Idag gick vi en promenad som vi inte har gått på ett tag. Det är en promenad där det finns en del gamla, fina träd. Som det här.
Idag så var det något som såg fel ut när vi gick där. Såg då att det här trädet inte stod där längre. Det var tomt där. Trädet låg på marken och jag kunde se att det varit ruttet i mitten. Men jag ska vara ärlig. Jag blev lite ledsen. Inte så att jag grät, men ändå lite ledsen.
Det där trädet hade en sån karaktär och jag ”hälsade” ofta på det där trädet när vi gick förbi och pratade lite (ja, jag är lite konstig på så vis). Det ser stort ut på bilden, men det var ännu större i verkligheten. Ett riktigt fint gammalt träd. Som nu inte finns mer.
Till trädet: Promenaden kommer aldrig att bli densamma.
Vi har haft en gul varning för kraftigt snöfall för idag ganska länge. För någon dag sedan ändrade det sig till regn istället. Detta eftersom vi har plusgrader och fortsätter att ha plusgrader. Och så långt vi kan se (just nu 1 februari) ska det fortsätta att vara plusgrader. Jag vet att jag inte ska säga så, men igår när vi gick en långpromenad kändes det nästan som att våren är på gång. Jag VET att det bara är januari, men så fungerar jag. Plusgrader, snödroppar och tulpaner börjar kika upp i rabatten. Då känns det alltid som vår för mig. Så har jag fungerat alla år så jag lär inte ändra mig nu. Och så idag, en väldigt mörk dag, total igenmulet hela dagen. Kring lunch när vi skulle gå ut var det en rejäl omgång snöblandat regn som bestämde sig för att trilla ner. Jag klädde mig själv och hundarna i regnkläder och gick ut. Iggy skulle gå en kort runda, Ville ville gå lite längre, men idag valde jag att följa Iggy och gå en lite kortare runda. Inte jag heller hade någon lust till en lång runda.
Hundarna är inte överförtjusta i regnjacka, men när det regnar mycket hjälper det mig mycket att de har regnjacka. Inte så mycket mer än tassar att torka när vi kommer in. Iggy är i och för sig ganska nöjd i sin jacka. Han älskar inte att ta på den, men om det regnar mycket ute märks det att han gillar sin jacka. För han gillar INTE regn, har han aldrig gjort. Ville är nästan lite skraj för sin jacka, men när han väl får den på sig är den OK. Men inte mer.
Trots regnjacka så blir du blöt om huvudet. Något som inte heller är roligt. Då blir man så här olycklig.
Som jag skrev. Iggy är inte förtjust i regn.
I övrigt har det varit en dag för slötittande på serie idag. Har svårt att få upp någon fart när det är mörkt hela dagen. Januari har en förmåga att vara väldigt tråkig vädermässigt. Vi får hoppas på februari istället.
Någon gång innan jul köpte jag mig en ny köksapparat. En jag velat testa ganska länge. Jag hittade en modell med tidigare kostat 2500 men som var på rea för 999. De skulle väl byta modell, men det passar ju mig att testa en som inte är så dyr och att det inte är den senaste modellen gör inte mig något. Det är tvärtom ganska bra att köpa utgående modeller för de kan vara rejält billiga.
Så här ser den ut. Idag testade jag den för första gången. För att göra det väldigt enkelt för mig gjorde jag klyftpotatis och rostade morötter. Det blev bra potatis, men det viktigaste idag var att jag ville lära mig hur manicken fungerar och bär sig åt. Jag hade läst någon som påstod att den var högljudd, men det stämde inte alls. Definitivt inte någon hög volym. Nu tror jag att jag fattat vilka knappar jag ska trycka på, så nu kan jag väl fortsätta med lite andra saker.
Okej, det här ser kanske inte så aptitligt ut, svårt att få det att se aptitligt ut, men oavsett så är det väldigt gott. Rökt tofu ger en väldigt bra smak i den här varianten. Jag har snott det mesta från Marcus Aujuly, men gjort en del justeringar som jag tycker gör det hela ännu bättre.
Och enligt mig är detta en riktigt god Stroganoff.
Ingredienser
4 portioner
2 x 230g Yipin alspånsrökt tofu 2 gula lökar (alt en stor) 1 stor morot 2 klyftor vitlök 3 msk tomatpuré 2 msk vetemjöl 2 dl vispgrädde (jag använde sojagrädde) 4 dl mjölk (jag använde havremjölk) 1 msk dijonsenap 1 msk grov senap (osötad om du hittar någon, jag har inte lyckats, men går bra ändå) 1 msk söt senap salt svartpeppar ev. färsk dill
Ris
Gör så här
Sätt riset på kokning och gör grytan under tiden.
Häll mjölk och grädde i en gryta och värm upp vätskan. Låt den inte koka upp.
Skär tofu och morot i stavar som är ca 1,5 cm. Skiva löken och finhacka vitlöken.
Stek tofu, morot, lök och vitlök i lite olja tills löken börjar mjukna.
Häll i tomatpurén, blanda den med det andra. Låt den steka med lite tills den inte längre luktar rå.
Häll i vetemjölet och blanda ner det så att mjölet inte ligger i klumpar.
Häll i den varma mjölken och grädden. Rör om och lägg i salt och peppar.
Lägg i de olika senapsorterna och låt sjuda i några minuter under lock. Moroten ska fortfarande ha lite tuggmotstånd.
Smaka av med salt och peppar. Marcus Aujuly häller också i rikligt med färsk dill, så det kan du testa om du vill. Jag har inte testat ännu eftersom jag aldrig haft färsk dill hemma när jag gjort den här.
Idag åkte vi iväg till samma ställe som igår. Fast idag hade jag piggaskor med mig. Där var mindre is idag, men där var fortfarande ganska mycket kvar. Ett par dagar med plusgrader till så startar vi nog nästa kallperiod med ordentlig barmark. Även i de kalla områdena. När jag väl hade de rätta skorna så blev det en riktigt trevlig promenad. Var ett par andra bilar där idag. Mötte någon som hade vanliga skor på sig och han ångrade sig ganska rejält. Gick bra på vissa sträckor, men på de flesta sträckorna var det riktigt jobbigt. Och så här var det. Emellanåt barmark.
Och ännu oftare is.
Ganska intressant det där med piggaskor. Att självförtroendet blir så mycket bättre. Vilket naturligtvis är bra, för skorna fungerar bättre om du går på med självförtroende än om du smyger dig fram.
Stannade till vid en liten tjärn och tog en paus.
Iggy ställde sig där vid kanten av tjärnen och stod där länge och bara tittade. Vet inte på vad, men Iggy har alltid varit sådan. Ibland är det som att han stannar upp och funderar lite. Jag har gamla bilder av honom där han gör likadant. Sitter mitt i skogen och bara liksom filosoferar. Han tänker mycket den hunden. Önskar jag visste på vad. Alla husdjur har naturligtvis en egen personlighet, men Iggy är verkligen en speciell hund. Han har liksom känslorna på utsidan. Du ser om han är ledsen, om han är glad eller kanske lite besviken (t.ex. om du har rökt en laxsida som han trodde var till honom och så tar vi in den och äter den själva). Och när du ber om något så är det ibland som han tänker efter lite först. Inte att han tvekar eller vill göra något annat, utan att han funderar på saken. Han kan dessutom sikta. Vi tränar ofta tricks och ett av dem är att hämta saker. Ofta en boll. Iggy hämtar glatt saker, men istället för att komma och lämna dem i handen så ”kastar” han dem en liten bit ifrån mig. Och han siktar nästan alltid rätt. Han sveper till med nosen, släpper bollen och den studsar fram till mig. Visst är det lite fantastiskt? Ett trick som han kommit på själv. Klurar fram lösningar på saker och ting. Står och funderar på hur han ska göra och sedan gör han det. Sån är han! Lille vovven.
Tog också en selfie av misstag. Så här ser min ena hand ut.
Idag har det varit plusgrader hela dagen. Snö har smält och packad snö blir glashal under tiden som den håller på att smälta. Det mesta är borta här i stan, något som påverkade mig att ta bilen och åka iväg ut i naturen. Jag glömde att det alltid är kallare utanför stan. Och mer snö. Jag HADE tänkt ta med mig skor med piggar som jag kunde byta till, men när det kom till kritan så glömde jag det. Något som jag ångrade när jag kom fram. Stigarna var fulla med packad snö, som nu var is med smältvatten ovanpå. Alldeles för hala för mig att gå på. Tänkte att vi fick sätta oss i bilen och åka någon annanstans. Då såg jag själva vägen, som är en grusväg. Kanten var blötsnö och inte packad snö och där kunde jag faktiskt gå. Och det fanns inte en bil i närheten så jag tog mig faktiskt friheten att släppa hundarna lösa. Något som jag aldrig gör om vi riskerar att möta någon. Och de hade så roligt! Ville rusade ut och in i skogen och fram och tillbaka på vägen. Iggy sprang också runt, även om han inte hade zoomies som Ville. Emellanåt lekte de till och med med varandra, vilket inte är så vanligt eftersom Iggy alltid är lite skraj för att hans opererade ben ska göra ont (vår tolkning) och undviker ofta lek, men idag lekte han och var så glad. Jag fick ingen långpromenad, men jag blev glad av att se hundarna så glada så det fick räcka idag ändå. Det krävs speciella förhållanden för att Iggy ska bli så där i farten och idag var det uppenbarligen helt rätt förhållanden. För min egen del får jag se till att komma ihåg mina piggaskor imorgon och gå längre då istället.
Och så något för klubben för inbördes beundran att anteckna. Igår bakade jag bröd med surdeg för första gången på länge. De var dessutom med fröer och kryddor som jag skållade dagen innan. I alla fall. Bröden blev jättebra!
Jag hade inte trott det, men det blev de. De fick ligga i en plastpåse omrullade av handdukar under natten och när jag skar upp dem idag var brödet helt perfekt. Det var ett recept jag har här på bloggen, rostbröd, men eftersom jag använde bara fullkornsmjöl och dessutom surdeg så blev jag extra glad när det fungerade.
Det är som de säger, är du glad åt det lilla har du mycket att vara glad för.
Det här är min mamma. Idag är det 100 år sedan hon föddes. Den 12 januari 1925 föddes hon på en bondgård i Finland. Hon hade sju syskon, eller i alla fall hade hon sju syskon lite senare. Hon var bland de yngre, men inte yngst.
Alla syskon utom en syster som inte var född ännu när bilden togs. Mamma sitter i mitten.
Hennes pappa var inte så bra på det där med att ta hand om ett jordbruk och de förlorade gården. De flyttade till ett gammalt soldattorp på en ö i Åbo skärgård när inte pengarna räckte längre.
Fast förr var det gult, med gröna foder.
Där bodde de istället i ett rum och kök. Någon, förmodligen mormor, tyckte om blommor för det fanns många blommor runt torpet.
Mamma gick sex år i skolan. Här är hon i skolan, med sin klass. Jag är inte hundra på vem som är hon, men hon är med på bilden. Skulle kunna vara hon som är strax till höger om lärarinnan. Inga leenden på foton på den tiden inte.
Under andra världskriget hade de det besvärligt, de levde på fisk och hon har berättat att det hände att hennes pappa sköt ”svarta älgar” (dvs. ägnade sig åt lite tjuvskytte). Två av hennes bröder dog i kriget, liksom hennes pojkvän hon hade där. En bror kom hem från kriget, men klarade inte av att leva och sköt sig själv. Inte så lätt. Efter kriget var det ont om jobb i Finland och hon flyttade till Sverige för att jobba. Hon åkte till Stockholm där hon träffade min pappa som jobbade som smörgåsnisse på Berns salonger. De gifte sig och flyttade till Skåne, där min pappa kom ifrån.
Idag är det en trist dag därute. Tö, regn och snö lite om vartannat. Hade ett besök inbokat hos tandläkaren och tog cykeln dit ner. Det var ett riktigt äventyr får jag säga. Men min nya cykelkorg uppfyllde allt jag ville. Passade på att hämta ett paket som enkelt gick att stoppa ner i min nya korg. Trevligt. Jag gick till tandläkaren eftersom jag blivit trött på att ha ständigt inflammerat tandkött längst bak i ena käken. Vi kom överens att dra ut en tand. En fullkomligt värdelös visdomstand som är vass och som konstant tar sönder tandköttet. Tyvärr hade hon inte tid idag utan vi fick boka en tid fram i tiden. Inte roligt att dra ut en tand, men ser fram emot att inte ha blodsmak i munnen större delen av tiden. När jag kom hem hade jag i alla fall rester från igår att äta. Det var extra roligt, för det jag hade hemma var fiskcurry med kokosris. Ett recept från svt som jag gjort flera gånger. Och det är så GOTT!!!! Tänkte att jag skulle dela med mig av receptet även om det finns på svt. Det har hänt att de plockat bort recept som jag förlitat mig på.
Ingredienser
Fiskcurry
400g torskfilé, eller annan vit fisk 0,5 tsk gurkmeja 2 st torkade tamarindfrukter, eller 1-2 msk tamarindpasta 4 msk rapsolja 1 tsk hel spiskummin 2 st stora gula lökar, hackade (de ska mixas så de behöver inte vara så fint hackade) 1 msk färsk, riven ingefära 1-2 st färsk chili, skivad 0,5 tsk gurkmeja 1 tsk chilipulver 0,5 tsk malen koriander (kan uteslutas) 4 msk tomatpuré 250 – 400 ml kokosmjölk (Går bra med både lätt och vanlig. Gör du inte kokosris, använd hela burken dvs 400ml) 2-3 dl vatten salt
När det gäller tamarind så är det inte något de har i våra affärer, men däremot så har jag hittat tamarindpasta i vanliga affären. Färsk ingefära och chili har jag alltid i frysen. Ingefäran är enkel att ta ut och riva när den är frusen och chilin är också lätt att skära upp direkt från frysen.
Kokosmjölken brukar jag dela så att jag tar en del av den i grytan och en del i riset. Vill du ha mer kokosmjölk så tar du en hel burk i grytan istället.
Kokosris med gröna ärtor
3 dl basmatiris 3,5 dl vatten 1,5 dl kokosmjölk (resten från burken i fiskcurryreceptet) 0,5 tsk salt 1 dl gröna ärtor, tinade (gör gärna i mikron så att de är lite varma också)
Har du använt en hel burk kokosmjölk i grytan kan du använda en mindre paket kokosmjölk här. I åtminstone vår affär finns det kokosmjölk i mindre pappersförpackningar.
Gör så här
Fiskcurry
Dela fisken i lagom stora bitar, cirkus 3 x 3 cm och gnid in dem med 1⁄2 tsk gurkmeja och en nypa salt. Ställ åt sidan.
Om du har torkade tamarindfrukter: lägg dem i 1 dl vatten.
Hetta upp oljan i en gryta och lägg i spiskummin. När den börja låta lite och kanske hoppa häller du i ingefära, chili och lök. Salta lite och sänk värmen något. Stek under omrörning i 5–10 minuter, eller tills löken blivit mjuk och börjar bli lite genomskinlig.
Tillsätt alla kryddorna. Fräs dem med löken och rör några varv, lägg sedan i tomatpurén och låt den fräsa med under omrörning.
Häll i kokosmjölken och mixa lök och kryddor med kokosmjölken med en stavmixer. Åtminstone kör jag med stavmixer för att spara disk, men går naturligtvis bra att hälla över allt i en matberedare eller vanlig mixer också.
Är allt i grytan låt det vara kvar, annar häll tillbaka det i grytan. Häll i 2-3 dl vatten och låt alltihop koka ihop under medelvärme i 10 minuter, smaka av med salt.
Om du har torkad tamarind kramar du ur frukterna som blötts upp i vattnet, slänger skalen och häller i tamarindvattnet i grytan. Om du har tamarindpasta tillsätter du den. Späd såsen med vatten så den inte blir för tjock. Smaka av med salt. Hitta balansen mellan sött, salt, syrligt och hettan från chilin. Vill du ha starkare kan du tillsätta chilipulver.
Jag har ibland inte låtit såsen koka ihop hur mycket som helst utan använt maizena för att göra den lite tjockare. Kanske ett helgerån, men jag får mer sås och maizenan har åtminstone inte jag känt smaken av.
Lägg i fiskbitarna och låt sjuda på svag värme i några minuter eller tills fiskbitarna är genomkokta.
Kokosris med gröna ärtor
Lägg riset i blöt i cirka 30 min, skölj sedan tills vattnet är helt klart.
Koka upp vatten, kokosmjölk och salt i en kastrull.
Häll i riset och låt koka på låg värme i cirka 10 min eller tills det är klart.
