Sambon och jag har börjat få ganska starka funderingar på att skaffa oss ett hus. Av den orsaken så har vi också börjat gå runt på husvisningar. Ja, jag kan inte säga att vi rusat på så många ännu. Vi har varit på två och skall på en imorgon. Men det här med hustankar gör att man känner sig lite skrajsen. Dels är det mycket pengar det handlar om. Vi har inget hus nu så det innebär stora lån att bara ta så där. Och så rinner det till många frågor i huvudet.
- När man hittar ett hus som man gillar, hur går det till att bjuda?
- Hur vet man att mäklaren inte försöker lura en?
- Hur vet man att huset är värt det som begärs?
- Var får man tag i en besiktningsman?
- Vad kostar en besiktningsman?
- Vad skall man tänka på speciellt?
- Hur mycket kan man lite på den där besiktningen som det står om i husannonsen? (inte alls utgår vi ifrån)
m.m. m.m.
Alla frågorna bara rinner in i huvudet på en och det känns nästan lite skräckinjagande att tänka att börja bjuda på ett hus. Vi var och tittade på ett hus i torsdags som vi är intresserade av att bjuda på. Men mäklaren har inte hört av sig. Skall man vänta på att mäklaren hör av sig? Eller skall man ringa själv och säga att man är intresserad? Eller visar man kanske FÖR mycket intresse då?
Huva – man vet varken ut eller in – det är bara att konstatera.








