Just nu har vi det lite kallare. Vilket innebär 1-4  minusgrader på natten och 1-3 plusgrader på dagen. En liten, liten pyttevinter. Idag när vi tog en skogspromenad så hade vi till och. med lite snö på marken (i princip borta nu).

Emellanåt åker vi till ett löpspår som ligger en liten bit bort. Bra runda och vintertid brukar det inte vara så mycket folk. Sista tiden har det dock varit det. Många fler bilar än normalt och det har handlat om promenerande människor, inte löpare. Har funderat på om det är någon facebookgrupp eller något som pekat ut stället för folk.

Idag var det annorlunda. Väldigt få bilar där, ungefär så som det brukat vara innan. Vi träffade bara på en enda människa på hela promenaden, som ändå var på fem kilometer. Undrar varför där var så få bilar idag? Så fick jag en tanke, kanske har det varit nyårslöften? Att gå ut och promenera flera gånger i veckan? Jag kan i alla fall hoppas på det. Skulle det vara så turligt kanske vi får tillbaka våran runda?

Eller så var det bara en ovanligt lugn dag just idag och så kommer tillbaka nästa gång. Oavsett så kommer vi att åka dit igen, för det är en bra runda att gå. Finns dessutom flera spår att välja på.

Men det är så mörkt nu. Mycket mulet väder och det blir aldrig ljust. Så nu börjar även jag känna av det här. Något som jag klarat ganska bra fram till nu eftersom november och även december bjöd på ganska mycket sol mitt på dagen. Januari och februari (hitintills) inte lika mycket.

Imorgon ska jag till tandläkaren och dra ut en tand. Känns lite läskigt om jag ska vara ärlig. Hoppas att det inte blir några komplikationer. För ganska många år sedan drog jag ut en annan visdomstand, samma som den imorgon fast på andra sidan. Längst bak upptill. Den gången blev det lite jobbigt. Tanden var lite för nära den andra tanden och det blev besvärligt att få ut den. Tog 45 minuter och tandläkaren ringde dagen efter och undrade hur jag mådde. Den tanden drog jag ut därför att den var dålig innan den kom upp ens. Tanden imorgon drar jag ut imorgon är det i sig inget fel på, men den sitter till så att den konstant river sönder tandkött på den nedre tandraden. Så jag hoppas att det ska gå bra imorgon och att jag därefter slipper ha öppna sår i munnen hela tiden.

Men i alla fall. Usch.

Idag gick vi en promenad som vi inte har gått på ett tag. Det är en promenad där det finns en del gamla, fina träd. Som det här.

Idag så var det något som såg fel ut när vi gick där. Såg då att det här trädet inte stod där längre. Det var tomt där. Trädet låg på marken och jag kunde se att det varit ruttet i mitten. Men jag ska vara ärlig. Jag blev lite ledsen. Inte så att jag grät, men ändå lite ledsen.

Det där trädet hade en sån karaktär och jag ”hälsade” ofta på det där trädet när vi gick förbi och pratade lite (ja, jag är lite konstig på så vis). Det ser stort ut på bilden, men det var ännu större i verkligheten. Ett riktigt fint gammalt träd. Som nu inte finns mer.

Till trädet: Promenaden kommer aldrig att bli densamma.

Någon gång innan jul köpte jag mig en ny köksapparat. En jag velat testa ganska länge. Jag hittade en modell med tidigare kostat 2500 men som var på rea för 999. De skulle väl byta modell, men det passar ju mig att testa en som inte är så dyr och att det inte är den senaste modellen gör inte mig något. Det är tvärtom ganska bra att köpa utgående modeller för de kan vara rejält billiga.

Så här ser den ut. Idag testade jag den för första gången. För att göra det väldigt enkelt för mig gjorde jag klyftpotatis och rostade morötter. Det blev bra potatis, men det viktigaste idag var att jag ville lära mig hur manicken fungerar och bär sig åt. Jag hade läst någon som påstod att den var högljudd, men det stämde inte alls. Definitivt inte någon hög volym. Nu tror jag att jag fattat vilka knappar jag ska trycka på, så nu kan jag väl fortsätta med lite andra saker.

Alltid roligt med en ny leksak.

Idag åkte vi iväg till samma ställe som igår. Fast idag hade jag piggaskor med mig. Där var mindre is idag, men där var fortfarande ganska mycket kvar. Ett par dagar med plusgrader till så startar vi nog nästa kallperiod med ordentlig barmark. Även i de kalla områdena. När jag väl hade de rätta skorna så blev det en riktigt trevlig promenad. Var ett par andra bilar där idag. Mötte någon som hade vanliga skor på sig och han ångrade sig ganska rejält. Gick bra på vissa sträckor, men på de flesta sträckorna var det riktigt jobbigt. Och så här var det. Emellanåt barmark.

Och ännu oftare is.

Ganska intressant det där med piggaskor. Att självförtroendet blir så mycket bättre. Vilket naturligtvis är bra, för skorna fungerar bättre om du går på med självförtroende än om du smyger dig fram.

Stannade till vid en liten tjärn och tog en paus.

Iggy ställde sig där vid kanten av tjärnen och stod där länge och bara tittade. Vet inte på vad, men Iggy har alltid varit sådan. Ibland är det som att han stannar upp och funderar lite. Jag har gamla bilder av honom där han gör likadant. Sitter mitt i skogen och bara liksom filosoferar. Han tänker mycket den hunden. Önskar jag visste på vad. Alla husdjur har naturligtvis en egen personlighet, men Iggy är verkligen en speciell hund. Han har liksom känslorna på utsidan. Du ser om han är ledsen, om han är glad eller kanske lite besviken (t.ex. om du har rökt en laxsida som han trodde var till honom och så tar vi in den och äter den själva). Och när du ber om något så är det ibland som han tänker efter lite först. Inte att han tvekar eller vill göra något annat, utan att han funderar på saken. Han kan dessutom sikta. Vi tränar ofta tricks och ett av dem är att hämta saker. Ofta en boll. Iggy hämtar glatt saker, men istället för att komma och lämna dem i handen så ”kastar” han dem en liten bit ifrån mig. Och han siktar nästan alltid rätt. Han sveper till med nosen, släpper bollen och den studsar fram till mig. Visst är det lite fantastiskt? Ett trick som han kommit på själv. Klurar fram lösningar på saker och ting. Står och funderar på hur han ska göra och sedan gör han det. Sån är han! Lille vovven.

Tog också en selfie av misstag. Så här ser min ena hand ut.

Idag har det varit plusgrader hela dagen. Snö har smält och packad snö blir glashal under tiden som den håller på att smälta. Det mesta är borta här i stan, något som påverkade mig att ta bilen och åka iväg ut i naturen. Jag glömde att det alltid är kallare utanför stan. Och mer snö. Jag HADE tänkt ta med mig skor med piggar som jag kunde byta till, men när det kom till kritan så glömde jag det. Något som jag ångrade när jag kom fram. Stigarna var fulla med packad snö, som nu var is med smältvatten ovanpå. Alldeles för hala för mig att gå på. Tänkte att vi fick sätta oss i bilen och åka någon annanstans. Då såg jag själva vägen, som är en grusväg. Kanten var blötsnö och inte packad snö och där kunde jag faktiskt gå. Och det fanns inte en bil i närheten så jag tog mig faktiskt friheten att släppa hundarna lösa. Något som jag aldrig gör om vi riskerar att möta någon. Och de hade så roligt! Ville rusade ut och in i skogen och fram och tillbaka på vägen. Iggy sprang också runt, även om han inte hade zoomies som Ville. Emellanåt lekte de till och med med varandra, vilket inte är så vanligt eftersom Iggy alltid är lite skraj för att hans opererade ben ska göra ont (vår tolkning) och undviker ofta lek, men idag lekte han och var så glad. Jag fick ingen långpromenad, men jag blev glad av att se hundarna så glada så det fick räcka idag ändå. Det krävs speciella förhållanden för att Iggy ska bli så där i farten och idag var det uppenbarligen helt rätt förhållanden. För min egen del får jag se till att komma ihåg mina piggaskor imorgon och gå längre då istället.

Och så något för klubben för inbördes beundran att anteckna. Igår bakade jag bröd med surdeg för första gången på länge. De var dessutom med fröer och kryddor som jag skållade dagen innan. I alla fall. Bröden blev jättebra!

Jag hade inte trott det, men det blev de. De fick ligga i en plastpåse omrullade av handdukar under natten och när jag skar upp dem idag var brödet helt perfekt. Det var ett recept jag har här på bloggen, rostbröd, men eftersom jag använde bara fullkornsmjöl och dessutom surdeg så blev jag extra glad när det fungerade.

Det är som de säger, är du glad åt det lilla har du mycket att vara glad för.