När vi renoverade sovrummet (ja- det börjar bli ett tag sedan nu) så var det en garderob som vi inte skulle ha kvar där inne. Vi ställde den längst upp i trappan ”så länge”. Tills vi hade bestämt vad vi skulle göra med den. Jag hade först tänkt sälja den på Blocket, men sedan orkade jag bara inte. Ett tag så tänkte vi att vi skulle kasta den, men den var ju ganska stor och för att få den ner för trappan så måste den monteras ner. Alltså stod den lite till. Sedan kollade vi i Lilla huset och då visade det sig att där var ett perfekt utrymme för en garderob. Vi bestämde oss för att den skulle hamna där. Problemet med nedmontering kvarstod dock så garderoben stod kvar där längst upp i trappan. Vid det här laget så var vi så vana vid att det står en garderob i trappan att den knappt märktes. Visst var det lite trångt längst upp, men inte så trångt att det var något större problem. Ja, ni vet hur det kan bli.

Härom helgen fixade vi lite sådana där saker som liksom bara legat på vänt. Satte upp ett grenuttag på vägen, hängde upp våra fönsterlampor i smutten, hängde upp en del tavlor i vardagsrummet mm. Och garderoben i trappan blev också nedmonterad och inburen till Lilla huset. (Observera dock att den inte är uppmonterad där ännu.)

Plötsligt var där hur mycket plats som helst där längst upp i trappan. Vi hängde upp vårt ”skoskåp”, dvs.  skåpet där vi har våra skoputsningsattiraljer. Men där är fortfarande hur mycket plats som helst.

Jag glömde tyvärr att ta en bild när garderoben fortfarande stod där, men ni kan nog själva räkna ut att den tog upp ganska mycket av utrymmet där. Fortfarande när jag går förbi så tycker jag att det känns väldigt tomt och konstigt. När jag egentligen borde tycka att det känns stort och luftigt. Men så stor är vanans makt att i och med att garderoben stod där så länge så blev det liksom sanning att det faktiskt skulle stå en garderob där uppe i trappan. Och när den sedan inte står där längre så är det det som är felet. Som om det är helt naturligt att ha en garderob i trappan.

Tänk så det kan bli.

Ser ni förresten Iggy bakom dörren där? Han undrar vad i all sin dar jag håller på med. Han var tvungen att komma lite närmare och kika också.

Det är många manicker som ska ha ström nu för tiden. Bara vid vår säng så har vi varsin telefon, varsin surfplatta och varsin sänglampa. Maken har dessutom en smartwatch som ska käka ström under natten. Och de där laddarna vill vi ju helst inte ha ström igenom när vi inte är hemma så det gäller att fundera lite innan du fixar lösningar för det. Dessutom vill vi ju inte ha ett ormbo på golvet.  Så vid vår säng har vi löst det som på bilden.

En sladd går till ett grenuttag med fyra uttag. Det är den enda sladden som finns på golvet. I grenuttaget har vi satt våra sänglampor och så har vi pluggat in ytterligare två grenuttag i det. Vi har fäst varsitt grenuttag på baksidan (rekommenderar i sammanhanget de här väggfästena från clas ohlson) av våra sängbord (eller sängbyråer är det väl egentligen), dessa grenuttag går att stänga av med en knapp. På det här viset lyckas vi få alla våra kontakter som vi behöver utan att allting ligger på golvet. Plus att vi kan stänga av laddarna när vi vill.

Det är kanske inte så vackert, men inte så många andra än vi själva går så långt in i sovrummet att de hamnar på baksidan av sängen.

Har alla det som vi? Ett teknikcenter vid sängen?