När hastighetsbegränsningen på vägen är 90 km/h får man hålla 90 km/h ÄVEN när det finns hastighetskameror!!!!
Fatta!

Igår efter jobbet tog jag mig en tripp upp  till stora köpcentrat. Det är en väldigt bra tid att åka dit efter jobbet en vardagskväll. Inte mycket folk och det är lugnt och skönt att gå och titta. Igår slogs jag igen av hur olika expediter kan vara. Jag gick in i en affär med kläder. Gick runt och tittade lite, hittade en kjol jag faktiskt blev intresserad av. Då kommer en expedit. ”Du säger väl till om du behöver hjälp?”. Ja, menade jag, behöver jag hjälp säger jag till. Hon gick. När jag gått två meter kommer det ytterligare en expedit. ”Du säger väl till om du behöver hjälp?”. Jo, sa jag, jag har just upplyst din kollega om att jag kommer att säga till om jag behöver hjälp. Hon gick inte. Istället började hon gå runt mig och plocka i kläder runt omkring mig. Så att hon alldeles säkert skulle kunna rusa fram och hjälpa till om jag behövde hjälp. Vad blev resultatet av det här? Jo – jag hängde tillbaka kjolen som jag hade tänkte prova (och även tänkt köpa om den passat) och gick ifrån affären. Med den expeditens beteende så visste jag att om jag tog mig till provhyttten så skulle expediten efter två sekunder rusa dit och hojta ”Går det bra?”- Varvid jag alltid har lust att tala om för dem att dra åt helsefyr.

En bra expedit kan läsa sina kunder. Att de frågar om jag vill ha hjälp är helt OK. Men när jag säger att jag inte behöver hjälp skall de gå. Om jag får gå runt i en affär för mig själv, prova det jag vill prova och så gå runt igen kan det sluta med att jag handlar ganska mycket om det är en bra affär. Behöver jag hjälp av expediten går jag och frågar, får hjälp, och får sedan gå runt för mig själv igen. Det är min perfekta shopping. Är jag i en affär som har klängiga expediter slutar det oftast med att jag inte handlar någonting alls. Jag går därifrån. Och det hjälper inte ens om de skulle råka ha alla mina favoritkläder i affären. En stor del av shoppingen för mig är att få lulla runt och kolla och fundera och liksom vara i mig själv. En duktig expedit ser sådant. Hon ser att jag vill gå runt för mig själv. De ser att den andra kunden som är där VILL ha hjälp och hjälper till där. Hon står inte kvar och börjar plocka med kläder i min närhet utan går därifrån för att ge mig det utrymme jag behöver. En kass expedit ser inget sådant. Hon har sitt lilla program att följa. Och hur det programmet fungerar vet jag faktiskt inte. De får inte mig att handla något i alla fall. Så blev det igår också. Den kjol jag gillade åkte tillbaka på stången, istället gick jag in i en annan affär med en bra expedit och shoppade mig en blus.

Det borde faktiskt finnas någon bra utbildning för expediter. Fast å andra sidan så tror jag också att det är som så att alla klarar inte av att vara bra expediter. Därför: En stor eloge till er bra expediter som finns där när jag behöver er, men som i övrigt lämnar mig ifred och låter mig lulla omkring bland sakerna och bara må bra.

Våren är förändringarnas tid. Det är sant. Själv känner jag alltid förändringsbehov på våren. Varje vår vill jag flytta. Allra helst till en annan stad. Jag vill liksom byta stam. Men det blir sällan av. Det är längesedan jag bytte stad nu. Men jag vill fortfarande. Och våren får mig att känna det så starkt, så starkt.
Många människor blir sugna på förändring när våren kommer. Livet har gått sin tråkiga, gilla gång hela den långa vintern och nu vill man att det skall märkas att livet kommer tillbaka på nytt. En redig förändring skulle göra susen.
För vår del gick vi och kikade lite på en tomt och pratade lite med en husbyggarfirma om att bygga hus. Det hade ju varit en rejäl förändring. Men när det kommer till kritan är det svindyrt att bygga hus. Dyrare än att köpa ett begagnat. Jag tänkte i min enfald att så som huspriserna faktiskt stigit så kanske det inte var så dyrt att bygga längre. I jämförelse alltså. Men det är det. Sedan blir man så klart sugen på att bygga när man sitter där och tittar på bilder och i kataloger. För att inte tala om när man åker ut och tittar på den eventuella tomten.. Som faktiskt ligger vid en liten sjö, så det är ju liksom lite gulligt.
Men dyrt.. Och hur vet man att man får tillbaka de pengarna om man bygger något? Framförallt om man inte bygger inne i stan? Nej – jag tror att det lutar åt inte. Mycket jobb också. För två lata människor som vi.
Dock är jag lite stolt. Vi var på ett första möte med den där husfirman och fick lite priser på vad själva husbygget kostar. Sedan gick vi hem. Då satte jag igång med efterforskningar om vilka kostnader som kommer till förutom själva husbygget. Och det är ju en hel del. Jag kan inte de här sakerna så med ledning av olika uppgifter jag hittade på nätet så gjorde jag en liten kalkyl. Sedan bokade vi ett nytt möte med husmänniskan för att se vad det EGENTLIGEN kostar att bygga hus. Då gjorde hon en kalkyl. Hennes kalkyl och min kalkyl skilde sig åt med endast 12.000 kr. Var inte det ganska bra gjort av en person som aldrig varit involverad i husbyggen?? Visar också hur mycket information man kan hitta på internet.