Dörren till förstugan

Kom på att jag glömt att skriva om dörren till förstugan. Om att den faktiskt är färdig. Vi hade haft den där dörren i evigheter. Och hade i evigheter också tänkt att vi skulle renovera den. Nu till sist bestämde vi oss för att istället köpa en ny. Det var inte bara det att den gamla dörren behövde renoveras. Tidigare ägare hade isolerat på insidan av väggen, men hade inte samtidigt flyttat ut dörren. Så den satt långt in och gick inte att öppna helt. Sådär som du kan se fönster på  hus som tilläggsisolerats utan att flytta ut fönsterna och fönsterna blir istället fula gluggar. Dessutom hängde inte dörren riktigt rakt och gick inte att stänga ordentligt. Vilket hade varit väldigt önskvärt eftersom det då hade varit enkelt att stänga in hundarna när du öppnade ytterdörren. Och så hade vi även lyckats ta sönder en av fönsterrutorna när vi var klantiga ett tillfälle när vi bar upp virke i trappan.

Så vi beställde alltså en ny dörr, med samma mått som den gamla.

Och dörren kom och fick ligga lite i matrummet så att den skulle ha samma fuktighet som luften i huset. Och sedan började maken fixa till karmar och lite annat.

Här har han ställt en stol och en dammsugare i dörrhålet för att inte hundarna skulle gå ut i förstugan. Det fungerade bra, som synes (dammsugarslangen ska ha legat på stolen och varit mer i vägen).

Ny dörr utan färg.

Och till sist den färdiga dörren, med foder och allt.

Och Ville var aldrig i närheten av den när den var nymålad, bara så ni vet.

 Ledsen men jag lyckas inte ta någon bra bild av dörren, det är helt enkelt för mörkt i det hörnet. Men det syns ändå att det ser bra ut. En del av väggen behövde också fixas så därför är där just nu omålad renoveringstapet runt dörren. Det kommer att bli fixat när vi fixar till trappuppgången, vilket vi ska göra vilket år som helst.

Men nu har vi i alla fall en ny dörr till förstugan och jag är SÅ nöjd. Älskar det etsade glaset. Älskar också att dörren faktiskt går att stänga. Mycket användbart.

Snart nya grannar

Jahapp, i sommar får vi nya grannar igen.

Vilket betyder att vi har fått nya hyresgäster. Om jag inte jinxar det nu eftersom vi inte har skrivit kontraktet ännu. Men skulle de plötsligt ändra sig så får vi tag i nya. Dagen efter att de här sagt att de ville hyra Lilla huset (vilket de gjorde med en gång) så hörde några av sig som tittade på det för två veckor sedan och sa att de också ville hyra det. Men de var tyvärr för sent ute. Och själv hade jag nog räknat ut dem eftersom de inte hört av sig på två veckor.

Kan ändå inte låta bli att tycka lite synd om dem. Samtidigt måste man vara om sig och kring sig om man vill ha något i sig och på sig.

Jag ska vara ärlig och säga att jag tycker egentligen det är skönt när det är tomt, men samtidigt är det pengar vi har stor nytta av. De pengarna används för husarbeten, både på det lilla och det stora huset. Och skulle räntorna stiga alldeles för mycket får de väl användas till räntor istället för renovering. Dessutom är huset för fint för att inte användas. De som tittar på det blir alltid förtjusta i köket, så där gjorde vi ett bra jobb.

Det är synd att inte kakelugnen där går att elda i, får vi pengar över någon gång så kanske vi sätter om den. Går inte att förneka att det är en stor mysfaktor, plus att den ger ifrån sig bra värme, framförallt i ett så pass litet hus.

En omväxlande dag

I förmiddags fick jag för mig att jag skulle ta bilen och åka iväg och köpa nya fotbollar till hundarna. Så jag stack iväg till Jula. Det var svinkallt ute, jättekalla vindar, men solen sken och himlen var blå. Åtminstone framför mig. Bakom mig såg molnen väldigt mörka ut, men ibland kan moln se väldigt mörka ut för att solen sken och min tanke var att det var därför de var mörka. På Jula hittade jag fotbollar. Bollarna var inte pumpade och det visade sig att de inte hade någon pump så jag tänkte att då sticker jag väl till Biltema istället. När jag kom ut från Jula så vräkte det ner något som var en blandning av snö och hagel. Verkligen vräkte ner. Men jag tog mig till bilen och åkte till Biltema. Och det verkade som att alla andra också hade åkt dit, för det fanns inte en enda parkeringsplats ledig. Alltså åkte jag hem igen. Utan några bollar. Totalt misslyckad tripp.

När jag kom hem sken solen igen. Hundarna och jag var en stund i trädgården och lekte med de gamla bollresterna, tills det började hagelsnöa igen. Då tyckte Iggy vi skulle gå in.

När vi gick ut på våran promenad var det fint väder igen. Vi gick till skogen i närheten och vitsipporna var verkligen i full blom nu.

Såg den här trädstammen. Kan inte hjälpa det, men jag bara älskar trädstammar. Borde egentligen börja måla trädstammar. På papper alltså, inte måla själva stammen.

En trädstam kan ha så många olika uttryck på något sätt. Och denna hade verkligen ett härligt utseende.

Strax efter trädstammen så blev himlen jättemörk igen och hagelsnöandet satte fart på nytt. Vi tog oss till en grillplats i skogen där vi kunde sitta en stund under tak. Där satt vi tills det blev sol igen. Gick förbi ett ställe där Ville vid ett tidigare tillfälle blivit väldigt upprörd över ett monster han såg där. Här är en bild från februari när han högt talar om för mig att det där monstret borde någon göra något åt.

Det går att se monstret på bilden ovan, men idag tog jag ett par bilder till och förstår verkligen att han tyckte att det var ett monster, det har ju båda mun och ögon!

Hundar har perioder i livet som kallas för spökålder, då de får för sig att olika saker är farliga. Sånt som ser konstigt ut eller som bara råkar finnas på fel ställe. Ville var inne i en sådan då i februari. Nu är det där monstret bara en pinne för honom. Men jag vet nu, att det  egentligen är ett monster. Fast ett ganska snällt sådant.

Den är lite långsam våren

Våren har än så länge varit lite fram och tillbaka. Vi har haft några jättefina dagar som dessutom varit riktigt varma. Men vi har också dagar som idag, då det varit riktigt kyligt. Inte minusgrader, vi är över det, men kanske fem grader eller så. Ganska kallt när du ska cykla ner till vårdcentralen på morgonen. Vilket jag gjorde idag. Behövde både handskar och öronvärmare. Ändå frös jag lite. Oavsett så är det vår, vitsipporna blommar för fullt och lökarna växer i rabatten. Krokusarna är överblommade, och nu är det hyacinternas tid. Lite trädgårdsarbete är påbörjat, men det har inte varit tillräckligt bra väder för att komma så långt som jag velat. Jag har klippt lite i mitt fjärilsträd, rensat en del bland hallonen och spridit ut snödroppar i gräsmattan. Förhoppningsvis tar sig några av lökarna  jag tryckte ner där. Delade ett knippe som står lite avskilt i trädgården.

Gräslöken har börjat bli jättefin och jag borde använda den. Kanske klippa ner lite och frysa?

Min ramslök har kommit upp i år igen och den har spritt sig, men de är så små de där bladen. Undrar om de hinner  bli stora nog så att jag kan använda dem i år? Kan det vara den sena våren som gör att de inte riktigt tagit sig i år?

Hundarna älskar att de äntligen får vara lite mer i trädgården. Det blir inte så mycket under vintern, eftersom du släpper ut så mycket värme när du öppnar och stänger veranda- eller ytterdörren. Nu har dock tiden kommit när dörren faktiskt kan stå öppen ett tag. Vi har nämligen ingen värme igång inomhus längre så det går bra. Så nu får jag vara lekledare i trädgården.

Iggy med totalt platt boll. Får köpa en ny

Ville med en annan ganska platt boll. Vi behöver mer än en ny boll helt klart.

Med varsin boll i skuggan bakom häcken. Det blir varmt när du springer.

Eller så skäller de på grannen tillsammans. Orsaken till att de måsta ha ordentlig översyn i trädgården.

Så härligt ändå, att kunna vara ute när jag vill. Att kunna ta tillvara fint väder oavsett dag eller tid. Om jag inte är sjuk förstås. Det visade sig att förkylningen jag fick var segare än jag hade förväntat mig. Först trodde jag att den var över, men sedan satte den sig på bihålorna och jag fick mer och mer ont tills jag hade en dag då det gjorde jätteont. Och SEN var det över. Så nu är jag äntligen frisk igen. Doft och smak verkar äntligen vara helt tillbaka. Tycker mig ha känt dofter på ett sätt som jag inte gjort på länge och mitt te smakar så gott, så gott igen.

Och på fredag är det sista keramiktillfället. Då ska vi glasera. Eventuellt kör vi igång till hösten igen. Det är ganska trevligt att sitta och pyssla tillsammans där på fredagsförmiddagen. Jag kanske behöver hitta en syjunta också? Men snart så ska det bli tillräckligt varmt för att kunna jobba lite utomhus. T.ex. måla verandaräcke. Vi satte ju upp ett nytt räcke förra året, men sparade den sista strykningen till i år, då vi också tänker stryka de tryckimpregnerade stolparna. Tänkte försöka mig på att fixa grunden i sommar också. Vi får se om det är överambitiöst.

Att inte se saker

Vi har en brödrost som vi har haft i flera år nu. Och vi använder den ofta. Jag bakar det mesta av vårt bröd och jag fryser in det skivat varför det enklaste sättet att tina en skiva är att slänga den i brödrosten. Det innebär att jag har tittat på den här brödrosten många, många gånger. Maken, som äter mer bröd än vad jag gör, har tittat på den ännu fler gånger.

Ser ni mätaren? Den har jag också sett många gånger. Och bara tänkt att det var en prydnad. Idag tittade jag på mätaren på riktigt. Och vet ni vad? Det ÄR faktiskt en mätare. Den räknar ner tiden för det rostade brödet. Jag kan faktiskt se hur lång tid det är kvar innan min brödskiva är klar! Att jag inte har sett det förut? Jag var tvungen att messa maken när jag kom på detta. Det visade sig att han inte heller sett den här mätaren. Han hade också bara tänkt att det var någon designgrej.
Visst är det fascinerande hur du kan ha saker omkring dig och använda dem hela tiden, utan att egentligen SE dem?

Nu är brödskivan klar. Och mätaren står på noll!

En lurig en

Ville skulle verkligen inte ha något emot att sova i vår säng, men han har fått lära sig att vi är inte så förtjusta i det. Vi lyfter helt enkelt ner honom varje gång. Men Ville är inte dum och han har kommit på ett sätt att sova lite i sängen. Han hoppar upp i sängen efter det att maken har gått upp, men jag fortfarande sover. Och han hoppar upp försiktigt så att jag inte ska vakna. Normalt när han hoppar upp till en i soffan till exempel så är det inte ovanligt att han faktiskt går på en. Verkligen går. Det händer att det till och med gör ont. Om han trampar på fel ställe när han går på en.

När han hoppar upp i sängen till mig när jag sover går han alltså inte alls på mig. Han hoppar upp och lägger sig, förmodligen lugnt och stilla, för jag vaknar aldrig när han hoppar upp. Istället hittar jag en hund någonstans i närheten av mig när jag väl vaknar.

(observera sandhögarna nere i högra hörnet – på husses sida)

Visst är han en liten lurig en.

Nu har jag bestämt mig

Japp, jag har bestämt att nu är det vår och jag bytte till vårtema i bloggen för att liksom riktigt fastställa det. Nu händer det saker överallt, tussilago, vitsippor, scilla, gulsippor (eller är det kanske vårlök? – whatever, gula är de). Luften är helt annorlunda. Det ÄR faktiskt vår i luften. Och så har jag åkt på en vårförkylning. Kände mig konstig när jag åkte hem från min keramikkurs i fredags och när jag kom hem hade jag 38 graders feber. Den varade bara till lördag, men sedan blev det ordentligt halsont som inte gått över ännu, men jag är ganska övertygad om att det här inte är en långvarig förkylning. Behöver bara gå igenom de olika stegen i förkylningen. Ett par dagar till så ska det vara bra igen.

Ett annat tecken att det börjar bli vår är att fågelmaten har blivit ÄNNU mer poppis hos duvor och kajor. Under vintern är där alltid ett gäng, men när våren närmar sig så ökar antalet. Samtidigt så är det väl ändå dags att sluta mata.

Där är mycket småfåglar också, men det kommer det att vara hur länge jag än matar dem så det är lika bra att släppa taget. Istället får jag börja fylla på i fågelbadet istället. Maken har faktiskt satt upp vattenslangen så jag gjorde rent fågelbadet idag och fyllde på med friskt fräscht vatten. Jag har fyllt på vatten även under vintern de dagar då det inte varit frost, men eftersom det varit ganska mycket frost så har det inte blivit så mycket nytt vatten. Men nu ska det vara fräscht och fint vatten ett tag framöver.

Jag fortsätter med min brödbakning. Testade ett recept som skulle ge ett stort och två små bröd, när jag var klar hade det blivit fyra bröd, två stora och två små.

Riktigt bra bröd blev det, med fyrkornskross och tranbär. Och surdeg.

Nu har jag tänkt mig att testa att baka knäckebröd som nästa försök. Såg ett recept på instagram och nu är jag väldigt sugen på att försöka mig på det. Och surdegsbullar med tranbär, har inte kommit dit heller ännu.

Och ett sista För övrigt: Nu är det vår!

Det kanske blir vår trots allt

Humöret börjar kanske gå lite uppåt. Nu har snön smält här. Utom kanske på något enstaka ställe dit solen i princip aldrig når. Men det viktigaste är känslan i luften. Det börjar kännas som vår. Och idag på hundpromenaden såg jag både tussilago och vitsippor. Inga stora utslagna vitsippor, men dock ett antal som var lite utslagna. Kändes riktigt bra. Och skogen hade inte längre snöiga stigar. Det känns annorlunda när solen skiner ner genom träden. Det kan säkerligen komma lite snö till, men nu kommer den inte att bli liggandes. Under de närmaste tio dagarna finns det inte en minusgrad i sikte. Fram emot slutet av de tiodagarna är temperaturerna till och med uppe på femton och sexton grader.

Påsken var riktig solig och fin här, åtminstone delvis. Jag gjorde en matjessillpaj. OK, låter lite konstigt kanske, men den var riktigt god. Blev dessutom riktigt snygg. Hade kunnat duga för en receptbok så snygg den var. Gjorde dock en annan pajdeg än den i receptet.

Husse och Ville åkte iväg på hundträning. Av någon anledning blir Iggy väldigt ledsen när de åker iväg båda två.  Jag hade tänkt att vi skulle göra något roligt och köra lite egen träning, men han ville definitivt inte göra något roligt, hade bestämt sig för att mest lida. Och när jag lät honom vara ute så tillbringade han tiden så här.

Dvs liggandes på trappan, tittandes ut på infarten för att se om husse och Ville kommer tillbaka med bilen. Det är OK om de går ut och promenerar på egen hand, för det gör vi i och för sig ganska ofta. Alltså tar varsin hund på promenad. Men att åka iväg med bilen är uppenbarligen värre.

Fågelmaten är påfylld, för det fall intresseklubben undrar. Lite till kan småfåglarna behöva lite förstärkning.

För övrigt tror jag att vintern faktiskt snart tar slut!