Vintertider – igen

Just nu genomgår vi väl ett av de flera bakslag som det sägs vi ska gå igenom innan det blir vår. Nu har vi haft snö och kyla några dagar. Jag kan medge att det faktiskt är vackert, men det innebär inte att jag tycker om det. Första dagen vi var ute och gick i det här vädret såg det nästan ut som att vara i Norrland. Vägarna var vita, så som de nästan aldrig är här. I skogen var träden fulla med snö, och solen sken.

Hundarna gillar snö, som jag tror att de flesta hundar gör. Jag tror att dofter blir renare och så är det ju så klart kul att leka i snön, att äta snö och att rulla sig i snö.

Iggy älskar att rulla sig i snön när den har blivit lite hård, som här ovan där den har blivit lite nertrampad. Inte så mycket snö som fastnar i pälsen dock för jag har börjat vårklippa honom. Det är inte klart ännu, får gå i  omgångar eftersom både han och jag tappar tålamodet efter ett tag.

Nästa dag var det fortfarande snö. Och jag och hundarna gick till veterinären för att två av oss skulle få årlig vaccin. Det gick faktiskt riktigt bra, även om Ville nu börjar bli skraj för veterinären och börjar skaka när han kommer upp på bordet. Han har varit med om lite många besök. Men veterinären hämtade något godis som tydligen var supergott och det gjorde henne ganska populär får jag säga. Sedan var det lite roligt att se skillnaden mellan före vaccinet och efter. Även om vi var kvar i samma rum och veterinären var kvar så var det två helt annorlunda hundar. De fattar att det som skulle göras var klart och ingen av dem var längre det minsta rädd. På vägen hem tänkte jag att jag skulle ta en fin bild på Ville. Men det blåste visst lite för mycket.

Och i natt fortsatte snön att vräka ner och i morse blev min keramikkurs inställd på grund av snökaos. Så just nu är världen väldigt vit utanför fönstret.

Som jag skrev så kan jag medge att det är vackert. Men det innebär fortfarande inte att jag tycker om det. Jag är förskräckligt trött på vinter nu. Det här är, som vanligt, den värsta tiden på året. Jag längtar efter vår så att det nästan gör ont. Jag har ju en konstig inbillning att det ska bli vår nästan direkt efter nyår och när det inte blir det så mår jag sämre och sämre desto längre tiden går innan våren kommer. Jag VET att det inte blir vår direkt efter nyår, men ibland så hjälper det inte att det sunda förnuftet vet vad som är rätt.

Jag får väl skapa en egen variant av Cato den äldres fras ”För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras!” som han lär ha avslutat varje publikt framförande med. Han fick ju  som han ville tillslut.

Så; För övrigt tycker jag att vintern ska ta slut!

Snabba resultat

Det tog inte en vecka innan vi fick veta Villes resultat av röntgen, det tog bara dryga två dagar. Och resultatet gjorde att en stor sten föll från mitt hjärta. Kolla bara här.

Det är så bra som det bara kan bli. Både höfterna och armbågarna! Han kan naturligtvis få problem ändå någon gång i tiden, men nu har han bra förutsättningar att starta med.

Jippi!!

Och så blev det vinter

Nu fick vi tillbaka kylan igen. Och jag är förskräckligt trött på den.

 

Vi hade väl ingen snöstorm här igår, men det snöade ordentligt. Och blåste. Då passade jag på att hämta bilen som varit på reparation. Där försvann de elstödspengarna. Eller det var väl egentligen inte så mycket att ”passa på”, den skulle ju hämtas innan fem. Maken hade lämnat in den på morgonen så det var väl inte mer än rätt att jag hämtade den. Tog bussen och gav mig av. Hämtade bilen utan problem efter att ha betalat en massa pengar. Och kom ut på motorvägen. Där var det INTE roligt att köra. Snön vräkte ner och det var full rusningstrafik. Men jag kom hem och nu ska väl bilen hålla ett tag igen. Den börjar bli gammal och får ålderskrämpor, men vi har sagt att nu kör vi på. Den ger inte mycket om vi byter in den och vi tycker det är svårt att veta vad för bil vi egentligen bör köpa. Elbil?  Hybrid? Etanol? Det är liksom inte självklart.

Ja, ja bara att fortsätta att fundera. Och gå ut och ge fåglarna mat.

Orolig väntan

Igår var Ville hos veterinären för att få röntgat sina höfter. Något som jag är så väldigt nervös för. Höfterna på hundar kan få en gradering på A-E, där A och B är normala höfter och C-E är höfter som inte är bra. Gandalf hade D på sina höfter och han fick ju också mycket problem med dem. Det var jag som var med när Gandalf skulle röntgas och det var så jobbigt och ledsamt. Dels är själva röntgenprocessen jobbig. Hunden sövs och jag fick hjälpa till med att dra och slita i hundstackarn så att han låg rätt. Därefter hörde jag dem prata om att hans höfter inte såg bra ut och jag bara blev jätteledsen. Men det räcker inte med det. När Gandalf vaknade upp efter att ha varit sövd så hade han ångest. Och det hade varje gång efter han hade blivit sövd. Han gnällde och var jätteledsen förutom förvirringen som jag tror alla får efteråt.

Igår var det alltså Villes tur. Jag fixade inte att åka den här gången. Det var för mycket dåliga känslor och nervositet förknippat med det. Maken fick åka istället. Och så här såg Ville ut när han låg och skulle vakna upp.

Visst ser det lite läskigt ut.

Ville hade inte ångest när han kom hem, men han var väldigt förvirrad. Han var på röntgen vid tretiden, men han blev inte sig själv på hela kvällen. Jag fick mata honom för hand för han orkade inte riktigt stå upp och sedan kunde han liksom inte reda ut vad han ville och vart han skulle ta vägen. Tre gånger fick jag gå ut med honom i trädgården sent på kvällen. Första gången bajjade han, men de båda andra gångerna gick han bara ut och såg ut som ”Vad gör jag här?”. Stackars liten.

Nu skickar veterinären bilderna till Svenska Kennelklubben som gör en bedömning av bilderna och bestämmer vad det blir för grad på höfterna. Håll en tumme för att höfterna är A eller B. Skulle vara en sådan lättnad. Och även skönare för Ville så klart. Tydligen skulle det ta cirkus en vecka innan resultatet kommer. Så nu sitter matte och väntar oroligt på vad det blir för svar.

 

Tomt igen

Sådär, nu har våra hyresgäster flyttat ut från Lilla huset.

Och igår hade de flyttstädare där. De var tre stycken och jobbade från strax efter nio till efter två så nu är huset förbanne mig renare än det någonsin varit. Med nyputsade fönster. De förra hyresgästerna vi hade hade INTE städat ordentligt. Nu ska vi jaga nya hyresgäster, men vi har inte så bråttom. Dels kostar det just nu nästan lika mycket att värma upp huset som vi får in i hyra. Dels vill vi hitta rätt hyresgäster. Och så är det faktiskt lite skönt att ha allting för sig själv ett tag också. Bara känslan. Vi funderade lite på om vi skulle vänta till efter sommaren. Men vi håller lite koll i en facebookgrupp och ser vi någon/några som vi kan tänka oss så skickar maken ett PM. Jag har nämligen ingen egen Facebookprofil så jag kan inte skicka. Vi vill inte sätta ut någon annons själva, det blir för jobbigt. Det brukar lösa sig bra så här.

Men nu står huset tomt, rent och fint och med rullgardinerna neddragna eftersom solen kan bli ganska stark så här års.

I helgen har vi börjat klippa Iggy. Eller jag klipper och maken ser till att Iggy inte hoppar ner från bordet. Vi måste ta det i omgångar så han är inte klar ännu. Men han är i alla fall relativt presentabel just nu. Kvar är att klippa runt huvudet och att klippa tassarna. Plus att sedan finslipa det hela lite. Jag tror att han tycker det är ganska skönt när han väl är klippt. Men han tycker INTE om själva klippandet.

Vi har funderat på det här med solceller också. Jag har varit lite kluven eftersom jag tycker de är så fula. Men nu finns det helsvarta solceller och det skulle ju inte se SÅ dumt ut på vårt svarta tak. Men jag vet inte om jag vill ha sådana på Lilla husets tak. Rött och svart? Annars får ju det taket också mycket ljus. Ja, ja vi får väl se. Vi får börja med att ta hit någon som kikar på det hela och säger vad vi kan göra och vad det skulle kosta.

Vårkänslor verkligen

Nu har vi haft fantastiskt väder i några dagar. Sol och flera plusgrader. Både igår och idag tog jag på mig alldeles för mycket kläder och blev riktigt svettig under hundpromenaden som företogs under blå himmel och i klart solsken. Sådana här dagar får jag ordentliga vårkänslor. Dessa känslor påverkas inte av att  SMHI säger att det ska vara minusgrader igen om några dagar. Vi är ändå inne i mars och våren går inte att stoppa.

Mars innebär också att vi mister våra hyresgäster. Killen i förhållandet kände att det här med att studera inte var det han ville så de flyttar tillbaka till var de kom ifrån där han ska börja jobba igen. Tjejen får förhoppningsvis ett nytt jobb, för hon fick säga upp det hon hade här. Så nu är det dags att jaga hyresgäster igen. Så småningom får vi tag i någon/några och det är inte helt akut att få tag i någon. Det löser sig så småningom. Ger oss lite tid att fixa till om det är något som behöver fixas till efter nuvarande hyresgäster.

Jag  håller på och leker med mitt hemmalda mjöl. Läst om det och har läst att det ska vara lite svårare att få det att lyfta. Men jag tycker inte det verkar SÅ svårt. Sedan har jag läst hos andra och de har väl gjort en del misstag som de lärt sig av och som jag inte behöver göra om. Har ett jästbröd nu som fungerar bra. Från början hade jag både honung och olja i brödet. Ville göra exakt enligt receptet första gången. Nu har jag skippat all sötning och även oljan. Lärt mig att det är viktigt att låta en del av mjölet ligga i blöt innan. Kan sedan varieras med kryddor och fröer. Där ska jag fortsätta testa olika smaksättningar.

Nu har jag även testat att baka med surdeg. Gjorde surdegsbullar. Och blev väldigt nöjd. De ser ut precis så som de jag brukade köpa på bageriet.

I närheten av  min före detta arbetsplats låg det ett konditori. Där köpte jag alltid surdegsfrallor med tranbär som jag bara älskade. De brukade se ut så här och jag undrade hur de egentligen var gjorda. Nu vet jag det. Du låter relativt lös surdeg växa sig ordentlig stor. Sedan plattar du ut degen utan att förstöra för många bubblor. Dela den i bitar som du sedan bakar direkt. Nästa gång funderar jag på att låta dem jäsa lite till innan de går in i ugnen. Vill testa om de kan fortsätta att jäsa när degen går från kall kyl till rumstemperatur.

Mycket nöjd. Den här gången hade jag russin och valnötter i, det var vad jag hade hemma. Nu har jag även köpt hem tranbär som jag ska testa nästa gång jag gör surdegsbullar. Tyvärr får jag vänta lite nu tills nästa bak för nu har vi både bröd och bullar i frysen och vi är trots allt bara två personer. Men jag ska fortsätta. Det är roligt det här med att mala det egna mjölet och sedan baka direkt. Jag märker att det blir en väldigt bra smak och dessutom blir det 100 % fullkorn. Häftigt!

En lååång film

Igår var vi faktiskt på bio för första gången på länge. Vi tänkte oss att vi skulle få en 3D-upplevelse och gick och tittade på Avatar – The Way of Water.

Och visst var det en upplevelse. Men inte en så positiv en. Filmen var över tre timmar lång och mycket av den tiden hände det inte speciellt mycket. Många vackra bilder och en del rolig 3D, men ett stort antal minuter till ingen nytta. Handlingen var ganska dålig och det var väldigt mycket våld. Nej, inte så trevlig film. Rekommenderas inte. Du kan göra något bättre med dryga tre timmar av ditt liv. Men popcornen var goda!

Idag däremot var det desto bättre. Solen sken och vi hade lite snö. Kändes verkligen som att våren är på väg.

Solen värmer verkligen nu. Det är stor skillnad på värmen även inomhus när solen är uppe eller inte. Just nu är det uppenbarligen många löptikar ute, för det är hopplöst att gå runt med våra hanhundar, men idag lyckades jag dra mig med dem till skogen. Härligt var det där.

Det förbaskade viruset som startade upp i trettonhelgen har fortfarande inte släppt greppet om mig. Även om jag fått tillbaka en del smak- och doftsinne är det långt kvar. Igår när vi satt i biosalongen sa maken att det luktade mat (ligger ett par restauranger vägg i vägg så han funderade på om det kom från någon av dem) och jag kände absolut ingenting. Normalt har jag mycket bättre doftsinne än vad maken har. Det stör mig verkligen. Jag som verkligen tycker om att leka med smaker och dofter.