Idag har det nästan känts vårlikt ute. Jag var ute och gick vid lunchtid och solen sken. Möjligen var det bara detta faktum som gjorde att det kändes vårlikt. Vi har haft mulet och regn så länge nu så att bara få se solen en stund gör kanske att det känns som vår. Jag gick ut igen när solen hade gått ner och kan då garantera att det inte kändes det minsta vårlikt. Faktum är att det blåste iskalla vindar och det var INTE skönt. Och så hade jag glömt att ta med bajspåse. Tack och lov hade jag en plastpåse med hundgodis i så jag delade ut godiset och använde sedan påsen till att plocka bajja. Just här var det skönt att det var mörkt eftersom jag hatar att använda genomskinliga påsar till att plocka hundbajs.

Sitter och försöker hitta på lite idéer till keramikkursen på fredag. Har fått för mig att jag ska göra en kanna och så skrapa ut blad/löv på utsidan. Är så mycket enklare att ha tänkt efter innan när jag går till kursen. Annars tar det en massa tid att fundera på vad jag ska göra när jag är där och det är kurstid som är fullkomligt tidsslöseri.

Vi får väl se.

Har börjat tro att den sjuka maken och jag haft var covid. Har inte testat, men jag har haft/har en massa problem efteråt när jag egentligen borde vara frisk. Jag har haft ont i bröstet, ”träningsvärk” i varenda muskel (inklusive i rumpan) och det värsta av allt, smaken är påverkad. Mat smakar bara blaha blaha. Häromdagen gjorde jag t.ex. den här rätten som syns på bilden.

Och när jag åt smakade allting likadant. Kunde inte känna skillnad på lax, potatis eller gröna ärtor. Hade dessutom sex klyftor vitlök i, men de smakade jag överhuvudtaget inte alls. Och den Dal jag gjorde smakade inte heller någonting. Trots två stycken röda pepparfrukter och hot madrascurrypulver. Hur tråkigt som helst. Jag är den som lagar mest mat  i det här hemmet och det blir inte speciellt roligt när jag inte riktigt kan smaka maten jag lagar. Hoppas verkligen att det snart går över. Det är svullet i bihålorna och det kan ju också påverka doftsinnet, vilket i sin tur påverkar smaksinnet. Förhoppningsvis är det de som ställer till det för smaken, för i så fall går det över när svullnaden i bihålorna så småningom lägger sig. Jag kan oavsett garantera att det är INTE roligt när smaken inte fungerar som den ska.

Förra året så köpte jag en kvarn. En mjölkvarn. Jag ville testa att mala eget mjöl och baka bröd av det. På så vis får jag fullkornsbröd som är 100% fullkorn. Jag har inte använt den förrän nu, och det var helt medvetet. Den köptes för att användas efter det att jag gått i pension. En grej att testa och leka lite med. Hade läst att det var lite svårare att baka med fullkornsmjöl så då tänkte jag att det kommer att krävas lite experimenterande.

Nu har det blivit av. Jag har malt mitt egna mjöl.

Och jag har också bakat mina första bröd.

Nu för tiden behöver du ju inte komma på allting själv, eller gå till biblioteket och leta böcker. Du letar helt enkelt på Youtube. Där har jag hittat en kanal av en som gjort en hel massa testande, och en massa misslyckade försök. Som sedan lett till ett antal recept för lyckade bak. Jag valde ett av hennes recept och gjorde precis som i receptet. Hade till och med i en massa honung fast jag egentligen  inte vill ha sötning i brödet. Jag både lyckades och inte lyckades. Jag fick tre helt användbara bröd som faktiskt var riktigt goda, men de var inte alls i den storlek som hennes bröd var. Dessutom bakade hon bröden i 175 grader vilket är mycket lägre temperatur än jag brukar använda, men tänkte jag gör som hon säger. Hennes jättelimpor tog 35 minuter i ugnen. Mina betydligt mindre tog över en timme. Tror att jag ska köpa en ugnstermometer så att jag vet vilken temperatur det egentligen är i ugnen. Och kanske testa att baka i sådan temperatur jag brukar baka i. Men nu dröjer det lite tills nästa gång. För även om mina bröd inte blev så stora som hennes så blev de tillräckligt stora för att vara ett tag. Även om maken är duktig på att äta mackor så tar det en stund att äta upp tre limpor.

Bröden är finare än de ser ut på bilden. Men det är ju helt hopplöst att ta fotografier så här års. Framförallt som vi för närvarande inte har dagsljus ens på dagen. Det blev ett smakfullt bröd och kör du med alla delar i kornet så får du ett betydligt nyttigare bröd och det är helt OK att baka med bara vete. Har köpt hem 12 kg hela vetekorn så jag har lite att testa med. När jag börjar känna att jag får rätt på jästbröden så ska jag testa att baka med surdeg. Bara för att. Och så småningom också köpa hem lite hel råg.

Som vanligt så vill jag lära mig nya saker. Det krävs för att göra livet lite roligare. Sån är jag.

Jag har gått keramikkurs under hösten. På fredagsförmiddagarna. Vi lyckades övertala henne att köra en omgång till så idag var det dags att gå dit för första gången i år. Och jag som trodde att jag var relativt frisk fick konstaterat att det var jag inte. Jag orkade ingenting! Svettades som en galning. Slutade med att jag fick avbryta hela kurstillfället och gå hem. Fick inte ihop någonting. Körde med drejning idag, nästa gång får det nog bli arbete med fingrarna helt enkelt. Om jag ska få ihop något att jobba vidare med. Har upptäckt att jag tycker det är nästan roligare än att dreja. Enklare skulpturer är en annan sak jag tycker är roligt att jobba med. Bland annat har jag gjort den här igelkotten som ska bo i trädgården i sommar och dölja stället där vi kopplar ihop slangar på framsidan.

Tycker det är jättekul att skulptera, men vill helst ha räknat ut vad jag ska ha saker till innan jag gör dem. Idag hade jag tänkt dreja en mugg, men det blev ingenting med det. Så nästa gång så tror jag att det blir en fingerfixad mugg istället. Har en idé om hur jag ska jobba vidare med den så jag måste få ihop någonting.

Hoppas verkligen orken kommer tillbaka till nästa vecka. Nu är jag verkligen trött på den här sjukan. Den vill liksom inte gå över.

Det var en pärs det här. Men nu börjar jag allt bli frisk igen. Skönt. Har ingen aning om det var Covid eller bara vanlig influensa eftersom vi inte testat oss, men jag tror att det var någon slags influensa. Brukar vara det när det direkt börjar med hög feber.

Vädret har i vart fall inte blivit bättre under tiden som jag varit sjuk. Det är blött ute och vi har varningar för höga flöden runt omkring. Varningar i alla möjliga färger. Och för att vara på säkra sidan så fortsätter det att regna varje dag. Känns som att allting är småfuktigt hela tiden. Elräkningen kom och var femsiffrig. Men tack vare att vi snålat som vi gjort så var den inte så illa som den kunde ha varit. Vi var förberedda och det blev inte någon chock.

Jag har lyssnat på ett helt gäng Maria Lang deckare när jag varit sjuk. De har varit lagom lättlyssnade.

Jag har läst Maria Lang förut, men då förmodligen bara en bok då och då. För jag har inte tidigare lagt märke till hennes förskräckliga utseendefixering. I varenda bok framgår att en av kvinnors viktigaste egenskaper är att vara lagom våpig, men den absolut viktigaste egenskapen är att vara slank. Det upprepas om och om och om igen i varenda bok. Utan att det har någon som helst betydelse för handlingen. I en bok skriver hon om Signe som var både alldaglig och korpulent, men att Ib trots det hade gift sig med henne. Och jag är vansinnigt trött på hovsångerskan Camilla Martin som är gift med kommissarie Christer Wijk. Hon är så förbannat tråkig att jag har lust att klippa ut henne ur böckerna. Men det vore ju dumt för hon är ju en helt perfekt kvinna, slank och smal om midjan och ett stort jäkla våp.

Nu har vi konstaterat vilken inkubationstid det är på den influensa eller vad det nu är vi har fått här hemma. Ingen av oss har testat oss så vi vet inte om det är vanlig influensa eller Covid. Maken var på en julmiddag på julafton. Då lyckades han helt troligt dra med sig en basilusk hem. För hans del slog den till sju dagar senare. På nyårsnatten. Då stupade han och hade hög feber i några dagar. Hosta och snuva och är fortfarande inte helt frisk. Jag åkte också på något, men inte med feber eller så. Bara en mindre förkylning. Tills i lördags natt. Dvs sju dagar efter maken blev sjuk. Då fick jag hög feber och idag är första dagen då jag inte haft 38+ i princip hela tiden. Så vad det nu är vi har så har det sju dagars inkubationstid. Ganska precis. Tycker synd om maken, är ju typiskt att bli sjuk när du är ledig. Men tydligen är det många som varit sjuka under ledigheterna. Tiden som skulle lagts på dörren till förstugan gick nu istället till sjukdom. Så är det ibland, inte så mycket att tjura över. Vi missade också vår tid hos frissan. Fick lämna återbud och nu gäller det att se om hon kan fixa någon ny tid till oss i närtid. Vi hade tid hos henne den 8 januari, precis dagen efter natten då jag åkte på min omgång. Just nu så undrar jag om inte det värsta är över.  I alla fall så hoppas jag det. Natten till idag var inte rolig. Näsan rann och jag kunde inte sova på hela natten. Sov lite framåt morgonen, men inte nog för att det skulle var tillräckligt.

Nu får det gärna vända och börja bli bättre.

Vädret är tråkigt det också. Även om det just idag var uppehåll mitt på dagen. Jag tog en liten tur runt kvarteret. Kände att jag behövde lite luft. Men det var allt jag orkade. Ta mig runt kvarteret alltså. Det är plusgrader och det regnar nästan varje dag. Och även om det är bra för elräkningen så är det trist med regn nästan varenda dag.

Men nu är fokus att bli frisk igen.

Just nu vräker snön ner här. Men enligt väderleken så ska det blir regn av det senare idag. Vi ser inte ut att ha kul väder framför oss de närmsta dagarna.

Blött blir det i alla fall.

Här har vi haft varannandagsväder ett tag nu.

Jag lovar, där brukar vara många fåglar, men de ser mig genom fönstret och flyger iväg innan jag hinner fotografera dem.

Idag vräker det ner snö just nu, men det ska alltså bli regn senare idag om vi ska tro SMHI. Vi är lite sjuka här båda två. Maken blev sjuk på nyårsnatten och har haft hög feber och otäck hosta. Hos mig verkar det mer sätta sig på halsen. Det är väl den tiden på året.

Och mörkt är det. Nästan lika mörkt på dagen som på natten. Jag fattar inte att alla alltid tycker så illa om november, det är ju december och januari som är de värsta månaderna. Men det är väl för att varje november så skrivs det överallt om hur hemskt det är att det blivit november igen. Svårt för folk att inte reagera på det.

Nyårsafton har kommit och gått och det gick riktigt bra med hundarna. Iggy har ju aldrig haft några problem med smällarna, mer än att han skäller på dem om de är för höga och han är inomhus. För Ville var det hans första nyårsafton och det gick som sagt bra. Vi sysselsatte dem båda vid tolvslaget så de glömde nästan smällarna helt och hållet. Kanske fick de lite för mycket godis, men det är ju bara nyår en gång om året. Gandalfs rädsla för smällare kom inte förrän vid två års ålder så ingenting är säkert ändå. Det är ganska vanligt att rädslor kommer när de börjar bli vuxna. Som hos oss.

I övrigt händer det inte så mycket. Jag påverkas mycket av den här tiden av året och initiativförmågan är inte den bästa. Förhoppningsvis kommer den tillbaka vartefter det blir ljusare framöver. Jag har hoppat på en 30-dagarsutmaning yoga och jag hoppas att jag ska lyckas fullfölja den. Jag gillar yoga, men har tappat bort den nu på sistone så en sådan här utmaning är bra att ta tag i. Håll en tumme för att jag fixar det.