Sparrisrisotto

4 personer

Vi var på torget en dag och köpte färsk sparris. Nu råkar sparris vara något som vi inte äter så ofta så vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med den. Alltså började vi söka på Internet. På Tasteline hittade vi en risotto med sparris och då vi är risottoälskare högg vi det receptet. Vi gjorde ett par modifieringar i receptet. T.ex. stod det grönsaksbuljong i receptet men vi tog kycklingbuljong istället. Jag vet inte, men jag tycker inte den köpta grönsaksbuljongen är så god. Vilket jag tycker att kycklingbuljongen däremot är.

Och jag måste säga, det här var en supergod risotto. Det här med att mixa grönsaken och buljongen tillsammans gav risotton väldigt mycket smak. Och att man har lite mindre smör och parmesan än i en vanlig risotto märks inte alls på grund av detta.

På bilden har vi  kyckling till. Det passar förmodligen med ganska mycket olika saker. Tror t.ex. kallrökt lax också skulle vara jättegott till.

Sparrisrisotto1

Ingredienser

0,7 kg sparris, färsk
1 st gul lök(ar)
1 l grönsaks- el. kycklingbuljong
20 g flytande margarin
300 g avorioris
0,5 flaska vitt vin, torrt (alt. torr vermouth)
2 msk parmesanost, hyvlad
salt och peppar

Gör så här

1. Skölj och skala sparrisen (grön sparris behöver bara skalas om den verkar grov), skär av ca 5 cm av knopparna och lägg dem åt sidan.

2. Koka upp stjälkarna i buljongen tills de är mjuka (10-15 min för vit, 5-10 min för grön), ta upp dem och mixa med stavmixer, eller i en mixer, tillsammans med ca 2 dl av buljongen. Ta bort träiga bitar och häll sedan tillbaka moset i kastrullen med buljongen.

3. Koka knopparna i saltat vatten några minuter, så att de blir mjuka.

4. Fräs löken mjuk i hälften av smöret i en gryta, tillsätt riset och rör så att grynen blir glansiga. Tillsätt sedan vinet, koka upp och låt sjuda sakta under omrörning.

5. Tillsätt sedan buljongen i risblandningen, allteftersom det absorberas och rör om ofta.

6. Fortsätt späda med vatten om det behövs tills riset är al dente och krämigt.

7. Rör i resten av smöret, den rivna parmesanosten, salta och peppra och servera med sparrisknopparna.

Översvämning

Andra veckan i Österrike så bodde vi i en liten ort som heter Nauders och som ligger väldigt nära Schweiz och Italien. En av dagarna tog vi oss därför en liten tripp till Merano i Italien. Strax efter gränsen så åkte vi förbi en sjö och jag tyckte jag såg ett torn i vattnet där. Sa till sambon att vi måste kolla när vi åker tillbaka. Sagt och gjort. Vi tillbringade dagen i Merano. Käkade god mat, var och köpte vin och trängdes med folk på shoppinggatan. Köpte lite italienska delikatesser bland annat. Sedan när vi åkte tillbaka så höll vi ögonen öppna och jo, där var tornet. Där fanns också en stor parkeringsplats så vi stannade till där. På platsen fanns också en förklaring till det mystiska tornet i vattnet.

Sjön, eller dammen som det är numera, heter Reschensee, eller Lago di Resia. Från början var Reschensee en liten sjö omgiven av ett antal små samhällen. Området blev förresten Italiensk efter första världskriget och ligger i ett område som fortfarande heter Sydtyrolen. I slutet av 30-talet så bestämde fascisterna i Italien att Reschensee behövde bli större. Någonting med elektricitet och så. Detta innebar att ett stort område skulle läggas under vatten. På detta område låg ett antal mindre samhällen. Ett av dessa samhällen var Alt-Graun. Det här skapandet av dammen Reschensee tog lång tid att förbereda och genomfördes inte i sin helhet förrän i början av 50-talet. Men då var de här samhällena helt täckta av vatten. Utom kyrktornet i Alt-Graun. Kyrktornet som fortfarande sticker upp ur vattnet. Och som blivit en väldigt känd sevärdhet i Sydtyrolen. Något som vi förstod när vi stannade på parkeringsplatsen där. Och visst är det lite udda?

Ny manick!

Jag är en sådan person som inte ofta impulshandlar. Framförallt när det skall inhandlas manicker. Jag tänker ofta väldigt länge innan jag bestämmer mig. Det skall funderas på fördelar och nackdelar och på om ”behöver jag verkligen en sådan?” eller ”kommer jag att använda den?” och ”är den verkligen värd så mycket pengar?” etc. etc. Och så brukar jag sitta på nätet och läsa för att hitta bästa manicken. Tester, omdömen, saker som folk skrivit på sina hemsidor. Efter många och men så brukar jag dock besluta mig till sist. Antingen blir det något eller så blir det INTE något. Den manick som snurrat i huvudet nu ett tag är en hushållsassistent. Jag gillar att baka matbröd och gör det ganska ofta. När vi köpte vår matberedare för ett par år sedan köpte vi just den för att den verkade klara av att baka lite matbröd också. Och det gör den, men bara små degar och den knådar inte ihop degen så där suveränt bra. Men jag har använt den mycket. Brödbakandet har emellertid fortsatt och suget efter en assistent har ökat. När jag sedan köpte min braiga brödbok så blev jag rejält sugen och till sist bestämde jag mig. Detta hände innan vi åkte iväg på semester och jag skulle vänta tills vi kom hem. Vilket vi gjorde i lördags. Så igår skulle det inhandlas manicker. Visserligen tar det tid för mig att bestämma mig, men när jag väl bestämt mig skall det ske NU! Alltså var jag på gång tills affären öppnade igår. Jag travar in, pekar på manicken och säger ”en sån skall jag ha!” och känner mig löjligt lycklig. Killen går ut på lagret, sedan kom han tillbaka och sa ”de är slut”. ”Humpf!” tänkte jag, men sa högt ”När får ni in nya då?”. ”På torsdag” säger killen och jag går. Kollar runt i andra affärer, men den är slut överallt! HUR typiskt är det? Jag vill ju ha den NU!
På ett ställe sa de dock att de skulle få hem nya idag så idag var vi där. Och de hade fått in nya! Och jag fick alltså min maskin! Lycka!

Med en gång har den dessutom testats. Man måste ju se att den fungerar!
Dessvärre blev just de här bullarna lite misslyckade (fula, men ändå goda), men det berodde nog mer på bagaren än på själva maskinen.

Gissa om det kommer att bakas här nu!

Finsk blåbärskaka

En kaka stor som en braspanna.

Min mamma kommer från Finland, från Åbo skärgård närmare bestämt. Något som är typiskt för åtminstone de delarna är den här blåbärskakan. När man är i Åbo på sommaren finns varianter av den här blåbärskakan att köpa överallt. Jag är uppväxt med den. Varje sommar var vi ute och plockade blåbär och sedan skulle det göras en blåbärskaka. Min mamma säger fortfarande att det inte har varit sommar om man inte fått blåbärskaka åtminstone en gång.

Finsk blåbärskaka (eller finsk blåbärspirog som jag förstått att den också kallas) görs på vetedeg och så en blåbärsblandning. Man kan välja sin favoritvetedeg till botten och det behöver inte alls vara den som står här. I den skurna kakan på bilden består botten av en Karlsbaderdeg som jag hittade i Jan Hedhs bok ”Bröd”. På bilderna med plåten är det degen i receptet.

Nu har vi så varit en sväng i skogen och plockat årets första blåbär. Det fanns mängder av blåbär i skogen. Eller kanske mera så här, det fanns jättemånga blåbär i skogen, men de var väldigt, väldigt små på grund av bristen på vatten. Det tog därför lång tid att få ihop de där bären. Man plockade och plockade, men eftersom de var så små så tycktes inte mängden bär i spannen öka nämnvärt. Dock lyckades vi få ihop bär till både en blåbärskaka och lite till frysen. Kakan blev suveränt god. För det första testade jag att använda en Karlsbaderdeg och för det andra var bären väldigt söta och fina. Små och torra, men mycket smak.

Och nu har det alltså definitivt varit sommar i år också.

Finsk blåbärskaka

 

Ingredienser

Vetedeg

2 ¾ – 3 dl mjölk
½ pkt jäst
50 gr smör
3 msk socker
Salt
Vetemjöl (ca 8 dl till 3 dl mjölk)

Blåbärsfyllning
Drygt en liter blåbär
2 rågade msk potatismjöl
1 ägg
2 dl socker (mindre om bären är väldigt söta)

Gör så här

Värm mjölken och låt smöret smälta. Låt det svalna tills det håller ca 37 grader.
Lös upp jästen i mjölkblandningen.
Häll i socker salt och mjöl och rör tills degen får en bra konsistens. Den får inte vara för hård.
Sätt ugnen på 175 grader
Jäs degen i ca. 30 minuter.

Kavla ut degen, häll över lite vetemjöl, rulla degen runt kaveln och lyft över den på en braspanna. Se till att degen täcker hela plåten, inklusive kanterna.

2015-07-30 13.19.19

Blanda blåbär, socker och potatismjöl. Rör tills bären är täckta. Häll sedan i ägget och rör tills allt har blandats.
Häll blåbärsfyllningen i degen som ligger på plåten. Mina ser lite mysko ut eftersom mina bär är frysta.

2015-07-30 13.21.33

Vik ner degkanterna så att de ligger ett par centimeter in över fyllningen i kanterna.
Pensla kanterna med uppvispat ägg.

2015-07-30 13.23.00

Grädda i 175 grader i 35 – 45 minuter. (Kontrollera efter 35 minuter. Räcker ofta)Kakan ätes normalt kall, men det är inte ofta man klarar av att vänta så länge.

2015-07-30 14.00.15

Och den är jättegod ljummen också.

Risken man kan ta om man äter den varm är att blåbärsfyllningen inte ”satt” sig ännu utan fortfarande är lite rinnig.
Något som möjligen får kakan att se lite gäggigare ut, men som verkligen inte gör smaken sämre.

Alternativ; Ett alternativ om man inte har blåbär är att göra en äppelfyllning.
Skala och klyfta äpplen.
Lägg äppelklyftorna i en skål, häll i socker, kanel och lite potatismjöl. Rör om ordentligt så att äppelklyftorna täcks.
Lägg äppelklyftorna i rader på vetedegen. Häll över det vätskade sockret och kanelen som blivit kvar i botten av skålen där du blandat alltihop.
Baka som ovan.

Hemma från Österrike

Tillbaka igen efter två härliga veckor i Österrike. Sju vandringar på elva möjliga dagar. Träningsvärk, frisk luft, höjdmeter upp och ner ocoh fantastiska vyer. Fast jag önskar att jag vore en bättre fotograf! Jag har en digitalkamera men kan definitivt inte alla finesserna. Och jag skulle nog egentligen vilja ha en bättre kamera. Jag får väl ta och fundera  och undersöka lite och se om det kan vara värt att investera i en. Sedan digitalkameran kom har jag återigen tyckt att det är roligt att fotografera.

Många av de bilder jag tagit i år har blivit väldigt ljusa. Inte så konstigt eftersom vi hade strålande solsken i princip hela tiden. Väldigt stark sol. En vandringsdag hade vi regn – alla andra dagar hade vi sol. Snacka om att ha tur med vädret!

Återkommer med mera om det hela så småningom.

Imorgon börjar sista semesterveckan. Den skall nog inledas med ett besök i blåbärsskogen. Efter att jag har varit och köpt mig en hushållsassistent. Har äntligen bestämt mig och imorgon skall inköpet bli av. Förhoppningsvis i alla fall.

Marknadsnougat

Jag kommer från Skåne. Och något man gjorde som barn i Skåne var att gå på marknader. Flera gånger per sommar brukade det bli. Och något man gärna köpte där var nougat. Och Kais Konfekt från Markaryd hade alltid godast sådan nougat. Utöver detta brukade jag på vårkanten köpa bigarråer och på höstmarknaden köpa augustipäron. I övrigt blev det väl inte så mycket handlat, det roligaste med marknaderna var nog inte handlandet utan alla människor som kom dit. Både alla som kom dit och satte upp stånden och sedan alla som kom dit för att bara vara. Men ändå lärde man sig i alla fall en sak, och det var att pruta. Något man har stor nytta av än idag. I vårt förhållande är det alltid jag som hanterar affärerna!

För ett tag sedan så satt jag och surfade på nätet och hittade då ett recept på något som kallades marknadsnougat. Jag kopierade det och sparade undan det i en Wordfil. Jag kan därför inte med säkerhet säga var jag hittade det. Men det har legat där länge och gnagt. Jag ville väldigt gärna testa receptet och se om det var likt min barndoms marknadskarameller. Nu har jag testat det och jag får till min fasa säga att det var VÄLDIGT likt de nougatkarameller jag minns. Farliga, farliga är de. Men för den som vågar så finns receptet här. Enkelt var det också.

 

Ingredienser

I en gryta
125g smör el. margarin
5 3/4 dl strösocker
1 3/4 dl vatten
I matberedaren
6½ dl vetemjöl
4 dl florsocker
1 dl kakao

Gör så här

Lägg smör, socker och vatten i en gryta. När det börjar smälta rör ihop det och låt det koka max två minuter.

Blanda under tiden mjöl, florsocker och kakao i en matberedare.

Låt matberedaren med mjölblandningen snurra och häll ner smörblandningen. Det blir ganska snabbt en jämn smet. Skynda dig och häll ut den på ett bakplåtspapper. Den stelnar väldigt fort. Man måste inte ha en form, men vill man ha lite tjockare nougatbitar kan det förmodligen vara vettigt. Om du inte har en form, lägg ett bakplåtspapper på vasken eller på något annat bra ställe. Smeten är inte så lös så den rinner inte all världens väg. Tvärtom är det viktigt att bara blanda en kort stund i matberedaren annars kan den nog vara ganska svår att få ut.

När det svalnat skär den i rutor och förvara den sedan i kylskåpet.

(det går  bra att blanda alltihop i en vanlig bunke också, men eftersom jag är lite lat av mig så testade jag matberedaren och eftersom det snabbt blir en tjock smet är det inte SÅ himla lätt att röra ihop det för hand)