Visst är det något speciellt med grusvägar? Där de finns är det ofta så fint runtomkring, eftersom de finns på ställen där någon bedömt att det inte är idé att göra en riktig väg. Tack och lov! Ofta är det grönt. Antingen för att det är fält runtomkring eller som här skog. När det inte går att ta långa promenader i skogen (pga hälsporren då) så är grusvägar också ett alternativt. Som är nästan som att gå i skogen. Du kan ta bilen dit och så är det bara att gå. Hundarna gillar det också nästan lika bra som skogen. Man får ju ha lite mera koll på dem kanske eftersom det faktiskt kan komma en bil. Det gör det inte på en stig i skogen.
Jag vände mig om och skulle ta en fin bild på hundarna tänkte jag. Där de står med sina långlinor på vägen. Precis när jag tar bilden så börjar Gandalf klia sig. Då fick det vara så. Hundar gör så ibland när man är ute och går med dem. Jag kunde konstatera att blåbären började bli mogna, men här där vi gick var det INTE många bär. Förmodligen har det varit för torrt. Jag får åka till några andra ställen där marken är rejält fuktig oavsett regn för att se om jag kan få ihop åtminstone till en blåbärskaka. Jag tror faktiskt att det finns både lingon och blåbär kvar i frysen sedan förra sommaren så vi snackar inte storplock. Men ett par liter till en finsk blåbärskaka skulle jag inte ha något emot att få ihop. Hälsporre eller inte.
Förresten, visst är det fint med ormbunkar? Jag gillar alla sorter tror jag. Den här sorten, som jag inte vet vad den heter, gillar jag extra mycket eftersom den ser ut som en skog i sig. En liten miniskog i den stora skogen. Står de i rätt skog så brukar det dessutom växa svamp omkring dem.
Det borde det väl förresten finnas nu? Svamp alltså. Kantarellerna borde ju vara i full gång. Om det inte varit för torrt för dem.
Förr gick jag mycket med mina hundar i skogen, det var en så härlig känsla, det kändes som en kick. Det var väl endorfinerna som satte igång välbefinnandet.
Det hände att vi mötte någon älg som bara stod och tittade på oss och ville inte flytta sig. Jag klappade i händerna och sjasade på den och då försvann den.
Den där längtan efter att gå i skogen har försvunnit, jag vet inte varför, men jag saknar den.
Jag är beroende av naturen och skogen. Har varit det så länge jag kan minnas. Tror att jag är beroende av skogen på samma sätt som människor som bott vid havet hela sitt liv verkar beroende av havet.
Såg härligt ut! 🙂
Ja, det är verkligen något speciellt med grusvägar. Jag försöker också hålla mig till dem efter min skada, även fast jag har återhämtat mig.
Fast när min fot är bra, DÅ ska jag ut i skogen på riktigt igen. Längtar så!
Ja såna stora ormbunkar är så fina, det är verkligen som en djungel 🙂 Så fina hundar du har och så rofyllt det ser ut där i skogen..
Skogen är alltid rätt! 🙂