Utmaning

Fick en utmaning från Snigel som innebär att berätta sex underligheter om mig själv. Här har ni mitt försök. (Och inte heller jag kan busvissla – men den var ju redan tagen).

När jag var liten var jag inte speciellt förtjust i saft eller läsk. Däremot älskade jag Samarin! Jag kunde sno Samarin och ta med mig när kompisarna drack läsk eller saft. Konstigt nog tycker jag fortfarande att det är gott med Samarin.

Jag har problem med en del konsistenser. Har t.ex. svårt för att äta vispad grädde. Tycker inte heller om Falukorv eller annan tjock korv. Och absolut inte köttfärslimpa. Konsistenserna är alldeles för läskiga.

Jag älskar att bada! Och då menar jag verkligen ÄLSKAR. Jag badar i badkaret nästan varenda dag. Och när jag har möjlighet att bada i annat vatten går jag nästan aldrig upp. Andra mäniskor som säger sig älska att bada tar tillbaka det efter att ha sett mig i aktion. Brukar fundera på om jag varit en fisk i mitt förra liv.

När jag var liten så åkte jag baktill på en cykel. Jag fastnade med hälen och slet upp den. Har fortfarande ett riktigt otäckt ärr på hälen. Så man KAN råka illa ut när man åker på en cykel.

Jag är projektberoende. Jag har alltid något projekt på gång och mår inte bra om jag saknar ett sådant. Ägnar massor av tid och pengar på ta mig in i alla mina projekt. När jag börjar bli duktig på något så brukar jag lägga av. Och börja på nästa projekt. Så egentligen kanske jag inte är direkt projektberoende, men jag är beroende av att hela tiden lära mig nya saker.

Är väldigt förtjust i bling-bling. Alltså smycken med en massa glitter. Bryr mig inte det minsta om ifall det ser billigt ut. Ös på med glitter och jag blir glad som ett barn.

Förändring

Våren är förändringarnas tid. Det är sant. Själv känner jag alltid förändringsbehov på våren. Varje vår vill jag flytta. Allra helst till en annan stad. Jag vill liksom byta stam. Men det blir sällan av. Det är längesedan jag bytte stad nu. Men jag vill fortfarande. Och våren får mig att känna det så starkt, så starkt.
Många människor blir sugna på förändring när våren kommer. Livet har gått sin tråkiga, gilla gång hela den långa vintern och nu vill man att det skall märkas att livet kommer tillbaka på nytt. En redig förändring skulle göra susen.
För vår del gick vi och kikade lite på en tomt och pratade lite med en husbyggarfirma om att bygga hus. Det hade ju varit en rejäl förändring. Men när det kommer till kritan är det svindyrt att bygga hus. Dyrare än att köpa ett begagnat. Jag tänkte i min enfald att så som huspriserna faktiskt stigit så kanske det inte var så dyrt att bygga längre. I jämförelse alltså. Men det är det. Sedan blir man så klart sugen på att bygga när man sitter där och tittar på bilder och i kataloger. För att inte tala om när man åker ut och tittar på den eventuella tomten.. Som faktiskt ligger vid en liten sjö, så det är ju liksom lite gulligt.
Men dyrt.. Och hur vet man att man får tillbaka de pengarna om man bygger något? Framförallt om man inte bygger inne i stan? Nej – jag tror att det lutar åt inte. Mycket jobb också. För två lata människor som vi.
Dock är jag lite stolt. Vi var på ett första möte med den där husfirman och fick lite priser på vad själva husbygget kostar. Sedan gick vi hem. Då satte jag igång med efterforskningar om vilka kostnader som kommer till förutom själva husbygget. Och det är ju en hel del. Jag kan inte de här sakerna så med ledning av olika uppgifter jag hittade på nätet så gjorde jag en liten kalkyl. Sedan bokade vi ett nytt möte med husmänniskan för att se vad det EGENTLIGEN kostar att bygga hus. Då gjorde hon en kalkyl. Hennes kalkyl och min kalkyl skilde sig åt med endast 12.000 kr. Var inte det ganska bra gjort av en person som aldrig varit involverad i husbyggen?? Visar också hur mycket information man kan hitta på internet.

Våren?

Nu har det faktiskt börjat kännas som vår här i trakterna. I söndags t.ex. så sken solen från en blå himmel. Jag hämtade sambon som hade varit ute och rest och den bilresan var riktigt härlig. Jag körde med hög musik och njöt av solen och bara kände liksom vår! Och nu regnar det! Tjihuu- OK inte som så att jag blir lycklig varje gång det regnar, men så här års är regnet liksom renande. Och en brytpunkt. Så nu skriker min kropp efter vår. Och jag hör att fåglarnas kroppar gör detsamma. Minusgraderna är borta sedan minst en vecka. Ja – jag är fullt medveten om att de kan komma tillbaka, men jag tror ändå att de är på rejäl tillbakagång. Jag har även pratat med folk i Skåne som har vårblommor i sina trädgårdar. Så ja – jag tror faktiskt att våren är på gång. Härligt, härligt,härligt. Snart börjar alltså mina favoritårstider. Våren, sommaren och hösten. Hade jag bara sluppit den där fjärde hade allting varit frid och fröjd! Men nu kan jag snart glömma den och låtsas att den inte finns under flera månader!!

Ny bil

Idag har jag varit och hämtat vår nya bil! Den ser ut så här:

Jättefin! Och jag har nu fyllt tanken med etanol och skall därmed inte släppa ut en massa koldioxid. Såvitt det sägs i alla fall. Var ute och körde några mil och det var lite annorlunda. Mera kraft i motorn – kändes verkligen. Och MYCKET känsligare ratt – kände mig nästan lite vinglig emellanåt.
Dessvärre har jag redan smutsat ner den. Det hade inte gjort något om vädret hade varit lite bättre. Men det innebar i alla fall att jag fick testa regnsensorn, som känner av hur mycket det regnar och sätter farten på vindrutetorkarna därefter.

Trender

Ja, jag erkänner. Jag faller för trender. Framförallt trender inom mat och dryck. Jag började använda rucola när TV-kockarna började visa upp det i TV och det började säljas i varenda ICA-affär. Jag började olika sorters whisky när whiskytrenden kom (den har jag dock fastnat i – whiskytrenden alltså).

Färsk koriander har jag försökt använda i maten, dessvärre gillar jag det inte, alltid ett problem när mat blir en trend och jag borde gilla det. Men i korianderfallet blev jag lite nöjd när Jamie Oliver hade en indisk gäst som inte heller gillade koriander.

Just nu tänker jag emellanåt GI, precis som alla andra gör, trillade alltså dit på den trenden också.

Mörk choklad försökte jag mig på, dessvärre var det för äckligt för att jag ens skall kunna låtsas hänga med i trenden, det hjälper inte att folk försöker förklara för mig att med mörk choklad räcker det att ta en liten bit så är man nöjd. I och för sig håller jag med dem, men det är för att jag tycker det är så äckligt att efter en bit går det inte ner mer. Jag tror inte att det är riktigt så de menar.

Jag har börjat äta sushi, och libanesiskt och har blivit väldigt förtjust i tapas.

Jag har dock inte druckit smaksatt vodka. Vet alltså inget om Vodka raspberry och allt vad de nu heter. Å andra sidan kan jag blanda till en Cosmopolitan.

Och nu dricker jag latte och cappuchino och macchiato och alla möjliga sorter. Har funderat på att köpa en kaffemaskin. En som kan mala bönor också. Häromdagen satt jag dock och läste i en tidning om just kaffemaskiner. Och läste följande:
” Kvarn Gran Macino, 2 900:-, rostfri sumplåda med knackpinne i trä, 1 150:-.”
Knackpinne!! Vad fasiken är en knackpinne? Kanske jag inte skall investera i någon kaffemaskin. När jag inte ens vet vad en knackpinne är??

Det är jobbigt med trender.

Inte melodifestival

Jag vet inte – men jag är fullkomligt ointresserad av Melodifestivalen. Det enda som jag hänger upp mig på när det gäller den är att alla andra kanaler verkar tro att alla människor tittar på Melodifestivalen och visar ännu sämre program än de brukar visa samtidigt som festivalen pågår.

Inte heller tittar jag på Let’s dance. Det är inget ställningstagande. Jag har inga åsikter om Let’s dance. Jag bara tittar inte på det för jag är inte intresserad. Av samma anledning så har jag inte heller följt Så skall det låta eller På Spåret. Inte heller här beror det på något ställningstagande eller allmänna åsikter. Bara tittar inte. Och Bonde söker fru – såg inte ett avsnitt.

Vad vill jag säga med det här? Jo – att när man inte följer de här vanliga programmen så har man ofta svårt att förstå Aftonbladets olika rubriker som ofta hänvisar till någon deltagare i alla dessa olika program. Nu gör det inte så mycket eftersom jag inte köper Aftonbladet. Men ändå. Ibland känner jag mig lite utanför när jag inte vet vem Jimmy Jansson är. Eller vem bonden som gifte sig är. Det känns ibland som om jag borde titta på alla de där programmen om jag skall anse mig vara allmänbildad.

Fast egentligen vill jag faktiskt inte. Titta på de här programmen alltså. Så jag lär väl vara helt ute! Jämt!

Något som jag egentligen inte fattar alls är att trots att vi nästan jämt har TV:n på (jag vet – vi borde skämmas) har jag nästan aldrig sett de program som diskuteras vid fikat på jobbet dagen efter. Hur lyckas jag med det? Kanske beror det på att jag använder TV:n som en radio. Dvs den står på i bakgrunden under tiden som jag gör något annat. Eller har jag så kort närminne att jag glömmer programmen direkt de är slut. Som när man tittat på vädret och sambon frågar vad sa de? Och jag alltid måste svara, ”Oj – det kommer jag inte riktigt ihåg.”

Hm börjar undra vad jag egentligen har för intressen.

Tolvveckorstest

I slutet av november fick jag ett brev från min doktor som sa att mina värden blivit lite låga och att vi istället skulle testa att tappa blod var tolfte vecka. Så istället för att bli tappad i december gick jag i januari. Och Hb-värdet hade gått upp. Själv är jag lite tveksam Jag har börjat bli väldigt trött igen. OK – det kan vara vintertrötthet och lite deppighet – får gärna det på vintern – men jag tycker samtidigt att det känns lite som trötthet när järnmättnaden i blodet är lite hög. När jag tog prover sist hade jag varit och tappat mig dagen innan så det är ju inte alldeles säkert att det visade helt rätt. Vi får väl se vad det säger i mars eller när nu testerna blir nästa gång. Jag tycker att tröttheten finns där och min konstiga hud jag har på högerfoten har spridit sig. Ett tag fanns den inte där knappt alls.
Men till nästa provtillfälle skall jag nog överleva. Det är uppenbarligen inte lätt att hitta helt rätt.

Värsta tiden

Det märks tydligt att min värsta årstid är på gång att börja. Man pratar om höst och vår depressioner. Men jag känner av vintern. Jag avskyr vintern. Vår, sommar och höst gillar jag alla tre. Men vintern hoppade jag gärna över. Och det har inte minsta betydelse om det är snö eller inte snö. Även om jag föredrar att det inte är snö, för då kan jag åtminstone försöka låtsas att det inte är vinter. Vintern är en enda lång jobbig väntan. Hösten är fin och man kan plocka svamp och bär. Våren är ljuvlig – det tycker väl alla. Vinterna är bara en transportsträcka. En alldeles för lång sådan. Jag inbillar mig varje år att jag skall försöka aktivera mig på något sätt för att glömma bort att det är vinter, men det blir likadant varje år. Det vill säga ingenting. Bara väntan. Det är inget kul att promenera för det är bäckmörkt när man kommer hem. I år skulle man förmodligen kunna plocka svamp, åtminstone än så länge, men de blir ofta lite smaklösa och vattniga när det är så mörkt ute. Och i år skulle jag förmodligen till och med kunna hitta lite vårblommor, men jag vet ju att det förmodligen kommer kyla framöver, alldeles för sent, så därför så kan jag inte glädja mig åt de där blommorna. Och mörkt är det lik förbaskat. Jag brukar läsa bloggar från svenskar som bor utomlands. Italien, Spanien, Austrialien och jag kan bara säga att jag är grymt avundsjuk. Önskar att jag hade emigrerat en gång i tiden. Tyvärr har jag inte något bra yrke för att emigrera. Har ett väldigt svenskt yrke. Varför valde jag inte utbildning efter möjlighet att emigrera?
Dumt.
Jäkla vinter.