Vi har två äppelträd som båda är rejält gamla. Framförallt det ena är vi lite osäkra på hur länge vi kommer att få ha det kvar. Det delar sig liksom.
Det har hållit på så i flera år, men den där sprickan blir lite större för varje år så vi förväntar oss att någon gång kommer det att dela sig på riktigt.
Vi har pratat om att plantera ett nytt träd, men kanske inte ett så litet träd utan betala för ett lite större. För vi vill ha äppelträd. I år tog vi tag i det där och beställde ett träd som har några år på nacken redan. Det kom i ett väl inklistrat ”paket”.
Vi tog tag i det hela direkt (läs maken) och såg till att det åkte ner i jorden så snabbt som möjligt. Det här trädet kommer att bli väldigt väl omhändertaget så att det får bästa chansen att överleva. Vi kallade det en ny medlem i flocken.
Förutom trädet så har vi börjat fixa lite annat i trädgården. Har satt lite ny jord här och var, klippt ner svartvinbärsbuskar och lite annat. Det var fint väder om än inte speciellt varmt så det var skönt att vara ute. Hundarna njöt och det blev en hel del busande. Roligt att se.
Båda var ganska trötta sen på kvällen.
Det känns som om våren har gjort ett litet uppehåll här. Den kom stormandes ordentligt, men sedan blev det kallt. Inte frostgrader, men inte mycket över nollan heller, så det där med vitsippor och lövsprickning stannade upp. Trots det var hundarna och jag ute ett varv i bokskogen en riktigt solig och fin dag.
Här kommer det att komma mängder av blåsippor framöver, men just nu såg jag bara någon enstaka här och var.
Men vi hade en härlig promenad tillsammans hundarna och jag. Har ingenting emot solen om våren.
Och jag är inte speciellt orolig. Våren sätter fart vilken dag som helst.
Nu är det väl ändå lite dags för Felixnyheter. Gäller ju att verkligen använda valptiden ordentligt. Felix är fortfarande gullig. Kommer han förmodligen att vara hela livet. Det har alla våra hundar varit så han kommer inte att vara något undantag. Men just nu är han fortfarande valpsöt och det är ju ändå lite extra.
Han har fått omfamna våren och lära sig att kissa utan snö. Tänk vad mycket nytt han ska få se när allting börjar växa. Häromdagen höll han på att försöka fånga ett bi som satt på en krokus. Kommer att komma många små djur som han aldrig sett förut. Iggy till exempel jagade alltid humlor. Såg så roligt ut.
Han har fått sig en ny sele. Maken har börjat testa att spåra med honom i skogen och då behöver Felix en sele. Felix och jag var och köpte en som kanske kommer att räcka tills han blir vuxen. Den är så liten den kan vara just nu, men fortfarande lite stor. Fungerar dock. Och då han har samma färger ungefär som Ville så fick även Felix en orange sele. Lite stil måste det väl ändå vara!
Felix älskade förresten djuraffären. Han är ju mat- och godistokig så det luktade gott precis överallt därinne. Han snodde till och med en liten torkad korv av något slag som var placerad ganska långt ner. Affären bjöd på den.
Han älskar att tugga ben! Verkligen älskar. Kan vara så att de nya tänderna är på gång och det kliar i munnen. Har också en väldigt avslappad stil när han ligger och tuggar ben. Det måste ni hålla med om?
Han blir så lång när han sträcker ut sig på det viset. Ser rolig ut också. Snacka om att kunna sträcka sig långt.
Felix har själv börjat märka att benen och svansen har blivit långa. Plötsligt så finns det en svans eller ett ben som liksom retar honom lite. Som han behöver hålla lite koll på.
Han och jag har dessutom snart tagit oss igenom en valpkurs. Bara en gång kvar. Felix har skött sig bra och fått lära sig att göra saker trots att det funnits andra valpar i samma rum (kursen hålls i en sån där stor hall så vi är inomhus). Lillkillen är en smart liten kille (vilket i och för sig nästan alla hundar är om de får chansen), så vi ska nog lära oss mycket tillsammans.
Vi har verkligen otur när det gäller diskmaskiner. De verkar inte trivas hos oss. Så nu var det dags igen. Köpa en ny diskmaskin. När vi köpte vår första diskmaskin valde vi en med många program. Och använde ett. Trots det så höll den inte speciellt länge. Slutade bara att fungera. Fungerade tillräckligt länge för att det inte skulle kännas lönt att ta hit en reparatör.
Nästa maskin köpte vi en Asko. Som vi hade hört skulle vara ett bra märke. Vi köpte ”förra årets modell” för de får du ofta ganska mycket billigare och de är ändå lika bra. Eller lika dåliga. Den maskinen har vi avskytt från början. Den diskade bra, men den hade en mjuk list bakom vilken det fastnade saker. Och det var väldigt äckligt att göra rent bakom den listen. Som slajm, uäck! Men vi körde på ändå, vi hade ju köpt den. Sedan började den pipa och blinka rött när den var färdigdiskad. Efter lite sökningar på Youtube lyckades vi komma på att det var något inuti som behövde rensas. Så vi öppnade upp föreslaget ställe och spolade med trädgårdsslangen. Vilket faktiskt löste problemet. Tills det inte gjorde det längre. Pipandet började efter nästan varje körning och trots försök att spola så verkade det inte fungera längre. Maskinen var då cirkus tio år gammal och vi hade ingen lust att ta hit en reparatör, vi avskydde den maskinen. Som nu står på infarten, för vi slängde ut den och köpte en ny.
Och då vi har en integrerad maskin så ser den precis likadan ut som den gamla. Den här gången gick vi direkt på en billigare maskin. Netonnets egna märke Avant. Vet inte hur bra den är, men den har i alla fall sju års garanti. Och den öppnar sig själv när den har diskat klart. Det var väl ändå en ganska bra grej. Har ingen aning om hur många program den har för vi kommer förmodligen ändå bara att använda ett även den här gången.
Hoppas vi har lite mer tur med det här köpet och att den dels fungerar bra och dels håller lite längre.
Idag tog jag hundarna till mossen och vi gick mossenrundan. Inte den långa varianten, utan den lite kortare, vilket egentligen också är ganska långt. Det var inte massor av bilar när vi kom dit, men det blev soligt och fint så det var liksom bara att vänta på att det skulle komma flera bilar.
Vi såg sångsvanar, jag brukar se dem där varje år. Jag tror de pausar där på väg någon annanstans för de burkar inte stanna och få ungar där.
Jag var lite skraj att det skulle vara en lite lång runda för Felix, men jag tänkte att det skulle vara OK om vi stannade och pausade några gånger så han kunde vila. Så vi åkte. Och vi gick.
Ungefär hälften av rundan går på sådana här spångar och hälften går i skogen. Typiskt nog hade vi vårt enda hundmöte här på spången. Typiskt därför att det är ganska smal att mötas och du kan inte ta vägen någonstans. I skogen kan du gå åt sidan och sätta hundarna. Istället gjorde jag som så att jag satte Ville nära mig och så lyfta jag upp Felix i famnen så fick de gå förbi med sin hund. Det gick bra.
Vid ett tillfälle satt jag med hundarna på en bänk i solen. Dels för att pausa lite och dels för att njuta av solen och att det var så vackert där på mossen. Då kom där ett par som gick förbi. De pratade och jag hörde ordet ”Kooiker” (som är Felix ras) och så kom de fram till oss och såg så glada ut. Det visade sig att de hade haft en Kooiker som blev 16 år gammal och de blev så glada att se en. De satte sig ner och pratade en stund. Och gosade med Felix som gärna ställde upp. Mannein tog till med upp Felix i famnen och gosade ordentligt. Det visade sig att han även varit ganska engagerad i själva Kooikerklubben och de berättade en massa. Riktigt trevligt. Han sa att han kunde ganska mycket om Kooikerhundar och att Felix var en riktig pärla. Det ni!
När vi var klara med rundan och kom hem så var Felix ordentligt trött och sov som en stock.
Lite senare skulle vi också på Valpkurs. Det visade sig att Felix hade nog varit ute för mycket. Han var övertrött på kursen. Vilket visar sig genom att valpen blir hyperaktiv och lite svår att hantera. Så när vi kom hem efter kursen så ville han ingenting förutom att sova. Eller jo, han ville först ha sin mat. Därefter ville han bara sova. Så jag hade tröttat ut honom lite för mycket idag. Stackars lilla vovve.
Idag åkte jag och Ville ut till löpspåret och gjorde en lite mer oficiell premiär av att springa. Vi var ute förra veckan och bara testade lite. Jag ville känna av lite hur formen var och utifrån det se var jag skulle starta mitt springprogram igen. Jag kom ju så långt i höstas att jag faktiskt kunde springa 30 minuter i ett sträck, men sedan dess har det gått utför. Först en jättelång förkylning och sedan en valp som kräver ständig tillsyn och som inte kan springa med i löpspåret ännu. Inte ens med en så dålig löpare som jag själv.
Nåväl. Med hjälp av det där testet så bestämde jag mig för att hoppa tillbaka till vecka fem av nio, vilket idag innebar att springa fem minuter, gå tre, springa fem, gå tre och sedan springa fem igen. Totalt femton minuters springning alltså. Så det var det programmet jag körde igång idag. Och det gick superlätt. Nästan för lätt på ett sätt, för jag blev inte speciellt trött. Men å andra sidan är det också bra, för då är det bara att fortsätta att öka på. Jag tänker köra med programmet som jag använt mig av tidigare, i vart fall upp till nivån där det inte är några gåpauser emellan. När jag kommer dit kan jag lika gärna sätta tiden på klockan och lyssna på en bok istället för på den där människan i programmet.
Jag brukar ju springa på lunchpromenaden, och det kunde jag göra idag, eftersom maken jobbade hemma, men ska jag fixa detta så måste vi nog ge oss ut på kvällarna ett tag Ville och jag. Tills Felix är tillräckligt stor och även har lärt sig att uppföra sig i ett löpspår.
Men jag är nöjd och glad med dagens tur. Alltid trevligt att upptäcka att jag faktiskt underskattade mig själv lite där. Något som kanske går över direkt när jag sätter igång nästa gång, men just idag är jag glad åt dagens framgång!
Nu har Felix bott här i två månader och några dagar. Eftersom han var två månader när han flyttade hit så innebär det att han nu är fyra månader gammal. Det vill säga dubbelt så gammal. Men under tiden har han blivit mer än dubbelt så stor.
Det är helt makalöst så fort det går när våren kommer. Ena dagen snö, nästa dag meteoroligsk vår och det är dags att sätta igång med trädgården. Äppelträd, rosor och allt annat behöver klippas. Det behövs läggs ut extra näring och jord på vissa ställen. Huva!
Felix tar fortfarande mycket tid. Han är i princip rumsren, men eftersom han inte är mer än fyra månader kan han inte hålla sig hur länge som helst så om vi missköter oss kan det hända en olycka inomhus. Men mycket sällan nu. Däremot är det mycket kvar innan vi kan lämna honom ensam hemma, inte ens tillsammans med Ville.
Han behöver också koppeltränas mera och tränas mer i största allmänhet så att det går att köra vanliga promenader med båda hundarna. Just nu går vi mest i skogen när vi går med båda hundarna eftersom vi vill att Felix ska fixa hundmöten på egen hand innan han gör det tillsammans med Ville. Felix är inte speciellt bra på hundmöten just nu, han vill fram till alla. Så här krävs definitivt träning.
Vi har dessutom skapat en riktig knähund. Som jag skrivit tidigare har ingen av våra tidigare hundar varit gosiga eller velat var i knät, ens när de var valpar så vi har tagit igen det nu med Felix, som väldigt gärna ligger i knät.
Här i knät på husse när husse arbetar. Börjar bli lite stor så han får ta hjälp av skrivbordet också.
Jag går runt på olika promenader med Felix. Dels för att förhoppningsvis få hundmöten som vi kan jobba med, men också för att han ska lära sig att promenader kan innebära att gå till många olika ställen. Häromdagen stannade vi till vid Gandalfs bänk och satt där en stund i solen.
Felix har ingen aning om vem Gandalf var, men han kommer ändå att få sitta på Gandalfs bänk.
I övrigt är det lite svårt att hinna med det vanliga livet när du har en valp. Svårt att komma in i någon vardagsrytm och jag har jättesvårt att få igång någon kreativitet på keramiken. Tar mig dit emellanåt för att kanske fixa en ugn och försöka visa lite intresse, men kreativiteten håller sig borta just nu. Kan bara inte komma på något roligt att göra. Har ett par saker jag ska göra som kan underlätta här i hemmet, men det är inte direkt några roliga saker, men det är något. Ville och jag har hunnit ut i löpspåret en gång, men även här är det lite svårt att få till tiden. Mina löprundor har ju varit istället för en hundpromenad så de har liksom inte tagit någon extra tid. Så tänker jag att det ska bli igen, men först behöver Felix bli lite större och sedan måste jag träna dem till att kunna springa tillsammans med mig båda två. Innan vi kommer så långt så kan jag bara springa när maken är hemma och kan passa Felix, så jag får försöka fixa till någon rutin där också. Behöver komma tillbaka i form. Dessutom går Felix och jag på valpkurs en gång i veckan också. Tre veckor till i alla fall.
Ville har börjat vänja sig vid att vi har en familjemedlem till. De leker en hel del, rusar runt utomhus och inomhus. Och brottas. Ibland blir Ville trött på honom och säger till och ibland behöver han vara för sig själv. Då får han gå ut eller så går han upp på andra våningen och lägger sig lite. Felix är nämligen inte så mycket på andra våningen. Han har liksom utsett första våningen till det roliga stället. Det är här det finns en massa leksaker. Och ska sanningen fram så har vi mest hållit till på första våningen eftersom det är enklare att ta ut honom när han behöver uträtta sina ärenden. Nu är det inte så bråttom längre, dessutom kan han gå själv, men när han var mindre så kunde det vara bråttom att hugga tag i honom och snabbt kunna bära ut honom. Det är inte så lätt att göra från andra våningen.
Ville med en av Felix leksaker som kudde.
Han har helt enkelt fått lära sig att det ligger leksaker lite överallt. Ville tycker också om att leka, men han är inte intresserad av alla leksaker, inte ens när Felix går runt med dem i munnen och struttar framför Ville för att försöka fresta (och ja, Felix struttar verkligen framför Ville).
Jag matar i alla fall min surdeg ibland, och idag fick jag ihop ett par bröd. Ändrade lite på min metod bara för att testa, men tror att min vanliga metod fortfarande är bäst för hur just jag bakar. Men det blev bröd i alla fall. Och goda blev de för jag har redan ätit en macka.
Ja, det var väl det just nu. Vi kör på, men det är allt ganska mycket just nu.
Jag har en surfplatta på väggen i köket. Jag använder den främst till matlagning. Det är inte någon fancy platta utan en billig Samsungvariant. Den har börjat bli lite slö, men gör ju inte så mycket när jag bara använder den för matlagning. Häromdagen skulle vi använda den till något och den klarade bara inte av det. Då började jag fundera på hur gammal den kunde vara. Kan väl inte vara mer än tre – fyra år eller så?
Gissa om jag hade fel. Tre år är så långt tid under vilken plattan inte fått någon uppdatering eftersom den är så gammal att alla uppdateringar upphörde för tre år sedan. Kändes inte så bra. En sådan platta är en säkerhetsrisk. Så jag beställde en ny. Även denna en enklare Samsung variant. Behöver inte ha en massa utrymme, har inte många appar på den. Och idag kom den.
Snacka om att överföringen från den gamla gick snabbt. Verkligen inte mycket innehåll.
Men nu har jag en platta som påstås ska hållas uppdateras i sju år så det ska förhoppningsvis dröja så länge till jag behöver köpa en ny. Känns inte jättespännande för den ser nästan exakt likadan ut som den gamla. Bara lite bättre innehåll.
Att ha en surfplatta i köket är något jag har vant mig vid och som jag vill fortsätta med. Den är suveran att läsa recept på och jag kan göra sökningar och beräkningar som kan behövas. Så visst, en utgift, men med tanke på hur länge de faktiskt verkar hålla så blir det inte många kronor per år.
