behålla viss mat, men fortfarande kräks han då och då. Plus att han har ett öga som rinner och som inte vill gå över.

Så nu har han varit hos veterinären och de vet väl fortfarande inte vad det är. Han har troligen någon inflammation eller infektion i magen eller tarmen. Som beror på något. De har tagit prover och vi har fått lämna in avföringsprov. Inte bra det här. VI får nu ge honom mat som är snäll för magen och lite annat. Eventuellt ska vi testa att avmaska honom, men först ska de kolla så att han inte har en parasit som heter Giardia. Fast det jag har läst om just den parasiten så verkar det som att symptomet framförallt är diarré och det problemet har han inte alls. Än så länga har han bara kräkts. Det är som att maten liksom fastnar i matsäcken och inte kommer vidare. Tydligen är det som så att om maten inte blir ordentligt omhändertagen så kommer den upp igen. Som en försvarsmekanism.

Han blev röntgad eftersom hans historik inte är så super, med tanke på den sten som fick opereras ut tidigare i hans liv.

VI har fått droppar för ögat som han ska få några gånger om dagen. Det ska vi hålla på med tio dagar och blir det inte bättre då så får vi gå till en ögonspecialist med honom.

Så håll en tumme för våran stora lilla kille!!!

Att plocka lite svamp

Idag tog vi oss ut i skogen för att se om det fanns någon svamp. Det var ett tag sedan sist om jag ska vara ärlig, vilket gör det hela desto trevligare. När vi åkte ut var det soligt och fint, och när vi åkte hem så regnade det.

Väderombyte kan gå fort.

Vi hittade en del trattkantareller.

På det stället vi var har vi tidigare hittat mycket trattkantareller. Inga sådana mängder i år, åtminstone inte ännu, men det har också varit en väldigt torr sommar och hitintills en ganska torr höst. Men vi fick ihop en del i alla fall, som rensat blev en 5-6 liter.

Hundarna älskar när vi är i skogen. De får springa med långlina och sprang gjorde de, båda två. Men vi var inte ensamma i skogen, det fullkomligt vimlade av älgflugor. Jag plockade dem på mig exakt hela tiden. Och när där inte var några älgflugor kände jag dem ändå, till sist blir det liksom så. Att du inbillar dig att de kryper runt. Hann inte ens ut ur bilen innan jag hade en i pannan.

För den som inte vet så är älgfluga, eller hjortlusfluga, en platt blodsugande fluga. Den äter väl egentligen inte människors blod, men den ger sig på allting som rör sig. Tror jag. De flyger inte så bra och när de väl har landat på en så biter de ofta av sig vingarna för de behövs ju inte om de har hittat ett bra värddjur att suga blod från. Människoblod duger inte till dem, men det gör en inte gladare för just det här att de kommer som ett kamikazeplan och sätter sig på en och går runt räcker. Du kan inte svepa bort den som en vanlig fluga utan du får knipa den med två fingrar och lyfta bort den. De är inte så snabba så det är ganska lätt att få tag i dem, vilket visserligen gör det hela lite lättare, men inte roligare.

Nåväl, bortsett från älgflugan, en trevlig dag i skogen.

Första gången på mossen

Idag var det ljuvligt väder och min artros var på ett bra humör så jag tog hundarna och åkte ut till mossen. Där jag kunde konstatera att när du har möjlighet att åka ditt mitt på dagen en vardag så är där nästan inga människor. Toppen!

Och det var premiär för Ville. Hans första gång på mossen. Han älskade det. Nya konstiga saker (spångar, om än breda sådana) och ett nytt ställe. Det var mycket springa och kolla allt möjligt.

Observera nya selen, syns väl inte så bra, men det är dödskallar på den. För att symbolisera att den som bär den egentligen borde heta Ville Vilding.

Vädret var helt makalöst.

Även om jag såg totalt fem bilar när jag kom dit så mötte vi inte mer än en människa på turen. Hundarna var så nöjda.

Jag tycker den här tiden på året är den härligaste som finns. Luften är så klar och känns extra syrefull. Himlen är hög och när solen skiner så är det inte supervarmt, utan mer lagom. Även om jackan togs av och knöts om midjan. Märks så tydligt på Iggy också, plötsligt är han mer pigg. Lustigt nog råkade jag inte ut för några älgflugor. Allting var alltså bara skönt!

Det här med pension känns särskilt bra sådana här dagar. När du verkligen kan ta tillvara det fina vädret. Tidigare kunde jag bara se det genom fönstret (om jag hade tur) och när jag väl kom hem så var det liksom över. Tänker att till vintern blir det ännu viktigare – möjligheten att ta tillvara de få ljusa timmarna som vintern bjuder på.

Men än så länge är det höst och du kan få härliga, härliga dagar.

Och mossen kommer definitivt att få flera besök. Nu när jag vet hur tomt det kan vara på en vardag. Jag hade nästan slutat åka till mossen för sedan de gjorde om hela turen och gjorde den mer lättåtkomlig så brukar det vimla av folk där.

Iggy försöker fortfarande gå på de gamla spångarna som finns på vissa ställen. Det var så vi gick på mossen när vi började gå där och han tyckte det var roligt att gå på dem. Det finns en extra lång tur att gå där det fortfarande finns den typen av spångar. Vi får gå den en annan dag. Behöver ha bättre skor på mig om vi ska gå den turen för där finns risk för blöta.

 

Att härmas

Jag vet inte om det stämmer, men jag tycker att Ville ofta försöker göra likadant som Iggy. Härmas vad Iggy gör. Ligga där Iggy ligger, fast inte samtidigt. För Iggy är farlig också. Ligger Iggy i vägen för Ville, och det inte finns så mycket plats att gå vid sidan av, så vågar han inte gå där. Då ropar han på oss. Med ett skall som vi har lärt oss betyder: ” Kom och hjälp mig! Jag kommer inte fram! ” och då får den som är närmast gå och ställa sig så att den blir en skyddsmur mellan Iggy och Ville så att Ville vågar gå förbi. Iggy behöver inte morra eller någonting. Han behöver bara ligga där. Men naturligtvis så flyttar han inte på sig.

Häromdagen när jag hade varit och handlat så såg jag det här.

Bilden blev inte så bra, jag fick skynda mig för jag visste att en av dem säkert skulle flytta sig när som helst (vilket stämde). Ser ni? Båda sitter med baken på samma trappsteg och med frambenen på trappsteget under. Iggy sitter ofta så. Kanske det är vanligt för alla hundar, men Gandalf brukade inte sitta så. Så en liten teori är att det handlar om härmning.

Oavsett så var det väldigt gulligt.