Hur kan det komma sig att
om man råkar skriva in fel sidnummer på Text-TV
så får man upp sidan direkt,
men när man skriver in rätt nummer
så tar det alltid evigheter att bläddra fram den?

Jag har konstaterat att glädjen med arbete är något överskattat. Semester är faktiskt bättre! Jag har nu arbetat en dryg vecka och kan klart konstatera att det är så! Funderar på hur jag skall kunna få mera semester. En variant är att bli stenrik, men det är inte så himla lätt att åstadkomma så där rakt av. Jag är inte smart nog att uppfinna något som alla vill ha. Och böckerna om Harry Potter är redan skrivna. Hårt arbete lär jag inte bli rik av.

Svårt fall helt klart. En annan variant vore att lura i min arbetsgivare att jag är så himla oumbärlig att jag helt klart är värd förbättrade villkor. Typ tre månaders semester eller något sådant. Eller varför inte fyra. Är emellertid lite orolig för att jag inte har så mycket att komma med just där. Oumbärlig är inte så enkelt att bli. Man kan alltid inbilla sig att man är det, men när man tänker efter ordentligt så går det oftast ganska snabbt att komma fram till att så inte är fallet. Det GÅR att byta ut mig. OK – de fick jobba lite, för en lite unik tjänst med lite unika kunskaper har jag, men jag tror inte det skulle behöva märkas så jättemycket ändå.

Så hur fasiken skall jag då bära mig åt för att få lite mera semester? Den måste alltså dessvärre vara betald eftersom jag inte fixar den där rikhetsaspekten. Ingen som har någon idé som är värd miljoners, miljoners som vill dela med mig? Gifta mig rik lär jag ha blivit för gammal för. Jag blev över 20 för ganska många år sedan. Vinna på lotto är inte lätt eftersom jag nästan aldrig spelar på lotto. Som Magnus och Brasse i en sketch en gång. De föreställer två pensionärer på en bänk och den ene pensionären berättar för den andre om vad den lär sig på sin kurs ”Och så säger de att man skall vara nöjd med sin lott, men jag vet inte, jag har inte fått nån.”

Inte heller har jag några direkt användbara kontakter. Hade jag haft det hade jag kanske kunnat få någon VD-tjänst eller styrelsepost eller motsvarande. Med väldigt hög lön och en ännu högre fallskärm. Då gjorde det inte så mycket om jag inte klarar jobbet för då får jag fallskärmen istället. Och det är egentligen ännu bättre för då får jag definitivt semester hela tiden. Och har råd att ha det. Men nu har jag inga kontakter. Jag kan inte ens åka gratis buss eller komma gratis in på biografen. En gång jobbade jag på en glassfabrik och fick gratis sekunda glass, men det är väldigt längesedan nu. Det är kanske inte heller riktigt jämförbart.

Och ja, visst är jag jätteglad att jag HAR ett jobb, det är det inte alla som har. Men det hjälper inte, jag skulle i alla fall mycket hellre ha betald semester. Man kan resa mycket mera då – och göra roliga saker. Och så kunde jag jobba någon vecka då och då. Kanske skulle man in alla fall bli författare, skall det vara någon vits gäller det emellertid att skriva en superbra bok som alla vill läsa med en gång. OK – en effektiv marknadsföring är väl bra, men det bästa är väl om boken förutom det är bra. Så att jag kan skriva en till om det skulle börja tryta med pengar. Problemet är väl bara att jag inte har några speciella idéer om vad en bok skulle handla om. Åtminstone ingen idé som varar mer än en eller två sidor. Med dubbelt radavstånd. Och det enda som skulle kunna ge mycket pengar i det läget vore väl om jag kunde avslöja någon väldigt, väldigt stor hemlighet. Nu har jag dessvärre inte kännedom om så många sådana. Inte heller är jag någon större spion. Väldigt dålig på att ljuga dessutom, förlorar alltid i bluffpoker. Jag förmodar i alla fall att man måste vara bra på att ljuga för att vara en spion.

Det var inte många idéer jag har. Åtminstone inte speciellt många med så mycket substans. Lika bra att jag återgår till jobbet så att jag inte får sparken.