Kaiserschmarren

I somras var vi två veckor i Österrike. Det har vi varit tre somrar i rad nu. Vi åker dit och vandrar och har det skönt. I somras var vi en vecka i Stubaidalen. En av dagarna gick vi en vandring där vi först gick ca 800 höjdmeter upp och hamnade på en liten Alm (matställe) som hette Pfarrachalm. Där satt 10 – 20 personer till samtidigt som vi var där och folk kom och gick. Vi satt där och tittade på servitören. En man i 50-60 års åldern som sprang, verkligen sprang, fram och tillbaka. Tog upp beställningar, serverade mat och tog betalt. Vi undrade för oss själva varför han var så väldigt stressad.

Vi beställde oss en varsin Kaiserschmarren och dricka. Efter en stund kom våran Kaiserschmarren ut och det var en av de bästa vi någonsin fått i Österrike. Enorma portioner och jättegod schmarren. Det är så härligt när man är och vandrar för man kan äta sånt här utan att ha dåligt samvete.

När vi hade ätit klart så ville sambon ha en öl till och jag behövde ändå gå på toa så jag gick in för att uträtta mitt ärende och så beställa en öl till. När jag skall beställa ser jag den stressade mannen stå och laga mat i köket. Sedan kom han ut. Jag frågade honom då om han gjorde allting där själv. Och det gjorde han!! Inte undra på att han sprang! Han både tog upp beställningar, lagade maten, serverade, dukade av och tog betalt! Och ändå gjorde han supergod Kaiserschmarren!! Det var allt en riktig Superman det.

Här är ett recept på en variant av Kaiserschmarren. Testa någon gång om du inte ätit det. Det här räcker till fyra dessertportioner eller till två personer om du tar det istället för vanlig mat.

Ingredienser


1 dl russin
4 msk mörk rom
4 ägg
2 msk strösocker
2,5 dl vetemjöl
4,5 dl mjölk
salt
1 msk smör eller margarin
lite rivet citronskal
2 msk florsocker
Lägg russinen att dra i romen i ca 30 minuter.

Gör så här


Sätt ugnen på 200 grader.
Skilj äggulor från äggvitor. Vispa gulorna och strösocker tills massan blir luftig. Blanda ner mjöl, mjölk, salt, citronskal och russin.
Slå äggvitorna till hårt skum och blanda in försiktigt i smeten.

Smält matfettet i en stor stekpanna på svag värme.

Häll i smeten och grädda en-två minuter.

Ställ sedan in pannan i ugnen och låt den stå där i fyra-fem minuter. Förvänta dig inte mycket färg, färgen är på undersidan.

Ta ut pannan. Glöm inte att handtaget är varmt!

Dela pannkakan i bitar med hjälp av två gafflar och stek bitarna ytterligare någon minut.

Lägg upp bitarna i en hög på fat och pudra med florsocker (vill man piffa till den lite till kan man även ha lite kanel eller kardemumma).

Bjud desserten varm alt. med en god fruktkompott till.

Bilder

enlitenbithimmel

Sitter och går igenom bilder från sommarens semester. Ett ”problem” är att jag tog bilderna med nya kameran. Och jag tog dem i ett format som heter RAW. Det är liksom ett digital negativ som innehåller allting som kameran uppfattat. De här bilderna kan man sedan bearbeta med ljus m.m. i de fall man misslyckats. Och sedan lagrar jag om dem i ett annat format. I mitt fall JPG. Men det tar lite tid. Jag har i alla fall börjat lägga ut lite bilder på min Flickr.sida. Det blir några bilder då och då. Jag måste ju sitta och tänka också varje gång jag börjar med en ny bild. Lite grand om var den är tagen, hur vackert det var etc… Så jag har semester en gång till jag.

vattenfall

 

Stuibenfallet i Ötztal t.ex. Tyrolens högsta vattenfall. Där fanns en avsats som var väldigt nära fallet. Där tog jag på mig regnstället och gick ner och ställde mig. Det var häftigt! Det gick knappt att stå stilla, det blev så starka vindar från vattnet. Jag gillar att känna naturens styrka – i måttliga mängder naturligtvis!

stuibenfallet

Fint väder var det också! I alla fall en stor del av tiden. Ovanför fallet låg en restaurang där jag käkade forell. Den färskaste forell jag ätit någon gång tror jag. De hade nämligen forellerna i en behållare strax bredvid forsen och forellerna hämtades därifrån när någon beställde det. Lite trist för forellen, men som tröst för forellen kan jag i alla fall säga att den blev väldigt bra tillagad och var väldigt god!

Majsbröd

Brukar ni titta på amerikanska filmer? Dum fråga – klart ni gör, det går ju inte att undvika.
Men brukar ni lägga märke till vad de äter? Det gör jag, och framförallt om det är något i brödväg.

Något jag lagt märke till i många filmer är att de äter cornbread – majsbröd. Det finns ofta på bordet när det bjuds på Thanksgiving-middag eller när de har något som kan jämföras med våra ”söndagsmiddagar”. Eftersom jag är brödgalen har jag längre funderat på de där bröden.

Så häromveckan gick vi på Maxi och då kunde jag inte motstå boken Jorden runt på 80 degar av Anita Triberg och Albert Håkansson. När jag satt och läste i den hittade jag majsbröd och jag bara kände att jag var tvungen att testa.

Så jag kokte en mustig köttgryta och till den bakade jag majsbröd. Och det var gott!

 

Testa gärna – här kommer receptet.

Ingredienser


2 1/2 dl (140g) fint majsmjöl
2 dl (115 g) vetemjöl (jag tog vetemjöl special, fullkorn)
1/2 tsk salt
1/2 tsk krossad svartpeppar
1/2 tsk chilipepparflingor
2 nypor malen brödkummin
2 tsk bakpulver
1 stort ägg
2 1/4 dl mjölk
150 g majskorn på burk, ca 1 1/2 dl

Gör så här


Värm ugnen till 200 grader.

Smörj en ugnssäker form ca 20×20 cm.
Blanda samman alla torra ingredienser i en skål. Gör en grop i mitten. Vispa upp ägget, blanda med mjölken. Slå vätskan i mjölgropen och rör slätt. Vänd ner majskornen. Rör inte mer än nödvändigt.
Skeda ner smeten i formen.

Grädda i ca 15 minuter tills ytan är gyllenbrun.

Låt svalna något, lossa sedan från formen och skär brödet i fyrkanter.

Servera det ljummet.

Duktig ibland

Nu har jag ägnat en massa tid till att uppdatera sidor m.m. på Internet. Det har varit jobbigt och jag vet ju inte ännu om det ens fungerar ordentligt. Men nu hoppas jag att det skall fungera såpass bra att jag kan få andas ut lite. Det är ju hopplöst att tänka på något annat när man håller på med sådant.

Nu har vi fått vår nya soffa och vårt nya soffbord. När det kom på plats var första känslan att det var alldeles för fint. Jag är liksom inte så fin. Sedan har vi varit ute och köpt ett urtjusigt överkast på Indiska. Som vi lagt över det hörn där jag sitter så mycket. För att spara soffan. Och även om överkastet är jättesnyggt så blir det genast lite mindre fint och jag känner mig plötsligt hemma i den nya soffan. Det var liksom skönt. Det är inte bra när det blir för stilrent och fint. Allting måste vara lagom.

Divan är det i andra änden av soffan (i förhållande till mitt hörn alltså – som dessutom är ett ”megahörn”) finns en divan. Sambon har redan konstaterat att den går bra att sova i. Kan ju vara bra att veta 🙂

Semesterresan över

Nu har vi varit ute och rest i tre veckor. Två veckor i Österrike och en vecka i Italien. Det är verkligen trevligt med vandringssemestrar. Och det är verkligen något visst med berg! Nu skall jag försöka komma igång med det vanliga livet igen.

stubaimattias

Fattigmans pepparbiff

Ytterligare ett recept jag hittat i en Jan Mårtenssondeckare. På den gamla goda tiden när de fortfarande var bra.

Jag gillar vanlig pepparbiff, men den här fattigmansvarianten är faktiskt inte dum alls!

 

Ingredienser

ca 3 hg nötfärs (gärna lite grovmald)
3 dl kaffegrädde
3 msk konjak
grovkrossad svart- och vitpeppar

Gör så här

Gör två biffar som är ca två cm tjocka.

Stek ca 1,5 minut på varje sida och ta upp dem igen.

Rör ner kaffegrädden i stekskyn + 3 msk konjak

Salta biffarna, doppa dem flera gånger i färsk grovkrossad peppar, hälften vit och hälften svart,

Lägg dem i stekpannan och låt dem ligga där på svag värme och dra åt sig såsen

Äntligen semester!

Äntligen semester! Det har varit tungt de sista två veckorna. Men nu är det alltså dags! Är hemma och förbereder för resan. Vi sticker direkt när sambon kommer hem från jobbet och tar oss till Trelleborg där vi tar nattfärjan till Travemünde. Sedan blir det en vecka i Österrike, en vecka i Italien och sedan ytterligare en vecka i Östterike. Har vi inte dåligt väder hela tiden skall man komma hem i bättre form än när man åkte.

Inte för att jag varit duktig på att uppdatera här på ett tag, men nu blir det alltså ännu sämre! För nu försvinner jag snart på semester!!!!

macka

Skogens rikedomar

Igår efter jobbet tog sambon och jag oss ut i skogen för att kika lite. Några kantareller hittade vi inte. OK – vi letade inte jättemycket – kollade bara upp ett ställe som det brukar finnas på.
Men blåbär – det fanns det. Så ni som vill plocka blåbär – ut i skogen.
Det fanns väldigt mycket blåbär där ute. Jag har varit med om år då det varit både större och fler bär, men det får nog ändå sägas vara ganska många bär därute, ganska stora bär och framförallt väldidgt goda bär.
Jag är ingen effektiv bärplockare. Egentligen tycker jag inte om att plocka bär. Svamp tycker jag om att plocka, men inte bär. Men det är så gott att ha några färska bär. Därför plockar vi. Men på den tid som riktiga bärplockare säkert fått ihop tio liter eller mera fick vi ihop fyra tillsammans. Men det kan ju bero på att min taktik när jag plockar bär är ungefär så här.

Titta vad många bär!
TIttar lite – vad fint det är med så många bär.
Var skall jag börja?
Det finns buskar där borta som har ännu mera bär.
Går dit.
Plockar lite.
Tittar lite – vad fint det är i skogen.
Går lite.
Plockar lite.
Häller över i spannen så att det inte skall se så lite ut i min plockare.
Går lite.
Går lite till.
Tittar lite – det är väldigt grönt och härligt i skogen.
Usch – var det där en fästing?
Nej en liten spindel.
Plockar lite.
Väldigt mycket bär.
Ser mysigt ut i backen därborta – tror jag går dit.
Ja! Mycket bär.
Plockar lite.
Funderar lite.
Häller över i spannen.
och så vidare….

Egentligen är det fantastiskt att jag får ihop några bär över huvudtaget!!