Idag för ett år sedan fick Iggy somna in. Min lurviga, smarta älskade hund. Jag bröt ihop lite igår kväll över detta.
Iggy älskade att bli kliad. Bland annat hade han och jag en egen grej. Jag la min hand på soffan eller sängen och så rörde jag på fingrarna. Då la Iggy sin kind i min hand, tryckte sig mot handen och så kliade jag honom på kinden. Igår kväll så höll jag handen så mot Felix, inget vi brukar, men plötsligt så la Felix sin kind i handen och ville bli kliad. Det var då jag bröt ihop lite. Kanske Iggy hjälpte honom att göra rätt.
Iggy hade inte gillat Felix. Alldeles för busig. Han hade skällt ut honom ordentligt. Däremot så hade han gillat att Felix ligger stilla om natten, han var alltid skitsur på Ville som gick omkring på natten istället för att ligga stilla och sova. Vi skrattade lite åt det idag. Hur sur Iggy hade varit på Felix. Hade han träffat Felix när han var ung hade det kanske varit en annan sak, men den gamla Iggy hade tyckt att han var skitjobbig.
Ja, vi har en Felix nu. Men det är ingen ersättare. Ingen istället för. Det är en ny hund. Jag saknar fortfarande Iggy nästan varje dag. Och mest i sådana situationer eller på sådana platser som Iggy särskilt gillade. Då kan det hända att det kommer tårar fortfarande.
Idag tänder vi ett ljus för honom. I fönstret närmast där både han och Gandalf vilar.
