Något har jag gjort rätt i alla fall, för min fröer gror. Något annat däremot har jag gjort fel. Jag har planterat två olika fröer i samma bytta, men jag har inte alls kollat om de har likartade grotider eller inte.
SÅ typiskt mig. Jag har gjort det felet förut och känner jag mig själv rätt lär jag göra det igen!
Jaha – bokbloggsjerkan 6-9 mars var väldigt enkel för mig att besvara. Frågan är:
Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?
Mitt svar på den frågan är att ja, jag brukar nog läsa de där dediceringarna för det mesta, men jag har uppenbarligen inte läst någon som jag kommer ihåg. Jag minns bara att man brukar tacka för att ha fått hjälp med research eller någon som läst igenom boken. Eller en rad till frun eller maken med något som ”utan dig hade jag aldrig klarat av att skriva den här boken”.
Så ganska tomt från mig den här gången.
Det är som så att jag älskar blommor. Både ute och inne. Jag skulle vilja ha en trädgård som har blommor nästan överallt och jag skulle vilja ha fönsterbrädor som har gröna blommande växter jämt. Men det har jag inte. För att de flesta blommor och jag kommer helt enkelt inte överens. De envisas med att vilja ha vatten. Hela tiden. Och inte vill de ha lika mycket vatten heller. Olika blommor vill ha olika mycket vatten. Men de vill ha vatten. Och jag är dåligt på det. Att vattna dem alltså. Åtminstone så ofta som de vill. Och det gäller både inomhus och utomhus. Och så vill de ha gödning. Regelbundet. Olika mycket och olika regelbundet. Inte det heller klarar jag av. Kanske en kort period. Men inte i längden. Jag köper blommor och så bestämmer jag mig för att jag faktiskt kan det där. Vattna rätt och regelbundet. Uppenbarligen kan jag inte det. För de dör!
Sist jag var i Stockholm så hittade jag några gröna krukor som jag tyckte var så vackra. Jag köpte mig en sådan och till den köpte jag också en orkidé. En lite ovanlig en. Var mycket nöjd. Fick för mig att det skulle ju vara snyggt med två orkidéer i likadana krukro så när jag turligt nog hade ytterligare en tjänsteresa till Stockholm så köpte jag en kruka till. Det var bara det att när jag kom hem med krukan och tittade på den där orkidéen så var den mer eller mindre död. Jag hade lyckats döda en orkidé på typ två veckor. Det måste ändå vara ganska ovanligt? Bara att kasta den där orkidén. Vilket innebar att jag stod med två tomma krukor.
Så kunde naturligtvis inte få vara! Så jag tog mig till blomsteraffären för att inhandla ett par gröna, tåliga växter som skulle passa i mina krukor och tåla att få vatten lite nu och då. Vad kom jag hem med? Ungkarlsblomma? Nej inte gjorde jag det. Jag kom hem med två jättevackra rosor som kräver regelbunden vattning och som inte får torka ut. Visst är jag smart!
Nu har jag i alla fall ställt två små krukor med vatten i botten av de höga krukorna och dragit en tråd från dessa krukor upp i roskrukan. Jag vet inte om det fungerar ännu, men jag hyser hopp. Eftersom blommorna inte är så gamla så lever de fortfarande och jag kommer dessutom fortfarande i håg att vattna dem. Regelbundet. Eller varje dag faktiskt. Väldigt regelbundet. Så om jag inte slutar och de torkar till döds så finns det nu istället en risk för att jag dränker dem. Med vatten och kärlek.
Det är inte lätt det där. Med blommor. Faktiskt!
Sommaren 2009 köpte jag mig en liten krukbegonia. Jag satte om den i en lite större kruka och då såg den ut så här.
Den där knölen har hängt med sedan dess. Och blivit större och större. Jag brukar ha den vid ingången varje sommar som ett glatt mottagande. Den blommar hela sommaren och är bara helt fantastisk. Knölen blir lite större för varje år som går och kräver då också lite mera plats hela tiden.
Så här såg den ut 2011 – med en liten Gandalf bakom grinden.
Och här är den knöl jag satt om i år.
Den får inte plats i någon liten vanlig kruka längre. Men nu har den fått ny jord och lite, lite vatten och nu hoppas jag att den ska vakna.
Bara att vänta och hålla koll!
I år har jag återigen köpt mig lite fröer – något som jag hoppade förra året. Men det är ju en sak att köpa och en annan att så dem. För någr helger sedan var jag och införskaffade mig såjord, något som väl i alla fall får anses som ett första steg. Längre än så har jag dock inte kommit. Förrän nu! Igår sådde jag de fröer som jag ville få sådda. Lite sent kanske, men å andra sidan är det ganska länge tills jag kan plantera ut dem.
Nu står de ialla fall där. I smutten. Finns för en gångs skulle lite plats till dem. De har inte fått något extra lysrör det här året. Får se hur det går utan. Jag testar dessutom något som jag sett på flera ställen, att plantera i gamla vindruvslådor. Varje vindruvslåda blir som ett eget litet växthus. Och så mitt lilla växthus jag köpte på IKEA. En litet impulsköp. Kanske inte det smartaste, tror det var min allmänna längtan efter ett växthus som slog till där. Å andra sidan, det kanske hjälper mig att få fart på basilikafröerna, det återstår väl att se.
Det mesta som såtts här är olika blommor. Vi har inte så mycket rabatter, men jag vill ändå försöka trycka in så många blommor det bara går! Jag älskar blommor! Jag gillar de där engelska rabatterna med ett ordnat överflöd av blommor. Så vill jag att mina ska vara. Att vara så himla ordnat är kanske inte helt nödvändigt, men ett överflöd av blommor skulle inte vara fel. Alls! Utöver blommor så har det kommit ner basilikafröer och tomatfröer.
Har i år igen satt fröer till jätteverbena. Lyckas med dem vissa år och inte andra så vi får väl se hur det går i år.
Trädgårdssäsongen är alltså igång!!!
(Hej hopp, men jag har upptäckt någonting nytt och något som verkar roligt. Bokbloggsjerka. En ny uppgift om böcker delas ut en gång i veckan och du ska skriva om det någon gång fredag- måndag. OK – för min egen del så är jag således en dag för sen just nu. Men, men vi får hoppas att det kan vara OK att få vara lite sen när det är första gången. Den här gången så ska bokbloggsjerkan handla om följande:
Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.
Jag gillar deckare, och följer gärna serier om de är bra. En sådan som jag fortfarande inte tröttnat på är Michael Connelly och hans böcker om Harry Bosch. Där hoppar jag fortfarande på varje ny bok.
Under en period läste jag gärna böckerna om Kay Scarpetta, som skrivs av Patricia Cornwell. Vid något tillfälle i böckerna så kommer Kays systerdotter in i bilden, något som i sig var väldigt trevligt för det där är en annorlunda och ganska häftig ung dam. Det som gjorde att jag började tröttna på serien det var när systerdottern blir äldre, men Kay Scarpetta inte blir det. Eftersom jag har slutat läsa bokserien så vet jag inte hur det har gått, men när jag hoppade av så kändes det som att efter ett par böcker till så skulle de båda vara lika gamla. Och så började jag också bli trött på hur det hela tiden skulle förklaras hur snygg Scarpetta är. Och ganska detaljerat också. Så bye, bye Scarpetta.
En annan deckarserie jag hoppat av är Jan Mårtenssons serie om antikvitetshandlaren Homan. De böckerna har jag haft mycket glädje av. Ofta roliga detaljer och roliga vändningar.Tills författaren – och därmed också Homan – började bli rejält gubbsjuk. Då fick det vara för mig. Alltså bye, bye Homan.
Och en bok med det perfekta slutet? För mig var det Water for Elephants av Sarah Gruen. När jag läst ut den boken så var jag helt lycklig. Och blir det fortfarande när jag tänker på saken.
För visst är det ändå härligt att kunna tänka sig att oavsett hur gammal du är så är det fortfarande möjligt att rymma med cirkusen!!
(Lite spoiler – sorry)
En dag för sent, men tidigare än förra året, tänker jag hoppa på blogg100. Det som innebär att jag måste skriva ett blogginlägg per dag 100 dagar i rad. Och märka det med #blogg100. Jag gjorde det förra året, det tvingar mig att tänka och fundera på bloggeriet. Jag har inte många läsare, och jag jobbar inte för att få många läsare heller, men bloggen är min lilla dagbok och ett bra ställa för mig att hålla till på och att leka med webberier. Så idag kör jag igång med blogg 100 2015.
Det börjar äntligen kännas som att våren på gång. På riktigt. Ja, jag vet, det kommer att komma flera bakslag, men jag har börjat använda handskar istället för tumvantar. Det är stort steg. Jag har också bytt jacka. Från en riktig vinterjacka till en som är lite tunnare. Det är också ett stort steg. Och ljuset har kommit, tog en bild från balkongen där man i alla får lite av känslan.
Lite vårkänsla. Själv får jag väldigt mycket vårkänsla när jag sitter här uppe på andra våningen och kikar ut. En annan tydlig känsla är den som verkligen brukar tala om för mig att våren kommer. Den där känslan av att jag måste ändra på någonting. Förr brukade våren alltid innebära att jag började prata om att flytta. Nytt jobb, nytt ställe allting nytt. De känslorna har nog blivit lite svagare, även om det emellanåt kan komma lite funderingar om att det inte vore så dumt att flytta till Australien. Nu för tiden brukar det kanske mer bli tankar om andra förändringar. Och så den där känslan av att allting är grått och lite smutsigt. Som kommer med ljuset. Just den där känslan är oerhört mycket vår för mig. Att jag känner mig grå, att allting ser ut att ha ett lager damm över sig, att jag längtar efter färg. När den känslan kommer då VET jag att det inte är långt kvar tills det är vår.
Och ibland kan det där gamla ha en hel del dekorativt i sig också. Som de här tulpanerna jag glömt i min smutt. Visst är de ganska fina i all sin dekadens?
