Som jag skrivit om tidigare brukade jag vara en ivrig biblioteksbesökare. Satt där och läste, lyssnade på musik, letade fakta och lånade så klart böcker. Även biblioteket i den stad jag bor nu har fått många besök. Sedan kom internet och all information fanns inom räckhåll från soffhörnet. Och bibliotekskortet blev föråldrat och gällde inte. Något som inte gjorde något eftersom jag ändå inte gick till biblioteket. Det har också blivit så mycket enklare att få tag i böcker. Jag behöver inte gå runt i olika bokaffärer och leta och komma hem med ogjort uppdrag. Jag är ledsen att säga det, men jag köper i princip alla mina böcker på nätet idag. Borde väl vara en bättre människa och stötta bokaffärerna, för jag gillar dem, men jag gör det inte speciellt ofta. Handlar dock andra saker där ibland. Det är inte heller ovanligt att jag köper e-böcker. Jag har en ovana att köpa fånigt mycket kokböcker, fånigt därför att det är inte alltid jag använder dem speciellt mycket när jag väl läst igenom dem. Där är det definitivt bra om en del av dem är e-böcker, de tar nämligen inte någon plats i hemmet.

Ofta är det också enkelt att hitta böcker som inte säljs längre, alltså köpa dem begagnade. Brukar leta på Bokbörsen, där det inte är ovanligt att de kan köpas till ett relativt rimligt pris. Om det inte är en superpopulär bok så klart. Då kan de kosta lika mycket som en ny bok, eller till och med mera.

Nåväl. Jag har lite tankar på att ta mig en tågluff till Tyskland på ett par veckor i höst. Jag har inte bestämt mig ännu, men jag funderar på det. Kikar på olika orter att besöka och lite annat. Fördelen med den här typen av resa är att jag behöver inte bestämma mig långt i förväg. Det är inte någon högsäsong och tågbiljett kan jag ju köpa när som helst. Även här har jag såklart använt mig av Internet. Och på Internet har jag hittat tips på en bok som jag vill läsa. Problemet är att den är slutsåld överallt och finns inte heller att köpa begagnad.

Sedan jag börjat lyckas bättre med mina surdegsbröd har jag också börjat läsa om mina olika brödböcker. Jag har nämligen redan ett gäng. Men så ville jag ha en som heter Bröd och marmelad från Rosendals trädgårdscafé.

Den hittade jag på Bokbörsen för 60 kronor. Med porto blev det 120, vilket kändes som ett bra pris. Sedan fick jag för mig att jag ville få tag i Riddarbageriets bröd, läste på flera ställen att det skulle finnas så bra bröd i den. Jodå, även den finns på Bokbörsen, men då pratar vi andra priser. Billigaste var, tror jag, 220 kr. Med porto uppemot 300 kr. Njae, det hade jag inte lust att betala.

Då kom jag på det! Biblioteket! Något som förr i tiden hade varit det första jag tänkt kom nu som en tanke långt ner i prioritetsordningen. Men den kom. Och enligt nätet så skulle både Tysklandsboken och Riddarbageriets bröd finnas där. Så idag cyklade jag iväg till biblioteket. Jag skaffade mig ett bibliotekskort. Lånade båda böckerna.

Och är så glad att biblioteket återigen blivit en del av mitt liv. Så nu ska jag kopiera de recept jag vill ha ur Riddarbageriets bröd och jag ska läsa och se om jag vill ge mig ut och tågluffa i Tyskland eller inte.

Både maken och jag har en elcykel. Det blev elcykel istället för den vanliga cykeln när vi flyttade till huset. Inte för att det ligger så långt bort, utan för att det ligger i en brant backe. Så brant att vi ofta har folk som tränar ”idioten” på gatan utanför vårt hus. Idioten i nnebär att springa  upp och ner för en brant backe en hel massa gånger. Vi använder båda många gånger cykeln istället för bilen, enklare att komma fram och går många gånger fortare eftersom du inte behöver stå i en bilkö. Det innebär att vi cyklar året om. Och att vi har vinterdäck på dem om vintern. I år har vi pratat många gånger om att vi skulle köra våra cyklar till cykelverkstan för att byta till sommardäck. Inte förrän nu har vi kommit iväg. Idag blev det i alla fall gjort och nu har vi båda sommardäck på våra cyklar. Hade det varit bilar hade det inte varit tillåtet, men det är OK att cykla med dubbar även efter den 15 april. Skönt att ha det gjort dock.

Vi har också konstaterat att flugsnappare fick napp och att han och en dam flyttat in i holken.

Så vi lär få fågelungar där även i år. Kanske skulle sätta dit en fågelholk som har en kamera i sig. Jag ser ju holken från fönstret i matrummet, men jag ser inte vad som händer inuti. En enda gång har jag haft tur och sett ungarna lämna holken. Men jag stalkar dem så mycket jag kan. Det är roligt att se dem flyga ut och in ur holken med mat när ungarna väl har kläckts.

Vädret är lite lustigt här. Maj har varit ganska kall, fint väder för det mesta, men inte så varmt. Några gånger, som idag till exempel, så blir det en riktigt varm dag. Idag har det varit 20 grader på dan. Men igår var det kanske 13 grader och det ska det bli imorgon också. Undrar varför det blir så. Att bara en dag kan bli så mycket varmare än både dagarna före och efter.

Jag skriver om surdegsbröd då och då. Jag gillar ju surdegsbröd. Har bakat surdegsbröd under många år och har ibland fått superfina bröd och ibland mer eller mindre dödbakade sådana. Har alltid tyckt det varit så svårt att veta när degen dubblat sig eller är färdigjäst. Det kan ta så himla olika lång tid. Beroende på en massa olika omständigheter. Tidigare har jag låtit degen jäsa i stora bunkar där degen först plattar ut sig mot botten och sedan jäser. Det där med att den plattar ut sig gör att det är svårt, för mig, att riktigt veta om och hur mycket den egentligen jäst. Många gånger har mina bröd inte vuxit alls i ugnen och blivit väldigt täta och tunga. Sedan såg jag en video på Youtube och nu har jag löst det problemet. Nu vet jag om degen jäser eller inte. Så här gör jag.

När det är dags för degen att jäsa lägger jag den i en genomskinlig plastburk. Jag har köpt en burk som är så pass smal att degen fyller upp hela botten.  Tidigare hände det ofta att jag tog degen för tidigt och den var helt enkelt inte klar att baka och jäser inte i ugnen. Men i och med den här burken så är det superenkelt. Jag lägger i degen och sätter ett gummiband så långt upp som degen fyller upp. Sedan sätter jag på locket. Så får degen stå där och jäsa så lång tid som behövs. Just den här degen är till valnötsbröd.

Eftersom jag har ett gummiband på burken och burken är genomskinlig är det väldigt lätt att se när degen har fördubblat sig. Något som jag nu lärt mig kan ta väldigt olika lång tid. Det kan skilja på timmar. Vilket väl är det som gjort att jag förut tagit degen för tidigt emellanåt. Jag har väl tänkt mig att degen kan bara inte jäsa längre  nu, den bara måste vara färdig  nu. I och med min burk så ser jag det tydligt och behöver inte fundera på om det gått tillräckligt lång tid eller inte. Istället ser jag att degen i princip dubblat sig och att den dessutom är rundad längst upp. Färdigjäst deg.

Sedan formar jag två bröd som jag lägger i formar. Jag bakar nästan bara formbröd nu för tiden. Jag kan ha lös deg och jag får bröd som är lagom stora så att jag lätt kan skära dem i min brödskärare och frysa in dem.

För att de ska få jäsa i fred använder jag två andra brödformar som lock. Vill jag jäsa bröden över natten i kylen, något som kan ge en lite djupare smak, så är det lätt att stapla dem ovanpå varandra i kylskåpet när jag har de här ”locken”.

Om jag inte ställer in dem i kylskåpet över natten får de stå här och jäsa en stund. Därefter kommer bakningen. Här har jag kommit på min egen grej (trodde jag). Jag har läst och sett på Youtube att du ”ska” baka ditt bröd i en gjutjärnsgryta med lock. Och att du ska ta av locket efter en stund. Jag hade inte någon sådan gryta som jag ville slita ut till brödbakning, dessutom tyckte jag det var jobbigt den enda gång jag försökt, så jag testade att använda samma metod i bakningen som under jäsningen. Att använda de extra brödformarna som lock. Spraya bröden först med lite vatten, sätta på locket och ställa in bröden i ugnen. Något som fungerade väldigt bra. Tyckte att jag kommit på något jättebra där. Min alldeles egna metod. Sedan har jag sett på Youtube att det inte bara är jag som kommit på det här. Det är tydligen en ny metod, ”the double pan method” som det finns massor med videos om. Men oavsett alla de filmerna så kom jag faktiskt på det själv. Så det så.

Enligt surdegsexperterna ska du sätta igång ugnen och helst ha den igång en halvtimme innan du sätter in bröden. Verkar som att de inte vet allt de heller. Youtube lärde mig nämligen en annan sak också. Att börja baka med en kall ugn. Jag ställer helt enkelt in formarna (med lock) i en kall ugn och sätter sedan på värmen. Efter cirkus tjugo minuter tar jag ut bröden och tar av locket. Då har brödet jäst upp och blivit fint och behöver nu bara baka klart.

Ställer tillbaka bröden i ugnen. Efter  ytterligare en stund brukar jag plocka ut bröden ur formarna och ställa i bara bröden en stund så att de får bra färg runt om. Bakar tills innertemperaturen blir ungefär 98 grader. Det tar de minuter det tar.

Och så blir det jättebra bröd! Åtminstone än så länge.

Här är mina valnötsbröd. Jag är mycket nöjd.

 

De blev dessutom väldigt goda! Kommer jag att göra igen.

Så! Mina olika surdegstricks. Hoppas att intresseklubben har antecknat.

Jag har suttit och gått igenom kokböcker för att bestämma vilka som jag inte behöver ha kvar. Då hittade kokboken från Rosendals Trädgårdscafé. Var tvungen att läsa lite. Jag har ju använt den en del, fast för ganska länge sedan. Fick för mig att jag skulle göra en tigerkaka. Hade inte allt hemma så jag shoppade lite och idag tog jag mig i kragen och skulle baka den.

Det där med att baka kakor är jag inte så superbra på. Gör det inte så ofta. Det är en annan sak med bröd. Eller bullar. Men nu skulle jag baka en tigerkaka. Så jag körde igång. Det började med att vispa smör och socker. Och sedan ett ägg i taget. Sedan saften från en apelsin. Japp. Så här långt så skar sig alltihop. Var bara en äcklig massa med klumpar i. Jag blev sur. Kände inte för att kasta allting och börja om från början. Ville försöka rädda röran. Googlade lite. Såg ett tips om att hålla bunken över kranvarmt vatten. Testade det. Hällde kranvarmt vatten i vasken och ställde bunken i det vattnet. Körde sedan med elvisp i bunken. Och vet ni vad! Det funkade. Smeten gick ihop igen och jag kunde göra kakan färdigt. Utan att behöva kasta någonting.

Kanske jag inte lyckades så bra med att röra ihop kakaosmeten med den ljusa smeten, men kakan blev alldeles utmärkt. Och god.

Tänk ändå hur Internet förändrat ens beteende. I  mitt tidigare liv hade jag bara slängt allt och börjat om. Eftersom jag inte hade hunnit gå till biblioteket.

Jag försöker att ta åt mig det fina vädret. Idag gick jag och Ville sju kilometer i solsken. Det var väldigt vackert i solen även om det kanske inte var supervarmt.

Fast när jag travade på blev jag ändå så varm att jackan åkte av. Långpromenad i t-shirt alltså.

Maken är på tjänsteresa så Ville och jag har all tid i världen att ”bonda”, men jag har inte riktigt känslorna för det. Jag försöker göra som jag brukade göra. Jag försöker njuta av naturen och vädret och ta bilder på det fina. Känner det dock inte ännu.

Jag träffade ”träddraken” också idag. Han bor på den här promenaden. Talade om för honom att Iggy aldrig kommer tillbaka mera. Kanske gjorde jag det mer för min egen skull än för drakens. Tyckte ändå att han hade ett behov av att veta. Jag vet inte så mycket om träddrakar och hur mycket de kommer ihåg.

Den här promenaden har alla hundarna gått många gånger. Kanske inte de sista månaderna, men innan dess. Alla hundarna har gillat den här turen. Alla har gillat att det under vägen finns bäckar att dricka vatten ur.

Med Iggy tog eran Gandalf och Iggy slut. Många saker som de tyckte om att göra tillsammans tog bara slut. Så det var inte bara Iggy som försvann utan mycket av det runtomkring. Någon som blir superglad när jag kommer hem (Ville blir inte det, han är Makens hund och är inte lika överlycklig när bara jag kommer), någon som förväntar sig godsaker när vi kommer hem med matkassarna (Ville gjorde det så länge Iggy fanns, men var aldrig så intresserad så när Iggy försvann slutade Ville att vara intresserad) och andra saker. Det finns så många vanor som jag behöver vänja mig vid inte fungerar som tidigare. Och jag vill väl inte riktigt.

Ber om ursäkt. Jag hade tänkt skriva om det fina vädret och långpromenaden, men så dök de bara upp. Tankarna. Över en förlorad vän. Som jag fortfarande saknar.

Så mycket.

Idag när vi satt och käkade såg jag en gammal bekant utanför fönstret.

Den svartvita flugsnapparen. Eller snapphanen som jag brukar kalla den. Han satt uppe på pergolan på staketet. Han var och kollade om holken fortfarande var OK. Så att han kan visa upp dem för någon dam. Vi har haft en svartvit flugsnappare här i princip varje år sedan vi flyttade in. Kan ju inte vara samma flugsnappare så jag förmodar holken på något vis går i arv eller nåt. Läste någonstans att den äldsta som hittats var tio år så samma är det inte.

Vi får väl se om han visar upp den för någon dam i år också. Flugsnapparen kan ha flera bon, med flera damer, och han letar alltid upp ett bra boställe först och sedan visar han upp det för honan. Tycker hon att det är ett bra ställe så slår hon till. Skulle det bli bon med mer en dam så är han tydligen så otrevlig att han bara stannar på ett ställe och hjälper till. De år jag sett dem så har hanen varit med och matat i vår holk så detta är förmodligen det bästa stället han hittat. Ska bli roligt att se om vi får hyresgäster där i år också.

På bordet har vi fina rosor just nu. Maen köpte dem till Valborg och de håller fortfarande. Riktigt fina färger på den buketten, så det gjorde han bra.

Och nu kör vi en ny vecka. Första veckan i maj.

Imorgon är det Valborg och våren är i full gång. Det har varit en sval vår, något som hade passat Iggy precis. Men nu blev det som det blev med det.

Ville och jag tar våra promenader. Det är grönt och fint.

Vitsipporna blommar och alla löv är på gång att slå ut.

Bokarna har den där magiskt gröna färgen som de har när de precis slår ut. Innan de får tjocka blad som knappt släpper igenom något ljus över huvudtaget.

Körsbärsträd och de tidiga fruktträden blommar för fullt.

Humlorna surrar och Ville jagar dem. Han lyckades fånga en en dag. Det finns faktiskt ganska mycket blod i en humla kunde jag konstatera. Jag såg honom ligga på marken röd kring munnen och trodde att han hade skadat munnen på något sätt. Tills jag såg en halv humla på marken. Jag tror att han lärde sig att jag humlor av Iggy, det var en sport som han bara älskade.

Men jag som brukar älska våren och när allting slår ut är inte glad. Jag är likgiltig för alltihop. Iggys bortgång har tagit mig så hårt, hårdare än jag faktiskt trodde att den skulle göra. Jag visste att jag skulle bli ledsen eftersom han var min lilla älskling, men jag trodde inte det skulle vara så här illa. Försöker i alla fall ta mig framåt. En dag i taget. Det ska bli lättare säger man. Så jag väntar på det.