Allting är relativt

Ja, så är det faktiskt. Ta till exempel det här med regn. Det kanske jag inte alltid är så glad över, men faktum är att nu för tiden är jag mer förtjust i regn än tidigare. Varför då, kan man ju undra. Jo, därför att när det regnar så håller sig de flesta andra människor inne och jag kan gå där och strosa fritt med mina hundar. Inte för att jag är så rädd för andra människor, eller missunnar dem att vara ute, men på MINA ställen vill jag inte ha dem. Framförallt vill jag inte ha de där förbaskade cyklisterna där. Här omkring har det liksom exploderat med mountainbikecyklister (eller män i trikåer som en kollega kallade dem) och de finns överallt. På varenda gångstig, naturområde, skog inom ett par mils avstånd, överallt finns de. Och de cyklar fort, de visar sällan någon hänsyn och de förväntar sig att alla ska kasta sig åt sidan när de kommer. Plus att de förstör gångstigarna, stigarna blir som lervälling efter att ett gäng mountainbikeåkare har varit där.

Var kom de ifrån så där plötsligt alla cyklisterna? Och kan det inte komma någon annan trend snart? För jag är så innerligt trött på dem. Trött på att inte kunna ha hundarna lösa fast jag tagit mig långt ut i skogen. Trött på att inne i skogen behöva kasta mig åt sidan för att inte bli svuren åt eller påkörd. Trött på att behöva dra åt mig hundarna så att inte DE blir påkörda. Trött på att trampa i lera därför att stigarna blivit sönderkörda. Ja, ni ser, jag gillar dem helt enkelt inte. Det HAR hänt att någon av dem varit trevlig och omtänksam, till och med saktat ner. Dessa har dock utgjort ett fåtal av totalen.

Därför är det som jag nu för tiden gillar regn extra mycket. Trikåer blir alldeles för blöta i regn och cyklisterna håller sig hemma. Hundarna och jag kan gå som vi vill och bara njuta. För lite regn stoppar inte våra hundar. Eller mig för den delen.

20150504_183347

Och på detta viset blir i alla fall det där med att gilla eller inte gilla regn relativt. När det gäller mountainbikecyklister däremot så finns det inget som är relativt. Om dem tycker jag INTE.

Lite teknik

Jag tänkte faktiskt skriva en liten teknikrekommendation. Jag brukar inte skriva så mycket om teknik här, men faktum är att jag är lite av en tekniknörd. Inte någon extrem alls, men dock en tekniknörd. Och just nu har vi något hemma som jag är så sjukt nöjd med att jag väldigt gärna vill rekommendera det. Det jag pratar om är en Chromecast.

chromecast

Den kostar cirka 300 kr. Ser ut som ett USB-minne och du pluggar in den i ett HDMI-uttag på TV:n. Plus att den vill ha ström.

Sedan använder du datorn eller din telefon för att koppla in den på ditt trådlösa nätverk. Det kan låta krångligt, men det ÄR lätt! När du har gjort det så kan du superenkelt spela upp filmer, TV-program mm från olika Play-tjänster via din telefon till TV:n. Det enda som krävs är att de är uppkopplade till samma trådlösa nätverk. Har inte Play-tjänsten en Chromecastfunktion i sig så går det att spela upp telefonens skärm på TV:n så det går liksom att lösa i alla fall.

Och det är så nedrans bra! Jag är så himla nöjd med denna lilla sticka. Fungerar såväl med Android som med IOS.

Varmaste rekommendationer således.

 

Lite förälskad

När var vi var i Göteborg så gick vi och shoppade lite. Var inne en sväng på Leilas General Store, men där var det så mycket folk så det var inte klokt! Men jag köpte i alla fall en pastaslev i silikon för att kunna använda i vår pastagryta som har teflon på insidan. De där silikonredskapen är så vådligt gulliga på något sätt.

pastaslev

Men de känns stabila och bra. Åtminstone den slickepott jag köpt vid ett tidigare tillfälle. Nu kommer vi dock till den affär jag verkligen ville berätta om. Jag såg i ett fönster så vacker keramik. Ögat drogs dit helt enkelt. Fönstret visade sig tillhöra en affär som hette La Maison Francaise och de sålde en massa saker från Frankrike. Ostar, oljor, oliver och en hel massa saker till. Det som jag drogs till dock var den här fantastiska keramiken.

maisonfrance

Jag kunde köpt en av varje om jag hade haft pengar till det. Blev SÅ förtjust i detta. Men en skål blev det. En av de större som vi kan ha till salladsskål.

skal

Visst är den vacker? Jag blir liksom glad av att titta på den. Med så härliga färger.

På bilden är det inte så lätt att se hur stor den är, men den är relativt stor, tillräckligt stor för att ha sallad i vart fall. Lite bättre ser man kanske storleken när jag ställde den på hörnet på matbordet.

skal2

Och då syns dessutom lite flera blommor! Tydligen handmålas de här skålarna i en by i Frankrike som är kända för sin keramik. Förstår det!

En liten trevlig helg

Igår kväll var jag och maken bjudna på 50-årskalas i Göteborg. Eftersom 1 maj var en ledig dag passade vi på att ta en extranatt i Göteborg och på så vis få en weekend där. Vi bodde på Hotell Vanilj som jag verkligen kan rekommendera. Ett litet hotell som ligger så himla bra om du åker till Göteborg för att shoppa. Kolla upp det om ni ska dit.

Vi hade suveränt väder, hörde att det hade snöat hemomkring, men hos oss så såg det ut så här.

goteborg

Fredagkväll var åt vi mat och drack öl på Ölrepubliken. Mycket trevligt ställe för den som gillar öl. På lördagen tog vi en liten shoppingtur på stan, blev ett par skor till mig och en jacka till maken. Och så ett par saker till köket.

Igår kväll var vi så på cocktailparty. I ett litet, gammalt hus som heter Drottning Kristinas Jaktslott som inte är så mycket ett slott som en stuga, och som ligger mitt i stan. Man kan undra hur det varit en gång i tiden, för en jaktstuga lär det ha varit en gång i tiden. Då, för länge sedan.

Mysigt litet ställe, men som ni ser, ett slott känns det väl inte riktigt som 🙂

Allt som allt en skön helg! Men som alltid,

Borta bra, men hemma bäst…

 

Vår = liv

Nu händer det mycket ute i naturen. Det bara exploderar av grönt överallt och det är helt fantastiskt. Till och med i det som ska föreställas vara dött. När hundarna och jag var ute och gick häromdagen så såg jag ett antal stubbar. Träd som blåst omkull och som sedan blivit sågade rätt. Eller hur man nu säger. När jag såg de där stubbarna så kunde jag inte låta bli att le en smula. De hade visserligen blivit nedblåsta och avsågade och borde väl ha nöjt sig med det. Men så kom våren och inte fasiken var livet över så lätt tyckte de här stubbarna.

stubbe

Och kolla vad de satte fart!

Bye, bye körsbärsträd

För ett par år sedan köpte jag ett körsbärsträd som vi planterade i ett hörn av trädgården. Det var ett långsamväxande körsbärsträd som jag köpte för att jag så gärna ville ha ett körsbärsträd där jag kan äta körsbären. Det träd vi har är så högt att jag inte når bären. Ganska snart kom fram till att placeringen var inte bra alls, vi har funderat och funderat, men inte hittat något bättre ställe. Nu när vi skulle sätta upp pallkragar så bestämde vi oss faktiskt för att körsbärsträdet fick sätta livet till. Så nu ligger det uppgrävt, i vår hög med trädgårdsavfall. Lite ledsamt känns det. Jag passade dock på att klippa av de flesta grenarna och ta in dem för att i alla fall kunna njuta av blomningen.

Snart över, men vackert så länge det varar.

Det där köksgolvet

Jag har tidigare skrivit om hur jag schablonmålade vårt köksgolv förra sommaren. Och jag var så nöjd.

Jag tycker fortfarande att schablonerna är jättesnygga och att färgerna är precis de färger som jag ville ha där. Problemet är lacken som vi satt över schablonerna. Jag var i färgaffären och diskuterade med dem och hade själv en viss uppfattning om vilken lack jag skulle ha. De hade däremot en annan uppfattning och sa att ”det är den här du ska ha”. Och jag inbillade mig att de vet ju vad de pratar om så vi gör som de säger. Vilket vi också gjorde. Och vi målade ganska många lager för att den säkert skulle hålla. Ja, nu fattar ni ju vad jag ska komma fram till. Det var helt fel lack! Den är alldeles för mjuk. Hade jag tagit den lack jag tänkt mig från början hade det fungerat, men jag var dum nog att lyssna på dem i färgaffären och köpte alltså fel lack. Vi märkte det ganska fort när det första som hände var att en av Gandalfs klor gick rakt igenom alla lager lack. Vilket INTE skulle varit möjligt. Inte alla lagren på en gång. Märken, och ordentliga märken, hade vi räknat med, men inte det här. Och så har det fortsatt. Vi åkte till färgaffären och de sa direkt att nej, ni har ju använt helt fel lack, och det gick såklart inte att övertyga dem om att de rekommenderat fel lack till oss. Någon inspelning finns inte heller. Så det går såklart inte att bevisa. Men oavsett så innebär det att vi måste göra om hela golvarbetet. Slipa bort allting och måla om det. Den här gången blir det inte några schabloner. En gång till gör jag det inte. Den här gången kommer det att bli ett enfärgat golv. Kanske det blir målade rutor ovanpå, men det får vi se senare. Tanken är just nu att köra med linoljefärg. Mellangrå så går det ihop med vardagsrummets snickerier. Men tanken är inte riktigt klar ännu så färgen kan ändras. Men inte detta att allting måste slipas bort och göras om. Så jäkla surt. Bara att få det gjort dock. Jag kommer inte att tycka om köket igen förrän arbetet är gjort.

Ibland är det, som sagt, bara att bita i det sura äpplet. Det är inte roligt, men det är sant.

En klättrare

Bergers är bergshundar. De är uppfödda för att valla genom Pyrenéerna, för att vara uthålliga och säkra på foten, för att vara orädda. Iggy har inte några berg i sin närhet, men det finns en klättrare i honom. En som tycker att en sten finns där för att klättras upp på och som utan att tänka sig för kastar sig uppåt eller nedåt eller in i din famn. Det är svårt att inte bli glad när man ser sådan glädje.

iggysten